Rapport kvartal 3 2018 Sömnmedelsförskrivningen för äldre i Västmanland Athir Tarish Informationsläkare, Läkemedelskommittén

Sömnmedel – bakgrund När det gäller sömn- och lugnande läkemedel har Västmanland, i nationella jämförelser, en relativt stor total förskrivning och fortfarande en suboptimal andel av det ”minst dåliga” preparatet (zopiklon) vid val av sömnmedel. Vid framför allt regelbunden (daglig) behandling hos personer över 60 år, finns det vetenskapligt stöd för att sömnmedel enbart har en marginell nytta som dessutom överträffas av riskerna, i synnerhet hos personer med hög risk för fallolyckor samt personer med nedsatt kognition.

Målsättningen 1- Minska andelen av den äldre befolkningen som har behandling med sömnmedel framför allt regelbunden/stående behandling. 2- De som får sömnmedel bör ha zopiklon som är den ”minst olämpliga”, d v s andelen som får zopiklon bör öka.

Hur är målen satta? Förslagen på målen är satta på samma sätt som målen för olämpliga läkemedel sattes tidigare, d v s det som ca 50 % av vårdcentralerna uppnått vid kvartal 4 2014, bör även övriga vårdcentraler kunna uppnå. Detta gäller målen: ”andel patienter > 75 år med sömnmedel av alla listade > 75 år” – visar hur många som under perioden fått sömnmedel samt ”sömnmedelsförskrivning DDD per 1000 listade > 75 år” – visar hur mycket sömnmedel som förskrivits

Hur är målen satta? För målet ”andel patienter > 75 år per preparat av totalt antal patienter > 75 år med sömnmedel” bör 70 % vara rimligt att uppnå för zopiklon. Målet kan uppnås genom att: framförallt byta zolpidem (Stilnoct) mot zopiklon samt även byta förskrivningen av, för denna patientgrupp olämpliga läkemedlen, propiomazin (Propavan), nitrazepam och flunitrazepam mot just zopiklon. Zolpidem är inte klassat som olämpligt läkemedel i Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi för äldre (2017) men det bedöms ge ökad risk för konfusion/förvirring, ”sömngång” och dagtrötthet jämfört med zopiklon och bör därför undvikas hos äldre.

Kommentarer till utfallet Fortsatt långsam minskning av sömnmedelsförskrivningen för kv. 3 när det gäller DDD/1000 invånare i regionen, d v s lägre förskrivning av sömnmedel per person. Trenden är generellt positiv över tid. De flesta vårdcentraler minskar sin förskrivning. Några ökar tyvärr sin förskrivning även om de fortfarande ligger på ”rätt” sida gällande målet. Spridningen är väldigt stor mellan vårdcentralerna. För de VC som har högst andel dospatienter med sömnmedel är den andelen orimligt hög och borde kunna minskas.

Kommentarer till utfallet, forts. Förhållandet mellan förskrivning av zopiklon och zolpidem ser generellt bättre ut även om målet på 70 % inte nåtts. Fortfarande är det endast tre vårdcentraler som har lyckats nå målet med 70 % zopiklon som enda sömnmedlet. Variationen är dock stor mellan vårdcentralerna (41 – 81 %). Det kan se ut som att det är fyra vårdcentraler som har nått 70 %-målet med zopiklonförskrivningen enligt det sista diagrammet. Det handlar dock om att en del patienter får fler än ett sömnmedel och då blir totalen mer än 100 % sömnmedel per antal individer som får dem.