CM2 sid 153-166 Tränarutbildning Steg 2 Långbåge.

En presentation över ämnet: "CM2 sid 153-166 Tränarutbildning Steg 2 Långbåge."— Presentationens avskrift:

1 CM2 sid Tränarutbildning Steg 2 Långbåge

2 Utrustning Engelsk långbåge Bågen tillverkas av trä eller trälaminat.
Denna modul behandlar nästan enbart engelskt långbågeskytte, och därmed också nästan bara den engelska långbågen, D-bågen.

3 Pilar Långbågeskyttens pilar måste vara av trä (i Sverige är det dock tillåtet att tävla med aluminiumpilar) försedda med en spets av metall, en nock och med fjädring av naturfjädrar. Nockar har man provat med många olika material som horn, plast och aluminium. Numer är den moderna gjutna plastnocken, lätt att fästa, närmast allenarådande, även om många med sinne för tradition föredrar att förstärka och fila ut nocken direkt i skaftet på gammalt vis. Sverige tillåter Alu pilar men internationellt gäller träpilar.

4 Pilar Fjädrar: Långbågepilar fjädras alltid med naturfjäder.
Spetsar/framkant av pilen: Pilskaftet får en del stryk vid träffen i butten, och ett vanligt problem är en försvagning avträet 1 – 4 tum (2,5 – 10 cm) från spetsen. Lösning kan vara Flooting då man kan skarva in hårdare trä i skaftet, då krävs lättare spets. Pilens spine: Pilskaft tillverkas i olika spinetal (böjlighet). Träpilar brukar ha spine angiven efter lämplig bågstyrka Pillängd: För långbågeskytten är pillängden ganska okritisk, den behöver bara vara lång nog för att ligga kvar vid fullt uppdrag. Fjäder: En av fjädrarna monteras alltid vinkelrätt mot nockskåran. Den går under namnet tuppfjäderr Spetsar Pilskaftet får en del stryk vid träffen i butten, och ett vanligt problem är en försvagning av träet 1 – 4 tum (2,5 – 10 cm) från spetsen. Ibland kan skaftet återhämta sig efter något års vila, men oftast leder det till en permanent deformation, och pilen är inte skjutbar. Gamla tiders bågskyttar kände till problemet och fann en lösning, som kallades ”footing”. Pilen förstärktes genom att förses med en ny framände av hårdare trä. Det skarvades med antingen en Vformad eller en X-formad långskarv. Eftersom hårdträet var tungt, kompenserade man med en lättare spets för att få samma tyngd och tyngdpunktsläge. *Om du vill lägga tid och arbete på förstärkta pilar (med footing), gör det, men var beredd på att det är svårare att lyckas med än det ser ut att vara. Största fördelen är att de håller mycket längre, och när de väl går sönder går det att byta framdelen. Pilens längd: En mer noggrann metod är att använda en mycket svag båge och en lång pil med längdmarkeringar på. Pilen behöver bara vara ett skaft med nock men utan fjädring och spets. Låt den vara trubbig för säkerhets skull. Skytten nockar pilen och drar upp bågen till ett bekvämt fullt uppdrag. Läs av pilens längd mot bågens baksida och lägg till 2 tum som marginal.

5 Att hålla bågen Lägg märke till att båghandens översida är precis i höjd med handtagets överkant. Det är viktigt för att siktpunkten ska stämma och vara konsekvent. Handtaget ska vila mot det tjocka muskelpartiet under tummen. Det kan kännas fel, men orsaken är att man vill ha bågarmen bort från strängens bana. Skulle strängen med pilen fortfarande nockad slå i armskyddet och påverka pilens riktning.

6 Märke på bågen Ett märke på bågen att sikta med är tillåtet i engelskt långbågeskytte men förbjudet av WA för tävlingsbruk i alla grenar. Kvar att sikta med finns då bara pilspetsen, handtaget eller båghanden, eller den utskurna pilhyllan om bågen har en sådan.

7 Stränggreppet Det så kallade ”medelhavsgreppet”, det som också heter mellandrag, eller underdrag, är obligatoriskt för långbågeskyttet. Pekfingret placeras över nocken, långfingret och ringfingret under den, med ett tydligt mellanrum däremellan för att undvika nocknypning. Används underdrag skall pekfingret vara högst 2 mm under pilens nock.

8 Riktpunkt / Bågskytteparadoxen
Självklart vill alla kunna sikta mitt i tavlan för att träffa där. Med en långbåge är det inte särskilt troligt att det går att göra, utan man behöver hitta en riktpunkt både vid sidan av och över eller under målet. Använd alltid korrekt spinade pilar! Det innebär att pilen med hjälp av bågskytteparadoxen just ska gå fritt från bågen. Bågskytteparadoxen Spetsens och skaftets masströghet tillsammans med släppets riktning gör att pilen böjer sig, till en början in mot bågen. En del skyttar försöker komma runt problemet genom att spina sina pilar för att gå mjukare och runda bågen mer, andra använder korrekt spinade pilar och lutar bågen. Använd alltid korrekt spinade pilar! Det innebär att pilen med hjälp av bågskytteparadoxen just ska gå fritt från bågen. Bågskytteparadoxen kallas ofta för pilensparadox. Beskriver pilens rotation och böjlighet efter det att skytten släppt strängen.

