Socialvård och barnskydd 2016 Ändringar och gränsdragningar Vasa 8.3.2016 Eva Gottberg, jur. dr., docent Åbo universitet, juridiska fakulteten.

En presentation över ämnet: "Socialvård och barnskydd 2016 Ändringar och gränsdragningar Vasa 8.3.2016 Eva Gottberg, jur. dr., docent Åbo universitet, juridiska fakulteten."— Presentationens avskrift:

1 Socialvård och barnskydd 2016 Ändringar och gränsdragningar Vasa 8.3.2016 Eva Gottberg, jur. dr., docent Åbo universitet, juridiska fakulteten

2 Grundproblem i den gamla socialvårdslagen Lagen ”urvattnats”: kvar hade blivit närmast bestämmelser om service för äldre personer; allt annat överförts till speciallagar. Systemcentrerad utgångspunkt Brister med tanke på människornas delaktighet och möjlighet att påverka i den egna serviceprocessen För mycket vikt på anstaltsvård och omhändertagande Bristfälliga stadganden kring yrkesövergripande samarbete mellan myndigheter

3 De centrala målsättningarna av reformen Individernas och familjernas behov som utgångspunkt - i stället för det systemcentrerade tillvägagångssättet Servicehelheter bör bildas utifrån klienternas behov Socialvården bör stärkas i människornas egna vardagsmiljöer och med speciell tyngdpunkt i service som ges i hemmet Integration och tätt samarbete med hälsovården Allt efter klientens behov ett starkt samarbete och flexibla servicehelheter med också t.ex. undervisnings- och bildningsväsendet, arbetsförvaltningen och bostadsväsendet

4 Hur informationen når socialmyndigheten? SVL 35 §: Kontakt med socialvården för bedömning av stödbehovet: Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, en socialkurator eller anställd hos socialväsen- det, undervisningsväsendet, idrottsväsendet, barndagvår- den, räddningsverket, Nödcentralsverket, Tullen, polisen, Brottspåföljdsmyndigheten, arbets- och närningsmyndig- heten, Folkpensionsanstalten eller utsökningsmyndigheten i sitt arbete fått kännedom om en person vars behov av socialvård är uppenbart…

5 Hur informationen når… II ska han eller hon 1) styra personen till att söka socialservice, 2) eller, om personen samtycker till det, kontakta den myndighet som ansvarar för den kommunala socialvården, så att stödbehovet kan bedömas. 3) Om samtycke inte kan fås och personen är uppenbart oförmögen att svara för sin omsorg, hälsa eller säkerhet eller om ett barns bästa absolut kräver det, ska de personer som avses i 1 mom. utan dröjsmål göra en anmälan om behovet av socialvård trots seketessbestämmelserna.

6 Hur informationen når… III SVL 35 § 3 och 4 mom.: Även någon annan person än som avses i 1 mom. kan göra anmälan trots sekretessbestämmelser. I 25 och 25 c § i barnskyddslagen finns bestämmelser om barnskyddsanmälan och föregripande barnskyddsanmälan. Om den anmälningspliktiga i enlighet med 1-3 mom. utan dröjsmål har kontaktat socialmyndigheten och uppgett orsakerna till kontakten, behöver ingen barnskyddsanmälan göras på grundval av samma uppgifter.

7 36 §: Bedömning av servicebehovet När en anställd inom socialvården har fått kännedom om en person i behov av socialvård, ska den anställda i första hand se till att personens behov av brådskande hjälp omedelbart bedöms. Dessutom har personen rätt att få en bedömning av servicebehovet, om bedömningen inte är uppenbart onödig. Alla bedömningar ska påbörjas utan dröjsmål och slutföras utan ogrundat dröjsmål. Vissa grupper (över 75-åringar, personer med vårdbidragets högsta belopp, barn som behöver särskilt stöd) har maximumtidsfrist för bedömningen (början inom 7 dagar, färdig inom 3 månader).

