Kort repetition, förra föreläsningen Att kunna:

Kort repetition, förra föreläsningen Att kunna:
Några exempel på samhällsförändringar under efterkrigstiden som markerar konsumtionskulturens stadigvarande etablering, t ex … Ökad statuskonsumtion och standardisering, vidare till … Ökad fragmentering i olika målgrupper, ofta med ursprung i … Motkulturer Resonera för och emot reklam i termer av olika teorier, gärna med referenser, t ex … Informationsekonomi (Stigler, Nelson) Dold övertalning (Packard), subliminala budskap (Wilson Key) Falska behov (Galbraith, Ewen, Williams, Baudrillard), pseudobehov (Debord) Förklara och exemplifiera begreppen … Dematerialisering Demassifiering Kortfattat redogöra för resonemanget kring reklamens bidrag till ”skapande” av olika livsstilsmålgrupper Yuppien (nyrik, brackig) Generation X (reklamtrött, skeptisk, kunnig) Kultursnobb/”culturati” (stort kulturellt kapital, kräsen, vill uttrycka egen, unik identitet) Utveckla din egen ståndpunkt/tolkning av reklamens roll i ovanstående processer, med stöd i litteraturen

MEDIEBRANSCHENS HISTORIA
Under den här föreläsningen ska vi titta närmare på utvecklingen av olika massmedier under föregående sekel ur ett anglosaxiskt perspektiv, vilket i regel, men med vissa undantag, innebar att en liknande utveckling ägde rum i Sverige några år senare.

Kommunikationsteknologier i förindustriella samhällen
Merparten av all kommunikation muntlig och direkt, ansikte mot ansikte Medierades inte av några kommunikationsteknologier (all kommunikation som inte är muntlig/kroppslig) Kommunikationsflöden styrdes av dominerande institutioner FÖRINDUSTRIELL KOMMUNIKATION FRÄMST ”OMEDIERAD” I förindustriella (traditionella) samhällen var merparten av all kommunikation muntlig och direkt, ansikte mot ansikte. Kommunikationen medierades alltså inte av några kommunikationsteknologier. Vad menar man här med kommunikationsteknologi? Ja, all kommunikation som inte är muntlig utan går genom ett medium. Till exempel är en skylt, en bok eller ett brev är också ett slags teknologi i detta avseende. Men, precis som idag styrdes kommunikationsflöden av dominerande institutioner (privilegierade diskurser). Det vill säga, vad som kommunicerades och till vem påverkades av sådant som religion och tradition (vidskepelse, tron på den gudomliga ordningen och så vidare). Idag tror vi i Sverige (också) på andra saker, såsom demokrati, att vi bör köpa våra ägodelar, ta reklam med en nypa salt, med mera.

1900-talets nya kommunikationsteknologier
Gamla tiders kommunikationsteknologier kompletteras (trängs undan) av nya, dock ej nödvändigtvis bättre Medierad kommunikation Kommersiella medier NYA MEDIER TILLKOMMER SOM LAGER-PÅ-LAGER (jfr reklamformat/kulturella ramverk) Generellt kan sägas att allt det här med historiska epoker och omvälvande förändringar vanligen inte innebar att gamla tiders seder och bruk abrupt försvann, utan snarare kompletterades och i viss mån trängdes undan av nya sedvänjor, som inte nödvändigtvis var bättre, men dock annorlunda.

1900-talets nya kommunikationsteknologier
Massmedier Traditionella Utomhus (”out-of-home”) Print (tidningar, tidskrifter) Radio TV Nya Internet Direkta medier Traditionella Direktreklam Butiksreklam/sales promo Nya Telefon Telex, telefax E-post ABOVE OCH BELOW THE LINE Under föregående århundrade har en mängd olika kommunikationsteknologier introducerats för en bredare publik, däribland massmedier som film, radio, TV och Internet, men även en mängd medier för direkt kommunikation mellan två individer, såsom telefon, telex, telefax och diverse datasystem (däribland e-post). Trots att även direkta medier används i reklamsyfte avgränsar vi oss här, i linje med boken, till massmedierna. ”Above the line” ”Below the line”

Medierad kommunikation
Riktad till massorna via olika medier, d v s ”massmedierad”, förkortas till medierad Jfr, ”samband mellan två variabler som medieras av en tredje”, d v s går via den tredje variabeln och därigenom förändras MEDIERAD KOMMUNIKATION I linje med boken talar vi också om medierad kommunikation, snarare än masskommunikation, eftersom det mest kännetecknande för dagens masskommunikation är att den riktar sig till massorna via olika medier, det vill säga den är massmedierad, vilket bokens författare har förkortat till medierad (det låter möjligen också lite flottare). Ett annat skäl att tala om medierad kommunikation är att ordet medierad i vetenskapliga sammanhang också har en annan betydelse. När det finns ett samband mellan två variabler som medieras av en tredje variabel innebär det att sambandet går via den tredje variabeln och därigenom förändras. Den tredje variabeln är här mediet. Frågan är alltså om ett budskap uppfattas likadant när det kommuniceras genom olika medier – tidningar, tidskrifter, radio, TV, Internet eller personlig kommunikation? Uppfattas det likadant i SVT, Kanal 5 och TV4 Fakta? Slitz eller Månadsjournalen?

Dubbelt medierad kommunikation
Två ”tredje variabler” påverkar budskapet: Medierna i sig själva, viket påverkar hur ett budskap uppfattas Via TV Direkt via en företagsrepresentant Medieföretagen (sammanhanget då budskapet förmedlas) I nyhetspausen på TV4 På ekonomisidorna i DN DUBBELT MEDIERAD KOMMUNIKATION I medierad kommunikation finns två typer av "tredje variabler" som påverkar budskapet: 1. Medierna i sig själva - ett budskap uppfattas annorlunda om det förmedlas via en reklamfilm på TV än om det förmedlas direkt från en företagsrepresentant, exempelvis. 2. Medieföretagen - sammanhanget då budskapet förmedlas (i nyhetspausen på TV4, på ekonomisidorna i DN) inverkar också på hur det uppfattas, dessutom kan mediehusen ha åsikter om var, när och hur budskapen ska sändas.

