Vår kontraproduktiva välfärd

En presentation över ämnet: "Vår kontraproduktiva välfärd"— Presentationens avskrift:

1 Vår kontraproduktiva välfärd
Det här föredraget sammanfattar slutsatserna av mina resonemang kring den framtida välfärdens finansiering och de vägval som Sverige står inför. De vägvalen handlar om långt mer än vår välfärd, de rör vid kärnan i den demokrati som har hjälpt oss bygga välfärden. Jag erbjuder inga ”Lösningar”, utan vill visa i vilken riktning vi behöver förändra samhället för att klara finansieringen – och samtidigt försvara de värden vår demokrati bygger på. Förändringarna kommer att behöva ske i små steg – det viktiga är att vi tar stegen åt ungefär samma håll – att förändringarna får stöd i en gemensam vision av hur vi ska kunna färdas väl genom livet. Det finns liknande föredrag i anslutning till hemsidans olika temata: Utanförskap!, Välfärdens människosyn, Demokratins dilemman och Är det kört för oss? Du är fri att använda materialet. Plocka ut det som passar bäst för dina behov och utforma dina egna kommentarer. Men låt mig börja med en snabb överblick över vad som pågår . . .

2 Hur ska det gå för Christina?
När min dotter Christina föddes (1971) fanns det 24 personer i yrkesverksam ålder (19 – 64) per 80-åring och äldre. När hon själv fyller 80 kommer det att finnas sex! Det är de sex som ska bemanna välfärden och med sina skatter finansiera alla gemensamma utgifter, inklusive en välfärd som redan i dag slukar två tredjedelar av alla de skatter vi svenskar betalar in. Sverige kommer (allt annat lika) att ha ett underskott i välfärdens finansiering på 200 miljarder (fyra försvarsbudgetar) när Christina går i pension. Ett skäl är att andelen äldre ständigt ökar, ett annat att välfärdssystemet (Välfärd 1.0) bygger på en felaktig bild av hur vi människor fungerar, vilket bidrar till att kostnaderna rusar i höjden. Situationen kompliceras ytterligare av den pågående folkvandringen till Europa. Du och jag kommer att bli tvungna att göra ett antal val under de närmaste åren – och det kommer att testa hur viktig demokratin är för oss. Detta är något vi aldrig varit med om förr! Vi har ingen erfarenhet som kan hjälpa oss att hantera det som sker. Vi behöver skapa nya sätt att fungera. Så här ser åldersutvecklingen ut . . .

3 Åldersstruktur Sverige 1860 - 2100
65 + 0 - 14 80 + Här ser du hur Sveriges befolkning förändras: Den gröna linjen visar de ungas (0 – 14) andel av befolkningen har minskat praktiskt taget oavbrutet de senaste nästan 150 åren. Den utvecklingen beror bland annat på att: * de vuxnas ekonomiska trygghet inte längre bygger på att ha många (överlevande) barn * preventivmedel har kommit * fler kvinnor är yrkesverksamma * allt fler barn överlever de första fem åren Den ljusröda linjen visar hur andelen 65 och äldre har växt från runt fem procent till dagens ca 17 procent – och morgondagens 27 procent (2100)!. När folkpensionen infördes 1913 berörde det en mycket liten andel av Sveriges befolkning, en andel som dessutom inte levde särskilt många år som pensionärer. Den mörkröda linjen visar hur andelen ’gamla gamla’ ökar från praktiskt taget noll till dagens fem och morgondagens 12 procent. Den är den gruppen som ställer till det! Det är den gruppen som behöver mest vård och omsorg – och kostar mest . . .

4 Finansiering av Välfärd 1.0
Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, dels därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. SKL publicerade 2010 en framskrivning av kostnaderna för Välfärd 1.0, Välfärdens framtida finansiering. Man kom fram till att ’samhället’ kommer att behöva 200 miljarder extra inom 20 år för att finansiera Välfärd 1.0 på grund av den snabbt ökande andelen dyra pensionärer. Det här är inte en ”decimalvetenskap” – det kommer naturligtvis inte att bli ett underskott på just 200 miljarder därför att ”allt annat” inte kommer att bli lika. ’Samhället’ kommer att lappa och laga, precis som hittills. Problemet – eller i varje fall en del av problemet – är att när man lappar och lagar utan att tala klartext med oss väljare växer det ram en misstro och ett missnöje, och i förlängningen ett utanförskap och extremism. Kostnadsökningen pågår sedan många år och ’samhället’ lappar och lagar överallt där man tyckt sig se en möjlighet. Den äldreomsorgspolicy som lanserades runt år 2000, enligt vilken ”kvarboende i hemmet” gäller för alla åldringar som inte är helt hjälplösa ledde till att man kunde ersätta platser på servicehus (som kostar 600 – kronor per person och år) med hemtjänst (som kostar en tredjedel så mycket). Baksidan av det myntet är att dessa gamla får en sämre social miljö, vilket leder till sämre hälsa. De gamlas liv riskerar att bli en ”förvaring i avvaktan på döden”. Och så har vi invandringen . . .

5 Finansiering av Välfärd 1.0
Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, dels därför att vi gamla är dyra i drift och blir allt fler. ’Samhällets’ direkta kostnader för invandringen låg på ca 60 miljarder under För 2017 räknar man med 70 miljarder. Under de senaste fyra åren har det kommit runt unga som ska erbjudas förskola/skola. Med en årskostnad på kanske per ung individ motsvarar det en årlig kostnad på runt 15 miljarder. Om Sverige dessutom (som LO vill) ska lyfta alla vuxna med låg utbildning till full gymnasiekompetens skulle det (som mest) kosta ytterligare runt 100 miljarder under de närmaste tio åren enbart för dem som kom under 2015. Lägg till det att de flesta av dessa nykomna inte vill något hellre än att bli oberoende, kunna försörja sig och sina familjer – men inte tillåts göra det, bland annat därför att vi skapar så höga och byråkratiska trösklar på deras väg in i samhället. Sedan får vi inte glömma . . .

