Rapport första halvåret (H1) 2019 Sömnmedelsförskrivningen för äldre i Västmanland Athir Tarish Informationsläkare, Läkemedelskommittén

Bakgrund Vid framför allt regelbunden (daglig) behandling hos personer över 60 år, finns det vetenskapligt stöd för att sömnmedel enbart har en väldigt marginell nytta som dessutom överträffas av riskerna, i synnerhet hos personer med hög risk för fallolyckor samt personer med nedsatt kognition.

Målsättningen 1- Minska andelen av den äldre befolkningen som har behandling med sömnmedel framför allt regelbunden/stående behandling. 2- De som får sömnmedel bör ha zopiklon som är den ”minst olämpliga”, d v s andelen som får zopiklon bör öka.

Hur är målen satta? Förslagen på målen är satta på samma sätt som målen för olämpliga läkemedel sattes tidigare, d v s det som ca 50 % av vårdcentralerna (VC) uppnått vid kvartal 4 2014, bör även övriga VC kunna uppnå. Detta gäller målen: ”andel patienter > 75 år med sömnmedel av alla listade > 75 år” som visar hur många som under perioden fått sömnmedel samt ”sömnmedelsförskrivning DDD per 1000 listade > 75 år” som visar hur mycket sömnmedel som förskrivits

Hur är målen satta? forts. För målet ”andel patienter > 75 år per preparat av totalt antal patienter > 75 år med sömnmedel” bör 70 % vara rimligt att uppnå för zopiklon. Ovanstående målet kan uppnås genom att: byta zolpidem (Stilnoct) mot zopiklon samt byta förskrivningen av propiomazin (Propavan), nitrazepam och flunitrazepam mot zopiklon. Zolpidem är inte klassat som olämpligt läkemedel i Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi för äldre (2017) men det bedöms ge ökad risk för konfusion/förvirring, ”sömngång” och dagtrötthet jämfört med zopiklon och bör därför undvikas hos äldre. Propavan, nitrazepam och flunitrazepam anses, enligt SoS’s nämnda indikatorer, vara direkt olämpliga för personer > 75 år.

Kommentarer till utfallet Västmanland har, i nationell jämförelse, fortsatt kunnat förbättra (minska) sin förskrivning de senaste åren. Andelen äldre som fick zopiklon har minskat, förmodligen till följd av restnoteringen. Zolpidemförskrivningen har minskat stadigt i regionen. Generellt förskrivs mer zolpidem i Västmanland än i riket men minskningstakten i Västmanland är snabbare än i riket. Ökad förskrivning av melatonin.

Kommentarer till utfallet, forts. Primärvården som grupp har fortsatt minska sin förskrivning av sömnmedel och närmar sig det uppsatta målet på 15 %. De allra flesta VC minskar sin förskrivning av sömnmedel över tid. Fyra VC har ökat sin förskrivning även om en av dem fortfarande ligger på ”rätt” sida målet. Spridningen är väldigt stor mellan VC: 9 – 23 %. För äldre > 75 år med e-dos har fortfarande 22 % sömnmedel men trenden är generellt positiv. Stor spridning: 11 – 34 %. Förhållandet mellan förskrivning av zopiklon och zolpidem ser sämre ut, förmodligen p g a restnoteringen. Det förklarar sannolikt inte hela sanningen. Vissa VC har troligen mer som en ”tradition” eller ”vana” att förskriva mer zolpidem. Två VC har nått målet med 70 % zopiklon. Variationen i zopiklonförskrivningen är dock stor: 43 – 75 %.

Länet

Västmanland vs alla

Västmanland vs Riket

Västmanland vs Riket per kön

per enhet

Målet är högst 15 %

Målet är minst 70 %