Lars Calmfors Föreläsning 2 för Riksrevisionen 25/2-2016 Arbetsmarknadsekonomi – lönebildning, arbetsmarknadsparter och ekonomisk politik Lars Calmfors Föreläsning 2 för Riksrevisionen 25/2-2016

Frågor Allmän jämviktsmodell Betydelsen av graden av samordning Avtalsförhandlingar och penningpolitik

Omtolkning av den partiella jämviktsmodellen I den partiella jämviktsmodellen (ingen rörlighet mellan företagen) är lönen ett pålägg på arbetslöshetsersättningen: w = [𝛾 + α(1 – 𝛾)] b/α En mer generell tolkning av b är som den förväntade inkomsten för en person knuten till företag i men som inte får arbete där. Kalla denna 𝑤 . Anta nu att en sådan person också kan söka arbete i andra företag. Sannolikheten att få arbete i resten av ekonomin är 𝑙, där 𝑙 är sysselsättningsgraden i hela ekonomin (sysselsättningen/arbetskraften). Sannolikheten att vara arbetslös är (1 – 𝑙). Låt wi vara reallönen i företag i, w = den genomsnittliga lönen i hela ekonomin och b = arbetslöshetsersättningen. Då gäller:   wi = 𝛾+ 𝛼 (1 – 𝛾) 𝛼 𝑤 𝑤 = 𝑙w + (1 – 𝑙)b

Allmän jämvikt wi = 𝛾+ 𝛼 (1 – 𝛾) 𝛼 [𝑙w + (1 – 𝑙)b] wi = w om alla företag är lika (symmetrisk jämvikt) Låt 𝛾+ 𝛼 (1 – 𝛾) 𝛼 = m = påläggsfaktorn Då fås: w = m [𝑙w + (1 – 𝑙)b] w = 𝑚 (1 – 𝑙) 1 – 𝑚𝑙 b Lönen är fortfarande ett pålägg på arbetslöshetsersättningen eftersom m (1– 𝑙) > 1– m𝑙 m – m𝑙 > 1 – m𝑙 m > 1

Lönesättningskurvan w = 𝑚 (1 – 𝑙) 1 – 𝑚𝑙 b Positivt samband mellan sysselsättningsgrad och reallön Positivt lutande lönesättningskurva Skärningen mellan lönesättningskurvan och efterfrågekurvan ger jämviktssysselsättningen  

Lönesättningskurvan, forts. Jämviktssysselsättningen ökar om - lägre arbetslöshetsersättning - lägre förhandlingsstyrka för facket - högre arbetskraftsefterfrågan Ökad arbetskraftsefterfrågan - fler anställda i offentlig sektor - expansiv finanspolitik: ökad efterfrågan på varor - inte penningpolitik som bara påverkar prisnivån eftersom det är en real modell

Empiriska studier Få studier av sambandet mellan arbetslöshetsersättning och reallön Den enkla modellen säger att reallönens elasticitet m.a.p. arbetslöshetsersättningen är 1 -Forslund, Gottfries & Westermark (2008): 0,28 - 0,52 -Bennmarker, Calmfors & Larsson (2013): 0,1 - 0,2 Reallönens elasticitet m.a.p. arbetslösheten enligt Blanchflower – Oswald: 0,1. Inte så populärt längre estimera lönesättningskurvor -kausalitetsproblem -i stället reducerad form för arbetslösheten

Finanspolitik w = 𝑚 (1 – 𝑙) 1 – 𝑚𝑙 b Detta är egentligen en ekvation för konsumentreallönen, dvs. wc = 𝑚 (1 – 𝑙) 1 – 𝑚𝑙 b, där wc = Konsumentreallön W = Nominallön Pc = KPI P = PPI wp = Produktreallön wc = 𝑊 𝑃 𝑐 wp = 𝑊 𝑃

Finanspolitik, forts. Pm = importprisindex 𝜆 = inhemskt producerade varors vikt i KPI 1 – 𝜆 = importens vikt i KPI Pc = P λ Pm1 - λ Arbetskraftsefterfrågan beror på produktreallönen wp wp = 𝑊 𝑃 = 𝑊 𝑃 𝑐 × 𝑃 𝑐 𝑃 = 𝑤 𝑐 × 𝑃 𝑐 𝑃 = 𝑤 𝑐 × ( 𝑃 𝑚 𝑃 ) 1−𝜆 = 𝑤 𝑐 𝑝 𝑟 1−𝜆 , där pr = P/ Pm Expansiv finanspolitik som ökar inhemsk efterfrågan höjer relativpriset för inhemskt producerade varor (real appreciering) För given konsumentreallön sjunker produktreallönen Förskjutning till höger av efterfrågekurvan: högre jämviktssysselsättning Budgetunderskott? Ingen real effekt av penningpolitik som bara påverkar KPI men inte relativpriset mellan inhemsk produktion och import.

