Jordbruket och omvärlden

En presentation över ämnet: "Jordbruket och omvärlden"— Presentationens avskrift:

1 Jordbruket och omvärlden
Till varje bild finns en förklarande bildtext. Referenserna som anges i bilderna finns samlade i en referenslista längst bak. På några av bilderna finns förslag till frågor som kan inleda en diskussion. Vi har kontaktat de personer vars bilder vi använt och fått deras muntliga medgivande om att vi får använda bilderna vid undervisning och föreläsningar under förutsättning att källan anges. Om någon avser att använda bilderna för annat ändamål, bör först den som anges som källa kontaktas. Alnarp

2 Varför tänka på jordbrukets
påverkan på miljön? Jordbruket bidrar till olika miljöproblem, t.ex. övergödning och den globala uppvärmningen (växthuseffekten). Varför är det viktigt att tänka på miljön inom jordbruket? Bilden är en satellitbild som visar algblomning i Östersjön sommaren Den blågrönalgblomning som inträffade i juli det året blev ovanligt intensiv, beroende på en hög tillförsel av fosfor och en varm period. I en undersökning som gjordes av Landja 2005 visade det sig att andelen lantbrukare i Skåne, Blekinge och Halland som tyckte att det var viktigt att åtgärda läckaget av näringsämnen från jordbruket hade ökat med hela 9 procentenheter sedan 1999, till närmare 70%. Antalet som var övertygade om att jordbruket var en viktigt källa till övergödningen hade dock minskat sedan Den här föreläsningen kommer att försöka svara på frågan om varför man bör tänka på miljön inom jordbruket, främst när det gäller läckaget av näringsämnen men även när det gäller påverkan på den globala uppvärmningen. Den kommer även att handla om vad miljöpåverkan beror på, hur den kan kopplas till vår konsumtion samt vad vi kan göra för att minska den. Diskussion: Hur många tror att jordbruket har en stor påverkan på övergödningen? Är det viktigt att göra åtgärder inom jordbruket? Varför/varför inte? (SMHI, 13 juli, 2005)

3 - tillståndet i haven idag
Övergödning - tillståndet i haven idag Näringsämnen som läcker från olika källor hamnar till slut i havet, om de inte tas upp i växtlighet eller omvandlas till luftkväve av bakterier. I havet leder det extra tillskottet på näringsämnen till en ökad tillväxt av alger och plankton, vilket i sin tur leder till att även andra arter påverkas och antingen ökar eller minskar i antal. I och med att tillväxten ökar och i och med att även mer organiskt material tillförs haven är det mer material som så småningom ska brytas ner. Nedbrytarna använder sig av syre i nedbrytningen och när mycket material ska brytas ner går mer syre åt. Det finns då risk för att syrebrist uppstår på bottnarna. Detta kan leda till att bottenlevande djur och växter slås ut och bottnarna blir tillfälligt i princip döda. Nedbrytningen tas över av andra nedbrytare som klarar sig utan syre och dessa nedbrytare kan producera giftigt svavelväte. I och med den ökade näringsämnestillförseln kan även sammansättningen av algfloran förändras och så kallade algblomningar uppstå. Detta innebär en massutveckling av alger (egentligen är det cyanobakterier), som i vissa fall kan vara giftiga. Algflorans sammansättning kan även påverkas av andra faktorer såsom hittransport av nya arter genom den omfattande sjöfarten, tömning av båtarnas ballastvatten i havet och ett all varmare klimat. Syre förbrukas Syrefria bottnar

4 - tillståndet i haven idag
Övergödning - tillståndet i haven idag ton kväve och ton fosfor förs till Östersjön och Västerhavet årligen 1/3 av Östersjöns bottnar är syrefria Siktdjupet har minskat med runt 4 meter under de senaste 50 åren ton kväve och ton fosfor kom till Östersjön via vattendragen från omkringliggande länder år Idag är tidvis 1/3 av Östersjöns bottnar syrefria. Syrefria bottnar är i princip döda, men de kan få liv igen om nytt syrerikt vatten kommer in i Östersjön. Den blå färgen visar områden där syrehalten vid botten åtminstone tidvis är mindre än 2 ml/l och där bottenfaunan vanligen är utarmad. Den lila färgen visar områden där syrehalten ofta är mindre än 0 ml/l, vilket innebär att svavelväte förekommer, och bottenfauna saknas mestadels. Siktdjupet i egentliga Östersjön har minskat med runt 4 meter mellan 1945 och talet. Tillförseln av näringsämnen till Östersjön och Öresund visar ingen direkt trend, trots att åtgärder vidtagits. Det betyder att det tar lång tid innan effekterna syns i miljön. Variationerna från år till år beror mest på varierande vattenföring, som i sin tur beror på olika mycket nederbörd. (Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005;

5 - tillståndet i haven idag idag
Övergödning - tillståndet i haven idag idag Giftalgblomning tycks ha blivit vanligare Torsken är kraftigt hotad Algblomning är ett naturligt fenomen, men sedan 60-talet har det förekommit oftare än tidigare. Algerna har inte bara blivit vanligare utan de producerar också giftiga ämnen i större utsträckning. På senare år har giftalgblomningar inträffat varje sommar. Torsken har minskat kraftigt, vilket både beror på överfiske och på övergödningen. Det är svårt att avgöra hur stor del av minskningen som beror på övergödningen och hur stor del som beror på överfiske. Torskens ägg behöver rätt salthalt för att kunna flyta och vid denna salthalt finns idag ofta svavelväte som gör att äggen dör. Diagrammet visar utvecklingen för biomassan av lekmogen torsk i ton. Den heldragna linjen visar den kritiska gräns, som innebär att minst så stort måste beståndet vara för att föryngringen åtminstone vissa år ska kunna fungera tillfredsställande. Denna gräns har underskridits ett flertal år sedan Den dåliga nyrekryteringen som blir följden medför i längden risk för att beståndet ska kollapsa. Internationella havsforskningsrådet brukar rekommendera fiskestopp när en sådan nivå underskrids och eftersom lekbeståndet skiftar i storlek kan det dessutom behövas en säkerhetsmarginal. Den streckade linjen visar denna säkerhetsnivå. Så länge lekbeståndet är större än denna nivå är risken relativt liten att det något år senare ska befinna sig under den kritiska gränsen. Som syns i diagrammet är båda nivåerna idag underskridna. Algblomning Fårö, 12 juli Foto: Kajsa Olofsson (Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005)

