Den här presentationen handlar om Nordiska näringsrekommendationer (NNR) och tar upp: Innehållet i NNR 2012, med betoningar på förändringar sedan tidigare versioner (föregående = NNR 2004). Vad NNR kan användas till. Hur rekommendationerna togs fram. NNR 2012 är de rekommendationer som antagits som officiella rekommendationer i Sverige i oktober 2013. Det finns alltså inga speciella svenska näringsrekommendationer.

1) Det vill säga täcka de fysiologiska behoven för kroppens normala funktioner och tillväxt. 2) Till exempel hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes och vissa cancerformer.

För kostbehandling vid olika sjukdomar till exempel diabetes, används Socialstyrelsens riktlinjer. Socialstyrelsen har också vägledningar för att behandla undernäring och fetma. Normalvikt innebär ett BMI mellan 18,5 och 25.

En vanlig missuppfattning är att det är Livsmedelsverket som tar fram NNR. Men arbetet görs av experter från hela Norden, där även experter från Livsmedelsverket medverkar.

För att ett så omfattande arbete som NNR 2012 behövs ett antal experter inom varje område, samt andra kunniga som kan granska arbetet som experterna utför. Därför är det bra att flera mindre länder samverkar.

Vad säger då de nordiska näringsrekommendationerna om vad vi behöver äta för att må bra?

Vid den senaste genomgången av forskningen på området kunde man se att de flesta av de rekommendationer som getts tidigare står sig. På flera områden har det vetenskapliga underlaget för rekommendationerna stärkts. I de nya rekommendationerna har man i större utsträckning än tidigare tagit fasta på de samlade matvanornas betydelse och vilka effekter de har på människors hälsa.

I NNR 2012 betonas att det är typen av fettsyror som har den största betydelsen för hälsan, inte mängden. Att svenskar i allmänhet behöver minska på mat med mycket mättade fettsyror, som feta mjölkprodukter, ost, chark och kött, gäller fortfarande. Att samtidigt äta mer av nyttiga fetter som finns i fisk och vegetabiliska oljor som rapsolja och olivolja kan bidra till att minska risken för hjärt- och kärlsjukdom. Många har frågor om omega-3 och omega 6-fettsyror. Mer än en procent av energiintaget från fleromättat fett bör komma från omega-3 fettsyror. I NNR 2012 finns ingen speciell kvot mellan omega-6 och omega-3-fettsyror. Det viktiga är att mängden omega-6 och omega-3 är enligt rekommendationerna. Industriellt framställt transfett från kakor och godis har minskat i produkter som görs i Sverige. Vi får i oss en liten mängd transfett från kött och feta mjölkprodukter, men eftersom den totala mängden är så liten är transfett är ingen stor folkhälsofråga. I NNR 2012 har rekommendationen om andelen enkelomättat fett höjts från 10–15 E% till 10–20 E% och det totala fettintaget har höjts från 25–35 E% till 25–40 E%. För övriga fetter är det ingen förändring sedan NNR 2004.

I koster med låg risk för kroniska sjukdomar bidrar kolhydraterna med omkring 45-60% av energin. Precis om för fett är typen av kolhydrater viktigare än den totala mängden. Om vi äter mer av fullkornsprodukter, grönsaker och baljväxter får vi i oss mer vitaminer och mineraler, samtidigt som det bidrar till god tarmfunktion. Vi behöver inte äta socker. Om tillsatt socker bidrar med mer än tio procent av energin är det risk att vi inte får plats med mat som ger oss alla näringsämnen. Det finns många nya studier om effekter av tillsatt socker och mat med mycket socker på hälsan, men det är svårt att se tydliga samband. En sak som kom fram i litteraturöversikten inför NNR är att konsumtion av läsk två gånger i veckan eller oftare bidrar till att öka risken för typ 2-diabetes. En begränsning av hur ofta man äter sockersötade livsmedel kan också bidra till att minska risken för karies. I NNR 2012 har spannet för hur mycket kolhydrater som förknippas med låg risk för kroniska sjukdomar vidgats från från 50–60 E% till 45–60 E%. I övrigt är rekommendationerna desamma som 2004.

