Presentation laddar. Vänta.

Presentation laddar. Vänta.

Ätstörningar Ett informationsmaterial om kliniska riktlinjer för utredning och behandling.

Liknande presentationer


En presentation över ämnet: "Ätstörningar Ett informationsmaterial om kliniska riktlinjer för utredning och behandling."— Presentationens avskrift:

1 Ätstörningar Ett informationsmaterial om kliniska riktlinjer för utredning och behandling

2 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Introduktion Att äta är inte bara behovet av näring. Ätandet har också kulturella, sociala och psykologiska betydelser Socialt umgänge med mattraditioner vid fester och högtider Religiösa ritualer, påskhögtiden, sista måltiden, nattvarden, äpplet Fastande en del av kulturarvet, främja tillväxt och fruktsamhet Fastande har förknippats med själslig rengöring Matvägran för att uppnå politiska framgångar Mat och relationer går hand i hand. Mat är katalysator för samspelet Ur Ätstörningar, Clinton, Norring. Natur och Kultur 2002

3 Ätstörningar -kliniska riktlinjer För de flesta av oss blir förhållandet till mat sällan hälsoproblem Men för vissa personer blir det annorlunda…

4 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Anorexia - en lång kulturell och psykologisk historia Första kända medicinska beskrivning av anorexia nervosa gjordes av engelsk hovläkare Richard Morton 1694 ”a nervous consumption” 150 år senare, då skedde mkt under kort tid 1859: Chipley ”frivillig självsvält hos unga välbärgade kvinnor” 1873: Laségue, Gull: ”Anorexia nervosa” Ur Ätstörningar, Clinton, Norring. Natur och Kultur 2002

5 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Olika synsätt i historien Mitten av 1800-talet: psykopatologiskt synsätt 1914 Simmond: Hypofysär dysfunktion Psykoanalytiskt synsätt Matvägran som försvar mot bortträngda sexuella fantasier. Tolkning av omedvetna drifter Ur Ätstörningar, Clinton, Norring. Natur och Kultur 2002

6 Ätstörningar -kliniska riktlinjer : Hilde Bruch, tysk psykoanalytiker, som bröt med det synsättet: Hävdade att anorexi återspeglar patientens kamp för autonomi, kompetens, kontroll och självrespekt. Brister i moderns tolkning av barnets behov ledde till inre förvirring. Faktainriktad och självutforskande och 80-talen Crisp, Russell, Behandla svälttillståndet för att bryta ”onda cirkeln” Inledning på mer kognitiva modeller Ur Ätstörningar, Clinton, Norring. Natur och Kultur 2002

7 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Bulimi – en kort historik som medicinsk företeelse I slutet av 1700-talet beskrivs hetsätningar i medicinska klassifikationer Gull: Beskrivs episoder av hetsätning hos enstaka pat. med anorexi. I mitten av 1900-talet: Sporadiska hetsätningar hos normalviktiga kvinnor, saknade viktfobi 1970 Systematiska noteringar om hetsätningar 1979 Russell: Bulimia nervosa Ur Ätstörningar, Clinton, Norring. Natur och Kultur 2002

8 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Ätstörningar -kliniska riktlinjer för utredning och behandling Antagna av Svenska Psykiatriska Föreningen

9 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Definition Med ätstörningar avses en ihållande störning i ätbeteende eller viktkontrollerande beteende, som påtagligt försämrar fysisk hälsa eller psykosocialt fungerande. Störningen ska inte vara sekundär till någon känd allmänmedicinsk åkomma (t.ex. hypotalamisk tumör) eller någon annan psykiatrisk störning (t.ex ångestsyndrom) Fairburn & Walsh, 2002

10 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Vad kännetecknar ätstörningar? Gemensamt för ätstörningar är att självkänslan är överdrivet påverkad av kroppens vikt och form. Ett stört förhållande till den egna kroppen med ett stort kroppsmissnöje och en stark rädsla för att gå upp i vikt. Kontroll på kroppen för att kompensera låg självkänsla

11 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Vilka är ätstörningsdiagnoserna? Anorexia nervosa Bulimia nervosa Ätstörning utan närmare specifikation

12 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Diagnostiska kriterier DSM IV Anorexia nervosa Undervikt, 85 % av normalvikt Viktfobi Störd kroppsuppfattning. Självkänslan överdrivet påverkad av kroppens vikt eller förnekar allvaret med den låga vikten. Utebliven mens (ej P-piller Typ: enbart svält eller med hetsätningar och kräkningar

13 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Bulimia nervosa Återkommande hetsätningar: 1) en avgränsad tidsperiod äts en onormalt stor matmängd 2) kontrollförlust Olämpligt kompensations-beteende, kräkningar, fasta. Hetsätning och kompensationsbeteende förekommer i snitt 2 ggr/vecka i minst 3 mån. Självkänslan överdrivet påverkad av kroppens vikt och form. Typ: med eller utan kräkningar.