6 - vilken roll spelar jordbruket?
1. Övergödning - vilken roll spelar jordbruket? I Sverige kommer en tredjedel av allt kväve som når haven via vattendragen från jordbruksmark. (Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005) Kartan visar källfördelningen för svensk tillförsel av kväve till Östersjön och Västerhavet. Källorna är både punktkällor, t.ex. en industri eller ett reningsverk, och diffusa källor, t.ex. jordbruksmark. Tillförseln från de diffusa källorna är beräknade och avser åren och punktkällornas utsläpp är uppmätta och avser i allmänhet år I cirklarnas yttre kant är markerat hur stor andel av tillförseln som har antropogent ursprung, d.v.s. som är orsakat av mänsklig aktivitet. Kvävetillförseln är även uppdelad på olika havsområden. En tredjedel av allt kväve som kommer till Östersjön och Västerhavet via svenska vattendragen kommer från jordbruket. Ett visst läckage av näringsämnen är naturligt och av det naturliga läckaget kommer en stor del från skogsmark. Observera att det är väldigt lite läckage från jordbruksmark i Norrland men desto mer från skogsmark, vilket förstås beror på att de har mer skog än jordbruk där. Observera att nedfallet på sjöar är större i Västsverige, vilket beror på att vindarna över Sverige ofta är västliga och därmed faller både mer nederbörd och mer kväve över Västsverige. Av näringsämnena som hamnar i Öresund kommer nästan allt från jordbruket, vilket beror på att en väldigt stor andel av marken är uppodlad. Industrin står för en större andel av kvävet i norr än i söder, vilket beror på att många industrier, t.ex. pappersbruk, ligger där.

7 - vilken roll spelar jordbruket?
1. Övergödning - vilken roll spelar jordbruket? I Sverige kommer en fjärdedel av all fosfor som når haven via vattendragen från jordbruksmark. (Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005) Kartan visar källfördelningen för svensk tillförsel av fosfor till Östersjön och Västerhavet. Källorna är både punktkällor, t.ex. en industri eller ett reningsverk, och diffusa källor, t.ex. jordbruksmark. Tillförseln från de diffusa källorna är beräknade och avser åren och punktkällornas utsläpp är uppmätta och avser i allmänhet år I cirklarnas yttre kant är markerat hur stor andel av tillförseln som har antropogent ursprung, d.v.s. som är orsakat av mänsklig aktivitet. Fosfortillförseln är också uppdelad på olika havsområden. En fjärdedel av all fosfor som hamnar i Östersjön och Västerhavet via svenska vattendragen kommer från jordbruket. Observera att liksom för kväve är skogsmarken den dominerande källan i norra Sverige men jordbruket dominerar i söder. När det gäller fosfor utgör enskilda avlopp och industrin mycket större poster än när det gällde kväve. Nedfall av fosfor är inte med i figuren eftersom i princip inget sådant sker.

8 - vilken roll spelar jordbruket?
1. Övergödning - vilken roll spelar jordbruket? Naturligt och antropogent läckage Mänsklig aktivitet ger i Sverige upphov till: Ca två tredjedelar av kvävet Ca 40% av fosforn Resten av läckaget är naturligt (Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005) Antropogen betyder orsakad av människan. Ett visst läckage är naturligt. Löslighet i vatten ingår i fosforns och kvävets kretslopp. Om man bara ser till de utsläpp av näringsämnen som orsakas av människan står jordbruket för en större andel av utsläppen än om man ser till det totala läckaget. Det naturliga läckaget är svårt att påverka. Det mänskliga kan vi påverka till viss del, vilket vi återkommer till senare. Men sker allt det mänskliga läckaget i onödan, d.v.s. Går allt läckage att förhindra egentligen? Diskussion: Vad tror ni? Vi återkommer till detta senare. Jordbrukets andel av de antropogena utsläppen: Hälften av kvävet Knappt hälften av fosforn (Naturvårdsverket, 2002)

9 - vilken roll spelar jordbruket?
1. Övergödning - vilken roll spelar jordbruket? Kväveläckage orsakat av mänsklig aktivitet Diagrammet visar bara de antropogena kväveutsläppen och hur de fördelar sig på olika källor. Källfördelningen ser väldigt olika ut beroende på vilken landsdel som studeras, men den påminner om källfördelningen för de totala kväveutsläppen. Till Bottenhavet och Bottenviken, d.v.s. Från Norrland, kommer en mycket större andel av kvävet från skogsmark och en mindre andel från jordbruksmark. Kväve som härstammar från kvävenedfall över sjöar är högst vid Kattegatt, d.v.s. I västra Sverige. Det är stora totala utsläpp till Kattegatt och Egentliga Östersjön, vilket beror på att dessa områden tar emot vatten från stora avrinningsområden med mycket jordbruksmark. Öresund får inte så stora mängder näring i i absoluta tal, men i förhållande till det lilla avrinningsområdet läckaget stort. Här kommer den övervägande delen från jordbruksmark. Dagvatten för kväve är inte med i diagrammet eftersom det är en så pass liten post. Det är mer industriutsläpp till havsområdena i norr, vilket återigen beror på att det finns många tunga industrier där. (Efter: Naturvårdsverket, 2002)