Hur bestäms arbetslöshetsersättningen? Konstant real arbetslöshetsersättning Konstant ersättningsgrad Båda inslagen i svensk arbetslöshetsförsäkring - fixerade golv/tak - 80, 70, 65 procent r = Ersättningsgraden w = 𝑚 (1−𝑙) 1−𝑚𝑙 b b = rw w = 𝑚 (1−𝑙) 1−𝑚𝑙 rw 1 = 𝑚 (1−𝑙) 1−𝑚𝑙 r 𝑙 = 1−𝑟𝑚 𝑚 1−𝑟 𝑑𝑙 𝑑𝑟 = 𝑚 (1−𝑚) [𝑚 1−𝑟 ] 2 < 0

Jämvikt med konstant ersättningsgrad Jämviktssysselsättningen beror bara på “arbetsmarknadsinstitutioner” - ersättningsgrad - relativ förhandlingsstyrka Ingen effekt av förskjutningar av efterfrågekurvan på jämviktssysselsättningen -bara på reallönen Skattning av jämviktsarbetslösheten enbart med ”arbetsmarknadsinstitutioner” som förklarande variabler - arbetslöshetsersättning (ersättningsgrad, ersättningsperiodens längd) - skatter - arbetsmarknadspolitik - graden av samordning i avtalsförhandlingarna - facklig organisationsgrad - kollektivavtalens täckningsgrad - (produktmarknadsregleringar)  

Jämvikt med konstant ersättningsgrad 𝑤 𝑤 ∗ 𝑙* 𝑙

Layard-Nickell-Jackman

Layard-Nickell-Jackman

Bassanini-Duval

Olika grad av samordning Sysselsättningen L beror på produktreallönen wp, där wp = 𝑊 𝑃 W = Nominallön P = Produktpris ∴ L = L (wp), där L = Sysselsättningen Facket vill maximera nyttan U för en representativ medlem: U = 𝐿 𝑀 wc + (1 – 𝐿 𝑀 ) b, där M = antalet medlemmar wc = 𝑊 𝑃 𝑐 = Konsumentreallönen Pc = KPI

Maximering av fackets nyttofunktion Anta att facket har monopolställning och ensidigt kan sätta lönen (”monopoly union”) Max U = 𝐿 𝑀 wc + (1 – 𝐿 𝑀 )b wc givet: L = L (wp) wp = 𝑊 𝑃 𝑐 ⋅ 𝑃 𝑐 𝑃 = 𝑊 𝑃 𝑐 / 𝑃 𝑃 𝑐 = 𝑤 𝑐 𝑝 , där 𝑝 = 𝑃 𝑃 𝑐 = Relativpriset för produktionen på förhandlingsområdet Maximeringsvillkoret är: 1 + 𝜕𝐿 𝜕 𝑤 𝑝 𝑤 𝑐 𝐿 [1 – 𝑏 𝑤 𝑐 ] [ 1 𝑝 – 𝑤 𝑐 𝑝 2 ⋅ 𝜕 𝑝 𝜕 𝑤 𝑐 ] = 0  

Maximeringsvillkoret för facket 1 + 𝜕𝐿 𝜕 𝑤 𝑝 ⋅ 𝑤 𝑝 𝐿 [1 – 𝜕 𝑝 𝜕 𝑤 𝑐 ⋅ 𝑤 𝑐 𝑝 ] [1 – 𝑏 𝑤 𝑐 ] = 0 – 𝜕𝐿 𝜕 𝑤 𝑝 ⋅ 𝑤 𝑝 𝐿 = ε = Sysselsättningens elasticitet m.a.p produktreallönen (definierad positiv) 𝜕 𝑝 𝜕 𝑤 𝑐 ⋅ 𝑤 𝑐 𝑝 = η = Relativprisets elasticitet m.a.p. konsumentreallönen 1 – ε [1 – η] [1 – 𝑏 𝑤 𝑐 ] = 0 wc = 𝜀 (1− 𝜂) 𝜀 1− 𝜂 −1 b

Betydelsen av olika grad av samordning wc = 𝜀 (1− 𝜂) 𝜀 1− 𝜂 −1 b 1. Företagsvisa förhandlingar Om perfekt konkurrens och homogena varor påverkar inte lönen wc i företaget det relativa produktpriset 𝑝 . η = 0 ⇒ wc = 𝜀 𝜀−1 b   2. Fullständig nationell samordning (samma lön för alla företag) i en sluten ekonomi Lönen wc kan inte nu heller påverka det relativa produktpriset 𝑝 i ett representativt företag.

