Besöket på Mölletoftaskolan- Thomas Persson, Arkeolog och muséepedagog torsdagen den 23/4-09 Filip berättar Så här kunde det gå till. De som satt i juryn.

En presentation över ämnet: "Besöket på Mölletoftaskolan- Thomas Persson, Arkeolog och muséepedagog torsdagen den 23/4-09 Filip berättar Så här kunde det gå till. De som satt i juryn."— Presentationens avskrift:

1 Besöket på Mölletoftaskolan- Thomas Persson, Arkeolog och muséepedagog torsdagen den 23/4-09
Filip berättar Så här kunde det gå till. De som satt i juryn det var präster. De hade olika tester för att se om den som var anklagad erkände att den var en häxa. Test 1: De tog en nål och tryckte på födelsemärken. Om det gjorde ont så var det en häxa. Om det inte gjorde ont så var det kanske ingen häxa. Test 2: Det var tortyr och när man torterade dem tog man en järnsak som man stoppar in krut i mellan två fingrar och gnuggar tils man kommer till benen i fingrarna och det gör ont!! Man tog också träflisor och tog det mellan fingrarna. Test 3: Då tog man en sådan sak som man klämmer fast bräder med. En sådan tog man och klämde fast tummen. Test 4: Man band fast händerna så man inte kunde röra dem och så band man fast fötterna och hade andra änden av repet i handen och sen kastade man i dem i vattnet och om personen flöt så betydde det att den var häxa och att de var smutsiga så att inte vattnet ville ha dem och om de sjönk så var de rena och vattnet ville ha dem och de var inte häxor. Bränna på bål När man hade gjort något eller alla de här testen var det dags för bränning direkt eller så halshögg man dem som de gjorde i Danmark och sen brände man dem på bål. Om man ville vara snäll så tog man två små säckar och la krut i dem och hängde de över axlen så gick det fortare att man dog. Av Filip Mårtensson klass 3m                                                       

2 Ioannis berättar Thomas berättade om häxor om hur man brände dom på bål och hur dom testade om dom var häxor. Nu ska jag berätta om hur dom gjorde testen. Test 1: Dom tog en penna och lade den mellan fingrarna och gnuggade tills dom kom in till skelettet. Test 2: Dom tog stift mellan fingret och naglen och det gjorde jätteont. Test 3: Dom band ihop fötter och ben, sen slängde dom honom eller henne i havet. Dom trodde att om personen flöt var den en häxa och om den inte flöt var den inte en häxa. Test 4: Dom tog en sådan som man spänner fast brädor med och spände fast tummen med. För att vara lite snällare högg dom av huvudet först så att dom inte fick lida. Sen brände dom henne eller honom på bål. Ibland anklagade barnen sina föräldrar för att vara häxor. Ibland var det för att dom var sura på varandra eller för dom såg en kvast eller för att ungarna hörde föräldrarna gå ut. Av Ioannis Patsias, klass 3m

3 Lovisa berättar En torsdag kom Thomas och berättade om häxor. Alla på hela skolan lyssnade förutom förskolorna för dom var inte med på temat. Thomas berättade att förr i tiden så trodde man på häxor. Först satte man nålar på deras födelse märken sen så satte man spikar in i naglarna sen så tog dom en penna och drog den jättelänge mellan fingrarna. Till sist så drog man ända in på skelettet. Om dom fortfarande sa att dom inte var häxor så knöt man snöre runt benen och armarna och sen slängde man dom i vattnet. Om dom drunknade så var dom inte häxor men om dom inte drunknade så var dom häxor och då brände man dom på häxbål på Kirseberg. Nu så finns det en minnessten i tjuvaparken i kirseberg som man kan besöka. Den ligger vid vattentornet. Av: Lovisa Woll, klass 3m

4 Kirseberg- hur har det förändrats på kartorna
Kirseberg- hur har det förändrats på kartorna? Thomas var på besök i de olika temagrupperna i april 2009 Emelie berättar En tisdag när vi hade tema kom Thomas på besök. Han skulle berätta om hur Kirseberg har förändrats på nästan 300 år. Först visade han upp den nyaste kartan och den näst äldsta kartan och den äldsta kartan. De skiljde sig inte bara åt på färgerna utan också framförallt på storleken på Malmö. Malmö var från början inte så stort, i alla fall inte man jämför Malmö med idag. På en karta kunde man knappt känna igen Malmö. Thomas visade oss på den äldsta kartan hur kullarna såg ut. Kullarna såg ut som sträck runt om en ring men det var ingen ring men det ser ut som det. Dom täta sträcken betydde att det är en brant kulle dom sträcken som har mer mellanrum är mer slätare kullar. Militärerna använde dom konstiga kullarna på den äldsta kartan för att se vilka dom brantaste kullarna var. Vi skulle titta på alla kartorna och se vad som fanns kvar och inte. Då hittade jag Lunda vägen,Sallerups vägen, Vattenverksvägen och ett område som jag inte riktigt vet vad det heter. Sen var dagen slut! Av Emelie Nyman, klass 3m

5 Linn berättar Thomas har varit och berättat om nya kartor och gamla kartor. Han berättade om vad som fanns kvar och inte fanns kvar. Han lät oss peka ut var vägar och hus låg på kartor. Han visade oss hur mycket vatten som har försvunnit från hamnen. Av Linn Gustafsson, klass 3m   

6   Sofie berättar Thomas har varit på Mölletofta och berättat om kartor och häxor. Vi fick kolla på kartor från olika år. Dom gatorna som har funnit länge är Vattenverksvägen Sallerupsvägen och Lundavägen. Man kunde se hur Kirseberg har förändrats. Kirseberg ligger i Malmö. Nu finns Beijers park, men 1923 var Beijers park helt platt med en massa gångar men nu finns det en masa kullar. Man kan kalla den Beijan och det är en folkplats. På Bulltofta jobbade man oftast med flygplan. Det fanns två hangarer. Av Sofie Ilmanen Brynell, klass 3m        

7 När min farfar kom på besök
Emil berättar En tisdag, den 31 mars, kom min farfar på besök. Han skulle berätta för alla ettor, tvåor och treor om hur det var att bo i Kirseberg förr. Här fanns då ett flygfält. Han levde under andra världskriget. Där landade många flyg från USA, Tyskland och England. Han tyckte att det var spännande att se alla plan. En gång var det ett plan som störtade nästan i hans trädgård. Han kom fortfarande ihåg planet och att det nästan träffade grannens skorsten. Där fanns en bondgård med många djur som till exempel; kor och hästar. Man fick hjälpa till att ta in halm. De lekte vid en bäck med träbitar eftersom det inte fanns så mycket att göra som nu förtiden. På den tiden fanns det ingen tv men radio fanns så man kunde lyssna på nyheter och annat. Min farfar visade oss några olika bilder på när han var lite och lekte. Han hade bilder på sina föräldrar med. Förr fanns det spårvagnar. När dom inte hade något att göra åkte dom spårvagn. Av Emil Larsson, klass 3m