Dubbelt medierad kommunikation
Ger gemensam bild av ”samhällsagendan” Familjen, religionen, politiken, näringslivet, skolan Upprätthåller makten hos vissa grupper med vissa syften, lite förenklat … Storföretag som vill tjäna pengar (inklusive medieföretagen) T ex inverkar medierna på hur vi tillbringar vår fritid … … nämligen med att konsumera medier (läsa tidningar, lyssna på radio, titta på TV) MEDIERAT KITT BIDRAR TILL VERKLIGHETSBILD Den här dubbelt medierade kommunikationen har fått djupgående effekter på många andra samhällsinstitutioner, till exempel familjen, religionen, politiken, näringslivet, skolan. Man kan säga att medierna sammanlänkar en geografiskt och åsiktsmässigt spridd befolkning och förser dem med en gemensam av hur saker och ting ”är". Dessutom och därigenom kan medierna betraktas som en viktig del av den samhällsstruktur som i en marknadsekonomi ger makten åt vissa grupper med vissa syften (lite förenklat, storföretag som vill tjäna pengar, men även mediehus som vill sälja tidningar, även om medierna förstås också kan användas för att ge mer makt åt "folket"). Till exempel har massmedierna fått stor inverkan på hur vi tillbringar vår fritid, nämligen med att läsa tidningar, lyssna på radio (vilket vissa gör även på arbetstid) och titta på TV. Och eftersom den stora majoriteten av dagens medier är kommersiella, det vill säga reklamfinansIerade, har också reklamen blivit en stor del av vår fritid. Hälften av den tid som frigjorts från arbete under föregående sekel ägnas idag åt konsumtion av massmedier, varav merparten består av lättsam underhållning. Eftersom vi betalar för vår medieanvändning, antingen genom att betala pengar direkt för tidningen, digital-boxen eller vad det nu kan vara, eller genom att exponeras för reklam som andra betalt för och som vi nu betalar för med vår tid och uppmärksamhet ("tid är pengar") kan man säga att stor del av vår fritid används för mediekonsumtion eller (om man vill uttrycka sig välvilligare) kulturkonsumtion, eftersom medieföretagen producerar kultur. Amerikanerna spenderar omkring 3 procent av sin disponibla inkomst på massmedierad kultur.

Industrialisering  ökning av medierad kommunikation
Urbanisering Städer som mötesplats för handel, nyheter handelsnyheter Stockholms Handels-Merkurius: bara annonser Dagligt allehanda: blandade insändare och annonser Minskad social kontakt mellan människor Tidningsnyheter och radions såpoperor gemensamt samtalsämne INDUSTRIALISERING (ökad handel och urbanisering) -> ÖKNING AV MEDIERAD KOMMUNIKATION Urbanisering var en viktig faktor för framväxten av tidiga massmedier. Städer växte ju upp som mötesplatser för handel och därmed också produktion av varor och tjänster till försäljning. Mycket av det som stod i tidiga tidningar var därför handelsnyheter. I Sverige hade vi ju bland de första tidningarna på 1700-talet sådana som Stockholmske Handels-Mercurius och Dagligt Allehanda, som blandade insändare och annonser. Även radio gynnades av att många lyssnare kunde nås inom samma sändningsområde. Som tidigare nämnts ledde urbaniseringen till minskad social kontakt mellan människor, trots att de bodde tätare. Det var kanske inte lika lätt att fokusera sitt skvaller. Därmed kom radions såpoperor att fylla en viktig funktion som gemensamt samtalsämne (precis som Desperate Housewives med flera idag).

Mediernas utveckling: tre breda teman
Etableringen av olika massmedier Mediernas konkurrens om publik via sitt innehåll Medierna är kommersiella produkter på två marknader Konsumenter Annonsörer TRE BREDA TEMAN Mediernas utveckling granskas i boken i termer av tre breda teman. Det första är etableringen av olika massmedier. Redan i slutet av 1800-talet var många tidningar helt beroende av annonser för sin överlevnad. Detta mönster fortplantades sedan när radio och TV etablerades i USA. I Sverige hade vi ju ett annat mönster med statsfinansierad radio och TV. Tema nr två är mediernas konkurrens om publik (det vill säga "köpare") via sitt innehåll. Idag vänder sig dags- och kvällspress till breda publiker, vad gäller dagspressen ofta lokalt avgränsade. Om det finns någon indelning i läsekretsen är den politisk (detta, som ofta relateras till samhällsklass, är mer uttalat i Storbritannien än i USA - i Sverige är det väl ett mellanting, hur många tänker på att Aftonbladet är socialistisk och Expressen liberal?). Tidskrifter har idag i regel intressebaserade målgrupper, men hade i många fall förr en mycket bredare läsekrets (jfr Allers, Hemmets Veckotidning, Året Runt). Radio segmenterar idag sina lyssnare främst i geografiska och åldersbaserade målgrupper, medan TV fungerar dels på samma sätt, dels vänder sig till olika demografiska målgrupper vid olika tider på dagen (barn på morgonen, hemmafruar på förmiddagen, skolungdomar på eftermiddagen, familjer på kvällarna). Tema nr 3 är att medierna är kommersiella, vilket dels betyder att de är reklamfinansierade, dels att de i sig själva är produkter till försäljning. Som produkter konkurrerar de inte bara med varandra, utan även med andra aktiviteter vi skulle kunna ägna oss åt, som att spela spel, gräva i trädgården eller gå på restaurang (alla dessa aktiviteter är ju mer eller mindre förknippade med konsumtion av varor och tjänster).

Reklamen som bro mellan kultur och ekonomi
Medierna lånar kulturella uttryck för att öka sin försäljning Tidiga tidningsartiklar som personliga brev, senare också romaner (följetänger) Radio innehöll till en början mycket teater, senare mest musik TV lånar från alla möjliga kulturformer … liksom reklamen KOMMERSIELLA MEDIER OCH REKLAM LÅNAR FRÅN KULTUREN! Vi har tidigare flera gånger varit inne på att reklamen utgör en bro mellan ekonomi och kultur. Detta innebär, som sagt, bland annat att den lånar kulturella uttryck för att öka försäljningen av det den marknadsför. På samma sätt lånar medierna kulturella uttryck för att öka försäljningen av sig själva. Tidiga tidningsartiklar lånade sitt uttryck från personliga brev, senare också från romaner och periodiska tidskrifter. Radio innehöll till en början mycket teater (bland annat tidigare diskuterade såpoperor) och övergick sedan till att mest sända musik. TV har lånat från alla möjliga kulturformer, liksom reklamen.

Reklam essensen för effektiv kommunikation
Lånas av … Massmedierna Myndigheter och politiker Kyrkan Skolan … alla är de idag produkter på en marknad REKLAMEN SOM ESSENS FÖR EFFEKTIV KOMMUNIKATION Idag lånar även massmedierna, liksom myndigheter och politiker (samt även kyrkan och skolan) från reklamen, eftersom reklamen kan betraktas som själva essensen eller mallen för effektiv kommunikation.

PRINT Dags- och kvällspress

Kommersiella tidningar och tidskrifter vid föregående sekelskifte
Samverkande krafter: Ökad massproduktion krävde avsättning på massmarknader Urbanisering med ökad geografisk och social rörlighet, samt ökad anonymitet, rotlöshet och uppluckring av religiösa och sociala traditioner … samt etablering av tidningar och tidskrifter som både via redaktionellt innehåll och reklam blev industri- och senare konsumtionssamhällets budbärare FLERA KRAFTER BÖRJAR SAMVERKA I slutet av 1800-talet började flera krafter, som ditintills utvecklats var och en för sig, samverka: den ökade massproduktionen, insikten att dess avsättning krävde massmarknader, urbaniseringen som medförde ökad geografisk och social rörlighet, vilket i sin tur ledde till ökad anonymitet, rotlöshet och uppluckring av religiösa och sociala traditioner, samt etableringen av tidningar och tidskrifter, som både via redaktionellt innehåll och reklam kom att tjäna som industri- och senare (senare) konsumtionskulturens budbärare, vilken ersatte det traditionella by- och bondesamhällets kulturmönster.