14 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Ätstörning UNS 1.Anorexi, men regelbunden mens. 2.Anorexi, men normalvikt. 3.Bulimi, men hetsätningarna inte lika ofta. 4.Normalvikt, men olämpligt kompensationsbeteende. 5.Tuggar och spottar ut maten

15 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Hetstätningsstörning UNS typ 6, Hetsätning 2 dagar/vecka i 6 mån Minst 3 kännetecken: Äter snabbare än normalt Äter tills en obehaglig mättnadskänsla uppnås Äter stora mängder utan att hunger. Äter ensam pga skam Känner sig äcklad, nedstämd. Ingen kompensation

16 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Incidens AN  nya fall / unga kvinnor (12-25 år) och år (osäkert) BN  5-65 nya fall / unga kvinnor (12-25 år) och år (mycket osäkert) Ätstörning UNS / Hetsätningsstörning – studier saknas Många metodologiska problem med befintliga studier

17 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Incidensförändringar över tid Anorexia nervosa Viss incidensökning rapporterad sedan 1930-talet och framåt Oklart om det är en faktisk ökning Indikationer på stabil incidens de senaste 25 åren Bulimia nervosa Indikationer på ökning över tid

18 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Prevalens hos unga kvinnor Anorexi - 0,2-0,4 % kvinnor Bulimi - 2 % kvinnor Ätstörningar UNS - Sannolikt 3-4 gånger vanligare Män - Ca 10% av patienter med ätstörningar är män

19 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Förekomst och riskfaktorer Debutålder: år. Kultur: Vanligast i västvärlden Riskgrupper: Elitidrottare, diabetiker Riskfaktorer: Kön, ålder, bantning.

20 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Tidiga tecken Ändrade matvanor Viktfixering Överaktivitet Rödsprängda ögon, Munsår, halskatarr Sömnproblem Yrsel Huvudvärk Oregelbunden mens

21 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Symtom vid anorexi Avmagring Kalla händer och fötter Torr och sprucken hud Perifer cyanos Tunt hår Bradykardi Perifera ödem Skavsår Lanugobehåring Svullna spottkörtlar Minskad muskelkraft Magsmärtor, uppkördhet,förstoppning Försenad längdtillväxt Tand- tandköttskador Försenad pubertetsutveckling

22 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Gemensamma symtom Viktfobi Kompensatoriska beteenden Stark önskan att gå ned i vikt Extrem upptagenhet av vikt- och kroppsform Självkänslan starkt kopplad till kropp och vikt Episoder av hetsätning samt upplevelse av kontrollförlust Negativ självbild

23 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Negativ självbild Perfektionism Känsla av ineffektivitet Bristande autonomi Rädsla för psykobiologisk mognad Impulsivitet Bristfälliga sociala/interpersonella rel. Traumatiska erfarenheter Kognitiva dysfunktioner Ångest inför sociala situationer

24 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Fynd vid somatisk utredning Anorexia nervosa Anemi Leukopeni Granulocytopeni Hypoglykemi B12 och Folsyrebrist Låga magnesium och zinkvärden Elektrolytrubbningar EKG-förändringar (ST-sänkn, avfl T-våg, förlängt QT- intervall) Thyroideapåverkan (sänkta T3 och T4 värden) Leverpåverkan (förhöjda ASAT och ALAT) Osteoporos

25 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Symtom vid Bulimia nervosa Normalvikt-undervikt-övervikt Normal mens-oregelb-amenorré Svullna spottkörtlar Skavsår på handrygg Munsår Muskelsvaghet Svullnad Frätskador på tänderna Buksmärtor, uppkördhet, gasbildn. Försämrad tarmperistaltik Lågt kalium

26 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Utfall 7-10 År efter behandling (Sullivan Sammanfattn. av relevant litteratur) TillståndAnorexia nervosaBulimia nervosa Död10%~ 1 % Oförändrad diagnos10% Ätstörning UNS15% 20% Crossover ( från AN-> BN el tvärt om) 15%~ 1% Ingen ätstörning50%70%