När det gäller protein är rekommendationerna för hur mycket vuxna och barn behöver desamma som i NNR 2004. Men rekommendationen för äldre, över 65 år har ändrats. De bör få minst 15 E% protein för att bibehålla muskelmassa. För barn under 2 år finns särskilda rekommendationer

Bland mikronäringsämnena har rekommendationerna bara ändrats för vitamin D och selen. Rekommendationerna har ändrats på grund av att metoderna för att beräkna vad som är tillräckligt har förfinats. I NNR 2004 gällde 7,5 µg/dag vitamin D för åldern 2-60 år och 10 µg/dag 61 år och äldre. I Sverige är det många som riskerar otillräckliga vitamin D-intag. Eftersom vitamin D också bildas i huden vid solexponering ger inte intaget en hel bild av hur många som riskerar att få brist. Rekommendationen förutsätter en viss daglig utevistelse under sommarhalvåret. Alla barn rekommenderas D-vitamindroppar, åtminstone till 2 års ålder. På Livsmedelsverkets webbplats kan man läsa om vilka grupper som rekommenderas kosttillskott med D-vitamin. Livsmedelsverket ser nu över reglerna för berikning av livsmedel med D-vitamin. Rekommendationerna för selen har höjts något i NNR 2012: Kvinnor: 50 µg/dag (NNR 2004: 40 µg/dag) Män: 60 µg/dag (NNR 2004: 50 µg/dag) Gravida & ammande: 60 µg/dag (NNR 2004: 55 µg/dag) Att man höjt rekommenderat intag för selen beror på att man nu bedömer tillräckligheten utifrån en annan markör i blodet än tidigare.

NNR ger också rekommendationer om fysisk aktivitet NNR ger också rekommendationer om fysisk aktivitet. Det har blivit tydligare sedan förra genomgången att den tid vi är inaktiva också påverkar risken för sjukdom.

Den här bilden sammanfattar de viktigaste förändringarna i kosten, som vi i de nordiska länderna behöver göra. Den lyfter fram livsmedel som minskar risken för kroniska sjukdomar, som bidrar med viktiga näringsämnen och som bidrar till att hålla vikten. För de livsmedel som inte finns med, till exempel ägg och potatis, behöver befolkningen enligt NNR 2012 inte öka eller minska intaget. Det här är inte färdiga kostråd, men det är troligt att mycket av informationen i bilden också kommer med i kostråden som Livsmedelsverket tar fram.

Hur kan då näringsrekommendationerna användas i arbetet för hälsosammare matvanor?

NNR är ett viktigt underlag och utgångspunkter för mycket av arbetet med bra matvanor i Sverige, till exempel… (se bild)

Näringsrekommendationerna visar i första hand vilka näringsämnen vi behöver få i oss och i vilken mängd för att vi ska må bra. Men vad och hur kan vi äta för att få i oss de här ämnena i rätt mängd? I Livsmedelsverkets kostråd översätts rekommendationerna till vilken slags mat man kan äta för att få i sig det man behöver. I arbetet med kostråden tar man hänsyn till… (se bild)

Andra aspekter vägs in till exempel råd om fisk där näringsvärdet i fisk måste vägas mot att viss fisk innehåller miljögifter, och att utfiskning är ett miljöproblem. Livsmedelsverket arbetar med att se över kostråden så att de är uppdaterade enligt NNR 2012. Sommaren 2014 kom ett nytt råd om att begränsa rött kött och charkprodukter till 500 gram i veckan. Målet är att alla råden ska vara klara i början av 2015.

Att ta fram NNR 2012 var ett omfattande arbete där över hundra experter från hela Norden var involverade. Här beskriver vi kort hur arbetet gick till.

På vissa områden reviderades kapitlen i de tidigare näringsrekommendationerna (NNR 2004) genom att söka efter ny litteratur och uppdatera kapitlet därefter. Inom områden där man bedömde att det behövdes en djupare genomgång gjordes systematiska litteraturöversikter, eller systematic reviews (SR). Det begreppet används bara för en viss metod där man uppfyller vissa kriterier för hur man söker litteratur, hur man kvalitetsgranskar studierna och hur man sedan bedömer evidensgraden av den samlade litteraturen inom ett avgränsat område. Varje kapitel granskades av andra experter än de som skrivit kapitlet. Dessutom låg alla kapitel på webben så att experter och allmänhet kunde lämna kommentarer. Vetenskapligt relevanta synpunkter arbetades sedan in i den slutliga versionen av kapitlen.

NNR-arbetsgruppen ansvarade för att ta fram referensvärden utifrån genomgångarna av litteraturen. Referensvärdena kan användas för att planera måltider för grupper, till exempel skolmat. De kan också användas för att bedöma om grupper i befolkningen riskerar otillräckliga intag, eller alltför höga intag av något näringsämne.