Grammatisk terminologi I

En presentation över ämnet: "Grammatisk terminologi I"— Presentationens avskrift:

1 Grammatisk terminologi I
Ordklasser

2 Allmänt När man pratar om grammatik är det viktigt att alla som deltar i samtalet använder samma terminologi, annars blir det väldigt svårt att förstå varandra. I början är det många nya termer att hålla reda på. Därför ska vi nu gå igenom några centrala termer som du kommer att stöta på i kurslitteraturen. Den grammatiska terminologin är tämligen standardiserad, men ibland förekommer skillnader mellan olika grammatiker och därmed grammatikor.

3 Ordklasser och satsdelar
Det är viktigt att skilja mellan ordklasser å ena sidan och satsdelar å andra sidan. I det här avsnittet ska vi ta upp en av de nio ordklasserna, nämligen substantiv, men vad är egentligen skillnaden mellan ordklasser och satsdelar? Ordklasser är olika grupper som enstaka ord delas in i. När man delar in ord i olika ordklasser utgår man från de enstaka ordens egenskaper. Substantiv är exempelvis sådana ord som betecknar saker, verb betecknar handlingar och adjektiv betecknar egenskaper. Det finns sammanlagt nio ordklasser i svenskan. När man talar om satsdelar utgår man från vilken funktion olika ord eller kombinationer av ord har i en sats. En satsdel kan alltså omfatta mer än bara ett enstaka ord. Några av de mest centrala satsdelarna är subjekt, predikat och objekt, men här ska vi inte gå närmare in på dem, utan koncentrera oss på ordklassen substantiv.

4 Vilka ordklasser finns det?
Det finns nio ordklasser. Verb Substantiv Pronomen Prepositioner Adjektiv Adverb Konjunktioner Räkneord Interjektioner

5 Substantiv SUBSTANTIV
Substantiv betecknar saker. På svenska kan man sätta ”en” eller ”ett” framför ett substantiv, t.ex. en flicka, ett år. Substantiv beskrivs dessutom utifrån följande kategorier och underkategorier. SUBSTANTIV Numerus Genus Kasus Singular (ental) Plural (flertal) Maskulinum Neutrum Femininum Nominativ Ackusativ Dativ Genitiv

6 Numerus, bestämd och obestämd form
Substantiv kan förekomma antingen i singular (ental) eller plural (flertal). På svenska bildas pluralformer genom att en ändelse läggs till substantivet: en skola (singular), två skolor (plural) Samma system fungerar på tyska: eine Schule (singular), zwei Schulen Substantiv kan stå i antingen bestämd eller obestämd form. På svenska läggs en ändelse till på slutet av substantivet för att markera bestämd form: en skola (obestämd form singular), skolan (bestämd form singular) två skolor (obestämd form plural), skolorna (bestämd form plural) Även på tyska kan substantiv stå i bestämd eller obestämd form. Tyskan, liksom engelskan, markerar bestämd form genom en framförställd artikel, s.k. bestämd artikel. eine Schule (obestämd form singular), die Schule (bestämd form singular) zwei Schulen (obestämd form plural), die Schulen (bestämd form plural)

7 Genus Alla substantiv har ett genus, eller med ett annat ord ett ”kön”. Substantiv som betecknar levande varelser har för det mesta s.k. ”naturligt” genus, dvs. ord som betecknar varelser av manligt kön är maskulina (mannen – han) och substantiv som betecknar varelser av kvinnligt kön är feminina (kvinnan – hon). Substantiv som inte har någon naturlig könstillhörighet tilldelas istället s.k. ”grammatiskt” genus, dvs. språkbruket bestämmer vilket genus substantivet i fråga ska ha. I svenskan finns två grammatiska genus: neutrum (ett hus – huset) och reale (en skola – skolan). När vi talar vårt eget modersmål behöver vi inte fundera på vilket genus ett substantiv har, eftersom vi lärt oss det från barnsben, men när vi lär oss ett främmande språk med genusdistinktion måste vi lära oss genus för varje enskilt substantiv. Tyskan har tre genus: maskulinum (ein Stuhl – der Stuhl), neutrum (ein Haus – das Haus) och femininum (eine Schule – die Schule). Tyskan markerar genus med hjälp av en obestämd (ein/eine) eller en bestämd (der/die/das) artikel som sätts framför substantivet.

8 Kasus Substantiv kan stå i olika kasus beroende på vilken funktion de har i satsen. I tyska är det mycket viktigt att hålla reda på vilken satsdel ett visst substantiv är, eftersom satsdelen avgör i vilket kasus substantivet ska stå. Det finns fyra kasus i tyska: nominativ, ackusativ, dativ och genitiv. Om substantivet är subjekt i en sats står det alltid i nominativ, om det är ackusativobjekt står det i ackusativ, om det är dativobjekt står det i dativ osv. Man visar i vilket kasus ett substantiv står genom att ändra formen på den bestämda eller obestämda artikeln. De rätta formerna hittar man i böjningsscheman, som man måste lära sig utantill. Här nedan ser du exempel på böjningsscheman för den bestämda och den obestämda artikeln i alla genus, numerus och kasus. Bestämd artikel Obestämd artikel M N F Pl. der das die A den D dem G des M N F Pl. ein eine meine A einen D einem einer meinen G eines meiner