Karin Hoyer Doktorand vid institutionen för allmän språkvetenskap

En presentation över ämnet: "Karin Hoyer Doktorand vid institutionen för allmän språkvetenskap"— Presentationens avskrift:

1 Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick
Karin Hoyer Doktorand vid institutionen för allmän språkvetenskap Helsingfors universitet Det femtiosjätte nordiska språkmötet Haiko, 4. september 2009

2 Normeringen av de tecknade språken i Finland
teckenspråksanvändningen under 1800-talets senare hälft 1900-talets oralism sent 1900-tal fram till i dag Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

3 Finlands två teckenspråk: det finska och det finlandssvenska teckenspråket
Språkens förhållande till varandra Nära släktskap med det sverigesvenska teckenspråket Kontakt med finska respektive svenska Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

4 Dövsamfundet blir till
Carl Oscar Malm grundade den första dövskolan i Borgå år 1846 Undervisningsspråket i skolan var teckenspråk Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

5 Skriftlig kommunikation mellan Malm och J. L. Runeberg finns bevarad
Skriftlig kommunikation mellan Malm och J.L. Runeberg finns bevarad. Citat från 1854: Malm: Jag var ofta frestad att upplösa skolan och kanske gå i ett boktryckeri för att bli en sättare, om jag ej lyckas få institutet, eller få ett annat passande yrke – men derom vill jag ej tala utom med högst få, hvartill Du räknas – Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

6 Runeberg svarar: Så länge Du kan måste du hålla dig ifrån det förslaget att gå in vid ett boktryckeri och öfverge ditt tilltänkte institut. Genom den förra banan skulle du blott komma att bereda din egen bergning, utan någon verklig tillfredsställelse för dig sjelf ens, genom den sednare kunde du bli till gagn för hela vårt land och vinna den glädje som med en sådan ädel mission är förenad. Tål derför tiden ännu, sålänge du kan slå dig ut i dina ekonomiska affärer, och vänta på bättre dagar, då man blir varmare för din sak. Dessa dagar komma nog engång – Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

7 Carl Oscar Malm hyllade teckenspråkets uttrycksmöjligheter och styrka i en artikel som ursprungligen publicerades i Helsingfors Tidning 1852 (Malm 1913: 63–64): Ord i de fullsinnades språk motsvaras fullkomligt af tecken i pantomimspråket, hvilka bestå deruti att de till tankars uttryckande efterhärma karakteristiska rörelser, riktningar, ställningar, former och egenskaper af menniskor och andra föremål, deras handlingar och sätt att vara och således äro lefvande, men försvinnande afritningar i luften, hvarenda i ett nu och, om vissa tecken deraf icke lätt bildas, likväl allegoriskt, emblematiskt och förenkladt utmärkande sådana föremål, medelst händer, finger och armar, som i detta hänseende utgör pantomimspråkets wäsendtliga organer samt vidröra menniskokroppens delar, wanligtvis de högre, och med sina rörelser beskrifva olika riktningar och ställningar i luften uttalas en mängd tecken t.ex. älska, hata, wälsigna, förbanna, fråga, svara, berätta, underrätta, beundra, förakta, wörda, frukta, twifla, dyrka, tro, påstå, berömma, klandra, anklaga, wittna, döma, straffa, undersöka, forska, ödmjuk, ryktbar, dum, galen, slug, röd, blå, hwit, Gudomlig, himmelsk, andlig, naturlig, god, sann, ond, falsk, warm, ljus, inre, yttre, idag, nu, ifjol, årligen, förut, deras, hans, ehuru, så, ty, godhet, wishet, wilja, förstånd, egenkärlek, werldskärlek, inre mening, motswarighet, höjdsgud, lust, tycke, förnimmelse, oskuld, frid, hopp, anda, andewerld, himmel, dag, sken, låga, stråle, rubin, oljeträd, guld, syre, wäte, gravitationslag, attraktions, kraft, parallar, nöd, elektromagnetism, heptandria, cellul, dodekaeder, dignitet, trinom, urarfwagörelse, borgen, utmätning, alfluckring, m.m. med en ändlös omvexling och ett mångfaldigande i finaste nuanser, som ställa teckenspråket i jemnbredd med tungans språk. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

8 Assimilationspolitiken under slutet av 1800-talet betydde för dövundervisningens del att talmetoden, den så kallade oralismen, fick fotfäste också i Finland Oralismen stämplade den döva människan som defekt och användningen av teckenspråk ansågs förhindra en effektiv inlärning av (talat) språk De döva lärarna avskedades och användning av teckenspråk förbjöds i dövskolorna för decennier framöver Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

