Rapport kvartal 4 2018 Sömnmedelsförskrivningen för äldre i Västmanland Athir Tarish Informationsläkare, Läkemedelskommittén

Sömnmedel – bakgrund När det gäller sömn- och lugnande läkemedel har Västmanland, i nationella jämförelser, förbättrat (minskat) sin förskrivning de senaste åren. Vid framför allt regelbunden (daglig) behandling hos personer över 60 år, finns det vetenskapligt stöd för att sömnmedel enbart har en väldigt marginell nytta som dessutom överträffas av riskerna, i synnerhet hos personer med hög risk för fallolyckor samt personer med nedsatt kognition.

Målsättningen 1- Minska andelen av den äldre befolkningen som har behandling med sömnmedel framför allt regelbunden/stående behandling. 2- De som får sömnmedel bör ha zopiklon som är den ”minst olämpliga”, d v s andelen som får zopiklon bör öka.

Hur är målen satta? Förslagen på målen är satta på samma sätt som målen för olämpliga läkemedel sattes tidigare, d v s det som ca 50 % av vårdcentralerna (VC) uppnått vid kvartal 4 2014, bör även övriga VC kunna uppnå. Detta gäller målen: ”andel patienter > 75 år med sömnmedel av alla listade > 75 år” som visar hur många som under perioden fått sömnmedel samt ”sömnmedelsförskrivning DDD per 1000 listade > 75 år” som visar hur mycket sömnmedel som förskrivits

Hur är målen satta? För målet ”andel patienter > 75 år per preparat av totalt antal patienter > 75 år med sömnmedel” bör 70 % vara rimligt att uppnå för zopiklon. Ovanstående målet kan uppnås genom att: byta zolpidem (Stilnoct) mot zopiklon samt byta förskrivningen av propiomazin (Propavan), nitrazepam och flunitrazepam mot just zopiklon. Zolpidem är inte klassat som olämpligt läkemedel i Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi för äldre (2017) men det bedöms ge ökad risk för konfusion/förvirring, ”sömngång” och dagtrötthet jämfört med zopiklon och bör därför undvikas hos äldre.

Kommentarer till utfallet Lätt ökning av sömnmedelsförskrivningen för kv. 4 när det gäller DDD/1000 invånare i regionen, d v s högre förskrivning av sömnmedel per person. Primärvården som grupp håller sin förskrivning av sömnläkemedel på rätt sida av det uppsatta målet på 15 %. Många VC, en del mer konsekvent, minskar sin förskrivning över tid. Fler VC ökar tyvärr sin förskrivning även om en del av dem de fortfarande ligger på ”rätt” sida målet. Spridningen är väldigt stor mellan VC. För de VC som har högst andel dospatienter med sömnmedel är den andelen orimligt hög och borde kunna minskas.

Kommentarer till utfallet, forts. Förhållandet mellan förskrivning av zopiklon och zolpidem ser generellt bättre ut även om målet på 70 % inte nåtts. Tre VC har nått målet med 70 % zopiklon som enda sömnmedlet (även om det kan se ut på sida 16 att fyra VC har nått det målet; förklaringen är att en del patienter har fler än ett sömnmedel). Variationen är dock stor mellan VC (46 – 81 %). Zolpidemförskrivningen har de senaste åren minskat stadigt i regionen med snabbare minskningstakt än i riket.