Kommersiella tidningar och tidskrifter vid föregående sekelskifte
Reklambranschen går från … Ackvisitörer av annonsörer åt pressen Kontaktmän med pressen åt annonsörer Självständig och viktig bro mellan ekonomi (näringsliv, annonsörer) och kultur (pressen) Tidningsbranschen går från … Säljare av nyheter och underhållning till läsare Säljare av kunder till annonsörerna (via reklambranschen) ANNONSBYRÅER FÖR FÖRÄNDRAD ROLL – MER ÄN MEDIEMÄKLARE! Reklambranschen gick från ackvisitörer underställda medier och annonsörer till att betrakta sig som en viktig länk eller brygga mellan dessa. Tidningar och tidskrifter konkurrerade om läsekretsen genom sitt innehåll och sitt pris och annonsförsäljningen kunde leda både till intressantare innehåll och lägre pris. Därmed fick reklambranschen en central roll. FÖRLAGEN SÄLJER KULTUR TILL KONSUMENTER OCH KONSUMENTER TILL FÖRETAGEN Tidningsförlagen började betrakta sina publikationer mer som kanaler till målgrupper som kunde säljas till annonsörer än som nyheter och underhållning som skulle säljas till läsare. Ett exempel på hur reklambranschen påverkat tidningsbranschen, dock från en senare tidsperiod, är hur tidningarna på 1960-talet började indelas i bilagor med olika teman som ekonomi, resor, matlagning och så vidare, för att ge bättre möjligheter till riktad reklam. Denna förändring uppstod också ur ett behov att konkurrera med mer riktade tidskrifter - idag är det ju till exempel ingen större skillnad mellan Klick! eller Expressen Fredag och Se & Hör). Överlag har nyhetsjournalistiken på senare år inspirerats mycket av tidskriftsjournalistiken, med specialreportage, fotojournalistik och helsidesannonser i färg, med mera, både i ett försök att locka läsare och annonsörer.

Tidningar: dags- och kvällspress
Massproduktion av tidningar alltsedan tryckpressen uppfanns Tidiga tidningar lästes på kaffestuga eller krog Hade därför uttalat politisk prägel Teknologiska innovationer i tryckeri- och pappersbranschen gör att alla får råd med sin egen tidning Tidningarna får ett personligare tilltal Det som står i tidningen vanligt samtalsämne (precis som idag) TIDNINGAR OCH TIDSKRIFTER Långt innan andra produkter började massproduceras förekom i och med uppfinningen av tryckpressen en massproduktion av tidningar. De första tidningarna var dock förhållandevis dyra att producera och lästes i regel av flera människor i till exempel stadens/byns kaffestuga eller krog. Än idag hittar vi ju faktiskt ofta tidningar och tidskrifter på caféer och konditorier. På dessa offentliga platser samlades ofta sällskap med gemensamma politiska åsikter och på sätt fick många tidningar en uttalat politisk prägel. I takt med att lösnummerpriset sjönk tack vare teknologiska innovationer i tryckeri- och pappersbranschen och fler hade råd med sin egen tidning fick innehållet ett mer personligt tilltal, men det som stod i tidningen blev fortfarande - precis som idag – vanliga samtalsämnen.

Sent 1800-tal: tidningarna tjänar mer på att sälja annonser än på att sälja tidningar Bilder svåra att sätta i spalter, men teckenstorlek och typsnitt varieras Första tidningsannonser som dagens eftertextannonser; i liten text längst bak i tidningen, i bilaga eller ibland på förstasidan REKLAMFINANSIERADE TIDNINGAR REDAN PÅ 1800-TALET Redan i slutet av 1800-talet tjänade, som sagt, tidningarna mer på att sälja annonsutrymme än på att sälja tidningar. Men för annonsörerna hade de tidiga tidningarna, vilket vi också var inne på i redogörelsen för den svenska reklamens utveckling, stora begränsningar. Bilder gick inte att sätta i spalter och det enda som kunde varieras var typsnitt och teckenstorlek. De första tidningsannonserna såg därför ut som dagens eftertextannonser och samlades också oftast längst bak i tidningen (efter texten) (i anglosaxiska medier fanns annonserna dock ofta på tidningens framsida, enligt boken).

Joseph Pulitzer World (1883), enkelt och lättillgängligt språk Spännande rubriker Större annonser Lägre medelklass Nyanlända immigranter Stilistiska innovationer  effektivare tidningsreklam Pressen som tredje statsmakt, granskare av andra samhällsinstitutioner, oberoende av både näringsliv och politik PULITZERS WORLD I USA fick två välkända förläggare stor betydelse för utvecklingen av tidningsannonser: Joseph Pulitzer och William Randolph Hearst. När Pulitzer övertog New Yorktidningen World 1883 ville han göra en tidning som kunde läsas av nyanlända immigranter och lägre medelklass på ett enkelt och lättillgängligt språk. Han tog också deras parti, mot etablissemanget, för fackföreningar, för regleringar av handel och näringsliv. Hans tidning innehöll också spännande rubriker och större annonser ämnade att väcka läsarnas intresse. Tidningen blev en succé, fick en stor läsekrets och dess stilistiska innovationer banade väg för effektivare tidningsreklam. Pulitzers bidrag var att lägga grunden för pressen som tredje statsmakt, oberoende av både näringsliv och politik, en granskare av andra samhällsinstitutioner.

William Randolph Hearst HEARST Vad Hearst gjorde förutom att vara mediemogul framgår inte av texten.

Lokala varor Privatannonsörer och småföretag i eftertextannonserna Storstadstidningar och rikstäckande press användes även av nationella varumärken Hotad av specialtidskrifter, TV-nyheter och Internet Reaktion: ungdomligare profil, fetare rubriker, stjärnor och skandaler REKLAMEN I DAGS- OCH KVÄLLSPRESS Reklamen i dags- och kvällspress var bästa sättet att annonsera om lokala varor, eller privatmarknaden i eftertextannonserna. Dessa medier upprätthöll en ganska stor del av reklamkakan under och 90-talen. Storstadstidningar och rikstäckande press användes också av nationella varumärken. Trots att pressen förblev lukrativ för sina ägare hotades den av Internet, nyhetstidskrifter som gick mer på djupet och TV-nyheter. Reaktionen blev att även den anrikaste dags- eller kvällstidning försökte anta en mer ungdomlig profil, med fetare rubriker och större tonvikt på stjärnor och skandaler.

1960-tal: målgruppsanpassade tidningar
Tidningsbilagor med olika tema (olika dagar) ger möjlighet till riktad annonsering Ekonomi Resor Matlagning Som svar på alltmer målgruppsanpassade periodiska tidskrifter Specialreportage Fotojournalistik Helsidesannonser i färg ÖKAD SEGMENTERING (jfr livsstilsformatet) Trenden mot ökad segmentering inleddes under 1960-talet och idag kan man läsa om ungefär samma saker i dags- och kvällspress som i vecko- och månadsmagasinen, inte minst tack vare olika bilagor. Där står om resor, ekonomi, hälsa, träning och matlagning. De nationella dagstidningarna innehåller dessutom svindlande mängder information. Det skulle ta flera dagar att läsa hela New York Times söndagsbilaga (för att inte tala om DNs …). Ett exempel på hur reklambranschen påverkat tidningsbranschen är hur tidningarna på 1960-talet började indelas i bilagor med olika teman som ekonomi, resor, matlagning och så vidare, för att ge bättre möjligheter till riktad reklam. Denna förändring uppstod också ur ett behov att konkurrera med mer riktade tidskrifter - idag är det ju till exempel ingen större skillnad mellan Klick! eller Expressen Fredag och Se & Hör. Överlag har nyhetsjournalistiken på senare år inspirerats mycket av tidskriftsjournalistiken, med specialreportage, fotojournalistik, helsidesannonser i färg, med mera, både i ett försök att locka läsare och annonsörer.