10 - vilken roll spelar jordbruket?
1. Övergödning - vilken roll spelar jordbruket? Fosforläckage orsakat av mänsklig aktivitet Diagrammet visar källfördelningen för antropogena fosforutsläpp. Även för fosfor är källfördelningen olika beroende på vilken landsdel som studeras och liksom för kväve kommer en mycket större andel fosfor från skogsmark och en mindre andel från jordbruksmark till Bottenhavet och Bottenviken än till havsområdena i söder. Också för fosfor är utsläppen till Kattegatt och Egentliga Östersjön stora och utsläppen till Öresund är små i absoluta tal. Fosfor kommer till mycket större del från dagvatten än vad kväve gör och till obetydlig del från atmosfäriskt nedfall, vilket inte visas i diagrammet. Även när det gäller fosfor är det mer industriutsläpp till haven i norr. För fosfor är enskilda avlopp en mycket större post än för kväve. Observera att skalan inte är densamma som för kväve, fosforutsläppen är betydligt mindre. Detta innebär dock inte att kväveutsläppen alltid får en större påverkan på miljön. Liksom när det gäller lantbruksgrödor behöver växter, alger och bakterier mer kväve än fosfor, ca 7 gånger mer. Därför kan även en mindre skillnad i fosforläckaget påverka tillväxten i havet mycket. (Efter: Naturvårdsverket, 2002)

11 - förändringar över tiden
1. Övergödning - förändringar över tiden Punktkällor längs kusten Reningsverken: Kväve % Fosfor ca -90% Industrin: Kväve och Fosfor % Diffusa källor Enskilda avlopp: Kväve; liten minskning. Fosfor; ökning. Jordbruket: Kväve % Fosfor % Som sagt finns det både punktkällor och diffusa källor. Kvävebidraget från de diffusa källorna är ca 82% och fosforbidraget är ca 77%. Totalt står de diffusa källorna för ungefär 80% av utsläppen av näringsämnen. Punktkällor vid kusten stod år 2000 för 5% av det vattenburna kvävet och 8% av den vattenburna fosforn till Östersjön och Västerhavet från omkringliggande länder. Reningsverkens minskning av fosforutsläppen är beräknade från 60-talet till idag. Reningsverkens kväveminskning är mellan 1995 och Industrins minskning av både kväve och fosfor är vad som uppmätts under 90-talet. Även utsläppen från punktkällor i inlandet har minskat påtagligt. Mellan 1985 och 1995 minskade jordbruket sina utsläpp av kväve med ungefär 25%. Detta berodde på ökad vallodling och minskad spannmålsodling men även på minskade åkerarealer. Efter inträdet i EU 1995 gick man dock tillbaka till mer spannmålsodling och minskad vallodling och någon ytterligare minskning syntes inte under resten av 90-talet. Nu har dock en ny studie visat att utsläppen har minskat med 12% mellan 1995 och 2003, vilket både beror på åtgärder, t.ex. odling av fånggrödor och senarelagd jordbearbetning men också på minskade arealer. Minskningen av fosfor inom jordbruket som visas i bilden gäller mellan 1995 och Orsaken till att fosforn har minskat är främst minskad djurhållning. Diskussion: Varför har punktkällornas utsläpp minskat mer än de diffusa källornas? (Naturvårdsverket, 2002; Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005; SLU, 2005)

12 - förändringar över tiden
1. Övergödning - förändringar över tiden (Naturvårdsverket, 2006) Total minskning på senare år Minskning av jordbrukets kväve Ökningen av jordbrukets fosfor beror på nya beräkningsmodeller Diagrammen visar olika källors förändring över tiden. Observera att det är en lite annorlunda källuppdelning här än på förra bilden, men resultaten stämmer i princip överens. Fosforförlusterna från jordbruket har enligt Naturvårdsverkets beräkningar (2004) minskat sedan Beroende på att man använt olika beräkningsmodeller för det totala läckaget för beräkningar under 1980-talet och för år 2000 ser det dock i diagrammet ut som om förlusterna har ökat. Observera att det är olika skalor på y-axeln för kväve och fosfor, kväve uttrycks i kilo ton och fosfor i ton. Observera också den stora fosfortillförseln under som inneburit att fosfor lagrats i sedimenten. Detta frigörs efter hand och bidrar till vattnets fosforhalt idag.

13 - förändringar över tiden
1. Övergödning - förändringar över tiden Kvävegödsling Så jordbruket har alltså minskat sitt läckage av näringsämnen. Detta beror till viss del på att gödslingen har minskat. Diagrammet visar försäljningssiffror för mineralgödseln (försäljning till både jordbruket och trädgårdsnäringen) och beräknade värden för den stallgödselmängd som tillförts den svenska jordbruksmarken. När det gäller kväve kan man se en liten minskning i gödselvolymen sedan 70-talet. Detta beror dock till stor del på minskad areal, inte på minskade givor. En stor del av kvävet försvinner snabbt genom upptag, denitrifikation och utlakning. En betydande del kan också byggas in i markens stabila humusfraktion. Därför måste hela tiden nytt kväve tillföras. Diskussion: Stämmer det med er erfarenhet att det tillförs lika mycket kväve per ha idag som för 10 år sedan? Nedgången på senare år beror på minskad åkerareal Lika mycket kväve/ha idag Snabb omsättning kräver ständigt nya givor (

14 - förändringar över tiden
1. Övergödning - förändringar över tiden Fosforgödsling Diagrammet visar försäljningssiffror för mineralgödseln (försäljning till både jordbruket och trädgårdsnäringen) och beräknade värden för den stallgödselmängd som tillförts den svenska jordbruksmarken. Under efterkrigstiden och fram till 1990-talet gödslade man mycket med fosfor och i marken byggdes det upp ett lager. Eftersom fosfor till skillnad från kväve till stor del binds in i marken och kan finnas kvar länge. Man har därför kunna minska fosforgödslingen i hög grad. Dock syns inte detta i miljön än eftersom den gamla fosforn i marken ligger kvar och läcker vid hög vattenföring. Det är alltså tidigare års gödslingsrekommendationer och vanor som fortfarande syns i miljön. Fosforberikad mark p.g.a. intensiv gödsling Bundet i jorden Kan ändå lakas ut vid hög vattenföring (