9 Nordisk språknormering
Arbetet för ett samnordiskt teckenspråk startade vid den första nordiska dövkongressen i Köpenhamn 1907 En kommitté med målet att skapa ett gemensamt teckenspråk för Finland, Sverige, Norge och Danmark tillsattes I Finland ledde det samnordiska standardiseringsarbetet till att vår första teckenspråkiga ordbok publicerades (Hirn, 1910, 1911, De dövstummas åtbördsspråk i Finland – Kuuromykkäin viittomakieli Suomessa) Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

10 Hirns ordbok Citat ur förordet:
Då det under den tid Finlands Dövstumförbund varit i verksamhet framgått, att de dövstummas åtbörder äro av nöden för ett otvunget samspråk med icke blott sådana dövstumma, vilka åtnjutit undervisning i teckenskolorna, utan även med mindre försigkomna elever från talskolorna, men att många svårigheter stå hindrande i vägen för inhämtandet av desamma,… Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

11 I Sverige gavs ordboken Teckenspråket ut som en följd av det nordiska samarbetet
Österberg, 1994 [1916]: 4 …det svenska teckenspråket, vilket har sin egenart och som allmänt anses såsom det bästa och vackraste av alla teckenspråk också förtjänade en bok om detta språk särskilt, och vilken borde utgivas innan det gemensamma nordiska åtbördsspråket konstituerades. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

12 (VII. Nordiske Døvekongress 1952, s. 55)
Albert Breitig: Jag savnet i Kjærs redogørelse opplysning om hvordan vi i Norden skal lære det nye tegnspråket. Kjær: Det er ingen mening i å beslutte noe uten at det kan gjennomføres. I Danmark bruker den nye presten, Sørensen, det nye systemet. I en liten by har de samvær der de taler med nye tegn. Der får de 5 øre i straff for hver feil, og noen ganger i året har de fest for pengene. (VII. Nordiske Døvekongress 1952, s. 55) Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

13 De negativa attityderna hos majoritetsbefolkningen gentemot dövas användning av teckenspråk började i Finland luckras upp under slutet av 1960-talet De hörande lärarnas egen ”språkplanering”, med syftet att få de tecknade språken att likna de talade majoritetsspråken. Att tala och teckna samtidigt är ett konstgjort kommunikationssystem som följer det talade språkets syntax Rainò (2004: 40) har påvisat att tecken och tal användes simultant redan av hörande präster som verkade under Malms tid. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

14 I Paris utkom omkring år 1810 en bok om teckenspråket av abbe Sicard, direktör för ett franskt dövstuminstitut. I inledningen till denna bok, som ju utkom på en tid då dövstumundervisningen ännu var ny, skriver författaren: ”Läraren skulle förgäves uppfinna tecken, naturen som icke skulle ha dikterat dem skulle underkänna dem, de bleve för den dövstumme intet annat än tomma grimaser”. Dessa ord vittna ju om ett tänkesätt, som borde ha avhållit lärarne från att söka hjälpa till med att rikta teckenspråket på fasta tecken eller med att på något sätt stödja dess utveckling; man synes kommit till den uppfattningen att endast de dövstumma, vilka voro mycket litet inne i talspråket, men desto mer voro fångna i teckenspråket med dess egendomliga tankesfär, vilken just var den jordmån ur vilken teckenspråket växte upp, borde ensamma få skapa sitt språk på det att naturen måtte ha sin gång. Och det är även antagligt att så skett, att teckenspråket har fått växa upp ostört av alla ingripanden utifrån som skulle medfört en artificiell utveckling. (Österberg, 1994 [1916]: 6) Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

15 I Viittomakielen sanakirja (1965: 8) som var den första ordboken över teckenspråket i Finland sedan D.F. Hirns ordböcker från 1910-talet konstateras bland annat följande: Alunperin viittomakieli on ollut oma itsenäinen kieli. Nykyisin sen sijaan, kun kuurot saamansa puheopetuksen johdosta yleisesti käyttävät samanaikaisesti suullista puhetta ja viittomista, viittomakieli yhä enemmän pyrkii noudattamaan normaalin kielen kulkua. Svensk översättning: Teckenspråket har ursprungligen varit ett eget självständigt språk. Nuförtiden däremot, då döva tack vare talundervisningen allmänt använder tal och tecknande simultant, tenderar teckenspråket att alltmer följa det normala språkets gång. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

