Rapport Q 2 2018 Sömnmedelsförskrivningen för äldre personer i Västmanland Athir Tarish Informationsläkare, Läkemedelskommittén

Sömnmedel – bakgrund När det gäller sömn- och lugnande läkemedel så har Västmanland, i nationella jämförelser, en stor total förskrivning och fortfarande en för liten andel av det ”minst dåliga” preparatet (zopiklon) vid val av sömnmedel. Framför allt vid regelbunden (daglig) behandling hos personer över 60 år, finns det vetenskapligt stöd för att sömnmedel har marginell nytta som överträffas av riskerna, i synnerhet för patienter med hög risk för fallolyckor och nedsatt kognition.

Målsättningen 1- Minska andelen av den äldre befolkningen som har behandling med sömnmedel framför allt regelbunden/stående behandling. 2- De som får sömnmedel bör ha zopiklon som är den ”minst olämpliga”, d v s andelen som får zopiklon bör öka.

Hur är målen satta? Förslagen på målen är satta på samma sätt som målen för olämpliga läkemedel sattes tidigare, d v s det som ca 50% av vårdcentralerna uppnått vid kvartal 4 – 2014, bör även övriga vårdcentraler kunna uppnå. Detta gäller målen: ”andel patienter > 75 år med sömnmedel av alla listade > 75 år” – visar hur många som under perioden fått sömnmedel samt ”sömnmedelsförskrivning DDD per 1000 listade > 75 år” – visar hur mycket sömnmedel som förskrivits

Hur är målen satta? För målet ”andel patienter > 75 år per preparat av totalt antal patienter > 75 år med sömnmedel” bör 70% vara rimligt att uppnå för zopiklon. Målet kan uppnås genom att: framförallt byta zolpidem (Stilnoct) mot zopiklon samt även byta förskrivningen av, för denna patientgrupp, olämpliga läkemedlen propiomazin (Propavan), nitrazepam och flunitrazepam mot just zopiklon. Zolpidem är inte klassat som olämpligt läkemedel i Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi för äldre (2017) men det bedöms ge ökad risk för konfusion, ”sömngång” och dagtrötthet jämfört med zopiklon och bör därför undvikas hos äldre.

Kommentarer till utfallet Fortsatt mycket långsam minskning av sömnmedelsförskrivningen för kv. 2 när det gäller DDD/1000 invånare i regionen (dvs man förskriver mindre sömnmedel per person). Trenden är generellt positiv över tid. De flesta minskar sin förskrivning. Några ökar tyvärr sin förskrivning även om de fortfarande ligger på ”rätt” sida gällande målet. Spridningen är väldigt stor mellan vårdcentralerna. För de VC som har högst andel dospatienter med sömnmedel är den andelen orimligt hög och borde kunna minskas.

Kommentarer till utfallet, forts. Förhållandet mellan förskrivning av zopiklon istället för zolpidem ser generellt allt bättre ut även om målet på 70% inte nåtts. Tre vårdcentraler har lyckats nå målet med 70% zopiklon som enda sömnmedlet. Variationen är dock stor mellan vårdcentralerna. Det kan se ut som att det är fyra vårdcentraler som har nått 70%-målet med zopiklonförskrivningen enligt det sista diagrammet. Det handlar om att en del patienter får fler än ett sömnmedel och då blir totalen mer än 100% sömnmedel per antal individer som får dem.

Mål < 12 000

Mål < 12 000

Mål < 15 %

Mål < 15 %