Samma områden nu fokus för dags-/kvällspress och periodisk press: ekonomi, hälsa, träning, matlagning Men, tidningarna förser fortfarande andra medier med nyheter! Dagspressen alltmer omfångsrik (ex DN på söndagar)

Reklaminvesteringar i tidningar har dalat under 1990-talet Har dock förblivit viktigaste nyhetsmediet, förmedlar nyheter till andra medier Tjänar extra pengar på att paketera nyheter och information för TV och Internet TIDNINGAR FÖRSER ANDRA MEDIER MED NYHETER Trots dags- och kvällstidningarnas försök att omprofilera sig mot yngre och snävare målgrupper dalade reklaminvesteringarna i sådan press under hela 1990-talet. Men, dags- och kvällspressen har ändå förblivit det viktigaste mediet för att förmedla nyheter och annan förstahandsinformation, som sedan andra medier också utnyttjar (jfr TV-nyheterna: ”Västmanlands Läns Tidning rapporterar idag att medelålders kvinnor …”). Tidningarna kan därmed tjäna pengar på att paketera nyheter och information för TV och Internet. NÄTTIDNINGAR Detta är ju idag lättare än någonsin eftersom tidningarna också finns på Internet.

PRINT Vecko- och månadstidskrifter

Tidskrifter: periodisk press
Började som söndagstidningar (jfr The Sun) Mellan nyhetstidning och bok DEN PERIODISKA TIDSKRIFTEN – MELLAN TIDNING OCH BOK Under den långa period då en läsande publik gradvis växte fram i västvärlden hittade periodiska tidskrifter sin nisch någonstans mellan nyhetstidning och bok. Under sin utveckling har genren både påverkat och påverkats av andra medier. Tidskrifterna växte fram senare än dagspressen och i England först som söndagstidningar (jfr The Sun).

Nordamerika Tidskrifter med jordbrukstema eller religiös anknytning Massey’s Illustrated, publicerad av tillverkare av jordbruksmaskiner Storbritannien Pickwick Magazine Penny Magazine Sverige Allers Hemmets Veckotidning Allas Hemmets Journal NÅGRA TIDIGA TIDSKRIFTER De svenska tidiga tidskrifterna Allers, Hemmets Veckotidning och Året Runt har vi redan nämnt. I Storbritannien fanns tidskrifter som Pickwick och Penny Magazine, i USA fanns Harper’s (Bazaar), som bland annat publicerade noveller av författare som Mark Twain och anordnade författartävlingar. Tidskrifter med jordbrukstema eller religiös anknytning var också populära, liksom tidskrifter som gavs ut av företag, till exempel kanadensiska Massey’s Illustrated, som sedan 1882 publicerades av Massey-Harris, tillverkare av jordbruksmaskiner.

Till en början ej reklamfinansierad finkultur och kvalitetslitteratur i … Harper’s (Bazar) Atlantic Scribner’s Reader’s Digest (tog in annonser först på talet) Damtidningar Godey’s Peterson’s Många av de tidiga tidskrifterna i USA och Storbritannien var inte reklamfinansierade. Tidskrifter som Harper’s, Atlantic, Scribner’s och Reader’s Digest (som inte tog in reklam förrän på 1950-talet) publicerade finkultur och kvalitetslitteratur och ville inte söla ner sina sidor med annonser. Detsamma gällde damtidningar som Godey’s och Peterson’s.

Postordertidningar People’s Literary Companion, publicerad av tvålpulvertillverkaren E. G. Allen Noveller, artiklar om mode, rengöring och hygien Cyrus Curtis Tribute and Farmer Ladies’ Home Journal Saturday Evening Post RENA REKLAMTIDSKRIFTER REDAN PÅ 1800-TALET Men, redan på 1880-talet grundades tidskrifter enbart i reklamsyfte. Ett känt exempel är tvålpulvertillverkaren E. G. Allen, som grundade tidskriften People’s Literary Companion för att sälja tvålpulver tillsammans med noveller och artiklar om mode och hushållssysslor. Den här typen av tidskrifter kallades ofta Postordertidningar till följd av typen av annonser de hade (där man skulle beställa saker på postorder). DEN TIDIGE TIDNINGSMAGNATEN CYRUS CURTIS För den mest kända framgångshistorien på den amerikanska tidskriftsmarknaden i slutet av 1800-talet stod förläggaren Cyrus Curtis. Han började med den måttligt framgångsrika tidskriften Tribute and Farmer, men lanserade sedan med stor framgång Ladies’ Home Journal med hjälp av en massiv reklamkampanj och gick sedan vidare med att lansera Saturday Evening Post som 1910 hade en upplaga på mer än 2 miljoner.

Tidskrifter: periodisk press Bättre färgtryck och större annonser
USA Journal McClure’s Cosmopolitan Storbritannien Tit-bits Pearson’s Weekly Northcliffe’s Answers Canada Canadian Illustrated News BÄTTRE FÄRGTRYCK OCH STÖRRE ANNONSER Runt föregående sekelskifte medförde teknologiska förbättringar möjligheter till bättre färgtryck och större annonser ledde med tiden till alltfler reklamfinansierade tidskrifter, i Kanada Canadian Illustrated News, i USA Journal, McClure’s och Cosmopolitan, i Storbritannien Tit-Bits, Pearson’s Weekly och Northcliffe’s Answers.