8 SVL 44 §: Utredning av situationen för en person i klientens vård Vård- och stödbehovet för ett barn eller annan person i klientens vård ska utredas om klienten 1) får missbrukarvård eller mentalvård eller annan socialvård och hälso- och sjukvård under vilken … klientens förmåga att fullgott ta hand om vården eller fostran bedöms vara försvagad, 2) intas som häktad i fängelse eller börjar avtjäna ett fängelsestraff. I dessa fall bör vid behov barnet eller annan person som vårdas träffas. Här bör också kommas ihåg bestämmelserna i SVL 35 § om skyldighet att anmäla om behov av socialvård.

9 Otillräcklig basservice – ”tvångsklienter” inom barnskyddet? Utredningsgruppen för barnskydd 2013: Brister i basservicen för barn och familjer (hemservice etc.) hade i kommunerna framträtt som ett ökat antal klienter inom barnskyddet. En klientrelation inom barnskyddet var i många kommuner förutsättning för att få service också när föräldrarna själva aktivt ansökt om hjälp. Föräldrar hade t.o.m. uppmanats att göra en barnskyddsanmälan om sig själva för att hjälp ska kunna ordnas. Också förvrängs kommunernas servicestruktur, om tjänsterna för barn med långvariga problem (handikapp, beteendestörningar, kroniska sjukdomar etc. som ofta är en utmaning för föräldrarnas ork) överförs till barnskyddet utan att det finns något behov av öppenvård eller vård utom hemmet inom barnskyddet.

10 Struktural ändring: del av tjänsterna överförts från BSL till SVL Hemservice, referensgruppverksamhet, stödperson och stödfamilj samt annat liknande förbyggande arbete hör enligt den nya socialvårdslagen till allmän socialservice. Barnet och barnets familj har enligt den nya socialvårdslagen lika stark rätt att erhålla förebyggande service som barnskyddets öppenvårdsfamiljer hade enligt den tidigare lagen. Om ett barn kan få tillräcklig service via socialvårdslagen inleds ingen klientrelation inom barnskyddet. Ur omvänd synvinkel: behovet av klientrelation inom barnskyddet bedöms utifrån barnets behov till sådana serviceformer som är reserverade enbart för klienter inom barnskyddet.

11 BSL 36 §: barnskyddets öppenvårdsåtgärder stöd för utredning av barns och familjens problemsituation; ekonomiskt eller annat stöd i skolgången, vid anskaffning av yrke och bostad, placering i arbete, fritidsintressen, upprätthållandet av nära mänskliga relationer och tillgodoseendet av andra personliga behov; vård- och terapiservice som stöder barnets rehabilitering; intensifierat familjearbete; familjerehabilitering (tidigare placering av hela familjen); samt andra tjänster och stödåtgärder som stöder barnet och familjen. De för barnet nödvändiga socialvårds- och dagvårdstjänsterna ska tillhandahållas enligt den behovsbedömning som den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har gjort i klientplanen.

12 Förhållandet mellan SVL 35 § och anmälnin-garna enligt BSL Ur socialmyndighetens synvinkel bör såväl vid en anmälan i enlighet med SVL 35 § som vid en barnskyddsanmälan alltid först bedömas, om behov av brådskande åtgärder föreligger. Om detta inte är fallet görs en allmän bedömning av servicebehovet förutom i fall där det är uppenbart onödigt att göra den (t.ex. när en bedömning redan gjorts eller när behovet tydligt är tillfälligt). I detta sammanhang bör socialarbetaren också bedöma, om det i samband med bedömningen av servicebehovet är nödvändigt att uttryckligen bedöma barnskyddsbehovet. (Obs! Enligt den nya lagen hör alltså en stor del av tidigare barnskyddets öppenvårdsåtgärder till den allmänna socialvården och kan erbjudas där.)

