Anders Odenstedt  Termen ”positivism” skapades av den franske 1800-talssociologen Auguste Comte. Termen syftar på ”det positiva”,

En presentation över ämnet: "Anders Odenstedt  Termen ”positivism” skapades av den franske 1800-talssociologen Auguste Comte. Termen syftar på ”det positiva”,"— Presentationens avskrift:

1 Anders Odenstedt Anders.Odenstedt@ltu.se

2  Termen ”positivism” skapades av den franske 1800-talssociologen Auguste Comte. Termen syftar på ”det positiva”, som i det här sammanhanget betyder det i sinneserfarenheten givna, alltså det observerbara.

3  Viktiga gestalter i den logiska positivismen:  Moritz Schlick  Hans Reichenbach  A. J. Ayer  Otto Neurath  Carl Hempel  Rudolf Carnap

4  Kunskap om verkligheten uttrycks i s.k. syntetiska satser (Ayer, sid. 121, Schlick, sid. 383- 385). Utmärkande för dem är att man kan förstå deras mening utan att därmed kunna avgöra om de är sanna eller falska.  Det skiljer dem från s.k. analytiska satser; i deras fall är förståelse av mening och kunskap om sanningsvärde samma sak.

5  Att skilja analytiska från syntetiska påståenden och att genom analys klargöra betydelsen hos påståenden som förekommer i vetenskapen.  Exempel: vad betyder påståendet att a orsakar b ? Det betyder att händelser av typen a undantagslöst följs av händelser av typen b. Och den korrelationen mellan händelsetyper är något observerbart (”positivt”)

6  Vad innebär enligt Schlick begreppet naturlag ? Det innebär att vissa händelsetyper undantagslöst och regelbundet följer på varandra (Chalmers, kap. 14).  En naturlag är inget utöver dessa händelser som ”gör” att de inträffar.

7  Enligt en annan uppfattning beskriver däremot naturlagar dispositionen hos materiella kroppar att ”agera” och ”reagera” på vissa bestämda sätt i en given situation.  Att upphettning orsakar kokning hos vatten är inte samma sak som att kokning följer på upphettning. Att vatten kokar vid en viss temperatur beror bl.a. på att det har dispositionen att koka. Det är bl.a. det som orsakar kokning.

8  Hur ska man bedöma s.k. dispositionsegenskaper som beskrivs med dispositionstermer som ”löslig” och ”böjlig”?

9  En annan svårighet med ”the regularity view of laws”:  Hur ska man om den är riktig skilja mellan s.k. tillfälliga och laglika generaliseringar?

10  Laglika generaliseringar stödjer s.k. kontrafaktiska konditionala satser, alltså satser av typen ”om a vore fallet skulle b vara fallet.”

11  Ett syntetiskt påstående måste vara verifierbart för att vara meningsfullt.  När vi frågar vad som gör ett påstående meningsfullt och därigenom sant eller falskt frågar vi i vilka omständigheter det är sant respektive falskt (Ayer, sid. 119).

12 1. Verifierbarhet i praktiken. 2. Verifierbarhet i princip. 3. Verifierbarhet i stark mening = ett påståendes sanning kan slutgiltigt fastställas av observationer. 4. Verifierbarhet i svag mening = observationer kan göra det sannolikt.

13  Teknisk, fysikalisk och logisk verifierbarhet.

14  Direkt och indirekt verifierbarhet.  Påståenden om solens centrum bör ses som fysikaliskt verifierbara indirekt, på så sätt att man kan översätta dem till påståenden om ( direkt ) observerbara företeelser.

15  Exempel på lika meningslösa teckensamlingar: 1. Jupiter sitter i sitt moln, men molnets utseende avslöjar inte hans närvaro på något sätt och det finns ingen möjlighet att perceptuellt uppfatta honom. 2. Den här stenen är ledsen. 3. Den här triangeln är ledsen. 4. Berlin häst blå. 5. Bu bä bi. 6. * --- *.