Wallpaper (1996) Säljer stil till opinionsbildare InStyle (1994) Företrädare Entertainment Weekly Konkurrent Hello! Säljer mode, skönhet, inredning, recept och träningstips via kändisar TVÅ TRENDER: 1. MODE GENOMSYRAR VARDAGEN Två viktiga trender i damtidningarna kan noteras . Den ena var att mode spred sig till alla delar av livet. Detta syns allra tydligast i lanseringen av tidningen Wallpaper Den lärde en ny generation yuppies hur de skulle kunna ägna sig åt iögonfallande konsumtion utan att vältra sig i den. Detta åstadkoms genom att ägna mycket utrymme åt modernism, art deco, livsstil som konst och hemmet som galleri. Modeller av båda könen i designerkläder och med frånvarande blickar befolkade de glansiga sidorna. Wallpapers design lät sig inspireras av Bauhaus, formalism, vitt på vitt, minimalism, med en nypa av 60-talets OP-konst och 70-talets ryamattor. Stilen kopierades sedan av vinbarer i London, hotell i New York och restauranger i Paris. Den var igenkänd och attraktiv även för dem som inte läste tidningen och det var tidningens förmåga att sprida denna stil som lockade reklampengar. Wallpaper fick global spridning, men inom en liten målgrupp på ca 150,000 läsare, dock tillhörande den opinionsbildande samhällseliten. Detta trots att den egentligen bara sålde yta, i motsats till den feministiska M. Magazine, med hela tre miljoner läsare, som ändå gick i konkurs på 1990-talet, eftersom den inte lockade någon målgrupp som annonsörerna fann attraktiv. 2. KÄNDISKULTUR OCH MODE Den andra trenden är kopplingen mellan livsstil och kändiskultur talets modemagasin hade lärt sig av Hollywood och ”skapade” supermodeller som Naomi Campbell, Claudia Schiffer och Cindy Crawford. Men på 1990-talet var det kändisarna som ersatte supermodellerna på modemagasinens framsida. Denna sammansmältning mellan mode och kändisar var en del av en mer generell expansion av så kallad underhållningsjournalistik under 1980-talet. Människor över hela världen fascinerades av kändisvärlden och nöjesbranschen. Publikationer som Entertainment Weekly red på vågen av hunger på kändisinformation. Läsarna ville veta om Hollywood, både framför och bakom scenen. Tidskriften InStyle lanserades på den amerikanska marknaden 1994 och var ett av de mest framgångsrika exemplen på föreningen av läsekrets och kändisliv. InStyle hade skapats av Time Inc. för att förhindra att reklampengar gick till den europeiska konkurrenten Hello!, som samtidigt introducerades i USA. I Hello! Visade kändisar upp sina hem, sina bröllop och sina barn. InStyle tog detta format ett steg längre och filtrerade damtidningarnas format med mode, skönhet, inredning, recept och träningstips genom kändisarnas liv. InStyle försåg sina läsare med information om vilka varumärken kändisarna använde, deras favoritrestauranger, dieter och kärleksförhållanden. Den här tidningen kom att ses som ett hjälpmedel att välja rätt för de människor som kan göra vilka val de vill. Typläsaren var en 34-årig, heltidsanställd, yrkesarbetande med en medianinkomst på $65,900 per hushåll. Dess tidningsredaktör menade att kändisarna tedde sig verkligare för läsaren än modetidningarnas modeller, eftersom de hade samma bekymmer som dem – att balansera arbete och privatliv, välja klädsel, välja livsstil. De har större bankkonto, men är ändå riktiga människor. Men det var viktigt att hitta rätt tonläge. Om kändispresentationerna alltför tydligt vädjade till läsarnas statusbehov skulle de verka nedlåtande och förolämpande. Enligt redaktörerna på InStyle undvek man detta genom att göra kändisarna mänskligare. För att läsekretsen skulle kunna behålla sin individuella identitet och samtidigt åtnjuta ökad status genom att associera sig med kändisarna måste man framställa kändisarna som autentiska, hårt arbetande människor. InStyle gjorde det också lättare för sina läsare att köpa de produkter och varumärken som förekom i tidningen genom att förse dem med telefonnummer och webbadresser. År 1998 köpte 243 annonsörer reklamplats i InStyle, inklusive alla ledande kosmetika-, mode-, bil och möbelmärken. I slutet av 1990-talet fanns också planer på att expandera till den tyska och australiensiska marknaden, samt TV-sändningar i ABC och Lifestyle Television.

Andel av reklamkakan har ökat under och 2000-talen Damtidningsmarknaden expanderar kraftigt under och 90-talen, får viktig roll i utvecklingen av dagens livsstils- och kändiskultur Arbetande kvinnor hinner inte titta på TV, men bläddra i veckotidningar Cosmopolitan Glamour ÖKAD MÅLGRUPPSINRIKTNING FRAM TILL IDAG Vecko- och månadspressen var pionjärer när det gällde att nå nischade målgrupper och har spelat en nyckelroll i utvecklingen av dagens livsstils- och kändiskultur. Under 1990-talet har andelen av reklamkakan som lagts på tidskriftsreklam ökat i respons på marknadens allt större fragmentering eller demassifiering. Vecko- och månadspressen har länge försett sina läsare med både drömmar och information, inte sällan i form av köptips. Man kan lära sig mycket genom att studera den här typen av tidskrifter. Damtidningsmarknaden växte kraftigt under 80- och 90-talen. Med alltfler kvinnor på arbetsmarknaden istället för hemma med barnen blev den kvinnliga målgruppen svårare att nå via TV. Men många kvinnor bläddrade i damtidningar medan de pendlade till jobbet, på lunchen eller på gymmet. Arbetande kvinnor med höga inkomster var intresserade av att införskaffa resurser, information och råd om hur de skulle kunna konstruera sig framgångsrika livsstilar. I början av 2000-talet ökade reklaminvesteringarna i damtidningar ganska kraftigt. Flera av Storbritanniens största annonsörer ökade sin printbudget, exempelvis COI, Procter & Gamble, BT, Renault och L’Oreal, samtidigt som de minskade sin TV-budget. De populäraste tidningarna att annonsera i var modemagasin som Cosmopolitan och Glamour.

Tidskrifter: periodisk press alltfler nischmålgrupper
Damtidningar lanserar flicktidningar Elle Girl Teen Vogue Cosmo Girl Killtidningar GQ Esquire FMH Maxim Datatidningar Wired Affärstidningar Bloomberg Personal Finance Family Money Individual Investor SmartMoney Worth Your Money Många framgångsrika damtidningsformat lanserade också specialutgåvor för unga läsare, som köper mycket mode, vill vara vuxna och ständigt är förälskade i diverse popstjärnor, till exempel Elle Girl, Teen Vogue och Cosmo Girl. De tonåriga läsarna var intresserade av kändisar och shopping snarare än frågesporter, korsord och recept. Andra framgångsrika nischtidskrifter under den här perioden inkluderar datormagasinet Wired, affärstidningar som Bloomberg Personal FInance, Family Money, Individual Investor, SmartMoney, Worth och Your Money; hälsomagasin och ”killtidningar” (i motsats till herrtidningar) som GQ, Esquire, FMH och Maxim. Många av dessa tidskrifter fick global spridning under 1990-talet.

Tidskrifter: periodisk press alltfler nischmålgrupper
Magalogs Lucky Cargo Shop Etc. Red Pages i Sverige Searskatalogen för 100 år sedan Den senaste typen av tidskrifter gör inte gränsen mellan annonser och redaktionellt material suddigare – den suddar helt enkelt ut den. Här finner vi titlar som Lucky, Cargo och Shop, Etc., inspirerade av trender på den japanska mediemarknaden, som under de senaste åren har utvecklat formatet ”magalog”, det vill säga en tidskrift som helt och hållet består av produktreklam (jfr Searskatalogen för knappt hundra år sedan, eller Red Pages i Sverige). Här handlar läsningen om produkter och varumärken, inte om kändisar eller fotomodeller, och det finns detaljerad information om var produkterna kan köpas. De första tidskrifterna av den här typen riktade sig mot kvinnor, men nu finns också sådana tidskrifter riktade mot män och heminredningsmålgruppen.