6 Välstånd och välfärd ”finns” inte!
Demokrati och välfärd är inte något som vi äger - de måste återskapas och försvaras, dag för dag. Om vi tar dem för givet förlorar vi dem. Det lätt att tro att vi äger vårt välstånd, att kassan är outtömlig! Saker ”måste få kosta” för att citera en landstingspolitiker i Dalarna. Den inställningen har sina rötter i vår till synes gränslösa välfärd under 60- och 70-talen. Det var mot den bakgrunden vi byggde Välfärd 1.0 med sin höga ambition att skydda alla svenskar mot livets alla stötar. Välfärd 1.0 bygger på vad andra ska göra för mig. Då är det lätt att se politikerna som ”välfärdsleverantörer” och sig själv som ”föremål för omsorg” – och, om man inte får ”tillräckligt” – som offer. Nu är det ju så, att pengar inte är något man öser ur en bottenlös kassakista. Pengar är händer – och huvuden – som jobbar. Pengar är människor som skapar mervärden. Pengar är måttet på hur mycket vi kan hjälpa varandra att färdas väl genom livet. Sverige behöver ett Välfärd 2.0 som bygger på stöttålighet, på min förmåga och vilja att klara mig själv. Det skulle bidra till en social miljö där jag har kvar befälet i mitt eget liv. Då är jag inte ett offer - jag har befälet! Jag återkommer till den saken. Alternativet är att antalet offer växer, med ett växande utanförskap som resultat . . .

7 Välfärdens finansiering
Åldersstruktur Folkvandring Kostnadsutveckling Hur ser det ut i dag? Tänkbara åtgärder Välfärd 2.0 Jag kommer att följa den här dispositionen: Åldersstrukturen: Hur ser åldersförändringarna ut? Folkvandringen: Vad sker – och hur hanterar vi vår egen invandring? Kostnadsutvecklingen: Vad kommer att hända? Kan vi sänka kostnaderna? Höja skatterna? Öka antalet skattebetalare? Startpunkten - nu Tänkbara åtgärder: Här skissar jag på ett antal möjliga åtgärdsområden Nya spelregler: Vi behöver bygga ett Välfärd 2.0! Ni kommer att märka att jag inte vet hur det ”borde vara” – och det ska vi inte låta någon annan bestämma åt oss heller. En central aspekt på de förändringar vi behöver se handlar om att var och en av oss behöver vara med i processen när vi förändrar spelreglerna. Det handlar mindre om hur ”lösningarna” bör se ut än om hur vi tacklar förändringsprocessen. Men låt mig börja med en av de förändringar som kommer, åldersstrukturen . . .

8 Åldersstruktur Jordens befolkning har vuxit nästan oavbrutet sedan vi blev människor (de stora epidemierna är väl de enda undantaget). För ca år sedan var Homo Sapiens faktiskt mycket nära att dö ut. Då var vi nere på runt jordinnevånare totalt. Tillväxten har exploderat under de senaste århundrandena i takt med mer och bättre mat och hygien – och mediciner. Och så kom preventivmedlen. Kvinnor fick makt över sitt barnafödande – och därmed över sina egna liv. Vår välfärd gjorde samtidigt att det inte längre behövdes lika många barn för att trygga människors ålderdom. Tack vare detta lever vi allt längre . . .

9 Åldersstruktur Sverige 1913 - 2050
Livslängd 80+ Diagrammet visar hur olika åldersgrupper fördelas procentuellt inom hela den svenska befolkningen. Siffrorna längst upp visar hur den förväntade livslängden vid födseln ökat med ett kvartal för varje år som gått sedan folkpensionen infördes (1913). Siffrorna längst ner visar Sveriges befolkning i miljoner. Andelen unga i diagrammet (0 – 18) visas i grönt. Du ser hur gruppen minskar i andel år för år. Det beror på att färre föds, men framför allt på att vi gamla blir allt fler. Andelen i yrkesverksam ålder (19 – 64) visas i blått. Den växte fram till 1950 och minskar sedan allt mer. Runt 1950 låg vi i det demograferna kallar ”det demografiska fönstret” då åldersstrukturen var som mest produktiv. Andelen unga var över 30 procent, medan andelen 65+ var under 15 procent. Andelen unga pensionärer (65 – 79) är ljusare röd, medan andelen gamla pensionärer (80+) visas i mörkrött. Jag har med 1913 därför att då infördes vår första folkpension. Då blev 7 – 8 % av befolkningen pensionärer. I dag utgör pensionärerna 17 – 18 % av befolkningen. År 2100 kommer den att vara närmare 30 procent - om vi inte höjer pensionsåldern. Märk väl: den här prognosen är ingen ”gissning”! Den som föddes förra året fyller 85 år Hon/han finns redan! Det ska väldigt stora katastrofer till för att åstadkomma stora avvikelser från de här siffrorna. Hur skulle man kunna kompensera för alla gamla . . . Befolkn. 5, , , , , , , , ,1 miljoner

