Mästarmöte Två obesegrade lag möts i en seriefinal Nu kan man tro att det byggs upp en spännande historia kring en match där utgången är oviss in i det sista…men nä, Ericsson FC torskade – punkt. Det här handlar om ”hur kunde det gå så?”

Redan i matchöppningen såg man Davids kamp mot Goliat. Skillnaden i snittlängd mellan lagen var väl i storleksordningen en utsträckt handflata, och tyngdmässigt landade det på minst en halv back bira (tjena!) Detta gynnade definitivt inte närkamperna, axel mot axel… Han (nr 14) ska vi prata mer om senare.

Det var dock inte helt mörkt för Ericsson FC. Inledningsvis var man lika mycket på hugget som motståndarna, och chanser saknades inte. Dock var kommunikationen mellan spelarna tvärtemot vad företaget står för. Har man en läderkula (och inte en AIR eller RRUS) framför sig, då kortsluter man all typ av kommunikation, tydligen. Hört från sidlinjen: Nr 11 var tydligen ett osäkert kort då han några gånger fick de barska kommentarerna: ”Är’u trött eller?” 82:an Karlsson, aka ”Mig flyttar ni inte på!” Am football- spelare, line back…

Hoppsan, här har backarna i Ericsson FC hittat andra ytor att täcka upp, för framför sin egen målvakt står de inte. Bara en hjälte kvar som förstått vad en back gör… I princip öppet mål, och 82:an ska bara: a)Bredsida in bollen b)Sätta dit en sträckt vrist c)Testa om smalbenet är vad man lärde sig på fotbollsakademien. Han väljer alternativ c. Resultatet: han lyckas få den utanför målet.

Ytterligare en farlighet, bollen passerar trävirket med någon meter (i korpen är metrar lika farliga som centimetrar är i proffsligorna). Bra samarbete, täcker upp, ger inte holländaren en chans här.

Vi är fortfarande i första halvlek, och tendensen börjar bli att Iker Casillas (mer känd som Strid) börjar få mer att göra. Men det är tyvärr inget mot vad andra halvlek har att erbjuda, tyvärr.

Men så händer det, en möjlighet för Ericsson FC. Den månghövdade publiken ställer sig upp, det går ett sus. Frisparksspecialisten Roberto Carlos (känd i Sverige som Sören) laddar på, men Kenneth (nej, inte Andersson) lyckas dock inte riktigt få till en styrning. Mycket bra chans!

Frispark åt andra hållet, i mycket giftigare läge. Målis styr strupperna – och bestämmer vem som ska bli kanonmat. Vem laddar, om inte Nr 14. Frisparken var dock helt misslyckad och bollen for tillräckligt långt för att värma upp Nr 1 inför den annalkande stormen. Säg till när han är klar… Jag vet inte, jag blundar också.

Några försök att störa motståndarna, men tillfällena tunnades ut, och anfallen kom alltmer från de orangefärgade istället. Återigen är det nr 14 som laddar bössan. Skjut inte, jag ger mig. Jag ger mig säger jag ju.

Nu till en inövad variant. Kenneth kastar långt, Lasse möter direkt med vänsterkanonen. Jäklar, har de mörkat hela tiden?

Nu inleds den mörka medeltiden. Högerbacken Carles ”Puyol” Qvarsell åker på en riktig sträckning. Bollen var utom räckhåll för 82:an, som helt plötsligt får den gratis när han märker att blåskjortan linkar av plan. Ericsson FC har inte råd med skador… Tröttheten i andra blir med facit i hand rätt kännbar. Uppvärmning kanske är bra trots allt. Jaja, där rök min karriär. Sträckning! Nu lär inte Mourinho ringa. Fasen, och han som drar till Chelsea. Det kan nämnas att Sören ”Carlos” Mellgren drabbades av ljumskkänningar, trots att han enligt egen utsago värmde upp i minst 30 sek för matchstart.

Som tur är tickar halvleken mot sitt slut, domaren tittar på klockan och funderar på att blåsa av…. Men vem, om inte nr 14, hinner få iväg en mörsare till innan visselpipan ljuder, uppbackad av 82:an ”mig- flyttar-ni-inte-på.” Nä, man får inte kasta på domaren.

Här får ni göra egna tolkningar angående stämningen. Är det bara trötta spelare, eller känner de att hallonsaft inte riktigt räcker som bränsle för att knäcka motståndet? Direkt vid avspark snor Ericsson FC i alla fall bollen och gör ett snabbt ryck…

Vadan detta? Bara bilder på när Ericsson FC försvarar sig! Ja, detta var en period då trycket mot det egna målet var oerhört stort. Egentligen borde 1-0-målet ha kommit redan nu… Den som sköt mest var onekligen nr 14.

Nr 14 försöker igen, men påpasslige 12:an kommer emellan och stör. Nån har sänkt 82:an! Ser man på. Den osänkbara går i backen. Fotografen missade vem det var, men den som vet med sig kan kvittera ut tapperhetsmedaljen per omgående.

Jaha, och nu kommer rullgardinen. Nr 14 måttar skott, och måttar igen… och i kalabaliken kring fallna spelare rullar bollen oturligt över mållinjen. Om man får vara efterklok (vilket man får) hade en dubbel punktmarkering på nr 14 kunnat motverka mycket av motståndarnas uppspel. Som ett veckogammalt plåster skulle två blåskjortor limmat på nr 14 och eliminerat hans möjligheter till konstruktivt spel… Just det, nr 14.

1-0-målet var inte det sista som hände, men målet verkar ha varit startskottet för ett regn som genast sköljde över den besvikna publiken. Några försök till kvittering gjordes, några riktigt godkända, men det kom aldrig nära nog. Domaren blåser av och första förlusten är ett faktum. Du kunde ju ha lagt på lite Fergie-time. Jösses, har jag fått feber? Man kanske ska bli domare istället? Nästa gång får du stå Jocke. Glöm det! Tack för en god match!