Reklamfinansieringens konsekvenser för pressen
Spiral av positiva effekter Lägre tidningspriser och bättre innehåll Fler köpte tidningar Annonserna fick större räckvidd Mer betalt för annonser Och så vidare … Möjliggjorde etablering av senare massmedier, exempelvis uppköp av radio- och TV-stationer REKLAMFINANSIERINGENS KONSEKVENSER FÖR TIDNINGAR OCH TIDSKRIFTER Reklamfinansieringen av tidningar och tidskrifter gav upphov till en spiral av positiva effekter: tidningspriserna kunde sänkas och innehållet förbättras -> fler köpte tidningar -> annonserna fick större räckvidd -> man kunde ta bättre betalt för annonsplats, och så vidare. Den här principen låg sedan till grund för etablerandet av senare massmedier.

Tidskrifter får konkurrens av radio
1920-tal: läsarpaneler (readership ratings) Ex Starch readership ratings Underlag till innehåll tillsammans med insändare och ”know-how” (ständig omvärldsanalys) Samma metod kan användas för att utvärdera reklam TIDSKRIFTER BÖRJAR MED LÄSARUNDERSÖKNINGAR Under 1920-talet lanserades en mängd nya tidskrifter i USA, men de flesta blev inte långlivade. De konkurrerade inte så mycket med nyhetstidningarna, som ofta var lokala/regionala, som med rikstäckande radio. Tidskrifterna svarade med att utveckla tjänster som var attraktiva för annonsörerna, såsom läsarpaneler. Därvid upptäcktes mönster av olika tidningar som intresserade samma läsare, vilket möjliggjorde en effektivare annonsplacering. Daniel Starch var en känd pionjär ifråga om sådana här läsarundersökningar. Under 1930-talet hade det uppstått en cirkel av effekter där marknadsundersökare påverkade medierna som påverkade reklambyråerna som påverkade annonsörerna som påverkade konsumenterna som påverkade marknadsundersökarna, och så vidare. Tidskrifternas ”readership ratings" användes för att utforma innehållet, vid sidan av insändare och reportrarnas know-how (ständiga omvärldsanalys). Samma metod kunde användas för att utvärdera reklam.

Tidskrifter får konkurrens av TV
1950-tal: tidskrifter får allt snävare fokus, liksom tidskriftsreklamen Alkoholreklam i Maclean’s (Ca) Reklam för kläder och skönhetsprodukter i damtidningarna I Sverige: familjetidningar (ex Allers, Hemmets Veckotidning) blir damtidningar TIDSKRIFTSREKLAMEN SPECIALISERAS Med introduktionen av TV och TV-reklam på 1950-talet inleddes en period av hård konkurrens för periodiska tidskrifter. De som överlevde gjorde det i regel genom att specialiserar sig på olika demografiska och intressemålgrupper. Därmed specialiserades också tidskriftsreklamen; i Maclean’s, en populär kanadensisk tidskrift med nyhetsfokus, förekom mycket alkoholreklam, damtidningarna dominerades av reklam för kläder och skönhetsprodukter. I Sverige överlevde ju flera av de allmänt hållna periodiska tidskrifterna (till exempel Allers, Hemmets Veckotidning, Året Runt) och fick inte ett damtidningsfokus förrän senare (och läses ju än dag av pensionärer av båda könen).

Tidskrifter konkurrens av TV
1950-tal: Specialtidskrifter Tennis Photography Skiing Computers Advertorials Controlled circulation magazines Intressanta målgrupper för annonsörerna är De unga De rika Samhällselit/opinionsbildare Fler tidskriftsformat utvecklas för dessa målgrupper ALLTFLER NISCHADE TIDSKRIFTER I 1950-talets USA uppstod också många specialisttidningar som Tennis, Photography, Skiing och Computers. Med början i affärstidningar som Fortune, men senare också i mer specialiserade tidskrifter, började man med så kallade Advertorials, avsnitt av tidskriften där reklam och redaktionellt material går hand i hand. Detta sägs öka ad recall (fri eller hjälpt erinran, vilket det är framgår inte) med 30 procent, det vill säga en tredjedel (och här hade man väldigt gärna velat ha en referens). Ett annat intressant fenomen som jag är osäker på om vi har i Sverige (däremot har vi ju tidskrifter som vänder sig till sådana målgrupper) kallas controlled circulation magazines som skickas gratis till ett välbärgat urval som kan tänkas ha intresse för dess annonser (Red Pages skulle kunna vara en motsvarighet, men den får väl alla). Överlag sägs tidskrifter med en mer välbärgad läsekrets vara intressantare för annonsörer, och därmed finns fler tidskrifter som vänder sig till den typen av läsare.

1920-tal: Pressen får konkurrens av radio
Storbritannien Tidningsbranschen kämpar aktivt för public servicemonopol i radio Påminner mer om utvecklingen i Sverige USA Tidningsförlagen köper radiostationer och används för att marknadsföra tidningar Men, radio övertar också mycket av reklamen för nationella varumärken för … Livsmedel Läkemedel Tobak Tvål OLIKA UTVECKLING I STORBRITANNIEN OCH USA Den brittiska tidningsbranschen bekämpade aktivt introduktionen av kommersiell radio och senare TV av uppenbara skäl – ökad konkurrens. Detta inverkade också på att public service fick monopol på brittisk radio i och med ett beslut av den s k Sykes Committee. I USA följde utvecklingen ett annat spår. Där köptes många radiostationer av tidningsförlagen, som ett nytt sätt att marknadsföra sina tidningar. År 1933 ägdes 28 procent av amerikanska radiostationer av tidningar, i synnerhet storstadsstationer. Under depressionsåren ökade i USA mängden radioreklam medan mängden tidningsreklam minskade, men förändringarna var måttliga. Det var framförallt stora nationella varumärken som hade råd med radioreklam och de sålde livsmedel, läkemedel, tobak och tvål - dessa produkter stod för två tredjedelar av all radioreklam 1931. I USA var radio, som sagt, redan från början ett reklammedium, medan reklamradio i Storbritannien förbjöds, mycket till följd av ett motstånd från tidningsbranschen. Detta fick konsekvenser för reklambranschens utveckling i de båda länderna. I USA fick reklambyråerna ökad frihet och blev tidigare en självständig kraft (institution) som kunde påverka den kommersiella utvecklingen, medan de i Storbritannien fortsatte att vara beroende av pressen och printreklamen. Jag nämner detta eftersom det förklarar varför utvecklingen i Sverige var ytterligare fördröjd.

Radio i USA Inledande motstånd mot att låta reklamen ”förorena” radio, men … 40% av amerikanska radiolicenser köps av radiotillverkare som gör reklam för radio (m m) Program sponsras av företag (drygt 30% tidigt 30-tal) Gillette om skäggmode Varuhus om klädmode RADIOTILLVERKARE KÖPER RADIOKANALER Inte heller i USA var det självklart med reklamradio. Där fanns också ett motstånd mot att låta reklamen "förorena" finkulturella radiosändningar. Men eftersom en stor andel (ca 40%) av radiolicenserna köptes av återförsäljare och tillverkare av elapparater (d.v.s. radioapparater) var en stor del av radiosändningarna redan från början inget annat än reklam. ANNONSÖRER SPONSRAR (SPELAR IN) HELA PROGRAM Dessutom sponsrades en del program av företag. Gillette sponsrade ett program om skäggmode och flera varuhus sponsrade modeprogram. Trots detta visste annonsörerna inte alltid vad de skulle göra med radion sponsrades 20 procent av programmen, 1931 hade andelen stigit till 36 procent.