10 Åldersstruktur Bilden visar hur många invandrare vi skulle behöva varje år för att behålla nuläget. Enligt Arbetsförmedlingen skulle det räcka med om året. Enligt min beräkning behövs minst det dubbla, SKL angav (2009) ett invandringsbehov på individer om året (alla åldrar) för att behålla det årets åldersbalans. Fundera över hur vi reagerade när det kom ungefär hälften så många ( ) år 2015! Redan då såg vi hur den svenska modellen bygger murar kring dem som har jobb och bostad – och stänger ”de andra” utanför. Det här rör kärnan i vårt sätt att fungera, våra värderingar, vårt sätt att leva i en demokrati. De som bygger och försvarar dagens murar uppför sig precis så själviskt och illojalt som de anklagar företagarna för att vara. Det förvånar mig i och för sig inte – vi bär alla på arvet från ”djuret som blev människa”, och ju förr vi alla kliver ner från våra höga hästar och accepterar att vi alla är felbara och behöver hantera den felbarheten. Demokratin är det politiska svaret – hur det ut på individnivå? Den nya värld som växer fram innebär bland annat att vi västerlänningar som så länge dominerat världssamfundet och ekonomin nu är på väg att gå från dominerande 30 procent av världens befolkning till runt tio procent. Vår relativa ekonomiska styrka minskar långsammare, men den minskar. Så ser vår ”hemmagjorda” åldersstruktur ut. Vad innebär den nya folkvandringen . . .

11 Folkvandring Människan har alltid levt nära krig och elände. Det nya är att en bredare och bättre utbildning (och Internet!) gör att allt fler ser att andra (vi i Europa och Nordamerika) har det så oändligt mycket bättre. Den nya folkvandringen består av människor som flyr från krig och elände och människor som flyr till välstånd (hoppas de!). 80 procent av de flyktingar som registrerats i Europa hittills under 2016 kommer dock från Syrien, Afghanistan och Irak, dvs från krig. Europa var inte berett på folkvandringen och hanterar den väldigt dåligt! Samma sak gäller tyvärr Sverige. Så här har det sett ut hittills . . .

12 Folkvandring! Den lodräta axeln visar antalet asylsökande i Sverige år för år och den horisontella tiden från 1984 till en prognos för 2017. Flykten från Balkankriget gav oss som mest drygt flyktingar under ett år i början av 90-talet. Sedan dess har antalet legat mellan och om året fram till År 2013 kom det , år och år För de närmaste fyra åren (2016 – 2019) ligger gissningarna på upp emot om året. Det har hittills tagit i genomsnitt sju-åtta år för dessa flyktingar att hitta ett jobb. Det betyder att har bara hälften av dem vi tagit emot kan försörja sig själva! Vad har hänt med de andra? Det handlar om individer i yrkesverksam ålder som tvingas leva på bidrag Det är emellertid inte antalet i sig som är det största problemet, utan att vi behöver de här människorna för att hålla åldersstrukturen någotsånär i balans, men inte kan (vill?) öppna arbets- och bostadsmarknaderna för dem. Därmed fastnar de i ett stödberoende – i stället för att bidra till vår välfärd genom arbete och skatter. Det kostar i mänskliga livsöden, men också i pengar! Migrationsverket räknar med att merkostnaderna blev runt 30 miljarder 2015, blir och 70 miljarder 2017. Svenskarnas allt äldre befolkning och flyktingströmmen 2015 samverkar till att kostnaderna ökar . . .

13 Kostnadsutveckling Det finns en tendens (inte minst bland oss ekonomer) att genast landa i kostnadsresonemang när vi ser ett problem. Så är det nu med, jag pratar kostnader. Då gäller det att komma ihåg att vi använder pengar för att kunna prata om summan av antalet tillgängliga händer, antalet jobb, antalet bostäder, . . . Så låt mig ändå prata om vad åldersstrukturen innebär - i pengar . . .

14 Kostnad olika åldrar kostnad per individ 2012 (kommunsektorn)
Det här är (enligt SKL) kommunsektorns (kommuner och landsting) välfärdskostnaderna per person i Sverige för olika åldersgrupper (allt i 2012 års penningvärde). De unga kostar drygt kronor per år (främst förskola/skola). De yrkesverksamma är billiga i drift på nivån kronor – och de äldre blir allt dyrare p g av växande vård-/omsorgsbehov. En 90-åring kostar närmare om året. För att få hela bilden behöver vi emellertid lägga till de statliga välfärdskostnaderna . . .

15 Kostnad olika åldrar kostnad per individ 2012 (totalt)
De viktigaste statliga kostnaderna är pensioner, sjukersättning, föräldraledighet och A-kassa. (Det kan vara värt att notera att A-kassan går med ”vinst” för staten, eftersom man drar in mer via arbetsgivaravgiften är man betalar ut!) De stora ökningarna ligger på pensionärerna som kostar i genomsnitt kronor per individ och år i statlig ålderspension. De i och för sig totalt sett stora kostnaderna för de andra posterna sprids över fler individer (19 – 64), så beloppen blir inte alls lika stora per individ. De som betalar hela kalaset, de yrkesverksamma, kostar relativt litet och bidrar via sina skattebetalningar väldigt mycket mer. En heltidsarbetande som tjänar i månaden bidrar med nästan kronor (inklusive moms och punktskatter). Den ökande andelen äldre påverkar självklart de totala välfärdstotalkostnaderna . . .

16 Folkvandring Välfärd 1.0 kommer, allt annat lika, att bli 200 miljarder dyrare fram till 2035, dels därför att vi gamla är så dyra i drift och blir allt fler. Statens direkta kostnader för invandringen låg på runt 60 miljarder under Året efter räknar man med 70 miljarder. Till detta kommer kostnaderna i kommun/ landsting för bland annat skola, vård och omsorg. Jag visar den här bilden igen för att påminna om de största förändringarna som träffar Välfärd och därmed ’samhällets’ finanser.