15 Sveriges utsläpp i jämförelse med andra Östersjöländer
1. Övergödning Sveriges utsläpp i jämförelse med andra Östersjöländer Kväve, 2000 Diagrammet visar vattenburet kväve till Östersjön och Västerhavet från de olika länderna runt haven. Det mesta av kvävet kommer från länderna i söder och sydost. Fem floder i dessa länder står för ca hälften av utflödet av näringsämnen. Polens stora utsläpp beror inte till största delen på ofullständig rening av tätorts- och industriutsläpp utan på att de har mycket jordbruk och många invånare. Att Sveriges kväveutsläpp/person är större än Polens beror till viss del på att retentionen i Polen, d.v.s. markernas förmåga att ta upp kvävet innan det kommer ut i havet, är större, eftersom Polens jordbrukslandskap inte genomgått så stora förändringar som det svenska. De har inte haft lika mycket sjösänkningar och utdikningar som vi haft i Sverige och därför rinner vattnet långsammare genom landskapet och mer näringsämnen hinner då tas upp. De har heller inte lika mycket kvävegödsling som vi har. Sverige har dock större andel naturliga kväveutsläpp, vilket kan bero på att vi har en större landareal. Diskussion: Vem ska göra åtgärder? Både antropogena och naturliga källor Sverige stod för 21% år 2000 Mer N/inv. i Sverige än i Polen Sverige har lång kuststräcka Många invånare och mycket jord- bruk i Polen, men större retention (Efter: Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005)

16 Sveriges utsläpp i jämförelse med andra Östersjöländer
1. Övergödning Sveriges utsläpp i jämförelse med andra Östersjöländer Fosfor, 2000 Diagrammet visar vattenburet fosfor till Östersjön och Västerhavet från de olika länderna runt haven. Även det mesta av fosforn kommer från länderna i syd och sydost och samma fem floder står för ca hälften av fosforutflödet. Återigen beror Polens stora utsläpp i första hand på att de har en stor befolkning och mycket jordbruk, men per person är utsläppen ungefär lika stora i Polen och Sverige. Dock har Sverige större andel naturliga utsläpp än Polen, p.g.a. vår stora landareal. Diskussion: Vem ska göra åtgärder? Både antropogena och naturliga källor Sverige stod för 12% år 2000 Nästan lika mycket fosfor/invånare i Polen och Sverige Högre andel naturligt fosforläckage i Sverige (Efter: Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005)

17 1. Övergödning - kväve via luften
Nedfallet av fosfor från luften är obetydligt. Däremot spelar nedfallet av kväve en stor roll. Kvävet kan falla ner som ammoniak, ammonium och som nitrat. Ammoniak avgår till största delen från gödsel och kan sedan falla ner som torrdeposition eller lösas i regnvatten och då falla ner som våtdeposition i form av ammonium.  Nitrat bildas när kväveoxider kommer ut i luften. Kväveoxiderna, som brukar förkortas NOx och som innefattar bl.a. NO3, NO2, NO och N2O, bildas vid förbränning och transporter är den största källan. Det kväve som faller ner över land har stor chans att tas upp i växtligheten. Dock finns det risk för läckage till närliggande vattendrag när växterna dör eller om kvävet faller ner vid tidpunkter då växten inte tar upp näring. Det kväve som faller ner över sjöar och vattendrag tas inte upp i så stor utsträckning som på land, men sjöarna kan fungera som stora våtmarker, där kväve kan tas upp av vattenväxter eller omvandlas till luftkväve av bakterier. Dock fortsätter en betydande mängd ut i havet. (Idé efter: Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005) Kväve över land upptag i växter transport till havet Kväve över sjöar och vattendrag transport till havet (Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005)

18 1. Övergödning - kväve via luften
Från Sverige avgick ton ammoniak och ton NOx år 2003 Jordbruket stod för 85% av ammoniakutsläppen 2003 Totalt ca ton kväve till Östersjön och Västerhavet per år via luften Sverige står för 8% av det totala kvävenedfallet över Östersjön ( (Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005) Av den ammoniak och NOx som Sverige släpper ut hamnar inte allt i Östersjön och Västerhavet utan en stor del faller över land. Jordbrukets utsläpp av ammoniak inkluderar även trädgårdsnäringen. Det är svårt att ge en siffra på hur stor andel av de totala kväveoxidutsläppen som jordbruket står för men man räknar med att det är ungefär en tredjedel. Vägtrafiken är dock den största källan då den står för 42% av de totala utsläppen. Dock har vägtrafiken minskat sina utsläpp med 8% mellan 1995 och 2001 och därmed har den andel av kväveoxiderna som jordbrukets arbetsmaskiner står för, ökat. Ca ton kväve kommer varje år till Östersjön och Västerhavet via luften. Detta kan jämföras med de ton kväve som kommer till haven via vattendragen och punktkällor vid kusterna. Detta innebär att kvävenedfall står för ca 28% av allt kväve. Om man jämför Sveriges kväveutsläpp med Polens och även räknar in kvävenedfallet som når Östersjön har Sverige betydligt större utsläpp/person än Polen, 14 kg/person och år jämfört med 5 kg i Polen. (Naturvårdsverket, 2003)

19 1. Övergödning - Kväve via luften Ammoniakutläpp, 1000 ton
Kväveoxidutsläpp, 1000 ton Diagrammen visar förändringarna av ammoniak- och kväveoxidutsläpp över tiden, från 1990 till Sektorn ”Övrig gödsel” inkluderar mineral- och betesgödsel samt den gödsel som används inom trädgårdsnäringen. Mellan 1995 och 2003 minskade ammoniakavgången med 13% och avgången från jordbruket minskade med 18%. Ungefär halva jordbrukets minskning beror på förbättrad gödselhantering och resten beror på att antalet svin och nötkreatur har minskat. Ammoniakavgången från vägtrafiken har ökat eftersom ammoniak bildas i katalysatorer, vilket införts på senare år. När det gäller kväveoxider är transporterna den stora källan och inom denna sektor är person- och lastbilar den största, men även sjöfarten spelar en stor roll. Den minskning man ser har främst uppnåtts genom att man gjort åtgärder inom vägtrafiken, bl.a. genom stegvis skärpta avgaskrav. Dock har trafiken ökat, varför minskningen inte blir så stor som den hade kunnat vara vid oförändrad trafikintensitet. Observera att det är olika skalor för ammoniak och kväveoxid. Utsläppen av kväveoxider är mycket större. Diskussion: Vilka länder/sektorer ska göra åtgärder för att minska kvävenedfallet? Förbränning Övrig gödsel Industriprocesser Stallgödsel Transport Stationär förbränning Transport Industriprocesser Avfall (