Radio i USA Andra hälften av 1920-talet: radioprogram utformas för att locka annonsörer att köpa annonsplats och nå sina kunder (efter pressens modell) Nätverk köper upp radiostationer Endast 6% nätverksägda radiostationer 1922 97% 1947 REKLAMSPOTAR I RADIO FRÅN SENT 20-TAL Men, de stora annonsörerna (för nationella varumärken) fattade galoppen och redan under andra hälften av 1920-talet hade samma mönster etablerats i radio som i tidningar och tidskrifter: programmen utformades för att locka annonsörer att köpa annonsplats och nå sina kunder. Företagen insåg ganska snabbt att de inte var experter på att göra radioprogram. Det blev dessutom dyrt. RADIOSTATIONERNA GÅR SAMMAN I NÄTVERK Radiostationerna gick också samman eller köptes upp av olika nätverk; 1922 hade endast 6 procent av radiostationerna kopplingar till större nätverk, 1947 hade andelen stigit till hela 97 procent.

Radio i USA Lord & Thomas
Utvecklade populäraste programmet Amos ’n’ Andy för Pepsodent Tredubblad försäljning Ansåg dock att det fanns bättre sätt att göra radioreklam än att sponsra program och nämna produkter Började med ”modern” radioreklam för American Tobacco Company (dock fortfarande live) AMOS & ANDY BY LORD AND THOMAS FOR PEPSODENT En riktig framgångssaga var Amos ’n’ Andy, ett program som utvecklats för Pepsodent av reklambyrån Lord and Thomas. Det blev snabbt det populäraste radioprogrammet och tredubblade Pepsodents försäljning. RADIOSPOTAR ISTÄLLET Chefen för byrån ansåg emellertid att det fanns bättre sätt att göra reklam i radio än att sponsra program och i förbigående nämna företagets produkter och började utveckla radioreklam mer lik den vi känner idag för American Tobacco Company.

Radio i USA : Sponsorer och reklambyråer producerar tillsammans radioprogram Programmen var reklamen Annonsör i bås i studion dirigerar sista-minuten-ändringar ANNONSÖRER OCH REKLAMBYRÅER PRODUCERAR RADIOPROGRAM TILLSAMMANS Från och med 1920-talet och fram till andra världskrigets början var det sponsorerna och reklambyråerna som tillsammans producerade amerikanska radioprogram. De anställde programledare, skådespelare, regissörer och musiker och producerade sedan programmen i nätverkens lokaler. Nätverken hade ingen kontroll över programmens innehåll och ville inte ha det heller. Programmen var reklamen. Ofta fanns i radiostudion ett särskilt bås där en representant för sponsorn satt beredd att införa eventuella sista-minuten-förändringar.

Radio i USA Schwimmer & Scott Advertising (1936)
Var först med förinspelad radioreklam och program, vilket gav möjlighet att köpa reklamplats (spots) i programmens reklampauser (slots) Tidigare hade reklamen varit direktsänd, vilket krävde heltidsanställda uppläsare, inspelningsteam m m FÖRINSPELADE REKLAMPAUSER Det var också en reklambyrå, Schwimmer and Scott Advertising, som låg bakom idén med förinspelad radioreklam och program. Därmed kunde man enklare köpa reklamplats, så kallade radiospotar. Detta blev förstås mycket billigare än att sända reklam i direktsändning, vilket man gjort tidigare.

II VK: Reklamen blir krigspropaganda
(War) Advertising Council Ta värvning, bli lotta, köp ”war bonds” Början till PR: Företagets varumärke i fokus, snarare än produktens KRIGSPROPAGANDA I RADIO Under andra världskriget skapades en ny genre i amerikansk reklam som välkomnades av annonsörer och reklambyråer utan särskilt mycket att sälja, eftersom det rådde brist på många varor. Istället började man skapa krigsreklam eller vi kanske snarare skulle säga krigspropaganda, där man uppmuntrades att ta värvning som soldat eller lotta eller köpa aktier för att finansiera kriget, s k war bonds. Annonserande företag fick också goodwill genom att visa hur de stödde den amerikanska krigsinsatsen. I detta syfte grundades branschorganisationen War Advertising Council, som efter kriget bytte namn till Advertising Council. Detta var enligt Leiss & co början på en sammansmältning mellan amerikansk reklam och PR, vilket innebar att företagets varumärke (snarare än rena produktvarumärken) och renommé ofta var i fokus för reklamen.

Efterkrigstidens radio
1950-tal: Nationella varumärken överger radio för TV Radion målgruppsinriktas som svar på TV Olika musikgenres, talk shows, sport eller nyheter Utvecklingen fortsätter under 1980/90-talen Radio betraktas som intimt och pålitligt medium med förmåga att påverka både opinionsbildare och lagstiftare Billig radioreklam gör att budskapet kan upprepas flera gånger Bilradio för pendlare Radiomusik för ungdomar ”SKVALMUSIK” I RADIO Under 1950-talet fann sig radiobolagen oförmögna att konkurrera med TV om de nationella annonsörerna. De reagerade genom att istället rikta in sig på lokala marknader samt intresse- eller nischmålgrupper. Radiostationerna fragmenterades och specialiserade sig på vissa musikgenrer som jazz, progressiv rock, country, med mera. Andra specialiserade sig på talkshows, sport eller nyheter. Varje format utformades alltså för att attrahera en distinkt målgrupp. Således växte antalet radiostationer under och 90-talen och lockade stora mängder lokala annonsörer, vars budskap var mer relevanta för målgruppen. BILRADIO Under och 90-talen började alltfler amerikaner arbeta hemifrån, samtidigt som andra pendlade allt längre (naturligtvis med bil) och då kunde lyssna på radio. Radioreklamen var också billig och gjorde att budskapet kunde upprepas flera gånger. Radion såldes som ett intimt och pålitligt medium som ansågs kunna påverka både opinionsbildare och lagstiftare. Den var också populär bland ungdomar.

Radio Storbritannien Sverige Pressen lobbar för public serviceradio
British Broadcasting Corporation (BBC) konkurrerar under 1930-talet med många privatägda, kommersiella radiostationer som sänder från kontinenten Radio Luxemburg Kommersiell radio tillåts 1972 Sverige Sveriges Radio (SR) dominerar före 1980/90-tal Under 1960-talet sänder s k piratradio (Radio Syd och Radio Nord) från båtar Tonåringar lyssnar på Radio Luxemburg från kontinenten RADIO I STORBRITANNIEN I Storbritannien tog radions utveckling en helt annan väg. Tidningarna, som inte köpt upp några radiostationer, men bevittnat den amerikanska utvecklingen, blev en drivande kraft i förbudet mot kommersiell radio och istället bildades public service-företaget BBC – British Broadcasting Corporation, vars radiosändningar hade ett folkbildande syfte. Under 1930-talet konkurrerade BBC i många delar av Storbritannien med många privatägda, kommersiella radiostationer som sände från den europeiska kontinenten, t.ex. Radio Luxemburg. Under 1960-talet kom en ny sådan våg, som i Sverige motsvarades av de kommersiella radiokanalerna Radio Syd och Radio Nord, som kallades piratradiostationer eftersom deras illegala sändningar skedde till sjöss. Men tillbaka till Storbritannien, där kommersiell radio blev tillåten år 1972.