16 Studier visar på att trycket att få det finlandssvenska teckenspråket att likna svenskan inte var lika starkt som motsvarande strävan på finskt håll Språkforskningen (som i Finland startade 1982 vid Helsingfors universitet) i teckenspråk ledde till många nya insikter om tecknade språk Grundlagsförändringen år 1995 stipulerar att rättigheterna för dem som använder teckenspråk skall tryggas genom lag Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

17 Ordböcker Finskt teckenspråk Finlandssvenskt teckenspråk
Suomalaisen viittomakielen perussanakirja, 1998 Suvi på nätet, < Finlandssvenskt teckenspråk Se vårt språk! Näe kielemme!, 2002 Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

18 Aktivt samarbete med Finlands Dövas Förbund rf
Forskning i teckenspråk har bedrivits vid Forskningscentralen för de inhemska språken (Focis) redan sedan 1984 Aktivt samarbete med Finlands Dövas Förbund rf För den teckenspråkiga språkvården svarar Focis teckenspråksnämnd som inledde sitt arbete 1997 Språkvård för den lilla minoriteten finlandssvenska teckenspråkiga är en utmaning Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

19 Med tanke dem som använder det finlandssvenska teckenspråket är den största bristen inom utbildningen en total avsaknad av undervisning på och i finlandssvenskt teckenspråk inom den grundläggande utbildningen. Detta beror på att det inte finns lärare eller undervisningsmaterial. Också hörande barn till finlandssvenska döva föräldrar saknar möjlighet till modersmålsundervisning i finlandssvenskt teckenspråk. (Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen, 2009: 72) Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

20 Det är inte heller möjligt att få distanstolkservice per mobiltelefon på finlandssvenskt teckenspråk. Bristen på teckenspråkstolkar som kan svenska och finlandssvenskt teckenspråk hindrar finlandssvenska teckenspråkiga från att delta i vidareutbildning, att erhålla samhällelig service till exempel i form av läkarbesök samt att vara i kontakt med olika myndigheter på sitt eget språk. (Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen, 2009: 73) Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

21 Avslutning: Det nordiska samarbetet fortsätter
9. Vilken är er uppfattning om teckenspråksanvändningen i nordiska sammanhang? Hur kommunicerar (och på vilka språk) teckenspråkiga från olika nordiska länder då de träffas? Används ASL (American Sign Language) eller International Sign, eller anpassar man sitt teckenspråk till en nordisk variant? Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

22 NORGE: Vi oppfatter situasjonen slik at vi går mer og mer inn for å bruke eget nasjonalt tegnspråk foran for eksempel svensk tegnspråk ved møter i Norden. Tradisjonelt har nok svensk dominert, og svensk låner bort flest tegn ved felles samtaler i dag også. Internasjonale tegn er brukt i noen enkeltsituasjoner, men ASL i liten grad – med unntak av ungdommen som i stadig sterkere grad kommuniserer seg i mellom på ASL i Norden. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

23 FÄRÖARNA: I nordiske sammenhæng bruger vi nordisk tegnsprog – eller en variant af det svenske og internationale tegnsprog. Det er jo naturligt at når vi er i norden, så må vi kunne tale sammen i nordisk tegnsprog og ikke i ASL. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

24 Man anpassar till nordisk variant
ISLAND: Man anpassar till nordisk variant DANMARK: Vi oplever, at svensk tegnsprog dominerer i nordiske sammenhænge, og at de andre nordiske lande tilpasser deres tegnsprog dertil. Det fungerer fint. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

25 SVERIGE: Vår uppfattning är att danskt, norskt och svenskt teckenspråk används i huvudsak när teckenspråkiga från olika nordiska länder träffas på nordisk nivå och även finskt teckenspråk i vissa fall. Detta innebär att finska teckenspråksanvändare använder svenska munrörelser istället för finska munrörelser. Det är alltså inget problem att kommunicera med varandra. Svenska och finska representanter blir oftast förstådda på svenskt/finskt teckenspråk av andra nordiska kollegor vice och versa. För svenskar tar det tid att vänja sig vid att förstå danskt eller norskt teckenspråk. Kollegor från Island och Färöarna får ofta använda något av dessa tre nordiska teckenspråk: danskt, norskt eller svenskt teckenspråk. ASL eller International Sign används inte så mycket i nordiska sammanhang. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