20 2. Orsaker till jordbrukets miljöpåverkan
- varför läcker näring från jordbruket? Alla möjliga åtgärder vidtagna: läckage sker ändå! Problem: att vi odlar, inte bara hur vi odlar Gödsling 120 kg N/ha Mer än hälften av nuvarande kväveförluster från svenska åkrar tycks bero på att odling sker inte hur den sker. I vissa landsdelar består landarealen till stor del av åker och den dominerande delen används för foderproduktion. Marken innehåller stora mängder kväve. Vid en mullhalt på 4% finns det ca 6000 kg N/ha i marken. När man odlar mark frigörs markkväve, framför allt nitrat eftersom det inte binds i markpartiklar i så stor utsträckning som ammonium. Markkvävet riskerar då att läcka. Dessutom kan fosfor erodera när jorden rörs om. Jämfört med hur mycket kväve som finns i marken är det inte så mycket som tillförs genom gödsling under ett enskilt år, bara ca 2% av markpoolens storlek. Siffrorna är uppskattningar, egentligen beror de på val av gröda, markens beskaffenhet m.m. Av det som lakas ut kommer alltså mycket från marken själv. Om man emellertid gödslar mer än vad växten kan ta upp är det stor risk att kvävet från gödseln läcker. Markpool: 6000 kg N/ha Org. N NO3- Läckage: 35 kg/ha NH4+ (Persson, 2003)

21 2. Orsaker till jordbrukets - varför läcker näring från jordbruket?
miljöpåverkan - varför läcker näring från jordbruket? Förr: lokal produktion, djur på nästan alla gårdar Förr var näringsflödena i jordbruket mer småskaliga än idag. Det mesta som producerades konsumerades på gården och näringsämnena som lämnade hushållet via avfall och latrin fördes tillbaka till åkern. Principen ”Äng är åkers moder” innebar att man fick foder till djuren från ängen och från djuren fick man gödsel till åkern. Ängsarealen avgjorde alltså hur många djur man kunde hålla och därmed också hur stor åkerareal man kunde ha. ”Äng är åkers moder”

22 2. Orsaker till jordbrukets - varför läcker näring från jordbruket?
miljöpåverkan - varför läcker näring från jordbruket? Idag: uppdelning av växtodling och djurhållning och transport av näringsämnen till städerna Brutet kretslopp Idag har vi fått en uppdelning av växtodling och djurproduktion till olika delar av landet. Detta är möjligt eftersom man t.ex. kan transportera foder längre idag och eftersom man har möjlighet att köpa in mineralgödsel. Därför behöver inte växtodlaren ha några djur och den som håller djur behöver inte själv odla fodret. Denna uppdelning resulterar i att vi tillför mer näringsämnen till systemen, i form av mineralgödsel. Dessutom producerar djurhållarnas djur ofta så pass stora mängder gödsel att den inte alltid kan spridas på ett optimalt sätt eftersom de inte har tillräckligt stora odlingsarealer. Spridningstillfället kan inte alltid anpassas efter när växternas upptag är som störst, utan man kan bli tvungen att sprida när gödselbehållaren är full. Idag har vi dessutom en stor transport av näringsämnen till städerna och dessa transporteras inte tillbaka till växtodlingen sedan. Bilden över dagens jordbruk visar förluster av näringsämnen med röda pilar och övriga näringsämnesflöden med gråa pilar. Om man tittar på växtodlingen ser man att förlusterna inte är så stora, en stor del av det som kommer in lämnar gården. Den största delen av skördarna går vidare till djurproduktion. Därifrån är läckaget större och en mindre andel näringsämnen lämnar gården. Kretsloppet av näringsämnen är brutet eftersom näringsämnen inte går från staden till växtodlingen. Obs! Pilarna är inte skalenliga. Diskussion: Hur skulle dagens och gårdagens jordbruk behöva förändras för att vara hållbara med avseende på näringsämnen? N Foder P

23 2. Orsaker till jordbrukets
miljöpåverkan - konsumentens roll 80% av åkermarken används för foderproduktion. Exempel på kväveutnyttjande Köttproduktion, svin: % Mjölkproduktion: 25% Växtodling: % Kött innehåller mer protein = mer kväve mer kväve till avloppet (Greppa Näringen, 2003) (Jordbruksverket,1998) Att så stora arealer används för foderproduktion gör att stora mängder näringsämnen läcker. En växtodlingsgård utnyttjar växtnäringen effektivare än vad en djurhållningsgård gör, d.v.s. större andel av den tillförda näringen finns kvar i produkterna som lämnar gården. På mjölkgården i exemplet har man en låg grad av kväveutnyttjande, men ett litet läckage. Det är desto mer kväve som lagras i marken och som avgår som ammoniak eller genom denitrifikation. På svingården i exemplet är kväveutnyttjandet högre, men det är även läckaget. Det beror på att jordarna på gården är lätta och på den höga djurtätheten. Dessutom byggs mindre kväve upp i marken än på gårdar med mycket vallar. Det är dock viktigt att komma ihåg att om växtodlingsgården odlar mycket foder, bidrar den indirekt till djurgårdarnas utsläpp. Konsumentens val av livsmedel påverkar vilket jordbruk som blir mest efterfrågat och på så sätt påverkar konsumenten även indirekt miljöpåverkan. Dessutom innehåller kött mer protein än vegetabilier och detta ger upphov till att mer kväve hamnar i avloppet från personer som äter kött än från de som inte gör det. (Greppa Näringen, 2003)