17 Var finns vi i dag? Vi behöver se på vad som kommer att hända mot bakgrund av hur det ser ut i dag. Därför kommer jag att göra några nedslag i ’samhällets’ finanser. Jag börjar med att visa hur skattepengarna används i dag – eller, närmare bestämt, i går, 2014 är det senaste året jag kunnat finna

18 Offentliga utgifter 2014 Jag tar posterna i tur och ordning, men först, det är de röda posterna som ingår i Välfärd 1.0. Offentlig förvaltning: den offentliga förvaltningen, u-landsbistånd, grundforskning, förvaltning av statsskulden . . . Försvaret: Militärt försvar, civilförsvar, militärt bistånd, . . . Samhällsskydd, rättsskipning: polis, räddningstjänst, domstolar, fängelser, [här kan du med fog fråga: men är inte detta en del av vår välfärd? Bokföringsmässigt är svaret ”nej”!] Näringslivsfrågor: jordbruk, jakt, fiske, energifrågor, gruvverksamhet, transporter, miljöfrågor, bostadsfrågor, vatten, . . . Hälso- och sjukvård: sjukvårdsutrustning, sjukhus, sjukvård i hemmet, rekreation, idrott, media, kyrkliga frågor, . . . Utbildning: förskola, grundskola, gymnasium, högskola, universitet, . . . Socialt skydd: den här sektorn omfattar så mycket pengar, att jag delat upp den på pensioner, sjukersättningar, föräldraledig, a-kassa och övrigt (som till hälften ingår i Välfärd 1.0), . . . Så, hur hanterar våra politiker det växande kostnadstrycket? Det är ju ingen valvinnarfråga, så man lappar och lagar – och försöker slippa förklara varför. Så här ser kostnadsutvecklingen för Välfärd 1.0 ut . . .

19 Välfärd 1.0 välfärdskostnader i % av BNP
Diagrammet visar att Sveriges välfärdskostnader (utom utbildning som kostar mellan 6 och 7 procent per år) 1995 låg på 33 procent av BNP, dvs en tredjedel av allt det värde vi producerar i landet. År 2014 var motsvarande procentsats 28 %, så sedan 90-talskrisen har vi dragit ner välfärdskostnaderna något. Vi har fortfarande klart högre offentliga kostnader än snittet i OECD – och de är väldigt mycket högre än USA. Mer än en tredjedel av allt vi producerar går åt till att finansiera välfärdssystemet – och två tredjedelar av alla skatteintäkter. Kostnaderna har växt som om det inte fanns någon gräns för vår rikedom – och det gjorde det på sätt och vis inte när vår ålderstruktur var stark. Så är det inte längre. Vi har passerat vårt ”demografiska fönster”, då vi hade en stor andel barn och unga (30%) och en liten andel gamla (15%)! Nu arbetar de ändrade ålderstrukturerna mot oss. Andelen barn och unga ligger runt 15% och andelen gamla är på väg upp mot 30%. Nu ska vi inte glömma att utbildning höjer vår förmåga och konkurrenskraft, att barnomsorg frigör föräldrar (i första hand kvinnor!) som kan ta jobb och och därmed bli oberoende medborgare samtidigt som de bidrar till att finansiera välfärden, samt att hälsovård hjälper människor att bli mera produktiva. Här finns en positiv spiral! Kostnadsutvecklingen har effekter på skattetrycket . . .

20 Välfärd 1.0 skattetryck Det här diagrammet visar hur stor andel av allt vi producerar (% av BNP) som ’samhället’ behövt för att klara sina åtaganden gentemot oss medborgare. Skattetrycket har stegrats praktiskt taget oavbrutet under hela 1900-talet. Se’n ska vi inte glömma att utvecklingen ändå har kunnat upplevas som positiv för enskilda individer som har sett sin egen reallön växa. Det är ju den egna köpkraften som är den enskildes måttstock! Nedgången på senare år (till ca 43 %) återspeglar i första hand jobbskatteavdraget – och ändå är skattetrycket fortfarande ett av de högsta i världen. Svenskarna börjar också betala en större andel av inkomsten i skatt vid lägre lönenivåer än i de flesta andra länder. En effekt av stötskyddstänkandet och det skattetryck som det lett till är att de flesta av oss inte har någon egen ekonomisk buffert – vi har blivit sårbara

21 Välfärd 1.0 svenskarnas ekonomiska stötskydd
Svenskarnas tillgång på ”egna pengar” (fattigaste tiondelen till vänster, rikaste till höger) Den fattigaste tiondelen Diagrammet visar hur den fattigaste tiondelen av alla svenskar (år 2004) hade en nettoskuld (exklusive fastigheter) på nästan kronor. Det vara bara den rikaste tiondelen som hade reserver bortom kommande månads basbehov, hyra och mat. När SAAB inte kunde betala ut löner till sina anställda hamnade många i en situation där de omedelbart blev utan pengar till maten, behövde ”gå till socialen”. Vilka effekter får höga skatter för människors entreprenörskap, deras intresse för utbildning, deras vilja att lägga på ett extra kol? Det här är ett ”kärt” ämne för politiska gräl. Skiljelinjen verkar följa människors människosyn. Anhängare av ”det oskrivna bladet” anser att höga skatter inte får särskilt negativa effekter, medan anhängare av ”djuret som blev människa” hävdar att höga skatter gör skada. Stötskyddet har gjort oss mer sårbara! Då är det lätt att bli ett offer när det är något som inte fungerar. Omhändertagandemönstret gör att det alltid är någon annans fel” - det är i varje fall inte mitt eget! Då är det lätt att falla för populistiska appeller! Vad kan man då göra . . . Den rikaste tiondelen

22 Vad kan vi göra? Jag nöjer mig med att peka på olika faktorer som kommer att påverka vad vi kan – och vill – göra. Ingen enskild åtgärd skulle vara tillräcklig i sig. Det som blir helt avgörande är vilken människosyn som styr de kommande vägvalen. Jag kommer till den saken senare, nu Vad kan vi göra . . .