Betydelsen av olika grad av samordning, forts. 3. Branschvisa förhandlingar (samma lön för alla företag i varje bransch) η > 0 ⇒ wc = 𝜀(1−𝜂) 𝜀 1−𝜂 −1 b = 1 1−1/𝜀(1−𝜂) b > 𝜀 𝜀−1 b = 1 1−1/𝜀 b 4. Liten öppen ekonomi Om svenska och utländska varor är perfekta substitut: η = 0 ⇒ wc = 𝜀 𝜀−1 b för alla grader av samordning. Om svenska och utländska varor är imperfekta substitut, så gäller även vid fullständig samordning: η > 0 ⇒ wc = 𝜀(1−𝜂) 𝜀 1−𝜂 −1 b > 𝜀 𝜀−1 b

Slutsatser om samordning och reallöner Calmfors-Driffill-hypotesen: både företagsvisa förhandlingar och total samordning ger återhållsamhet - konkurrenstryck vid företagsvisa förhandlingar - internalisering av externaliteter (prisökningar för andra) vid samordning Högst reallön vid branschvisa förhandlingar därför att given ökning av konsumentreallönen kan uppnås till priset av mindre ökning av produktreallönen (och då mindre sysselsättningsförlust) Stiliserad modell för sluten ekonomi ger samma reallön vid företagsvisa och nationella förhandlingar Stiliserad modell för öppen ekonomi ger samma reallön för alla förhandlingsnivåer (perfekt konkurrens – perfekta substitut) Om inhemska och utländska varor är imperfekta substitut ger företagsvisa förhandlingar lägre lön än nationella förhandlingar Mindre ”puckel” ju öppnare ekonomin är

Graden av samordning och reallönen i en sluten ekonomi (Calmfors-Driffillkurvan)

Graden av samordning och reallönen i en öppen ekonomi

Utvidgad modell Det finns flera externaliteter som kan internaliseras vid samordning - kostnader för arbetslöshetsersättning som betalas via skatterna - minskad skattebas som innebär att skatterna måste höjas för att betala offentliga utgifter - ökad arbetslöshet i en sektor innebär mindre sysselsättningsmöjligheter för de som förlorar jobbet i en annan sektor Internalisering av andra externaliteter innebär förmodligen att fullständig samordning ger mer återhållsamhet än företagsvisa förhandlingar

Graden av samordning och reallönen i verkligheten

Samspelet mellan lönebildning och penningpolitik Interaktion mellan centralbank och arbetsmarknadsparter Hot om räntehöjning (penningpolitisk åtstramning) om inflationsmålet hotas kan ha en disciplinerande effekt på löneökningarna En mer ”konservativ” centralbank kan i så fall främja sysselsättningen därför att lönerna hamnar lägre

Stiliserad modell Efterfrågan på en sektors produkter beror negativt på sektorns relativpris och den reala penningmängden i ekonomin Arbetskraft är den enda produktionsfaktorn Konstant skalavkastning - produktpris = lön Facket bestämmer lönen (”monopoly union”) Ett fackförbund i varje sektor; symmetriska sektorer Centralbank som ”leans against the wind” - vid ökningar av prisnivån höjs penningmängden alltid mindre: inte full ackommodation - ökad prisnivå innebär lägre real penningmängd

Symboler Qi = Produktion i sektor i Ei = Sysselsättning i sektor i m = 𝑀 𝑃 = Real penningmängd M = Nominell penningmängd P = Allmän prisnivå Pi = Produktpris i sektor i pi = 𝑃 𝑖 𝑃 = Relativt produktpris i sektor i wi = 𝑊 𝑖 𝑃 = Reallön i sektor i α = Elasticiteten för nominell penningmängd m.a.p. prisnivån; 0 < α < 1. ε = Elasticiteten för produktmarknadsefterfrågan i en sektor m.a.p. sektorns relativpris Ui = Nyttan för fackförening i N = Antal sektorer

Modell Produktefterfrågan Qi = 𝑚 𝑁 𝑝 𝑖 −𝜀 Produktionsfunktion Qi = 𝐸 𝑖 Prissättning Pi = Wi pi = wi Centralbankens reaktionsfunktion M = 𝑃 𝛼 m = 𝑀 𝑃 = 𝑃 𝛼 𝑃 = 𝑃 𝛼−1

Fackets nyttofunktion Ui = wi Ei – (g/β) Eiβ + m/N (1) (2) (3) Argument i nyttofunktionen 1. Nytta från lönesumman 2. Onytta (“disutility”) från mindre fritid 3. Nytta från real förmögenhet Tolka sysselsättning som antal arbetade timmar. Vid nedgång fördelas färre timmar över alla anställda (som krisavtalen 2009).