13 Förhållandet till skolans elevvård (lag 1287/2013; 16 §) Inom skolan är huvudregeln att om lärare eller annan anställd bedömer att en elev behöver psykolog- eller kuratorhjälp för att förebygga eller övervinna sociala, psykiska eller studiesvårigheter, ska han eller hon tillsammans med eleven utan dröjsmål kontakta elevhälsans psykolog eller kurator. Om det inte är möjligt att ta kontakt tillsammans (eleven t.ex. vägrar eller har inte visat sig i skolan och kan inte heller nås per telefon) kan den anställda ta kontakt ensam, lämna de uppgifter som han eller hon känner till och som behövs för bedömning av elevens stödbehov. I dessa fall bör eleven informeras om kontakttagandet och ges möjlighet till samtal med psykologen / kuratorn under en kort tidsfrist (senast den sjunde arbetsdagen; i brådskande fall samma eller nästa arbetsdag).

14 Förhållandet till skolans elevvård II 16 3 mom: ”Även andra personer än de som avses i 1 mom som i sin yrkesuppgift fått veta att en studerande behöver stöd får trots sekretessbestämmelserna kontakta elevhälsans psykolog eller kurator.” Detta betyder att utomstående (t.ex. hälsovårdspersonalen, aktörer i ungdomsväsendet etc.) kan välja också denna väg i stället för SVL 35 § när de är oroliga för ett barns välmående. Ur socialmyndighetens synvinkel kan denna möjlighet medföra att en barnskyddsanmälan eller anmälan enligt SVL 35 § inte leder till åtgärder inom socialvården eller barnskyddet, om ärendet kan tillräckligt handläggas inom elevhälsan. Då kontaktar socialvården / barnskyddet elevhälsan. Naturligtvis, om det senare framgår att elevhälsans åtgärder inte är tillräckliga ska barnskyddet underrättas omedelbart.

15 Bakgrund: strävan till snabb hjälp i barnets alldagliga omgivning Enligt en undersökning som gjordes i början av 2010-talet i Finlands sex största städer ledde 41,3 % av alla slutförda utredningar av barnskyddsbehovet (BSL 26 §) inte till klientskap hos barnskyddet. Samtidigt kom den av SHM tillsatta utredningsgruppen för barnskydd i sin utredning bl.a. till resultat enligt vilka klientbarnen själva ansåg att utredningen av barnskyddsbehovet som sådan inte var en ändamålsenlig åtgärd för att ge eller få snabb hjälp; och att barn upplevde som mycket problematiskt att de utredande personerna hela tiden byttes ut och man upprepade gånger var tvungen till samarbete med nya människor. Däremot är skolans elevvård nära barnet med färdigheter till tidigt ingripande; också upplevs det ur familjens synvinkel ofta mindre ”stämplande” att anlita elevvården än än socialen eller barnskyddet.

16 Olika anmälningsskyldigheter – vem, när, vart? ”Grundnormen” BSL 25 §: barnskyddsanmälan till socialmyndigheten. Nya anmälningsskyldiga från 2015: tullen, gränsbevakningsväsendet samt utsökningsmyndigheten. BSL 25.3 §: de enligt 1 mom. anmälningsskyldiga är också skyldiga att göra en anmälan direkt till polisen, när de i sin uppgift har fått kännedom om omständigheter som ger skäl att misstänka att a) (sedan 2010) ett barn utsatts för en gärning som är straffbar som sexualbrott enligt 20 kap. I strafflagen; eller b) (sedan 1.4.2015) ett barn utsatts för en gärning som är straffbar som brott mot liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen och vars minimistraff är minst 2 år fängelse (misshandel).

17 Olika anmälningsskyldigheter… II I samband med att anmälningsskyldigheten till polisen enligt BSL 25.3 § utvidgades att gälla också misstänkta våldsbrott mot barn sänktes också anmälningströskeln. Det räcker att den anmälningsskyldiga har ”skäl att misstänka” en i lagrummet avsedd gärning. Anmälningströskeln förutsätter inte fullständig säkerhet eller ens sannolika skäl – enligt motiveringen kan skyldigheten utlösas med ”barnets beteende, barnets prat, information från barnets föräldrar eller anmälningar frän andra personer” (RP 164/2014 rd, s. 151). Det rekommenderas att den anmälningsskyldige först konsulterar polisen utan att uppge de inblandades namn – detta sänker anmälningströskeln, påskyndar informationen och förhindrar också felaktiga anmälningar när polisen har möjlighet att bedöma helheten innan anmälan görs.