23 Vad kan vi göra? Vi kan: bli effektivare
minska utbudet av välfärdstjänster förebygga vårdbehov höja skatten öppna för fler skattebetalare ifrågasätta människosynen bakom Välfärd 1.0 Det allra svåraste kommer att bli att ifrågasätta de värderingar och den människosyn som utgör grunden för Välfärd 1.0, bilden av människan som ett oskrivet blad, någon som behöver ”formas” av en klok elit – och som under tiden behöver skyddas mot en värld full av människor som vill utnyttja alla som är svagare. Mot den bilden ställer forskningen i dag ”djuret som blev människa”. Vi är en produkt av både arv och miljö. Vi som finns i dag hade förfäder som var bättre än andra på att fungera inom flocken – och därför överlevde och fick barn. De var (och vi är) själviska – och lojala mot vår flock. De var (och vi är) giriga – och bra på att dela med oss av det vi har för att behålla andra flockmedlemmars godkännande. Vi behöver: ta hänsyn till vår nya kunskap om människan hitta nya former för att färdas väl genom livet bredda vår solidaritet i den nya folkvandringen skapa starkare incitament till klokare livsval hitta sätt att öka människors stöttålighet utveckla vår förståelse (och respekt) för vad demokratin erbjuder – och kräver av – oss. Jag börjar med effektiviteten . . .

24 Bli effektivare Under åren 1993 – 2009 kunde den varuproducerande sektorn öka sin produktivitet med sammanlagt 13 procent. Under samma period ökade den privata tjänstesektorns produktivitet med 20 procent – medan den offentliga verksamheten hade en negativ utveckling på – 2 procent. Eftersom ’samhället’ måste lönekonkurrera stiger lönerna i den offentliga sektorn långt snabbare än produktiviteten kan ”betala” för. Trots att löneutvecklingen inte varit riktigt lika snabb som i det privata näringslivet tar den offentliga verksamheten en allt större andel av skatteintäkterna även vid oförändrade arbetsvolymer. Och volymerna stiger! Välfärdstjänsterna är svåra att rationalisera och den offentliga organisationen verkar mindre benägen att höja effektiviteten (den kan ju inte gå i konkurs, så förändringstrycket är lägre!). Så, det lappas och lagas . . .

25 Minska utbudet Särskilt boende/hemtjänst
Diagrammet visar antalet individer (tusental) som någon gång under året tagit emot stöd i form av hemtjänst eller plats på servicehus. Antalet individer som fick hemtjänst (blå linje) någon gång under respektive år växte snabbt fram till 1975 för att sedan minskas nästan lika snabbt. Trots minskningen av antalet individer fortsatte totalkostnaderna att öka eftersom de kvarvarande individerna fick fler (och dyrare) timmar. Antalet heltidsboende i servicehus (grön linje) växte ganska stabilt fram till beslutet om kvarboende i hemmet år 2000 då man började dra ner på antalet platser. Sedan dess har drygt en tredjedel av det som kallades servicehus-platser försvunnit. De som finns kvar har blivit den nya ”långvården”. I dag är de gamla ofta så dåliga när de till slut får plats att de lever mycket kort tid på boendet. Det som hände år 2000 var att ”kvarboende i hemmet” blev kommunal policy. Många kommuner frågade sina innevånare ”hur vill du bo när du blir äldre” och fick svaret ”hemma!”. Det är svårt att tro att skillnader i kostnader (runt per person på servicehus mot kronor för hemtjänst) inte styrde beslutet! Detta skedde samtidigt som antalet individer 80+ (röd linje) fortsatte växa. De blev visserligen friskare, men blev dessa ”äldre äldre” verkligen så mycket friskare? Om det här är ett olyckligt sätt att sänka kostnaderna – vilket vore ett ”lyckligare” sätt . . .

26 Förebygga vårdbehov Efterfrågan på välfärdstjänster skulle kunna minskas genom: förebyggande arbete ”belöningar” för låg efterfrågan på välfärdstjänster eller höjda avgifter/minskade ersättningar Allt detta är möjligt och kan komma att hända – om tillräckligt många inser att det är nödvändigt. Vi vet att god kost och motion hjälper oss att hålla oss friskare, men alltför få tycker att det är värt besväret. Vi vet att den sociala miljön är viktig för hälsan, men detta återspeglas dåligt i människors vardag – eller i lagstiftningen. Vi vet att tobak och alkohol skapar stora och väldigt dyra problem för människors hälsa, men det verkar inte vara (politiskt) möjligt att tackla. Vi saknar krismedvetande – och alldeles för få politiker vågar prata om saken! Så, vad går det att göra åt skatteintäkterna . . .