27 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Riskfaktorer för sämre prognos  Hög insjuknandeålder  Extrem viktförlust vid anorexi  Störda familjerelationer  Anorektiska och bulimiska symtom samtidigt  Lång slutenvårdsbehandling  Psykiatrisk samsjuklighet  Lång tid mellan insjuknande och behandlings-start vid anorexi

28 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Somatiska dödsorsaker vid anorexia nervosa  Cirkulationssvikt  Hjärtrytmrubbningar  Hjärtinfarkt  ”Refeeding syndrom”  Hypoglykemi  Pneumoni

29 Ätstörningar -kliniska riktlinjer En känslig person Personlighet Stress Bantning En möjlig väg mot ätstörningar… En mottaglig individ Ärftliga faktorer Tidiga erfarenheter Familj Att vara kvinna Kamrater Skola Låg självkänsla En besvärlig situation, utlösande faktor Separation, kränkande kommentar, ny miljö Det kulturella budskapet Smal= vacker, beundrad, någon ”Utvägen” Anorexi, bulimi Onda cirklar som upprätthålls av biologiska, sociala och psykologiska mekanismer Fixering vid mat och vikt

30 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Multifaktoriell orsaksmodell Predisponerande faktorer Utlösande faktorer Vidmakthållande faktorer Hetsätning Kräkning Bantning Svält ”Viktfobi” - kontrollbehov Bantning Sociokultur Biogenetik Familj och uppväxt

31 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Psykiatrisk samsjuklighet/eller annan diagnos Depression Social fobi Generaliserad ångest Tvångssyndrom Missbruk Schizofreni PTSD Neuropsykiatriska syndrom Personlighetsstörningar

32 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Endokrinasjukdomar Hyperthyreos Binjurebarkinsufficiens (Addison) Hypofysinsufficiens Diabetes mellitus Tarmsjukdomar Celiaki Morbus Crohn Ulcer ö s kolit Tum ö rsjukdomar L å ngvariga infektioner Kroppslig samsjuklighet/eller annan diagnos

33 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Prim ä rniv åÖ ppenv å rdSlutenv å rd Prim ä rv å rd, skolh ä lsov å rd, ungdomsmottagning Barn o ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, specialiserad ä tst ö rningsenhet Barn o ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, Specialiserad ä tst ö rnings klinik H ä r behandlas lindriga och okomplicerade ä tst ö rningar utan medicinska komplikationer H ä r behandlas majoriteten av alla patienter med ä tst ö rningar, ä ven patienter med m å ttliga medicinska komplikationer H ä r behandlas patienter med sv å ra sv ä lttillst å nd och med allvarliga medicinska komplikationer som tidigare inte f ö rb ä ttrats i ö ppenv å rd. ( ä ven bulimiska patienter kan i undantagsfall beh ö va slutenv å rd) Slutenv å rdsindikationer: BMI<14, puls<45, blodtryck<90/60, allvarliga elektrolyt-rubbningar, temp<35,5 Barn med snabb viktnedg å ng och total matv ä gran Patienter som helt saknar sjukdomsinsikt och som ej ä r samarbetsvilliga (LPT) Behandling: somatiska kontroller, r å d och st ö d, matdagb ö cker, sj ä lvhj ä lpsmanualer, dietistst ö d, p å ungdomsmott. p å b ö rjas psykoterapeutisk behandling Behandling: somatiska kontroller, r å d och st ö d, matdagb ö cker, sj ä lvhj ä lps- manualer, matst ö dsgrupper, farmakologisk behandling, psykoterapeutisk behandling, dietistst ö d, sjukgymnastik Behandling: somatisk ö vervakning, nutritionsbehandling, farmakologisk behandling, ev. psykoterapeutisk behandling (familjeterapi), sjukgymnastisk behandling Patienten remitteras vidare om viktnedg å ngen forts ä tter trots insatt behandling N ä r annan psykiatrisk problematik och suicidrisk ä r huvudproblemet skall patienten behandlas inom BUP och vuxenpsykiatri med st ö d och konsultation fr å n specialiserad ä tst ö rnings enhet

34 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Primärnivå Primärvård, skolhälsovård, ungdomsmottagning Här behandlas lindriga och okomplicerade ätstörningar utan medicinska komplikationer Behandling: somatiska kontroller, råd och stöd, matdagböcker, självhjälpsmanualer, dietiststöd, på ungdomsmott. påbörjas psykoterapeutisk behandling Patienten remitteras vidare om viktnedgången fortsätter trots insatt behandling

