BLODET Gasutbytet hos små djur sker med diffusion, övriga djur har ett transportsystem, dvs blod. Respirationspigment: Fe-innehållande: hemoglobin, klorokuorin, hemerythrin Cu-innehållande: hemocyanin Syrebärande pigmenten finns löst i blodplasman eller i speciella blodceller. Däggdjurens RBC saknar kärna, övriga vertebrater har större RBC med kärna.

Hb + O2   HbO2 Reaktionen är beroende av O2-koncentrationen och det partiella trycket. Bindningen av Hb till O2 är beroende av: temperatur pH CO2 organisk fosfatmängd oorganiska joner och jonstyrka Root och Bohr effekt! CO2 + H2O   H2CO3   H+ + HCO3-   H+ + CO32- Akvatiska amfibier och lungfiskar kan avge CO2 genom huden. Terrestra kan ej  uttorkning

BLODCIRKULATION Snabb transport av vätska i kroppen över avstånd där diffusion är omöjligt eller långsamt. Blodcirkulationens upp-gifter är transport av: gas lösta ämnen värme överföra tryck, dvs rörelse och ultrafiltrering Systemet är beroende av en eller flera pumpar samt transportkanaler. Pumpen, dvs hjärtat, består antingen av en a)peristaltisk pump b)pump med valv

Slutet cirkulationssystem: Blodet pumpas från hjärtat längs kanaler med elastiska väggar (artärer, kapillärer, vener) och återvänder till hjärtat utan att ha lämnat systemet. (Vertebrater, cephalopoder och echinodermer) Öppet blodkärlssystem: Blodet pumpas från hjärtat i öppna blodkärl, blodet rinner sedan fritt mellan vävnaderna innan det eventuellt återvänder till hjärtat. (Evertebrater som insekter, crustacéer och mollusker).

Cirkulationen hos vertebrater 2/3 av kroppen består av vatten fördelat intracellulärt (45%), interstitialt (20%) och i blodplasman (5%). Viktiga mönster för cirkulationen i mammalier: 1)Mängden blod pumpat genom lungorna bör motsvara mängden blod genom resten av kroppen. 2)Eftersom båda hjärthalvorna kontrakterar simultant måste samma blodmängden som avges från hjärtat upptas genom volymförändringar i de elastiska blod- kärlen.

Fiskar Hjärta med två rum i rad; atrium och ventrikel. På vensidan kontrollerar sinus venosus att blodet flödar jämt till hjärtat. En förtjockad muskeldel av ventral aortan = bulbus arteriosus/ conus arteriosus hindrar blodet att rinna i fel riktning.

Amfibier Två åtskiljda atria, ventrikeln odelad. Vänstra kammaren får syrsatt blod från lungorna, högra får venöst. Blodet blandas trots detta inte i ventrikeln. Lungartären har även förgreningar till huden, vilket är viktigt eftersom huvuddelen av syreupptagningen sker där. Reptiler Hjärtkamrarna är helt åtskilda, ventrikeln endast delvis delad. Krokodiler har bägge hjärtrummen fullständigt delade.

Fåglar och mammalier Fullständig tudelning av hjärtat samt skiljt kretslopp till lungorna (lilla) och till resten av kroppen (stora)  trycket i dessa kan vara olika. Alla vertebrater med undantag av mammalierna får venöst blod till njuren från bakkroppen = renal portal circulation.

Små djur har högre syreförbrukning/kropps-massa än stora djur  deras blod är i större behov av syre. Eftersom syrekapaciteten i blodet är lika  små mammaliehjärtan måste pumpa blodet snabbare. Hjärtats storlek är proportionellt till kroppsstor-leken hos de flesta mammalier. Detta gäller ej för fåglar och fiskar. Hjärtfrekvensen är inverst proportionell till kroppsstorleken.

Cardiac output = blodvolymen hjärtat pumpar/ tidsenhet. Vid aktivitet ökar syrekonsumtionen, varvid “cardiac output” höjs. Detta sker dock ej proportionellt. Blodet är aldrig jämnt fördelat i kroppen. Njurarna, levern, hjärtat och hjärnan är organen som har det största blodbehovet.

Blodcirkulationen vid arbete Muskelaktivitet ökar syreförbrukningen och andelen blod som pumpas från hjärtat. Den ökade efterfrågan åtgärdas genom att öka volymen blod som pumpas genom hjärtat eller genom att öka mängden syre som överförs/volym blod. Det arteriella blodet är fullmättat på syre, det venösa blodet innehåller vanligen ½ av det arteriella blodets syremängd. Genom att öka mängden avgivet syre ökas även effektiviteten.

Blodcirkulationen hos evertebrater Annelider, echinodermer, antropoder och mollusker har välutvecklade, vanligen öppna blodsystem. Cephalopoder har sluten blodcirkulation. Blodet fördelas till organen i proportion med deras syreförbrukning.

Insekternas blodkärlssystem saknar funktion vid respirationen, huvuduppgiften att transportera näringsämnen och hormoner. Flera insekter har s.k. “extra hjärtan”. Dessa är speciellt viktiga för cirkulation till bihangen. Många insekter har “benhjärtan”, vilka är oberoende av de övriga hjärtanen.

Blodets koagulering och hemostas Olika mekanismer för att hindra blodförlust: 1)Stora blodförluster  minskat blodtryck, vilket minskar blodtillförseln till det skadade området. 2)Skadade blodkärl sammandras  minskar blodflödet = vasokonstriktion. 3)De skadade blodkärlen sluts genom koagulering av blod.

Evertebraters hemostas är mer komplicerad iom det öppna cirkulationssystemet. Vasokonstriktion saknar betydelse, men eftersom blodtrycket är lägre minskar också risken för förlust av stora blodvolymer. De enklaste evertebraterna kan agglutinera blodkroppar trots att de inte har plasmaproteiner och därefter dra ihop musklerna i kroppsväggen för att få ihop såret. Vissa crustacéer har en koaguleringsmekanism, men fungerar ej som hos vertebrater, biokemiskt oklart.