27 Höja skatten? Skatteintäkter 2014
Så här såg det ut år 2014: Skatt på arbete (527 miljarder) var den skatt du faktiskt såg därför att den drogs från din bruttolön (det mesta av den skatt du betalar ser du däremot inte: arbetsgivaravgift, moms, punktskatter). Arbetsgivaravgifter (457 miljarder) är en del av arbetsgivarens kostnad för att du är anställd. Det är en (förklädd) skatt på arbete, även om den inte kallas det. Skatt på kapital (185 miljarder) består av företagsvinster (90 mkr) och skatt på kapital (räntor, utdelningar, 95 mkr). Moms (354 miljarder) och punktskatter (115 miljarder) ligger i priset på allt vi köper. Skatten på arbete gav alltså närmare miljarder kronor av de totalt miljarderna. (Det offentliga systemet har andra intäktskällor än skatter, därför stämmer inte siffrorna helt med de offentliga utgifterna.) Sedan kan jag inte låta bli att räkna upp punktskatterna: Alkoholskatt, Avfallskatt, Bekämpningsmedelsskatt, Energiskatt, Fordonsskatt, Gödselmedelskatt, Koldioxidskatt, Kärnkraftsskatt, Lotteriskatt, Naturgasskatt, Reklamskatt, Skatt på försäkringspremie m.m., Skatt på vinstsparande m.m., Spelskatt, Svavelskatt, Särskild premieskatt för grupplivförsäkring, Tobaksskatt. Det är alldeles klart att det är skatten på arbete som vi talar om! Så hur mycket skulle kommunalskatten behöva höjas för att fixa de 200 miljarderna?

28 Höja skatten ”Nödvändig” kommunalskattehöjning
ca 44 % kommunal skatt % Kommunalskatten skulle (enligt SKL) behöva höjas från 2016 års 32 till 44 kronor för att vi ska klara välfärdens finansiering. Men det skulle inte räcka . . .

29 Höja skatten Dessutom högre statlig skatt
ca 47 % statlig ca 44 % kommunal skatt % Den statliga skatten skulle också behöva höjas motsvarande ytterligare tre kronor. Totalt skulle inkomstskatten behöva höjas motsvarande hela månadens matbudget för en familj med två barn där båda föräldrarna jobbar. Det är inte genomförbart. Vi kanske också skulle kunna få till fler som jobbar och betalar skatt . . .

30 Öppna för fler skattebetalare! Hur många?
200 miljarder kronor till i skatteintäkter år 2035 skulle kräva runt nya jobb Med dagens medellön på drygt kronor i månaden (före skatt) skulle det behövas minst nya jobb för att få ihop 200 miljarder kronor. Tabell 32: skatt och arbetsgivaravgifter kronor i månaden ger en årlig skatteintäkt på * 12 = kronor miljarder dividerat med i skatter och avgifter per nytt jobb skulle kräva nya jobb. De nya skattebetalarna skulle också betala moms och punktskatter. De skatterna är kanske ”värda” jobb. Glöm bara inte den nya folkvandringen! Den ökade ’samhällets’ kostnader med ca 60 extra miljarder under och blir troligen över 70 miljarder 2017. Varifrån skulle alla dessa jobb komma? Företagarna måste se att det lönar sig att anställa. Det kräver både en efterfrågan i marknaden – och modet att ta anställningsrisken. Då handlar det om att övervinna de hinder som skapas av lägstalöner, LAS, hanteringen av uppsägningar . . . Nu kan du invända att jag angriper den svenska modellen där arbetsmarknadens parter sköter de här frågorna – och då svarar jag: Sverige har en av Europas mest omfattande lagstiftningar kring arbetsrätten. Vilka alternativ har vi när pengarna inte räcker och de nya jobben inte kommer? Dra ner på välfärden? Vi behöver fler skattebetalare, men varifrån ska de komma? . . .

31 Befolkningsstruktur hösten 2016
Låt oss börja med att titta på hur det ser ut i dag, vilka det är som i praktiken finansierar Välfärd 1.0. Vi är runt 10 miljoner totalt, men det omfattar båda unga och gamla som inte jobbar . . .

32 Befolkningsstruktur hösten 2016
Pensionärer 1,9 Totalt fanns det 6,2 miljoner svenskar i arbetsför ålder (19 – 64) år Teoretiskt var de alla tillgängliga för att försörja de 2,2 miljonerna unga och 1,9 miljonerna pensionärer. Det skulle räcka till 1,5 yrkesverksam per ”försörjd”. Men så var det tyvärr inte . . . Unga (0 – 19) 2,2

33 Befolkningsstruktur hösten 2016
Ej i arb-kr 0,8 Pensionärer 1,9 Över i arbetsför ålder stod utanför arbetskraften. Studenter och förtidspensionärer var de största grupperna, men det fanns också många (främst unga) som vare sig som vare sig arbetade eller studerade. Vad lever de på? Sedan hade vi nästan pensionärer som arbetade, men det bortser jag helt fräckt från i det här sammanhanget! Totalt sett finns det knappast några nya skattebetalare att hitta i de här grupperna! Men det blir faktiskt ännu värre . . . Unga (0 – 19) 2,2

34 Befolkningsstruktur hösten 2016
Ej i arb-kr 0,8 Pensionärer 1,9 Arbetslösa 0,3 Ca personer var arbetslösa i slutet av 2016 och ingick alltså inte bland de sysselsatta. Bland dessa arbetslösa fanns emellertid ganska många studenter som sökte feriejobb, vilket snedvrider bilden. De ”äkta” arbetslösa var runt Bland dem fanns nya svenskar med språksvårigheter, ungdomar med dålig utbildning och människor med olika sorters handikapp. Det fanns också en besvärande arbetskraftsbrist inom en rad sektorer. Vad behöver vi göra för att förbättra kopplingen mellan jobb och jobbsökande? Men alla var inte på jobbet . . . Unga (0 – 19) 2,2