16  ”Det finns en viss nyans av rött som skapar panik hos någon som ser den.”  Påståendet har kognitiv mening därför att vi kan föreställa oss vilken erfarenhet som skulle krävas för att stödja det. Däremot är det inte testbart därför att vi inte vet hur vi ska finna en sådan erfarenhet.

17  Är kontrafaktiska konditionala satser verifierbara?  ”Detta glas innehåller vatten.” När jag säger att något är vatten pekar jag inte bara ut det utan beskriver det och klassificerar det därigenom också (Ayer, sid. 121). Därmed tillskriver jag det vissa laglika sätt att reagera på t. ex. upphettning i ett potentiellt oändligt antal situationer. Är påståendet verifierbart? 

18  Verifieringen av påståendet ”detta glas innehåller vatten.”  Vilka observationer man uppfattar som relevanta för bedömningen av en teori.  Vilka satser man alls uppfattar som observationssatser, och vad man anser kan observeras (Chalmers, sid. 5-9, 14-15).

19  Inte bara verifieringen av observationssatser, bedömningen av deras relevans, och vad man anser kan observeras är teoriberoende, utan också meningen hos observationssatser  Erfarenhetens innehåll, och inte bara tolkningen av den, är teoriberoende. Erfarenhetens innehåll bestäms inte bara av bilden på näthinnan (Chalmers, sid. 5).

20  Induktionsproblemet uppkommer kanske inte bara när det gäller universella satser om t.ex. vatten i allmänhet utan också i fallet singulära satser som handlar om enskilda (”singulära”) mängder vatten.  Induktion innebär att sluta sig till en universell sats, som att vatten alltid (universellt) kokar vid en viss temperatur, på grundval av ett ändligt antal observationer av kokpunkten hos vatten.

21  Men är inte det universella påståendet ”alla svanar är vita” verifierbart?

22  Men om man säger ”termometern registrerar nu en temperatur på 15 grader Celsius” eller ”det står ett bord i mitt rum nu kl. 19.15,” har man då inte bara registrerat nuvarande fakta?

23  Universella påståenden är egentligen inga påståenden alls utan snarare en sorts instrument för förutsägelse av observationer, och instrument är inte sanna eller falska, och alltså inte heller meningsfulla, utan lämpliga eller olämpliga. Att de inte är verifierbara är alltså inget problem. Instrument är varken overifierbara eller verifierbara.

24  Men om vi antar att universum är ändligt i tiden kanske vi borde dra slutsatsen att påståenden av typen ”metaller utvidgas när de upphettas” och ”vatten kokar när det upphettas till 100 grader Celsius” är åtminstone i princip verifierbara och därför meningsfulla.

25  Påståenden om materiella objekt innehåller en referens till ett potentiellt oändligt antal erfarenheter (Ayer, sid. 122). Om jag säger ”det här är vitt” och refererar till ett materiellt objekt gör jag samtidigt logiskt sett en förutsägelse om hur det kommer att se ut i ett oändligt antal situationer därför att jag klassificerar det.  Men om jag bara säger ”det här är vitt” och därigenom refererar till ett sense content (en synförnimmelse) och inte ett materiellt objekt är det då inte ett otvivelaktigt påstående? (Ayer, sid. 122). Kan jag betvivla att jag nu ser vitt? Ayer svarar ”ja” också på den frågan.

26  ”Affirmations” ( Konstatierungen ) av typen ”jag ser nu vitt” är absolut säkra (Schlick, sid. 381- 382). I deras fall är enligt Schlick fastställande av mening och fastställande av sanning samma sak, och det skiljer dem från alla andra syntetiska satser och gör dem lika analytiska satser.  Förståelse av mening är i deras fall samma sak som verifikation (Schlick, sid. 385).

27  Neurath: vi bör överge den s.k. ”korrespondensteorin” för sanning, som säger att sanningen hos vissa satser i t. ex. vetenskapen måste kunna fastställas genom deras verifierbarhet och överensstämmelse (”korrespondens”) med fakta.  Neurath: vetenskapen bör sträva efter så stor ”koherens” (överensstämmelse) mellan satser som möjligt.  Schlicks uppsats är ett försvar för korrespondensteorin.