Förenklad modell Ei = 𝑚 𝑁 𝑤 𝑖 −𝜀 m = 𝑃 𝛼−1 Ui = wi Ei – 𝑔 𝛽 Eiβ + m/N   Ei = 𝑚 𝑁 𝑤 𝑖 −𝜀 m = 𝑃 𝛼−1 Ui = wi Ei – 𝑔 𝛽 Eiβ + m/N Maximering av fackets nyttofunktion Max Ui = wi Ei – 𝑔 𝛽 Eiβ + m/N wi Derivera m.a.p. wi och använd pi = wi = 1 (symmetrisk jämvikt) efter deriveringen. E = Ei = [ 𝜀−1−2𝜕𝑙𝑛𝑚/𝜕𝑙𝑛 𝑤 𝑖 𝑔𝜀− 2𝜕𝑙𝑛𝑚/𝜕𝑙𝑛 𝑤 𝑖 ] 1 𝛽−1

Penningmängden   𝜕𝑙𝑛𝑚 𝜕𝑙𝑛 𝑤 𝑖 = 𝜕𝑙𝑛𝑚 𝜕𝑙𝑛 𝑝 𝑖 = 𝜕𝑙𝑛𝑚 𝜕𝑙𝑛𝑃 ⋅ 𝜕𝑙𝑛𝑃 𝜕𝑙𝑛 𝑃 𝑖 ⋅ 𝜕𝑙𝑛 𝑃 𝑖 𝜕𝑙𝑛 𝑝 𝑖 = (α– 1) ⋅ 1 𝑁 ⋅ 1 1− 1 𝑁 = 𝛼−1 𝑁−1 En reallönehöjning i sektor i reducerar den reala penningmängden, eftersom den bara kan åstadkommas genom en nominell löneökning som höjer prisnivån och därmed får centralbanken att agera så att den reala penningmängden faller (inte fullständig ackommodation). E = [ 𝜀−1+2(1−𝛼)/(𝑁−1) 𝑔𝜀+𝑔(1−𝛼)/(𝑁−1) ] 1 𝛽−1

Sysselsättningskonsekvenser av lönehöjning i en sektor 1. Sektorns relativpris höjs. 2. Den reala penningmängden minskar, därför att centralbanken inte ackommoderar höjningen av den allmänna prisnivån fullt ut. Båda faktorerna håller tillbaka lönerna och håller därmed uppe sysselsättningen. Lätt visa att: N ↓ ⇒ E ↑ α ↓⇒ E ↑

Tolkning av resultaten 1. Mer samordnad lönebildning (lägre N) innebär att varje fackförbunds löneökning höjer prisnivån mer och därmed minskar den reala penningmängden mer. 2. Mer ”konservativ” (mindre ackommoderade) centralbank (lägre α) innebär att varje fackförbunds löneökning leder till större minskning av den reala penningmängden.  

Olika utfall Fullständig decentralisering (N → ∞) Fullständig ackommodation, konstant real penningmängd (α =1) Ingen ackommodation (α =0)

Fullständig centralisering (N=1) Ui = wi Ei - 𝑔 𝛽 Eiβ + 𝑚 𝑁 Ei = 𝑚 𝑁 wi-ε wi = 1 och N = 1 ⇒ Ei = E = m och Ui =U = E - 𝑔 𝛽 Eβ + m = E - 𝑔 𝛽 Eβ+ E = 2E - 𝑔 𝛽 Eβ Centraliserat fack väljer de facto E = m genom sitt val av nominell lön: 𝜕𝑈 𝜕𝐸 = 2 – β⋅ 𝑔 𝛽 Eβ-1 = 0 E =( 2 𝑔 ) 1 𝛽−1

Slutsatser Fullständig decentralisering och fullständig ackommodation ger samma sysselsättning Högre sysselsättning ju mer samordnad lönebildningen är (givet centralbankens politik) Högre sysselsättning ju mindre ackommoderande centralbanken är (givet graden av samordning) Högst sysselsättning med fullständig samordning En konservativ centralbank utgör ett delvis substitut för samordning - nolleffekt vid fullständig samordning - störst effekt om två sektorer - gradvis minskande effekt med ökande antal sektorer

Samordning och sysselsättning

Effekten av mer ”konservativ” centralbank på sysselsättning

EMU-anslutning Utanför EMU finns återhållande effekt på lönebildningen av centralbank med inflationsmål I EMU reagerar inte ECB mer än marginellt på löne – och prisökningar i ett enskilt land Då inte längre någon återhållande effekt av centralbankens politik på reallönenivån i en enskild ekonomi Lägre jämviktssysselsättning i än utanför EMU