26 FINLAND: I nordiska sammanhang anpassar teckenspråkiga i allmänhet sitt eget teckenspråk till en mer nordisk version baserad på det svenska teckenspråket. Detta görs till exempel genom att använda munrörelser härledda från svenskan istället för från finskan. Trots att många nordiska teckenspråkiga är inkomna i ASL, dominerar det amerikanska teckenspråket inte under nordiska sammankomster. Överlag är de teckenspråkiga i Norden mycket språkkunniga, och har färdigheter både i olika tecknade och talade språk. Finlandssvenska teckenspråkiga uppger att de själva i nordiska sammanhang kommunicerar med döva på antingen rikssvenskt teckenspråk i mån av egen språkkunskap (eftersom många finlandssvenska döva erhållit yrkesskolutbildning i Sverige eller har andra kontakter till Sverige), eller på finlandssvenskt teckenspråk anpassat efter de andra nordiska teckenspråken. Med finska döva byter finlandssvenska döva i nordiska sammanhang om till finskt teckenspråk. Enligt finlandssvenska teckenspråkiga används på en del nordiska möten International Sign och som skriftspråk engelska på grund av de finska teckenspråkiga deltagarna. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

27 Referenser: Forskningscentralen för de inhemska språken på webben, Startsida > språkvård > språkvård för teckenspråk, < Hirn, David Fredrik, 1910, 1911, De dövstummas åtbördsspråk i Finland – Kuuromykkäin viittomakieli Suomessa I-III. Helsingfors: Finlands Dövstumsförbunds Förlag. Hoyer, Karin, "Vi kallade dem Borgåtecken". Det finlandssvenska teckenspråket i går och i dag. I FinSSL – Finlandssvenskt teckenspråk, red. av Jan-Ola Östman. 21–80. [Teckenspråksstudier 1] Nordica, Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet. Hoyer, Karin & Kaisa Alanne, Teckenspråkens och teckenspråkigas ställning i Norden En rapport sammanställd på uppdrag av Nordens språkråd, avsedd att fungera som stöd för rådets arbete med revideringen av den nordiska språkkonventionen. < > aktuellt > teckenspråkens och teckenspråkigas ställning i Norden Malm, Carl Oscar, 1913 [1852]. Om de döfstumma, deras psychiska tillstånd, språk och sättet att undervisa dem. I Biografiska anteckningar om samt uppsatser och brev av C. O. Malm Helsingfors: Finlands dövstumförbund. Jantunen, Tommi, Työtä pohjoismaisten viittomakielten hyväksi 1900-luvun alussa – yhteispohjoismainen viittomakielihanke ja sen yhteiskunnalliset ja ideologiset taustavaikuttimet [Arbetet för nordiska teckenspråk i början av 1900-talet – det samnordiska teckenspråksprojektet och dess samhälleliga och ideologiska bakgrundskrafter] < Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick

28 Referenser, fortsättning:
Rainò, Päivi, Henkilöviittomien synty ja kehitys suomalaisessa viittomakieliyhteisössä [Persontecknens tillblivelse och utveckling i det finska teckenspåket]. Doktorsavhandling. Deaf Studies in Finland. Helsingfors: Finlands Dövas Förbund. Salmi, Eeva & Laakso, Mikko, Maahan lämpimään. Suomen viittomakielisten historia [I varm jord. Finlands teckenspråkigas historia]. Helsingfors: Finlands Dövas Förbund rf. Solstrand-Pipping, Helena, Runeberg och dövstumsaken. Särtryck ur Historiska och litteraturhistoriska studier 66. Ekenäs. Se vårt språk! Näe kielemme! Hoyer & Kronlund-Saarikoski (red). Helsingfors: Finlands Dövas Förbund rf & Forskningscentralen för de inhemska språken. Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen, 2006 (startsida > publikationer > andra publikationer) < Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen, 2009 < Suomalaisen viittomakielen perussanakirja, [Ordbok över finskt teckenspråk] Malm (red) Finlands Dövas Förbund rf & Forskningscentralen för de inhemska språken. Helsingfors: KL Support. Viittomakielen opas [Teckenspråksguiden], Helsingfors: Finlands Dövas Förbund rf. Viittomakielen sanakirja [Teckenspråksordbok], Helsingfors: Finlands Dövas Förbund rf. Österberg, Oskar, 1994 [1916]. Teckenspråket. Med rikt illustrerad ordbok över det av Sveriges dövstumma använda åtbördsspråket. Uppsala: P. Alfr. Persons förlag. Faksimilutgåva utgiven av SIH Läromedel, Örebro. VII. Nordiske Døvekongress, Oslo (beretning) red. av Alf Melgaard & Kåre Heftye Skollerud. Bergen: Døves Trykkeri A.s, Norske Døves Landsforbund. Hoyer, 2009_Normeringen av de tecknade språken i Finland – en historisk tillbakablick