35 Befolkningsstruktur hösten 2016
Ej i arb-kr 0,8 Pensionärer 1,9 Arbetslösa 0,3 Frånvarande 0,5 Alla var inte på jobbet den veckan när mätningarna gjordes – runt en halv miljon var frånvarande, i första hand semesterlediga, föräldralediga eller sjuka. Kvar finns 4,2 miljoner skattebetalare som finansierar Välfärd 1.0, eller 0,7 personer per ”försörjd” individ. Men nu kommer en helt avgörande fråga: ”Vem är det som i praktiken betalar för vår välfärd med sin skatt?” Mitt svar är: ”Det är de privata företagen som betalar genom att anställa medarbetare som tjänar pengar och betalar skatt! För varje krona som medarbetaren får i handen får ’samhället’ minst en krona i skatter och avgifter (inklusive moms och punktskatter). Företagsskatter och annat står för kanske en tiondel av vad medarbetarna drar in. Hur mycket nytta de offentliganställda än gör så betalas deras löner med de skattar näringslivet genererar.” Så här ser det ut . . . Unga (0 – 19) 2,2

36 Befolkningsstruktur hösten 2016
Ej i arb-kr 0,8 Pensionärer 1,9 Arbetslösa 0,3 Frånvarande 0,4 Privatanställda 3,1 Off anställda 1,1 Av de ungefär 4,2 miljonerna som var på jobbet fanns det 3,1 miljoner i det privata näringslivet och 1,1 miljoner offentliganställda. Bland de privatanställda fanns det nästan inom välfärdsföretagen. De avlönades ytterst också med skattemedel Det här skulle betyda att varje ”försörjd” har i runda svängar ”en halv privat skattebetalare” som ska klara saken. Och det är i dag, innan de riktigt stora ”horderna” av pensionärer kommit! Missförstå mig nu inte! Jag säger inte att de offentliganställda inte behövs! Tvärtom! De är oumbärliga för att demokratin, välfärden ska fungera. Det är bara det att de avlönas med de skattemedel som privatanställda betalar in (plus de låga ”välfärdsavgifterna”). Återstår att öka antalet i yrkesverksam ålder genom att höja pensionsåldern, locka fler som skulle kunna jobba att faktiskt göra det – eller välkomna fler invandrare . Låt oss kolla pensionsåldern först . . . Unga (0 – 19) 2,2

37 Befolkningsstruktur hösten 2016
P-ålder 74! + 1,1 Pensionärer (1,9) 0,8 Det finns alltså runt 1,9 miljoner pensionärer. Nu tar jag ut svängarna rejält och höjer pensionsåldern till 74 år. Det skulle öka antalet personer i ”yrkesverksam ålder” med 1,1 miljoner individer. Dagens sysselsättningsgrad är 66 procent, men med tanke på den nya gruppens ålder vore det kanske möjligt för hälften av dem ( personer) att finna ett jobb som motsvarar deras förutsättningar. Nu är det så, att drygt av dem redan jobbar, så nettotillskottet skulle hamna runt personer. OBS: jag räknar inte in möjliga ändringar vad gäller deltidsjobb, men här finns också en reserv ville ca personer, varav kvinnor, arbeta fler timmar än de gjorde. ’Samhällets’ kostnader för ”pensioner mm” var (i väldigt runda svängar) kronor per person. ”Besparingspotentialen” skulle då vara ( pensionärer * kronor per person =) 80 miljarder kronor plus de nya skatteintäkter som de nya yrkesverksamma skulle generera. Kalla den totala förbättringen 125 miljarder kronor om året. FANTASTISKT ! Det finns tyvärr en stor hake i mitt resonemang! Det privata näringslivet måste kunna erbjuda dessa ett jobb – och jobbet måste vara lönsamt för företaget nya jobb motsvarar en ökning av antalet jobb med över 10 procent plus det antal jobb som rationaliseras bort under samma period! Det finns mycket att göra, men här finns ingen enkel lösning. Återstår invandring . . .

38 Fler invandrare invandrare (familjer) om året under 20 år skulle låta oss behålla 2009 års åldersstruktur enligt SKL. Hur många av dem skulle hitta ett jobb med nuvarande murar kring arbets- och bostadsmarknaden? Hur många av dem som redan har kommit har hittat ett jobb? SKL kan knappast ha menat allvar med att Sverige skulle klara en sådan invandring! När framskrivningen gjordes (under 2009) hade visserligen den nya folkvandringen inte börjat på allvar, men vi såg redan (eller borde ha sett) hur den svenska modellen bygger murar kring dem som har jobb – och stänger ”dem som inte har jobb” ute. Det här rör kärnan i vårt sätt att fungera, våra värderingar, vårt sätt att leva i en demokrati. De som bygger och försvarar dagens murar uppför sig precis så själviskt och illojalt som de anklagar företagarna för att vara. Det förvånar mig i och för sig inte – vi människor är alla djuret som blev människa, och ju förr vi alla kliver ner från våra höga hästar och frågar oss hur vi ska kunna leva i den nya värld som växer fram, desto bättre! Den nya världen innebär bland annat att vi västerlänningar som så länge dominerat världssamfundet och ekonomin nu är på väg att gå från dominerande 30 procent av världens befolkning till runt tio procent. Vår relativa ekonomiska styrka minskar långsammare, men den minskar, den!

