OPERATIVSYSTEM OCH PRAKTISK LINUX Föreläsning 7 – Vecka INNEHÅLL  Uppstartprocessen i Linux  Uppstartskript  Bootladdare  Driftsnivåer  Startskript  Grub

Uppstartprocessen i Linux Att starta en dator är för användaren väldigt enkel.... Förutsatt att systemet fungerar! Det som egentligen händer i datorn när man trycker på ”power” knappen är väldigt komplicerat! Processen kallas för boot processen eller bootstrap Det första som händer är att en instruktion hämtas från adressen FFF:000h i datorns ROM (denna adress är samma i alla persondatorer!) Denna instruktion är oftast bara en pekare till den adress i datorns ROM där den första sekvensen i datorns startrutin finns.

Power On Self Test Nästa steg är en fas som kallas för POST-fasen. POST-fasen går ut på att kontrollera att alla delar i datorn fungerar som de skall Om ett hårdvarufel upptäcks kommer datorn att stanna i detta skede

Bootladdare I den första sektorn på hårddisken ligger någonting som kallas Master Boot Record (MBR) I MBR lagras en programvara som kallas bootladdare Det följer ofta med en eller flera bootladdare när man installerar ett Operativsystem Den vanligaste bootladdaren till Linux är idag Grub Den simplaste bootladdaren talar om för datorn var operativsystemets kärna finns (på vilken enhet och på vilken partition)

Initialisering av Linuxkärnan Linuxkärnan ligger oftast sparad som en fil någonstans på hårdisken. Vanligen finns den i katalogen /boot och heter någonting i stil med vmlinuz Det första kärnan gör är att den tar reda på vilken maskinvara som finns Tillgänglig Denna process syns på skärmen i form av en massa ”kryptisk” information Informationen visar vilken maskinvara som hittats och konfigurerats, ibland skrivs ut vem som skrivit drivrutinerna etc.

Systemprocesser När kärnan initialiserats startar den init-processen genom att starta programmet /sbin/init vilken alltid har processid 1. Alla andra processer startas sedan av init-processen När init-processen startar hämtar den indata från konfigurationsfilen /etc/inittab I inittab finns inställningar för vad init

inittab Inställningarna i inittab är formaterade enligt följande modell: Id-kod:driftsnivå:argument:process Id-kod: En unik kod som identifierar den aktuella konfigurationsraden Driftsnivå: 1 = enanvändarläge, 6 = omstart osv.. Argument: talar om vilken händelse som gäller ArgumentHändelse CtrlaltdelHur operativsystemet skall reagera på ctrl + alt + del InitdefaultAnger vilken driftsnivå som skall användas OnceInit startar processen vid byte av driftsnivå Respawnstartar om ett kommando när det avslutas SysinitInit kör kommandot under bootprocessen WaitInit väntar på att kommandot har avslutats

inittab Processfältet innehåller den process som skall startas när händelsen inträffar. Exempel: Ca::ctrlaltdel:/sbin/shutdown –t3 –r now Betyder att när ctrl + alt + del nedtrycks utförs kommandot /sbin/shutdown –t3 –r now vilket stänger av datorn efter 3 sekunder. Efter uppstart kontrollerar m.a.o. init-processen hela tiden om denna händelse inträffar och om den inträffar utförs kommandot

Driftsnivå (Runlevel) När Linuxsystemet startat alla grundläggande tjänster, dvs. När det kommit så långt i uppstartprocessen att det är användbart, är det dags att välja vilken driftsnivå som operativsystemet skall startas upp i Det är specificerat i filen /etc/inittab vilken driftsnivå som skall användas när datorn startas vid ”normal” uppstart Det är möjligt att starta datorn i en annan driftsnivå om man anger driftsnivåns nummer som argument till kerneln vid uppstart (eller inifrån bootladdaren) På detta vis kan man skapa flera bootval som startar datorn i olika driftsnivåer

Driftsnivå (Runlevel) Fördefinierade driftsnivåer samt syften: DriftsnåviBetydelse 0Halt; stannar datorn! 1Enanvändarläge 2Fleranvändarläge utan nätverk (NFS) 3Fleranvändarläge med nätverk (NFS) 4Används inte 5Startar fönsterhanteraren X-windows 6Omstart

Driftsnivå (Runlevel) Vanligast är att arbetsstationer använder driftsnivå 5 och att servrar använder driftsnivå 3 Detta p.g.a. att personer som sitter och arbetar framför datorn vill använda sig av ett grafiskt användargränssnitt, samtidigt som det är onödigt att ha ett grafiskt användargränssnitt igång på en server som oftast inte ens har en monitor inkopplad

Startskript Efter att initprocessen startats, exekverar den en massa startskript Startskripten är vanliga shellskript som oftast exekveras i Bourne shell (sh) eller Bourne again shell (Bash) Vanliga uppgifter som utförs av shellskript:  Sätta upp nätverksinställningar  Initialisera demonter  Utföra allehanda andra uppgifter Skriver oftast ut information som talar om att de körs och resultatet av körningen

Startskript Det fins åtta stycken startskriptkataloger som används vid uppstart Dessa kataloger är alla placerade i katalogen /etc och heter:  init.d  rc0.d ..  rc6.d Siffrorna 0 – 6 representerar driftsnivån När en dator startas upp i en viss dritfsnivå körs de skript som finns i den katalog som motsvarar driftsnivånummern

Startskript Alla startskript bör vara placerade i katalogen /etc/init.d Sedan har dessa startskript symboliska länkar till driftsnivåkatalogerna Ett startskript kan anropas med en flagga, det skall t.ex. Alltid vara möjligt att ange flaggorna start och stop till ett startskript Länkarna i rc?.d-katalogerna namnges i enlighet med en speciell namnstandard: S eller K, tvåsiffrigt nummer, och namnet som det egentliga skriptet har i katalogen /etc/init.d Skripten körs i nummerordning från 01 – 99.

Enanvändarläge (single-user) Samma sak som driftsnivå 1 Är ett administrationsläge som används för att ändra på den grundläggande konfigurationen Denna driftsnivå behövs för att vissa saker bör göras när alla andra tjänster är avstängda, t.ex:  Reparation av filsystem  Konfiguration av vissa startskript  Återställning av lösenordet för root

Enanvändarläge (single-user) Det finns två sätt att komma in i enanvändarläge:  Skriver ”init 1” på terminalen  Startar om datorn och vid bootprompten skriver in namnet på startalternativet följt med ordet ”single” eller en etta (1) Om man startar upp en dator i enanvändarläge kommer endast rotfilsystmet (/) att monteras

Grub Är den vanligaste bootladdaren i Linux i dagens läge Bootladdarens körs igång innan själva operativsystmet Bootladdarens egentliga uppgift är att hålla ordning på vilken av flera alternativa operativsysteminstallationer som skall startas Konfiturationsfilen för grub heter oftast grub.conf och var den finns varierar beroende på linuxdistribution

Grub: Bootparametrar Det finns vissa parametrar som kan skickas till Linuxkärnan vid uppstart. Denna funktion finns för att det skall gå att ha en operativsystemkärna med standardinställningar, men med flera startalternativ. Olika startalternativ kan vara användbara vid t.ex. Felsökning eller vid installation av ny maskinvara