18 Olika anmälningsskyldigheter… III BSL 25 a §: Kontakt med socialvården för bedömning av stödbeho- vet. – Skyldigheten att göra barnskyddsanmälan enligt BSL 25 § kan också uppfyllas genom att tillsammans med barnet eller barnens för- äldrar ta kontakt med socialmyndigheten för att få stödbehovet bedömt, så som det stadgas i 35 § SVL. Detta förutsätter dock att kontakten tas utan dröjsmål och att den anmälningsskyldige i samband med kontakten uppger vilka omstän- digheter som lett till kontakten. Lagrummet var tidigare rubricerat ”Begäran om bedömning av barnskyddsbehovet”. Vid ikraftträdandet av SVL som har en mot- svarande kontaktparagraf togs samma benämning i bruk också i BSL.

19 Olika anmälningsskyldigheter… IV Oförändrat är stadgandet i BSL 25 c §: föregripande barnskydds- anmälan om det finns grundad anledning att misstänka att ett ofött barn omedelbart efter sin födelse kommer att behöva stödåtgärder inom barnskyddet. Samma gäller stort sett också standgandet i BSL 25 d §: barnskyddsmyndigheternas anmälningsskyldighet i fall där barnet flyttar från kommunen när barnskyddsutredning pågår eller under klientskapet. Då bör barnets nya hemkommun eller huvudsakliga bonigskommun omedelbart underrättas om flyttningen.

20 Rätt att till polisen anmäla om hot mot liv och hälsa Från och med den 1.4.2015 kompletterades ett stort antal lagar (13) med bestämmelser om personalens rätt att till polisen anmäla om hot mot annans liv och hälsa, när de i sitt arbete fått veta om oroväckan- de omständigheter. Som exempel socialvårdens klientlag, 18.3 §: ”- - - Dessutom får den som ordnar eller lämnar sociavård oberoende av skyldigheten att iaktta sekretess rätt att till polisen anmäla uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv och hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning, om han eller hon vid fullgörandet av uppgifterna har fått kännedom om omständigheter som ger skäl att misstänka att någon löper risk att bli utsatt för våld.”

21 Rätt att till polisen anmäla… II Polislagen hade också tidigare gett polisen möjlighet att utan hinder av tystnadsplikten från olika håll få information för fullgörandet av sina uppgifter. Problemet var dock att det i lagstiftningen förutsattes att uppgifterna uttryckligen begärdes av polisen. I värsta fall kunde detta leda till att ett allvarligt våldsdåd hann inträffa innan polisen hade fått några uppgifter alls. Syftet med den nya lagstifningen är alltså att myndigheter och andra aktörer oberoende av tystnadsplikten har rätt att på eget initiativ till polisen anmäla uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv eller hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning. Man får reagera ”innan någonting har hänt”.

22 Fakta som bör minnas i samband med alla anmälningsskyldigheter Med alla anmälningsstadganden syftar man till att informationen når den myndighet som har behörighet att ingripa i hot- eller andra akuta situationer. Den anmälningsskyldige fattar aldrig beslut om fortsatta åtgärder i ärendet och har inte heller något ansvar för dem. Således behöver den anmälningsskyldige inte ”samla belägg” för sina observationer eller misstankar och inte heller känna att han eller hon ”gjort fel” om anmälan inte leder till fortsatta åtgärder i myndigheten i fråga. En anmälare som ärligt berättat sina observationer och misstankar gör sig inte skyldig till ärekränkning eller annat motsvarande brott, fastän man i praktiken ofta blir hotad med dylika följder i kontroversiella situationer.