39 Vill du påverka? Frågan är inte om ändringar kommer
utan om du vill påverka vilka de blir och hur de genomförs! Det finns två sätt att förhålla sig till det som pågår: Vi kan fortsätta lappa och laga . . . Det skulle leda till en fortsatt försvagning av ’samhällets’ förmåga att erbjuda det skydd för de (negativa) rättigheter som är en förutsättning för att demokratin ska fungera. Det skulle leda till att många råkar illa ut. Populistiska rörelser skulle göra sig ännu bredare, med ökade motsättningar och en växande främlingsfientlighet som följd. Vi ser redan smakprov på den utvecklingen i de förorter där det demokratiska samhället i allt större utsträckning ersätts av klanvälden. Alternativet är att vi, du och jag, reagerar och agerar, ifrågasätter en rad ”självklarheter” i den svenska modellen: den stötskyddande välfärden, den utestängande arbetsmarknaden och den sorterande bostadsmarknaden. Du kan välja att stå vid sidan – bli offer och klaga. Du kan också välja att reagera, agera. Det kallas demokrati!

40 Dags att summera! Akuta påfrestningar:
Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder”; Det är för många i yrkesverksam ålder som inte jobbar; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket ställer hundratusentals nykomna människor utanför. Vi står inför påfrestningar på vår demokrati och vårt välstånd som vi behöver ta hand om. Bland påfrestningarna finns (jag tar dem i den ordning jag kommer att tänka på dem): Vi har blivit så friska att väldigt många överlever de första åren – och sedan lever mycket längre än hittills; Alltför få kommer därmed att ställas inför alltför stora uppgifter inom Välfärd 1.0; Välfärd 1.0 bygger på en människosyn som inte längre stöds av forskningen; Välfärd 1.0 blir allt dyrare – pengarna kommer inte att räcka; Omsorgen om vårt eget välstånd ställer tusentals människor i utanförskap, beroende. Varför fortsätter vi så här . . .

41 Dags att summera! Akuta påfrestningar:
Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder”; Det är för många i yrkesverksam ålder som inte jobbar; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket ställer hundratusentals nykomna människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb; Politiker som är rädda om sina egna jobb. Det som en gång var ett tillfälligt politiskt uppdrag för människor som hade en försörjning utanför politiken har blivit ett heltidsyrke för människor som ofta nog saknar erfarenheter utanför politiken. När en politiker blir beroende av sin politikerinkomst växer risken för att hon/han ska fokusera på sin egen ”anställningstrygghet”. Det beror inte på att politiker skulle vara mindre hederliga, mindre värda vårt förtroende än andra, utan på att de är lika mycket (eller litet) att lita på som alla vi andra. Ju mer spelet om opinionsundersökningar här och nu tar över, desto mindre utrymme blir det för idé-burna medlemmar att påverka sitt parti. Det här bidrar säkert till att de traditionella partierna förlorar medlemmar – och att ytterlighetspartier vinner terräng.

42 Dags att summera! Akuta påfrestningar:
Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder”; Det är för många i yrkesverksam ålder som inte jobbar; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket ställer hundratusentals nykomna människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb; Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag; Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag. Under de senaste sextio åren – i två generationer – har eliten sagt till oss: ”Vi tar hand om dig!”, ”Vi har råd!”, ”Kräv din rätt!”. De höga skatter som omhändertagandet kräver har ”dolts” för oss som betalar genom att en allt större andel av skatterna har gjorts indirekta. Av de totalt miljarder som ’samhället’ drog in år 2014 var nästan hälften i praktiken osynlig för den enskilde medborgaren. Här finns arbetsgivaravgifter (457 miljarder), skatt på kapital (företagsskatt och ränteinkomster, 185), punktskatter (115). Den andra halvan märks litet mer, men bara litet! Direkt skatt på arbete (527 miljarder) dras av innan lönen betalas ut och moms (354) ingår i priset när vi handlar. Skattetrycket har dessutom gjort oss medborgare väldigt sårbara. Bara var tionde svensk har en ordentlig ekonomisk buffert. Resten av oss saknar ekonomisk stöttålighet. Alla förändringar blir hotfulla. Dessutom är det ”bekvämt” (men inte särskilt tillfredsställande) att vara ”omhändertagen.

43 Dags att summera! Akuta påfrestningar:
Vi blir för få som är i ”arbetsför ålder”; Det är för många i yrkesverksam ålder som inte jobbar; Vi har byggt murar kring arbets- och bostadsmarknaderna, vilket ställer hundratusentals nykomna människor utanför. Påfrestningarna förvärras av: Politiker som är rädda om sina egna jobb; Väljare som vill ha kvar sina ”bekväma” bidrag; Särintressen som sätter sina medlemmars nytta före landets. Särintressen som sätter sina medlemmars nytta före landets. De viktigaste har jag redan pratat om: de fackliga organisationerna som bevakar sina ”revir” och Hyresgästföreningen. Jag vet inte på vilket sätt förändringar ska kunna genomföras, men de behöver utgå från att vi tillsammans förenklar vägen till nya jobb för de svenskar som hittills stått utanför, men också för alla de nykomna. Vi har helt enkelt inte råd att inte göra det, oavsett om vi talar om att ge demokratin ett genom att ändra det som leder till att det bildas getton i Sverige eller om att kunna hantera de snabbt stigande kostnaderna. Faktum är att de två sakerna är två sidor av samma mynt. På samma sätt måste vi se till att bostadsbyggandet blir lockande för fastighetsägare. Det innebär bl a att vänstern behöver sluta betrakta vinster i samband med att företag levererar nödvändigheter till människor som något omoraliskt. Om vi väljer bort de förändringarna – vilken sorts människor, vilken sorts land är vi då?

44 Läs mer på: www.kan-vår-välfärd-räddas.se
Det här var en sammanfattning av det jag berättar på sajten. Mitt mål är att ni och många andra ska ta ställning till vad ni tycker är viktigt i era liv – och agera.