”Byråkrati och narkomani går inte ihop” Arne Kristiansen Socialhögskolan, Lunds Universitet Föreläsning den 9 september 2010 Konferensen ”Narkotikaanvändning.

En presentation över ämnet: "”Byråkrati och narkomani går inte ihop” Arne Kristiansen Socialhögskolan, Lunds Universitet Föreläsning den 9 september 2010 Konferensen ”Narkotikaanvändning."— Presentationens avskrift:

1 ”Byråkrati och narkomani går inte ihop” Arne Kristiansen Socialhögskolan, Lunds Universitet Föreläsning den 9 september 2010 Konferensen ”Narkotikaanvändning och narkomanvård” Hälsa och Samhälle, Malmö högskola

2 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 ”Byråkrati och narkomani går inte ihop…” Livsvillkor och vårderfarenheter hos kvinnor och män som använder narkotika. Arne Kristiansen och Bengt Svensson Våren 2003

3 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Undersökningens syfte Projektet hade två syften. För det första att utifrån en brukarundersökning göra en bedömning av hur narkomanvården uppfattas av sina klienter och presumtiva klienter. För det andra att beskriva och analysera det sociala kontext som både narkomanvården och missbruksmiljön är en del av. En brukarundersökning.

4 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Metod Kvalitativa intervjuer och fokusgrupper. 45 personer med aktuella narkotikaerfarenheter intervjuades i sex kommuner. Samtal med ett tiotal aktiva narkotikamissbrukare på sprutbytesprojektet i Malmö och Lund. Tre fokusgrupper med deltagare från socialtjänst, behandlingsprojekt, kriminalvårdens frivård, sjukvård, polis, tull och frivilligorganisationer i tre kommuner.

5 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Resultat: Vad såg vi? En narkomanvård som hade krackelerat… Brukarna var i många avseenden övergivna av samhället. Brukarna var sällan brukare av vård, i varje fall sällan den vård de önskade.

6 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Paradigmskifte inom missbrukarvården 1970 - 80-talen Behandlingsoptimism ”Offensiv narkomanvård” Socialtjänsten pådrivare Alla som ville ha vård fick vård Motivationsarbete Allsidighet, valmöjligheter Idag Behandlingspessimism Narkomanvården har blivit defensiv Socialtjänsten bromsar Öppenvård Restriktioner, kontroll Medikalisering

7 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Människor som samhället har vänt ryggen åt… Uppsökande verksamhet saknas ofta. De som inte själva söker vård hamnar utanför narkomanvården. Socialarbetare, sjukvårdspersonal, polis m.fl. har ofta dåliga kunskaper om missbrukskulturen. Många missbrukare är uppenbarligen övergivna av samhället och detta gäller även yngre missbrukare.

8 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Narkomanvårdens organisering är inte anpassad till missbrukarnas behov

9 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Narkomanvårdens organisering är inte anpassad till missbrukarnas behov Långa väntetider som ofta ger allvarliga konsekvenser för missbrukarna.

10 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Narkomanvårdens organisering är inte anpassad till missbrukarnas behov Långa väntetider som ofta ger allvarliga konsekvenser för missbrukarna. Orimliga krav. För att få vård ska man leva upp till en rad krav som är mycket svåra att leva upp till om man till exempel saknar bostad etc. Detta innebär att de som är i störst behov av vård inte får någon vård. Korta avgiftningstider och behandlingstider. Öppenvård är inte tillräcklig för många missbrukare. Systemet med vårdavtal mellan kommuner och institutioner leder ofta till att klienter placeras i behandlingar som de inte vill ha. Brister i, eller avsaknad av, eftervård är förmodligen ett större skäl till att människor med missbruksproblem återfaller i missbruket än brister i vårdprogrammen.

11 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Några reflektioner…

12 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Brukaren i missbruksvården - paternalism och underlåtenhetsmakt ”Den ena polen utgörs av ett paternalistiskt förhållningssätt där klienterna riskerar att utsättas för moraliska pekpinnar och en stelbent byråkrati som kan upplevas som godtycklig och förnedrande. Den andra polen utgörs av en underlåtenhet, en vägran att hjälpa och en lågprioritering av insatser för klienter som av rättsliga eller moraliska skäl borde ha hjälp.” (Swärd och Starrin, 2006, sidan 254)

13 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Brukaren i missbruksvården - evidensbaserad praktik Bilden av en paternalistisk missbruksvård som vänder missbrukarna ryggen rimmar illa med de initiativ som tagits av bland annat Socialstyrelsen för att utveckla en evidensbaserad praktik, vilket kräver ett brukarperspektiv. ”Med evidensbaserad praktik menar vi en praktik som är baserad på en sammanvägning av brukarens erfarenheter, den professionelles expertis samt bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap.” (SOU 2008:18, sidan 10)

14 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Varför är brukarperspektivet fortfarande outvecklat inom missbrukarvården? En förklaring kan vara att hindren inte primärt handlar om bristande ekonomiska resurser, otydliga riktlinjer och bristande kunskaper, utan att de också finns i de föreställningar om missbruk och missbrukare som dominerar i samhället, som individualiserar missbrukets orsaker och betonar missbrukarnas brister, problem och tillkortakommande. Detta är en viktig grund för den kategorisering, som möjliggör att missbrukare kan behandlas på ett sätt som knappast är tänkbart för andra grupper i samhället. Att problematisera och medvetandegöra konsekvenserna av denna kategorisering är kanske den största utmaningen för att brukarperspektivet, och därmed kunskapsbasen, i missbruksvården ska kunna utvecklas. (Kristiansen, 2009)

15 © Arne Kristiansen, School of Social Work, Lund University, september 2010 Vårdfråga eller rättighetsfråga? Betydelsen av stöd efter behandling betraktas vanligtvis som en vård- eller behandlingsfråga. En fråga om eftervård. Men, är det en vårdfråga? Är det inte framförallt en fråga om sociala och mänskliga rättigheter. Rätt till sysselsättning och bostad, rätt till socialt stöd och trygghet och rätt till att inte bli diskriminerad på grund av sin bakgrund.