9 Släppunkten En långbågeskytt håller inte uppdraget så länge att det kan kallas för ankring. Den allmänt accepterade släppunkten är med pekfingret under käkbenet. Uppdraget fortsätter tills strängen rör hakan och näsan. Utan att stanna upp och hålla ska fingrarna slappna av så att strängen lossnar.

10 Fullt uppdrag eller inte…
Att hålla en långbåge i fullt uppdrag är skadligt för den. En någorlunda nytillverkad båge återhämtar sig snabbt efter ett uppdrag, men med tiden kommer den att mer och mer följa strängen och deformeras permanent. Moderna långbågar med glasfiberlaminat lider förstås inte av sådana problem. Det finns skyttar som strängar av bågen mellan skjutserierna, även en del som inte håller bågen spänd utan släpper omedelbart Men om det nu är så illa att hålla bågen spänd, varför gör man det? Den mest uppenbara orsaken är förstås att det går bättre att hitta och hålla riktpunkten stabilt. *Att hålla en långbåge i fullt uppdrag är skadligt för den. -En någorlunda nytillverkad båge återhämtar sig snabbt efter ett uppdrag, men med tiden kommer den att mer och mer följa strängen och deformeras permanent. *Moderna långbågar med glasfiberlaminat lider förstås inte av sådana problem. Det finns skyttar som strängar av bågen mellan skjutserierna, även en del som inte håller bågen spänd utan släpper omedelbart *Men om det nu är så illa att hålla bågen spänd, varför gör man det? Den mest uppenbara orsaken är förstås att det går bättre att hitta och hålla riktpunkten stabilt. Om man mäter dragstyrkan och drar bågen till den maximala rekommenderade draglängden ser man att kraften minskar mycket under den första dryga sekunden, sen avtar minskningen och stabiliserar sig efter ytterligare tre – fyra sekunder. Ju kraftigare bågen är, desto mer faller styrkan. En del långbågeskyttar använder tekniken att hålla bågen i fullt uppdrag några sekunder tills den stabiliserat sig, och släpper sedan. På det sättet får man mer konsekventa skott. .

11 Skjut metoder Kontinuerligt drag och släpp T-drag
Med denna metod börjar man med bågen lite under riktpunkten, höjer den till riktpunkten, drar upp och släpper i en enda kontinuerlig rörelse. Det är troligen den bästa och effektivaste metoden. När man behärskar den kan man använda betydligt starkare båge och få motsvarande bättre pilflykt. T-drag Med denna metod börjar man med bågarmen framåt och bågen riktad direkt mot riktpunkten. Draghanden håller i strängen. Strängen dras upp i en jämn rörelse till släppunkten, fingrarna slappnar av och strängen släpps. Draghanden fortsätter bakåt i det som kallas fullfölj. Båda metoderna förekommer med variationer, ”hållare” finns i båda.

12 Skjuta på olika avstånd
T-ställningen: Dra upp bågen fullt till släppunkten, och hålla. Kroppen böjs i midjan. Denna metod fungerar bra med lite starkare bågar eftersom uppdraget sker med bästa möjliga förutsättningar. Vanligast bland långbågeskyttar är dock att man redan från början höjer bågarmen till rätt skottvinkel. Kan ge kortare draglängd (ger lägre styrka) men kompenseras med att man håller bågarmen lite högre.

13 Tävlingsformer Clout Fältskytte Gap shooting
”Rovers” eller Stump shooting Clout: Skjutavstånden i modernt brittiskt cloutskytte är 180 yards för herrar och 120 yards för damer. Målet är en uppritad tavla på marken med fem lika breda träffzoner, den yttersta med diametern 24 fot. I mitten finns förutom clouten en liten halmbutt, träff i den ger 6 poäng. 24 fot verkar stort, ända tills man försöker träffa den från 180 yards. På sätt och vis är cloutskyttet en sorts förstorat tavelskytte. Fältskytte Tekniken för att skjuta pilar med bågen är i grunden densamma, och det finns långbågeskyttar som med framgång använder precis samma teknik för både tavelskytte och fältskytte. Både det kontinuerliga uppdraget och T-draget används i fält. Gap shooting En metod att sikta där man i fullt uppdrag bedömer en lucka mellan pilspetsen och målet, beroende av skjutavståndet. ”Rovers” eller Stump shooting Den här formen av bågskytte var mycket populär på den tiden bågskytte var den enda och förhärskande sporten att ägna sig åt. Ibland ser man den som en variant på clout, men från början brukade ett gäng skyttar ströva i öppen terräng och skjuta mot naturliga mål, pinnar, buskar, stubbar, grästuvor och liknande.