23 Nytt inom själva BSL: ändringar kring placering inom öppenvården och brådskande placering Som första alternativ nämns i nya BSL 37 § barnets öppenvårdspla- cering – vid sidan om en placering för bedömande av behovet av vård – tillsammans med en förälder eller annan vårdnadshavare. Strävan är att utveckla barnets uppväxtförhållanden samt stöda föräldraskapet och föräldrarnas förmåga att fostra sitt barn. Placeringen kan genomföras t.ex. i en barnskyddsinstitution eller en institution inom missbrukarvården, där det finns möjlighet till familjerehabiliteringstjänster. I dessa fall kan det ofta vara frågan om en situation där risken för barnets placering utom hemmet redan är konkret men familjen är motiverad att delta i familjerehabilitering. Om en trygg lösning för barnet inte nås, bör man tillsammans med föräldrarna försöka hitta en plats för vård utom hemmet för barnet.

24 BSL 38 §: Förutsättningarna för brådskande placering har skärpts Enligt gällande BSL 38 § kan en brådskande placering genomföras endast om ett barn av skäl som anges i 40 § (uppväxtförhållanden hotar allvarligt äventyra eller barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling) befinner sig i omedelbar fara. Då kan den vård och omsorg som barnet behöver ordnas som brådskande placering. I reformen ströks alltså slutet av 1 mom.: ”…i omedelbar fara eller annars är i behov av brådskande placering och vård utom hemmet…” Därtill preciserades bestämmelsen om 30 dagars tidsfrist. En brådskande placering anses ha inletts när barnet de facto har brådskande placerats, oberoende av när det skriftliga beslutet gjorts och tillkännagetts föräldrarna. På motsvarande sätt, om beslutet fattats före dygnet när barnet placerades, räknas beslutsdagen in i helhetstiden för placeringen.

25 Förutsättningarna för brådskande placering II ”Sålunda, om ett barn de facto placerats i brådskande ordning den 1 maj eller om beslutet om brådskande placering har fattats den 1 maj utan att barnet har kunnat placeras samma dag, upphör den brådskande placeringen den 30 maj.” För att göra lagen tydligare gjordes också en teknisk ändring: bestämmelserna om beslut att fortsätta brådskande placering ingår numera i en självständig 38 a §. Härmed underströks avsikten med den förlängda tiden: inte för att ”hinna fatta omhändertagandebeslutet”, utan alla alternativ i situationen ska dryftas under den förlängda tiden. Man ville också göra klarare att en brådskande placering inte bör uppfattas som en åtgärd som så nära som automatiskt medför omhändertagande.

26 Öppenvårdsplaceringar av barnet ensamt Enligt den tidigare BSL 37a § 1 mom. kunde ett barn inte placeras i öppenvården som stödåtgärd, om förutsättningarna för omhänder- tagande uppfylldes. Lagrummets ursprungliga syfte var att förhindra barnets upprepade öppenvårdsplaceringar i fall där behovet av vård utom hemmet – till följd av orsaker som berodde på barnets vårdnadshavare – faktiskt var långvarigt. Utdrag ur remissyttranden från förvaltningsdomstolarna: Brådskande placeringar användes i situationer där kriterierna för brådska inte uppfylldes. Planmässiga omhändertaganden gjordes mera sällan: allt oftare gjordes planmässiga brådskande placeringar som sedan ledde till omhändertagande.

27 Öppenvårdsplaceringar av barnet ensamt II Utdrag ur remissyttranden från socialarbetarna: Öppenvårdsplacering kunde inte användas då omhändertagande övervägdes. Om processen med omhändertagandet samtidigt framskred och behandlades inför domstol, fastställde kanske förvaltningsdomstolen att det inte fanns förutsättningar för omhändertagande, eftersom placering inom öppenvård hade kunnat tillämpas i situationen. På grund av dessa erfarenheter ströks bestämmelsen, enligt vilken barnet inte kan placeras som öppenvårdsåtgärd om kriterierna för omhänder- tagande uppfylls. Syftet var att minska brådskande placeringar och främja ett planmässigt barnskyddsarbete tillsammans med familjen. Under en frivillig placering kan samarbetet vanligtvis fortsättas, vilket sällan är fallet efter en bråds- kande placering som familjen upplever som en mycket tung erfarenhet.