24 2. Orsaker till jordbrukets
miljöpåverkan - konsumentens roll LCA 1 kg av färdig vara All påverkan, från produktionsstart till matbord Kött ger större utsläpp av växthusgaser och närings- ämnen De största utsläppen sker på gården Potatis: mest växthusgas- utsläpp i butiks- och konsumtionsledet För att jämföra olika livsmedelsprodukters miljöpåverkan med varandra för att se hur våra val av mat påverkar vår omvärld kan man använda sig av livscykelanalyser (LCA). I en LCA definierar man en funktionell enhet för en vara, t.ex. ett kilo kött eller en liter mjölk och sedan tittar man på all miljöpåverkan som en sådan enhet ger upphov till under hela varans livscykel, t.ex. från produktionsstart till matbordet. Det är inte bara på gården som vår mat ger upphov till utsläpp utan även genom transporter, vid tillagningen m.m. Diagrammet visar hur stora utsläpp några olika matvaror ger upphov till. Utsläppen som påverkar den globala uppvärmningen uttrycks i g CO2-ekvivalenter och utsläppen av näringsämnen uttrycks i g O2-ekvivalenter. I LCA:n för dessa livsmedel kom man, i en studie publicerad av LRF, fram till att utsläppen av näringsämnen och växthusgaser var klart störst för en funktionell enhet av nötkött. Ett kilo nötkött gav upphov till 42 gånger mer växthusgaser och 45 gånger mer övergödande ämnen än vad ett kilo potatis gjorde. För alla livsmedel skedde mer än 70% av utsläppen av övergödande ämnen på gården. För alla livsmedel utom potatis var gården, också den viktigaste källan till växthusgaser, dock var andelen lägre än när det gällde näringsämnen. För potatisen skedde det mesta läckaget av näringsämnen i butiks- och konsumtionsledet. Detta beror på att stora mängder potatis kasseras och dessutom bidrar skalet med stora mängder material, vilket ger upphov till metangas när materialet bryts ner.   Diskussion: Vilken sorts produkter som ger upphov till stora läckage/utsläpp? Kan man se något samband mellan läckage/utsläpp och hög grad av förädling? Vad skulle hända om alla blev vegetarianer? Veganer? (LRF, 2002)

25 2. Orsaker till jordbrukets
miljöpåverkan - konsumentens roll Vi äter 40% mer protein än nödvändigt Nötköttskonsumtionen: +54% sedan början av 90-talet – oförändrad produktion Lika stor konsumtion av griskött nu som för 10 år sedan – minskad produktion Kycklingkonsumtionen: +89% sedan 1995, produktionen: +39% (Greppa Näringen, 2003) En ökningen av nötköttskonsumtionen har skett sedan början av 90-talet och det beror till stor del på att priserna sjunkit. Idag importerar vi 40% av nötköttet, mest från Danmark, Irland och Tyskland, men 10% av importen kommer från Sydamerika. Detta innebär långväga transporter. Vi äter ungefär lika mycket griskött nu som för 10 år sedan men produktionen har minskat sedan slutet av 90-talet och importen har fördubblats. Idag är 20% importerat och det mesta kommer från Danmark. Sedan vi gick med i EU har kycklingkonsumtionen ökat starkt. Den svenska produktionen har dock inte ökat lika mycket. Vi äter mer eftersom priserna har fallit och eftersom det har tillkommit en mängd styckade och förädlade produkter. Importen har gått från 3,4% 1995 till 30% idag. Det mesta importeras från Danmark. Där tillåter de fler kycklingar per ytenhet och detta ger lägre produktionskostnader. Resultat: 30-40% av allt kött är importerat (Edman, 2005)

26 2. Orsaker till jordbrukets
miljöpåverkan? - konsumentens roll Flyttad produktion = flyttade miljöproblem Tidigare konstaterades att när det gällde t.ex. fosfor har jordbrukets läckage minskat, men att detta delvis berodde minskad köttproduktion. Eftersom vi inte äter mindre kött utan istället importerar innebär detta att miljöproblemen till viss del har flyttat utomlands. Där har vi ytterst små möjligheter att påverka utsläppen och vi kan få tillbaka dem genom t.ex. kvävenedfall. Därför kan man hävda att det är bättre att vi försöker ha kvar produktionen i Sverige och istället försöker minska våra egna utsläpp. Ett exempel från Danmark: Danmark köper in stora mängder foder i form av sojabönor från USA. Detta innebär en import av näringsämnen. I Danmark förädlas fodret till griskött, som sedan i stor utsträckning exporteras till Japan. Den mängd näringsämnen som exporteras till Japan är dock mycket mindre än den mängd som importerades och stora läckage har därför skett i Danmark. Detta läckage har importören Japan ingen möjlighet att påverka. När det gäller att minska våra utsläpp av näringsämnen finns dock en tydlig målkonflikt. För att minska utsläppen kraftigt krävs troligen minskade odlingsarealer, men detta gör det mycket svårt att bevara det öppna landskapet. (Steen Jensen, 2004) Målkonflikt: Odling bidrar till övergödningen men behövs för att bevara ett öppet landskap

27 3. Den globala uppvärmningen - lantbrukarens olika roller
Producent - växthusgaser CH4 CO2 N2O Producent - förnyelsebar energi Konsument - drivmedel etc. Lantbrukaren påverkar den globala uppvärmningen på flera olika sätt, genom sina olika roller. En av lantbrukarens roller är den som konsument. För det första köper lantbrukaren in drivmedel till sina arbetsmaskiner. Vilken sorts drivmedel arbetsmaskinerna drivs av avgör lantbrukets påverkan på den globala uppvärmningen. Dieselolja är vanligast förekommande och vid förbränning av detta bildas koldioxid. Lantbrukaren är precis som alla andra också konsument av livsmedel. Lantbrukaren kan inte påverka övriga konsumenters efterfrågan på livsmedel, och därmed den utveckling som går mot att vi äter mer och mer kött. Däremot kan lantbrukaren, liksom alla andra, minska utsläppen av växthusgaser och läckaget av näringsämnen genom att själv äta mindre kött. Lantbrukaren är också producent av växthusgaser, t.ex. CO2 från arbetsmaskiner, men även metan, som bildas i magarna på idisslande djur och avgår från gödsel samt lustgas, som bildas vid lagring av stallgödsel och vid omsättning av kväve i mark och vatten. Lantbrukaren kan även vara producent av förnyelsebar energi genom att t.ex. odla energigrödor eller producera biogas och etanol. Diskussion: Vilken roll tycker ni är viktigast? I vilken roll kan lantbrukaren påverka mest? Har lantbruket något ansvar för konsumtionsmönstren?