28  Om erfarenheten inte stödjer en hypotes behöver man inte betrakta hypotesen som falsifierad (motbevisad) utan man kan istället dra slutsatsen att situationen inte var av den relevanta typen (Ayer, sid. 125).  Erfarenheten kan aldrig tvinga oss att överge en hypotes (Ayer, sid. 126).

29  Det finns ”atomära” satser vars sanningsvärde är oberoende av alla andra satsers sanningsvärde (självständiga och ”atomära” i den meningen).  De logiska positivisterna hoppades till en början att något sådant skulle kunna upptäckas, men tvingades ganska snart att problematisera antagandet att det är möjligt.  Exempel: ”jag ser nu vitt.”

30  Erfarenheten kan enligt Ayer göra en hypotes mer eller mindre sannolik (Ayer, sid. 132-134).  Ett möjligt problem för Ayer: om vi inte har några skäl att tro att materiella objekt har dispositioner därför att vi bara kan observera upprepningar, har vi då några skäl att tro att upprepningar ökar sannolikheten för att en universell sats som “metaller utvidgas när de upphettas” är sann?

31  Den empiriska evidensen för en universell sats av typen ”metaller utvidgas när de upphettas” utgörs av ett ändligt antal observationer, men det antal fall som den universella satsen uttalar sig om är oändligt.

32  Förslag 1: ”Teoretiska termer” kan definieras med hjälp av s.k. explicita definitioner av typen ”bror = manligt syskon”.  Men det verkar omöjligt. Observationstermer betyder per definition något annat än teoretiska termer.

33  Förslag 2: Kontextuella definitioner som återför teoretiska termer på observationstermer i kontexten av hela påståenden.  Definitionen av ”magnetisk” skulle t.ex. bli:  ” x är magnetisk = om järnfilspån är nära x så rör de sig mot x.”  Här återförs ”magnetisk” på andra termer som inte är synonyma med den. Men definitionen verkar inte ge vare sig ett nödvändigt och tillräckligt villkor för att x är magnetisk.

34  Förslag 3 (Carnap): Om ”massa” tillhör det teoretiska språket och ”tyngd” observationsspråket kan man formulera följande ”korrespondensregel”:  ”om massan hos a är större än massan hos b så är a tyngre än b.”  Men då har vi inte längre att göra med en definition av det teoretiska språket i termer av observationsspråket utan med ett lösare samband mellan dem.

35  Förslag 4 (Carnap): skilj mellan verifiering, ”prövning” ( testing ) och ”konfirmering” ( confirmation ).  Verifiering kan aldrig uppnås i fallet med syntetiska satser, men de kan prövas och konfimeras i olika grad.  Att en sats är ”konfirmerbar” (möjlig att bestyrka) betyder att vi vet under vilka omständigheter den skulle konfirmeras.  Och att en sats är ”prövbar” betyder att den har verifierbara konsekvenser.

36  Problemet med universella satser; de kan inte verifieras (vi kan ju inte undersöka ett oändligt antal fall), och de kanske inte ens är verifierbara i princip om vi inte kan föreställa oss vad det skulle innebära att verifiera dem.  Men de har verifierbara konsekvenser, nämligen att t.ex. en metall skulle utvidgas vid upphettning vid ett visst tillfälle.

37  Påståenden av typen ”det finns svarta svanar”, som inte är falsifierbara och som är ett problem för Popper, har också verifierbara konsekvenser, nämligen att någon svart svan existerar någonstans.  Också singulära påståenden av typen ”det här är ett glas vatten” har verifierbara konsekvenser, nämligen att vätskan ifråga skulle börja koka om den upphettades till 100 grader. En sådan observation skulle konfirmera den universella satsen ”vatten börjar koka vid 100 grader Celsius

38  Carnap förkastar både verifierbarhet och falsifierbarhet som kriterier på vetenskaplighet och talar istället om prövbarhet. 