35 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Öppenvård Barn o ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, specialiserad ätstörningsenhet Här behandlas majoriteten av alla patienter med ätstörningar, även patienter med måttliga medicinska komplikationer Behandling: somatiska kontroller, råd och stöd, matdagböcker, självhjälps-manualer, matstödsgrupper, farmakologisk behandling, psykoterapeutisk behandling, dietiststöd, sjukgymnastik

36 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Slutenvård Barn o ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, Specialiserad ätstörnings klinik Här behandlas patienter med svåra svälttillstånd och med allvarliga medicinska komplikationer som tidigare inte förbättrats i öppenvård. (även bulimiska patienter kan i undantagsfall behöva slutenvård) Slutenvårdsindikationer: BMI<14, puls<45, blodtryck<90/60, allvarliga elektrolyt- rubbningar, temp<35,5 Barn med snabb viktnedgång och total matvägran Patienter som helt saknar sjukdomsinsikt och som ej är samarbetsvilliga (LPT)

37 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Behandling: somatisk övervakning, nutritionsbehandling, farmakologisk behandling, ev. psykoterapeutisk behandling, sjukgymnastisk behandling När annan psykiatrisk problematik och suicidrisk är huvudproblemet skall patienten behandlas inom BUP och vuxenpsykiatri med stöd och konsultation från specialiserad ätstörnings enhet Slutenvård

38 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Vad säger forskningen om behandling för anorexia nervosa? Familjeterapi är bättre än individualterapi för unga nyinsjuknade anorexipatienter (Russell o Eisler) Individualterapi bättre än familjeterapi för äldre patienter med längre sjukdomshistoria Antidepressiv medicin(fluoxetin) har inte effekt på själva ätstörningen (Garner o Walsh) All anorexi-behandling måste prioritera viktrestitution, psykoterapi skall alltid erbjudas i kombination med medicinsk omvårdnad och viktstöd

39 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Riktlinjer för behandling av Anorexia nervosa Majoriteten skall behandlas i öppenvård Nydebuterade skall behandlas med hög prioritet och tidigt insatt behandling Familjeterapi vid behandling av yngre patienter Individualterapi med, kognitiv inriktning eller interpersonell terapi för vuxna patienter Kroppsorienterad terapi(via sjukgymnast) Behandla samsjuklighet (t ex depression eller tvångssymtom)

40 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Riktlinjer för behandling av anorexia nervosa i öppenvård Konkret stöd för att bryta svälten och normalisera ätbeteendet,(t ex använd matdagböcker, matgrupper, dietiststöd) Riktlinjer för viktuppgång i ÖV: 0,5 kg/vecka = näringsintag på kcal/dag Näringsdryck vid otillräckligt näringsintag Korrigera medicinska komplikationer Dietiststöd bör inte vara den enda åtgärden

41 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Riktlinjer för behandling av Anorexia nervosa i slutenvård Somatiska kontroller/övervakning Återupprätta normala måltider med måltidsstöd Riktlinjer för viktuppgång: 0,5-1kg/vecka = näringsintag ca 3000 kcal/dag Vid matvägran: sondnäring (undvik intravenös nutrition) Vid risk för refeedingsyndrom: reducerat näringsintag de första 2 veckorna BMI 16 år)

42 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Vad säger forskningen om behandling för bulimia nervosa? KBT är den i dagsläget bästa terapiformen (Fairburn) Antidepressiv medicin har effekt på bulimiska symtom men är inte lika effektiv som KBT (Goldstein) Kombinationen antidepressiv medicin och KBT har i enstaka studier visat bättre effekt än enbart KBT Antidepressiv medicin rekommenderas inte som enda behandlingsform Interpersonell terapi (IPT) har i några studier visat lika god effekt som KBT men det tar längre tid att uppnå

43 Ätstörningar -kliniska riktlinjer Riktlinjer vid behandling av bulimia nervosa Konkret stöd för att normalisera ätbeteendet och bryta hetsätning och kräkningar Individualterapi med KBT, i senare skeden även dynamisk terapi med fokus på att förbättra patientens självkänsla och relationer. Korttidsterapi i grupp med fokus på beteendeförändring och självutveckling Kroppsorienterad terapi/ sjukgymnast Kontroll av tandstatus, remittera till tandläkare Farmakologisk behandling med fluoxetin Behandla co-morbiditet, t.ex. depression


Ladda ner ppt "Ätstörningar Ett informationsmaterial om kliniska riktlinjer för utredning och behandling."

Liknande presentationer


Google-annonser