28 4. Åtgärder för att minska
lantbrukets miljöpåverkan - gårdsnivå Övergödningen Odla fånggrödor och vårbearbeta Skyddszoner Våtmarker och småvatten Anpassa proteinutfodring Täcka av gödselbrunnar Snabb nedbrukning vid spridning av gödsel Den globala uppvärmningen Köra på förnyelsebart bränsle Täcka av gödselbrunnar Gödsla med biogödsel Producera energi, t.ex. biobränslen, biogas och etanol Inom Greppa Näringen identifieras de viktigaste miljöåtgärderna på gårdarna. Odling av fånggrödor är en viktig åtgärd för att minska kväveläckaget från åkermark. Vårbearbetning är en annan och skyddszoner en tredje. Våtmarker och småvatten bidrar till att bromsa upp vattnets färd mot havet och därmed hinner mer vatten renas från fosfor och kväve. Det låga vattenflödet gör att näringsämnen hinner sedimentera och tas upp av växterna. Ju mer proteiner djuren äter, desto mer kväve kommer gödseln att innehålla, vilket innebär både större ammoniakavgång och större risk för läckage från åkern. Det gäller därmed att ta reda på djurens behov och utfodra optimalt och inte ge ett överskott av proteiner. Täckning av gödselbrunnar och snabb nedbrukning av gödsel är exempel på två andra viktiga åtgärder för att minska ammoniakutsläppen. För att minska utsläppen av växthusgaser kan lantbrukaren t.ex. köra sina arbetsmaskiner på FAME (t.ex. RME) eller biogas, fånga upp den metan som avgår från gödseln genom att täcka gödselbrunnarna och gödsla med rötat gödsel (biogödsel) som ger upphov till mindre utsläpp av lustgas. Energigrödor som kan odlas är t.ex. salix, rörflen, halm eller vass. Det är även möjligt att röta gödsel, vass, eller rester från växtodlingen, för att få fram biogas. Somliga jordbruksgrödor kan även användas för framställning av etanol. Diskussion: Innebär åtgärderna extra kostnader eller tjänar lantbrukaren på dem? (

29 4. Åtgärder för att minska lantbrukets miljöpåverkan
- systemnivå Vägvinnare: miljöanpassad produktion av spannmål, svin och fjäderfä samt odling av energigrödor Stigfinnare: ekologisk produktion av vall, nöt och mjölk (Naturvårdsverket, 1997) Ekologisk produktion: kvävefixering, recirkulation av näringsämnen, stallgödsel Konventionell produktion: mineralgödsel, kan bli mer miljöanpassad Hur ska då produktionen se ut på systemnivå? Med systemnivå menas det sätt som produktionen sker på och den inriktning jordbruket har. Ett antal rapporter har skrivits där dagens olika produktionsinriktningar jämförs. Även olika scenarier för framtidens jordbruk finns publicerade. I framtidsstudien ”Sverige år 2021” föreslog man att jordbruket skulle gå emot två olika produktionstyper, som de kallar Vägvinnare och Stigfinnare. Vägvinnarna ska producera sådant som är svårt att framställa inom ekologiskt jordbruk. Detta ska dock ske på ett miljöanpassat sätt, med precisionsanvändning av mineralgödsel och växtskyddsmedel. Stigfinnaren ska producera vall, nöt och mjölk och detta ska ske utan mineralgödsel och växtskyddsmedel. Genom denna uppdelning av produktionen skulle riksdagens miljömål kunna uppnås. I systemet ingår att samhället återför stora mängder fosfor till jordbruket i form av slam. Två andra system är ekologisk och konventionellt jordbruk. Om man ser till läckaget av näringsämnen finns det för- och nackdelar med båda systemen. I ekologiskt jordbruk cirkulerar ofta mindre mängder näringsämnen, vilket borde ge ett mindre läckage och djurtätheten är ofta lägre än på gårdar med konventionell produktion, vilket leder till mindre ammoniakavgång. Å andra sidan är man beroende av stallgödsel, som kan ge upphov till stora läckage och även när man plöjer ner gröngödslingsgrödorna kan läckage ske. Det konventionella jordbruket har ofta en högre djurtäthet och man använder vanligen mineralgödsel. Mineralgödselanvändningen innebär att mer näringsämnen sätts i omlopp, men den kan användas med större precision än stallgödsel och innebär därför mindre läckage. (Bergström & Dahlin, 2005)

