Första världskriget

Varför blev det krig? Första världskriget började som en sammandrabbning mellan några stormakter i Europa. Fram till dess hade stormakterna hållit fred i mer än fyrtio år. Men de hade hela tiden misstänksamt bevakat varandra. Perioden efter 1870 hade varit en tid då den maktbalans som byggts upp efter Napoleonkrigen hade fallit samman och ersatts av obalans och spänningar. Det var spänningar som hade att göra med Tysklands inträde på scenen. Frankrike, England och Ryssland kände sig hotade av den nya stormaktens ekonomiska och militära styrka. Det var också spänningar som berodde på att de gamla imperierna, det habsburgska och det omanska, skakades av nationella gruppers kamp för frigörelse.

Orsaker till WW1 Nationalism: Etniska grupper med samma språk, kultur och tro. Imperialism: Kamp om råvaror och marknader. Kamp om kolonier i Afrika och Asien. Militarisering: Industrin hade gett Europa en vapenstyrka och därmed militär överlägsenhet. Stormaktsförbund: Trippelalliansen och Trippelententen. Krigsutbrottet: Skotten i Sarajevo Gnistan som tände en världsbrand. Svarta veckan.

Nationalism 1800-talet präglades av nationalism. Det var inte bara samhällsklasser som låg bakom 1800-talets våg av uppror. Det var också etniska grupper – folk med gemensamt språk eller tro – som ville bryta sig loss ur den gamla tidens mångkulturella stormakter. Greker, rumäner och bulgarer slog sig fria från Turkiet – Osmanska väldet – och bildade självständiga stater. Många folkgrupper hade känt sig sammanfösta i stora riken där de inte kunnat göra sig hörda bland alla andra folk. I Österrike-Ungern bodde mer en ett dussin olika folkgrupper vilket hotade landets existens t ex tyskar, ungrare, serber, kroater, italienare, tjecker, slovaker, slovener och rumäner. Att hålla sig till det egna språket skulle ge trygghet. Serbien hade efter frigörelsen blivit en modern stat. ”Svarta handen” (ett hemligt serbiskt revolutionärt sällskap) arbetade för förening av alla sydslaviska områden med Serbien. Ett Storserbien.

Imperialism Samtidigt som europeiska nationalister försökte bryta sig loss ur stormakternas grepp, så strävade stormakterna efter att öka sin makt i andra världsdelar, att skaffa sig lydländer, kolonier. Det berodde främst på: Europas militära överlägsenhet. Råvaror. Stormakternas syn på heder och ära. Stormaktbalansen i Europa. De europeiska stormakterna försökte därför att bygga ut sina riken genom att erövra mark i främmande världsdelar.

Ekonomiska kriser: Frankrike och Tyskland – fiender på kontinenten Frankrike hade tidigare varit ett mäktigt land, men nu hade man halkat efter andra industriländer. Många fransmän skyllde situationen på Tyskland som 1871 hade erövrat de rika landskapen Alsace och Lorraine. Frankrike rustade sin krigsmakt medan allt fler fransmän talade om revansch mot Tyskland. Inget land i Europa kunde mäta sig med Tysklands utveckling de senaste årtiondena. Industrin blomstrade och krigsmakten var Europas starkaste. Men många tyska industrimän och militärer var ändå inte nöjda. De ansåg att deras land var inringat av fientliga stater som ville hindra Tysklands fortsatta utveckling.

Tyskland och Storbritannien – konkurrenter om världshandeln Den tyske kejsar Wilhelm II och andra ledande tyskar ville att Tyskland skulle bli en världsmakt. De ville ha fler kolonier och bättre världshandel, eftersom industrin behövde mer råvaror och marknader. Hindret var Storbritannien. Storbritannien hade fortfarande sitt världsimperium som omfattade nästan en fjärdedel av jordens land och folk. Fram till sekelskiftet 1900 hade Storbritannien också varit det främsta industrilandet, men nu hade Tyskland och USA passerat Storbritannien. Britterna var oroliga då de såg hur tyskarna rustade sin flotta för att utmana britterna.

Två stormaktsförbund Motsättningarna mellan stormakterna var så hotfulla att alla såg sig om efter bundsförvanter om det skulle bli krig. Trippelalliansen Det var ett avtal mellan Tyskland, Österrike-Ungern och Italien att stödja varandra vid en eventuell konflikt. Alliansen existerade mellan 1882 och ingick Tyskland och Österrike-Ungern en allians. När Italien sedan 1882 gick med i alliansen så var "trippelalliansen" skapad. Trippelententen Ententen skapades ursprungligen den 8 april år 1904 mellan Storbritannien och Frankrike, som ett sätt att dela upp sina kolonier mellan sig. Ryssland och Frankrike hade sedan 1894 en allians och 1907 anslöt sig även Ryssland till ententen och den militära ”trippelententen ” var bildad.

Ryssland och Österrike- Ungern – rivaler på Balkan Ryssland och Österrike-Ungern var de två återstående stormakterna i Europa och de hade en del gemensamt. De styrdes av varsin kejsare och båda rikena var mångnationella. Där bodde det många olika folk med olika språk, religioner och kultur. Båda stormakterna var intresserade av att kontrollera Balkanhalvön i sydöstra Europa för att kunna utveckla den viktiga handelssjöfarten på Medelhavet. Under flera århundraden hade Balkanhalvön varit en del av osmanska riket, som turkarnas välde kallades. Riket försvagades dock under 1800-talet och nya stater bildades i området: Grekland, Serbien, Bulgarien och Rumänien. Här såg Österrike-Ungern sin chans att nå sitt mål på Balkan införlivade österrikarna Bosnien i sitt rike. Serberna blev upprörda då de ansåg att Bosnien borde tillhöra Serbien. De fick stöd av Ryssland och Österrike-Ungern stöddes av Tyskland.

Skotten i Sarajevo Starkt bidragande till första världskrigets utbrott var mordet på den österrikiska tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru i Sarajevo i Bosnien 28 juni Dådet utfördes av en ung student, Gavrilo Princip, som ingick i den underjordiska serbiska organisationen Svarta handen med förgreningar högt upp i den serbiska militär- och polisledningen. Genom morden ville Svarta Handen visa att serberna i södra Österrike-Ungern vägrade ge upp sitt krav på att få förenas med sina landsmän i grannlandet Serbien och bilda ett Storserbien.

Den svarta veckan Svarta veckan är en benämning på tiden mellan tisdagen den 28 juli 1914 och tisdagen den 4 augusti 1914, då första världskriget bröt ut. 28 juli, Österrike förklarar krig mot staten Serbien, där Ferdinand blev mördad. 28 juli, Ryssarna lovar hjälpa Serbien och blir på så sätt indragna. 1 augusti, Tyskland förklarar krig mot Ryssland och 3 augusti också mot Frankrike. 4 augusti, Tyskland går in i neutrala Belgien för att komma åt Frankrike. 4 augusti, Storbritannien förklarar krig mot Tyskland, på grund av deras sätt att gå in i Belgien.