28 BSL 37 b §: Brådskande stödåtgärder inom öppenvår- den; ”brådskande service” ”Om ett barn av skäl som anges i 40 § behöver brådskande hjälp, kan stödåtgärder inom öppenvården enligt 7 kap. ordnas förutsatt att stödåtgärderna är lämpliga, möjliga och tillräckliga för att tillhanda- hålla omsorg som är i enlighet med barnets bästa.” Placering inom öppenvård kan användas i stället för brådskande placering, om det är en tillräcklig åtgärd för att trygga barnets hälsa och utveckling. Även andra öppenvårdsåtgärder kan på samma villkor användas i stället för brådskande placering. En öppenvårdsplacering – som alla öppenvårdsåtgärder – förutsätter alltid samtycke av alla parter som har talerätt och går att avbrytas omedelbart om någon ändrar sig.

29 De största utmaningarna: ökat samarbete och informationsutbyte Klientlag 20.1 §: Socialvårdsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda uppgifter och handräckning. – Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, folkpensionsanstalten, pensionsskydds- centralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsan- stalter, utbildningsanordnare, producenter av socialservice, sammanslut- ningar och verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvårdsverk- samhet samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är skyldiga att på begäran av en socialvårdsmyndighet avgiftsfritt och utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna till denna sådana uppgifter och utredningar som de förfogar över och som i väsentlig grad inverkar på en klientrelation inom socialvården och som är nödvändiga för myndigheten på grund av dess lagstadgade uppgifter att utreda klientens behov av socialvård, för att ordna socialvård och genomföra därtill anknutna åtgärder samt för att kontrollera uppgifter som lämnats till myndigheten.

30 Informationsutbyte II Klientlag 16 §: Uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas ut med klientens uttryckliga samtycke eller så som särskilt bestäms i lag. Klientlag 17 §: Om samtycke enligt 16 § inte kan erhållas eller om klienten eller dennes lagliga företrädare uttryckligen förbjuder att en uppgift utlämnas, får den som ordnar eller lämnar socialvård utan hinder av skyldigheten att iaktta sekretess ur handlingen lämna ut sådana uppgifter som är nödvändiga för att behovet av vård av, omsorg om eller utbildning för klienten skall kunna utredas, för att vården, omsorgen eller utbildningen skall kunna ordnas eller genomföras eller för att förutsättningarna gör försörjningen skall kunna tryggas.

31 Informationsutbyte III (Klientlag 17 § fortsätter): Uppgifter får dock lämnas ut endast om 1) den som handlingen gäller är i uppenbart behov av vård eller omsorg på grund av att hans eller hennes hälsa, utveckling eller säkerhet äventyras och det inte annars går att utreda behovet av vård eller omsorg eller att vidta vård- eller omsorgsåtgärder, 2) uppgifterna behövs på grund av ett barns intresse, eller om 3) uppgifterna behövs för att trygga klientens oundgängliga intressen och rättigheter och klienten själv saknar förutsättningar att bedöma sakens betydelse.

32 Informationsutbyte IV (Klientlag 17 § fortsätter): I de fall som avses i 1 mom. får uppgifter lämnas ut till en annan socialvårdsmyndighet, till en person eller sammanslutning som på uppdrag av socialvårdmyndigheten sköter uppgifter inom socialvården samt till andra myndigheter. Till den som privat ordnar socialvård eller - - - hälso- och sjukvård - - - eller till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården får den som ordnar eller lämnar socialvård - - - dock lämna ut uppgifter endast i den utsträckning som är nödvändig för genomförande av omedelbar vård av eller omsorg om klienten eller av någon annan orsak som kan jämställas med detta. Obs! I den sistnämnda punkten stadgas alltså om helt privata serviceformer som klienten vanligtvis bekostar själv.

33 För att sluta med ”Samarbetet mellan barnskyddet och andra aktörer inom sevicesystemet bör förbättras ytterligare för att smidiga servicekedjor ska kunna förverkligas och barnen ska få den service de behöver. Ju oftare barnens och familjens svårigheter måste lösas enbart genom stödåtgärder inom barnskyddet, desto sämre lyckas barnskyddet uppfylla sina mål och desto dyrare blir hanteringen av familjernas problem för samhället.” (Källa: Reg. Prop. 164/2014 rd, s. 53)