30 4. Åtgärder för att minska
lantbrukets miljöpåverkan - systemnivå Vad utmärker: ren växtodling? Högt näringsutnyttjande, kväveförluster från organiskt material, kräver ersättning av fosfor intensiv djurhållning? Lågt näringsutnyttjande, kväve- och metanavgång, stort resursutnyttjande. Stora gårdar = snabb teknikutveckling blandad produktion? Bra utnyttjande av stallgödsel, interna flöden, kväve- och metanavgång betesbaserad köttproduktion? Öppet landskap, interna flöden och omfördelning, kväve- och metanavgång Näringsutnyttjandet på en växtodlingsgård är högre än vid djurhållning, men detta innebär också att näringsämnena måste ersättas. Eftersom man inte har någon stallgödsel får man köpa in mineralgödsel, vars produktion är energikrävande och som tär på ändliga fosforresurser. Biologisk kvävefixering kan användas, men det löser inte fosforbristen. Det skulle alltså behövas slamåterföring för att undvika mineralgödsel. På växtodlingsgården kan näringsämnen läcka från t.ex. skörderesterna i marken. Inom intensiv djurhållning har man problem med att bli av med all stallgödsel. Näringens utnyttjandegrad är låg och användningen av ändliga resurser är hög. Dock krävs det nästan en stor gård för att man ska kunna göra vissa större satsningar, t.ex. börja röta stallgödsel.  Ju större andel växtodling en blandad gård har desto högre är näringens utnyttjandegrad. I och med att man har eget foder och gödsel blir det inte lika stora externa flöden som för de två systemen ovan, utan flödena sker till större del inom gården. Man har lättare att hantera stallgödseln eftersom man oftast har stora åkerareal i förhållande till djurproduktionen och eftersom man ofta har flera olika grödor kan man fördela stallgödseln bättre. Dock kan en hel del läckage från stallgödseln uppkomma. Betesbaserad köttproduktion förekommer ofta i näringsfattiga områden. Flödena är interna eftersom foder inte behöver köpas in och gödseln hamnar direkt i betesmarken. Betesdjuren påverkar dock näringscirkulationen på så sätt att de släpper urin och träck över betesområdet. På vissa platser tillförs mer än vad växtligheten kan ta upp och då finns risk för läckage. Det är dessutom vanligt att djuren betar på ett ställe och sedan släpper urin och träck på ett annat och på så sätt sker en omfördelning av näringsämnen. Diskussion: Vilka av dessa system tror ni är miljömässigt och ekonomiskt hållbara i framtiden? (Bergström & Dahlin, 2005)

31 4. Åtgärder för att minska
lantbrukets miljöpåverkan - samhällsnivå Individen Mindre köttkonsumtion Val av svenska livsmedel Val av närodlat Val av ekologiskt Val av beteskött Myndigheter Förändringar på EU-nivå Konsumentkunskap i skolan Bort med onödiga fördyringar av svensk basmatsproduktion Lag om allmän ursprungsmärkning 25% ekomat i offentlig sektor Ekonomiskt stöd till storsatsning på nötköttsrancher Det är dock inte bara lantbrukets ansvar att se till att jordbrukets miljöpåverkan minskar. Som vi har sett är det till stor del själva odlingen som är problemet och därmed spelar konsumentens val och samhällets styrmedel en stor roll.   Stefan Edman har gjort en utredning om vår konsumtion och föreslår bl.a. punkterna under Myndigheter i bilden. Det är enligt Edman viktigt att driva frågor som rör hållbar konsumtion inom EU. Detta syftar till att alla länder ska få samma regler när det gäller t.ex. olika typer av utsläpp så att lantbrukare i de olika länderna konkurrerar på lika villkor. Edman föreslår också att man ska ta bort onödiga fördyringar av svensk basmatsproduktion. Vissa av kraven på djurhållning kan t.ex. behöva ses över för att se om de gör någon verklig nytta. En lag om ursprungsmärkning på fler livsmedel än kött och ägg, som idag märks på detta vis, skulle antagligen gynna svensk mat eftersom 86% av konsumenterna säger sig vilja veta varifrån maten kommer. 25% av de livsmedel som upphandlas av stat, kommuner och landsting bör vara ekologiskt producerade, detta för att främja en utveckling av marknaden för ekologiska livsmedel så att tillgängligheten och produktutvecklingen ökar. Att satsa på nötköttsrancher skulle enligt Edman ge både miljö- folkhälso- och ekonomiska vinster. För lantbrukaren innebär extensiv köttproduktion mindre kostnader än intensiv och kan i många fall i kombination med miljöersättningar för betesdrift innebära ökad lönsamhet. Miljövinsterna är många: minskade utsläpp av växthusgaser, öppet landskap, minskade läckage av näringsämnen m.m.   Diskussion: Vad tycker ni om förslagen på val som individen kan göra? Vad tycker ni om Stefan Edmans förslag? (Edman, 2005)

32 För referenser; se bakgrundstexten.

33 Referenser Bergström, L. & Dahlin, S., 2005, SLU, Växtnäringshushållning i svenska odlingssystem – med och utan djur, Sjuhäradsbygdens tryckeri AB Edman, S., 2005, Bilen, biffen, bostaden – Hållbara laster-smartare konsumtion, SOU 2005:51, Edita Norstedts Tryckeri AB, Stockholm Greppa Näringen, 2003, Minska växtnäringsläckaget, en utbildningsfolder från Greppa Näringen, Tryckeri AB Knappen Jordbruksverket, 1998, Material framtaget för grundkurs inom REKO: Växtnäring på gården – vägar att minska förlusterna av kväve och fosfor, Bratts tryckeri, Jönköping LRF, 2002, Maten och miljön – Livscykelanalys av sju livsmedel, Rolf & Co, Skövde Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005, Förändringar under ytan – Sveriges havsmiljö granskad på djupet, Fälth & Hässler, Värnamo Naturvårdsverket, 2004, Fosforutsläpp till vatten år 2010 – delmål, åtgärder och styrmedel, Rapport 5364

34 Naturvårdsverket, 2003, Ingen övergödning – underlagsrapport till fördjupad utvärdering
av miljömålsarbetet, Rapport 5319, elektronisk publikation Naturvårdsverket, 2002, TRK, Transport – Retention – Källfördelning, Rapport 5247. Lindblom & Co Naturvårdsverket, 1997, Naturvårdsverkets framtidsstudie 2021, Det framtida jordbruket, Rapport 4755, Karléns Tryck Ab, Stockholm Persson J., 2003, Kväveförluster och kvävehushållning. Förbättringsmöjligheter i praktiskt Jordbruk. Kortsiktiga och långsiktiga markbiologiska processer med speciell hänsyn till kvävet SLU, Rapport 207, Uppsala SLU, 2005, Beräkning av förändringen av kväveutlakningen från åkermark mellan 1995 och 2003, PM, SMHI, 13 juli, 2005 Steen Jenssen, E., 2004, Nutrient cycling in sustainable farming systems, i Ecosystem services in European agriculture – theory and practice, Kungliga Skogs- och lantbruksakademiens Tidsskrift, 143:1