Ladda ner presentationen
Presentation laddar. Vänta.
1
Spolen och Kondensatorn motverkar förändringar
Spolen och kondensatorn motverkar förändringar, tex vid inkoppling eller urkoppling av en källa till en krets. Hur går det då om källan avger en sinusformad växelström – som ju ändrar sig kontinuerligt? ? William Sandqvist
2
Växelström genom resistor
En sinusformad växelström iR(t) genom en resistor R ger ett proportionellt sinus-format spänningsfall uR(t) enligt OHM’s lag. Strömmen och spänningen blir i fas. Ingen energi lagras i resistorn. Visarna UR och IR blir parallella med varandra. Vektor visare Komplexa visare Visarna kan vara toppvärdesvisare eller effektivvärdesvisare så länge man inte blandar olika typer. William Sandqvist
3
William Sandqvist william@kth.se
4
Växelström genom spole
En sinusformad växelström iL(t) genom en spole ger på grund av självinduktionen ett spänningsfall uL(t) som ligger 90° före strömmen. Energi som lagras i magnetfältet används till denna spänning. Visaren UL fås som L·IL och den ligger 90° före IL. Storheten L är ”beloppet” av spolens växelspänningsmotstånd, reaktansen XL []. Vektor visare När man räknar med komplexa visare multiplicerar man L med talet ”j”, detta vrider spänningsvisaren +90°. Metoden håller automatiskt reda på fasvinklarna! Komplexa visare William Sandqvist
5
William Sandqvist william@kth.se
6
Växelström genom kondensator
En sinusformad växelström iC(t) genom en kon-densator laddar upp denna med ”spännings-fallet” uC(t) som ligger 90° efter strömmen. Energi lagras i det elektriska fältet. Visaren UC fås som IC/(C) och den ligger 90° efter IC. Storheten 1/(C) är ”beloppet” av kon-densatorns växelspänningsmotstånd, reaktans-en XC []. Vektor visare William Sandqvist
7
William Sandqvist william@kth.se
8
Komplexa visare och reaktansens tecken
Om man använder komplexa visare får man med spänningsvisarens fasvridning -90° genom att dividera 1/(C) med konstanten ”j”. Metoden med komplexa visare håller automatiskt reda på fasvinklarna om vi betraktar konden-satorns reaktans XC som negativ, och därmed spolens XL som positiv. Komplexa visare William Sandqvist
9
William Sandqvist william@kth.se
10
William Sandqvist william@kth.se
R L C I allmänhet innehåller våra nät en blandning med olika R L och C. Fasvinkeln mellan I och U är då inte 90° utan kan ha vilket värde som helst. En positiv fasvinkel innebär att induktanserna dominerar över kapacitanserna, induktiv karaktär IND. En negativ fasvinkel innebär att kapacitanserna dominerar över induktanserna, kapacitiv karaktär KAP. Kvoten mellan spänning U och ström I, växelströmsmotståndet, kallas för impedans Z []. OHM´s växelströmslag: William Sandqvist
11
William Sandqvist william@kth.se
12
William Sandqvist william@kth.se
Exempel. Visardiagram. Vid en viss frekvens f har konden-satorernas reaktans XC och resistorn R samma växelströms-motstånd []. Använd de elementära visardia-grammen för R och C som bygg-stenar för att rita hela kretsens visardiagram ( vid frekvensen f ). William Sandqvist
13
William Sandqvist william@kth.se
Exempel. Visardiagram. 1) U2 riktfas ( = horisontell ) 2) 3) 4) 5) 6) William Sandqvist
14
William Sandqvist william@kth.se
15
William Sandqvist william@kth.se
Impedansen Z Kretsens växelströmsmotstånd, impedansen Z, får man som kvoten av U och I visarna. Fasvinkeln är vinkeln mellan U och I visarna. Strömmen ligger före spänningen i fas, så kretsen har kapacitiv karaktär, KAP. ( Något annat hade väl knappast varit att vänta eftersom det inte finns några spolar i kretsen ) William Sandqvist
16
Gör själv …
17
William Sandqvist william@kth.se
18
Reaktansens frekvensberoende
William Sandqvist
19
Reaktansens frekvensberoende
XL [] XC [] f [Hz] f [Hz] William Sandqvist
20
William Sandqvist william@kth.se
LOG – LOG diagram log( XL ) – skala [] log( XC ) – skala [] log( f ) – skala [Hz] log( f ) – skala [Hz] Spolens och kondensatorns frekvensberoende blir symmetriskt i log-log - skala William Sandqvist
21
William Sandqvist william@kth.se
Innan Mathematica! Innan miniräknarna fanns använde man ofta Nomogram för att överslagsmässigt bestämma reaktanserna. William Sandqvist
22
William Sandqvist william@kth.se
23
Komplexa visare, j-metoden
Komplexa visare. OHM’s lag för R L och C. I själva verket blir det fyra användbara samband! Re, Im, Abs, Arg Komplexa visare. OHM’s lag för Z. William Sandqvist
24
William Sandqvist william@kth.se
25
Exempel. Komplexa visare.
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
26
Exempel. Komplexa visare.
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
27
Exempel. Komplexa visare.
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
28
Exempel. Komplexa visare.
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
29
Exempel. Komplexa visare. I
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
30
Exempel. Komplexa visare. I
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
31
Exempel. Komplexa visare. U1
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
32
Exempel. Komplexa visare. U1
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
33
Exempel. Komplexa visare. U2
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
34
Exempel. Komplexa visare. U2
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz Spännings delning William Sandqvist
35
Exempel. Komplexa visare. IC
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
36
Exempel. Komplexa visare. IC
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
37
Exempel. Komplexa visare. IR
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
38
Exempel. Komplexa visare. IR
U = 20 V C = 320 F R = 10 f = 50 Hz William Sandqvist
39
William Sandqvist william@kth.se
40
William Sandqvist william@kth.se
Vrida diagrammet … När vi ritade visardiagrammet var det naturligt att använda U2 som riktfas (=horisontell), med j-metoden var U den naturliga riktfasen (=reell). Eftersom det är enkelt att vrida diagrammen, så har man i praktiken frihet att välja vilken storhet som helst till riktstorhet. Multiplicera alla komplexa tal med denna faktor så genomförs vridningen! William Sandqvist
41
William Sandqvist william@kth.se
42
William Sandqvist william@kth.se
Sammanfattning Sinusformade växelstorheter kan representeras som visare, phasors, ”belopp” ”fasvinkel”. En visare (phasor) kan antingen ses som en vektor angiven i polära koordinater, eller som ett komplext tal. Det är viktigt att kunna beskriva växelströmsfenomen utan att för den skull behöva kräva kunskaper om komplexa tal – därav vektormetoden. De komplexa talen och j-metoden är kraftfulla verktyg som underlättar behandlingen av växelströms-problem. Inom elektroniken har de generaliserats till olika transform-metoder som Fourier-transformen och Laplace-transformen, så elektroingenjörens användning av komplexa tal är omfattande. William Sandqvist
43
William Sandqvist william@kth.se
44
Admittans, konduktans, susceptans
Vid parallellkopplade komponenter kan det ibland vara bekvämare att räkna med impedansens inverterade värde. Impedansen Z består av realdel R, resistans, och imaginärdel X, reaktans. Kondensatorns reaktans är negativ. Admittansen Y består av realdel G, konduktans, och imaginärdel B, suceptans. Spolens suceptans är negativ. William Sandqvist
45
William Sandqvist william@kth.se
Liknande presentationer
© 2024 SlidePlayer.se Inc.
All rights reserved.