2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 1 Föreläsning 11: Funktionella språk Funktioner och variabler i matematiken Funktionella.

En presentation över ämnet: "2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 1 Föreläsning 11: Funktionella språk Funktioner och variabler i matematiken Funktionella."— Presentationens avskrift:

1 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 1 Föreläsning 11: Funktionella språk Funktioner och variabler i matematiken Funktionella språk LISP (Scheme), ML och HASKELL Lat evaluering

2 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 2 Om funktioner (välbekanta fakta!?) A är funktionens domän och B är dess värdemängd Funktionens värde för ett argument a  A noteras som f(a) och är det b som uppfyller (a,b)  f Värdet kan vara odefinierat (om b inte existerar) men inga flertydigheter kan förekomma Om f(a) alltid är definierat är f total, annars är den partiell Låt A och B vara mängder. En (partiell) funktion f:A  B är en delmängd i A  B så att det, för varje a  A, finns max ett b  B där (a,b)  f.

3 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 3 Matematisk funktionsdefinition Uttryck, villkor och rekursion är de vanligaste hjälpmedlen som används för att definiera funktioner I matematiken är sättet på vilket en funktion f definieras absolut irrelevant så länge definitionen är exakt (och f faktiskt är en funktion enligt den generella definitionen). fib(n) = nom n  1 fib(n  1) + fib(n  2)annars Exempel: Fibonacci-funktionens definition

4 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 4 Variablernas roll i matematiken En variabel som t.ex. n i fib(n) = … är en platshållare för ett godtyckligt men fast värde (dvs. n står för samma värde överallt i definitionen). Definitionen ska läsas ut "För alla n gäller fib(n) = …". (Jämför med imperativa programspråk där en variabel står för ett specifikt men föränderligt värde!)  Det finns inget begrepp som ett yttre tillstånd som kan påverka resultatet – under alla omständigheter är fib(6) lika med 8. Den här egenskapen kallas betydelsemässig genomskinlighet (eng. referential transparency)

5 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 5 Funktionella språk Variabler har ha samma karaktär som i matematiken Om uttryckens värde inte påverkas av kontexten är språket betydelsemässigt genomskinligt eller rent funktionellt (  inga som helst sidoeffekter) Betydelsemässig genomskinlighet förenklar språkets semantik betydligt (därför att definitionen inte behöver ta hänsyn till ett dynamiskt föränderligt tillstånd) Med funktionella språk försöker man överföra det mate- matiska funktionsbegreppet till programmeringen. Språken kallas ibland för applikativa programspråk: För att få resultat utvärderas uttryck bestående av funktionsapplikationer.

6 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 6 Funktionella språk (2) Viktiga ingredienser i ett funktionellt språk är ofta begreppet (och notation för) funktionsapplikation några primitiva datatyper och funktioner samt möjligheter att kombinera funktioner och datatyper till nya sådana att betrakta funktioner som vanligt data (funktioner är "first-class citizens")  funktioner kan vara in- och utdata till andra funktioner, så kallade högre ordningens funktioner (eng. higher-order function eller functional form), t.ex. komposition '  ':h = f  g  h(x) = f(g(x)) kombination '[…]':h = [f 1,…,f k ]  h(x)= (f 1 (x),…,f k (x)) iteration 'map':h = map f  h(x 1 …x k ) = f(x 1 )…f(x k )

7 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 7 Det äldsta funktionella språket: LISP LISP utvecklades kring 1960 av McCarthy och kan betraktas som en programspråksvariant av -kalkylen Till skillnad från imperativa språk syftar LISP inte på numeriska utan på symboliska beräkningar Listan (över symboler och listor) var den enda datatypen  uttryck, funktioner, … representeras som listor Den universella funktionen EVAL som McCarthy skrev i LISP utvärderar LISP-uttryck; dess implementation blev den första LISP-interpretatorn Interpretatorn använder sig av read-eval-print-loopen som sedan dess blivit del av många interpretatorer

8 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 8 Scheme Variant av Lisp med statisk räckvidd, första klassens funktioner, inga onödigheter (enkel syntax & semantik) Ex (member): ( DEFINE (member a lst) (COND ((NULL? lst) ’()) ((EQ a (CAR lst)) #T) (ELSE (member a (CDR lst))))) Som jämförelse, ML: fun member a [] = false | member a (h::t) = a=t orelse member a t;

9 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 9 ML och HASKELL ML och HASKELL är (betydligt) nyare och påminner syntaktiskt mer om andra programspråk Semantiska fördelar jämfört med LISP  typer och typdeklarationer  typinferens  strikt typkontroll  möjlighet att definiera (parametriserade) ADT:er Viktigaste skillnader mellan ML och HASKELL  ML tillåter programmering i imperativ stil medan HASKELL är helt betydelsemässigt genomskinligt (inga sidoeffekter)  MLs evalueringsstrategi är strikt (eng. eager evaluation) medan HASKELLs är lat (eng. lazy evaluation)

10 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 10 Lat evaluering Vid lat evaluering kan oändliga datastrukturer användas: Lat evaluering utvärderar endast de deluttryck vars värde behövs för att komma fram till resultatet. intsfrom n= n : intsfrom (n + 1) ints = intsfrom 1 Medlemsskap i ordnad lista. (”Guards” styr val av uttryck) memberOf (elem:rest) n | elem < n = memberOf rest n | elem == n = True | otherwise = False

11 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 11 Lat evaluering (2) Användbart för att separera beräkningar och kontroll. Beräkningsdel: Beräkna nödvändiga värden och stoppa in dem i t ex en lat lista. Kontrolldel: Traversera datastrukturen och ta fram önskade värden.  Ex: Beräkna kvadratroten ur x med Newton-Raphsons metod. y n+1 = 0.5 * (y n + x/y n ) (ML-notation nedan) fun apsqr x = let fun from app = app:: from(0.5 * (app + x/app)) in from 1.0 end fun diff eps (a1:: a2:: as) = if abs (a1-a2) <= eps then a2 else diff eps (a2:: as) val sqrt = diff 0.0001 o apsqr

12 2003-12-05Lennart Edblom, Frank Drewes, Inst. f. datavetenskap 12 Mera Haskell Typklasser ≈OO-klasser med bara funktioner, arv ”List comprehensions” Jfr mängduttryck. evens = [n|n<-ints; n mod 2 = 0] qsort [] = [] qsort (h:t) = qsort[b|b h]