TV Storbritannien Canada USA 1936: BBC
1954: Kommersiell TV som dock bara fick sända reklamspotar, inte hela program Canada Merparten av befolkningen kan titta på amerikansk kommersiell TV 1968: Inhemsk TV-reklam tillåten USA 1939: NBC sänder från världsutställningen i NY, följs snart av CBS System där nätverken får köpa TV-licenser utvecklas 1957: TV når 97% av USAs befolkning och 82% av hushållen äger TV-apparat TV FÅR SITT GENOMSLAG I Storbritannien påbörjade BBC begränsade TV-sändningar 1936 och kommersiella TV-stationer blev tillåtna Dock fick de bara sända reklamspotar, inte hela program, för att undvika den amerikanska utvecklingen, där reklamen även i TV var programmen. I Canada kunde merparten av befolkningen titta på kommersiell, amerikansk TV och en del kanadensiska företag sände reklam i amerikanska TV-kanaler. Men det var först 1968 som kommersiell TV blev tillåten. I USA påbörjade NBC de första TV-sändningarna, från världsutställningen i New York 1939, och följdes snart av CBS. Snart etablerades ett system där nätverken fick köpa TV-licenser nådde TV 97% av USAs befolkning och 82% av alla hushåll ägde en TV-apparat.

Press och radio får konkurrens av TV
Efter II VK börjar radio konkurrera med tidningarna om lokala annonsörer i och med att nationella VM övergår till TV Men, olika medier har olika kvaliteter Tidningar och radio: informativ reklam till lokala/regionala målgrupper TV: känsloförhöjande (transformativ) reklam genom kombination av ord och bild, dock mindre lämpligt för detaljinformation Konkurrensen mellan tidningar och radio (20-/30-tal) hårdare än konkurrensen mellan tidningar/radio och TV (50-tal) Tidskrifter och TV konkurrenter snarare än radio och TV PRINT, RADIO OCH TV HAR OLIKA KVALITETER Det var först efter andra världskriget som radio på allvar började konkurrera med tidningarna om lokala annonsörer, i och med att nationella varumärken alltmer övergick till TV-reklam. Men, tidningar, radio och TV har olika kvaliteter som reklammedier. Medan tidningar, liksom i viss mån radio, lämpar sig väl för produkter som kräver mycket information och vänder sig till regionala och lokala målgrupper, passar TV bättre för produkter där det är viktigt att skapa rätt känsla med kombinationen av ljud och bild. Däremot är TV mindre lämpligt för att förmedla detaljerad information som ofta måste läsas flera gånger. Därför var konkurrensen mellan tidningar och TV inte så omfattande som vissa velat påstå. Konkurrensen mellan TV och tidskrifter var dock hårdare, eftersom båda lämpade sig väl för transformativ reklam (färgbilder).

TV Tidig amerikansk TV övertog radions struktur med sponsorproducerade program, ett system som i viss mån lever kvar, t ex I Love Lucy (Philip Morris) Gilmore Girls (Johnson&Johnson) Roomservice (Måleriförbundet) HELA SPONSRADE PROGRAM FÖRSTA TV-REKLAMEN TV fick samma struktur som radio tidigare haft: sponsorer kontrollerade programmen, vanligtvis en sponsor per program. Det här systemet finns fortfarande i viss mån, där till exempel Johnson&Johnson producerar Gilmore Girls. Här i Sverige är det ju måleribranschens förbund som ligger bakom Room Service, där man aldrig ser någon sätta upp tapeter.

TV De amerikanska TV-nätverken var ansvariga för vad som sändes, men fick inte producera program Skulle garantera mångfald och demokrati Istället producerade sponsorer likriktade program och det rådde kaos i tablåerna Nätverken ville då införa ”magazine programming” med reklamspotar mellan programmen (à la tidningsreklamen) Annonsörer protesterar: varför nöja sig med 60-sekunders reklamfilmer när man kan få halvtimmeslånga program? TV-NÄTVERKEN ANSVARIGA FÖR SÄNDNINGAR, MEN FICK EJ PRODUCERA EGNA PROGRAM De amerikanska TV-nätverken var ansvariga för vad de sände, men vad de sände bestämdes av sponsorerna. Det här var ingen idealisk lösning för nätverken, dessutom rådde kaos i tablåerna. Man försökte råda bot på det här genom att införa magazine programming, med reklamspotar mellan programmen, som vi har idag. Programmen skulle då istället göras av produktionsbolag (också som idag). Men förslaget var inte populärt bland annonsörerna. Varför nöja sig med enminuters reklamspotar istället för halvtimmeslånga program?

TV Två faktorer bidrog ändå till införseln av ”magazine programming”:
Bedrägerier i frågeprogram (”quiz shows”) som Queen for a Day och Price is Right Programproduktion för dyrt för sponsorer Nätverken anlitade produktionsbolag som producerade målgrupps-anpassade sitcoms och talkshows. MAGAZINE PROGRAMMING MED REKLAMSPOTAR INFÖRS Två faktorer bidrog ändå till att den här förändringen gick igenom: Bedrägerier i frågeprogram (quiz shows), som ofta gick ut på att konsumera, t ex ”Queen for a Day” och ”The Price is Right”. 2. Programproduktionens ekonomi. Det var dyrt för sponsorerna att anlita reklambyråer för att producera hela TV-program, inklusive anlitande av kända skådespelare och hyra av nätverkens lokaler. Nätverken anlitade istället produktionsbolag, vars kärnkompetens var att producera TV-program, där reklamplats sedan såldes till annonsörer. Programmen skulle rikta sig till särskilda målgrupper som passade olika annonsörer.

TV Publiken blir valuta … Betalar för
För reklambyrån som förmedlar annonsplats För TV-bolagen som säljer reklamplats Betalar för Räckvidd (reach): andel av publiken som nås minst en gång under bestämd tidsperiod; priset anges i cost-per-thousand (CPT) Först alla (tittade på samma TV) Senare målgrupp TITTARNA HUVUDVALUTA FÖR TV-BOLAG OCH ANNONSÖRER Publiken blev både reklamens och TV-programmens valuta. Detta blir tydligt när man tittar på hur priserna på reklamspotar sätts. Dels betalar man för räckvidd (reach), hur många som nås av reklamen, och priset uttrycks då ofta som cost-per-thousand (CPT). Till en början var detta det enda man betalade för, eftersom alla i princip tittade på samma TV.

TV TV-bolagen börjar ta mer betalt för vissa målgrupper (program, tider) som annonsörerna värdesätter, främst … Ungdomar Livslång lojalitet? Välbärgade storstadsbor Har råd att pröva nya dyrare produkter Grunden till dagens ungdomsfixering i reklam och medier? PRISDISKRIMINERING EFTER TITTARNAS MÄNGD OCH ATTRAKTIVITET Ju mer fragmenterad TV-marknaden blev, desto tydligare blev det att olika målgrupper varierade i värde för annonsören och därmed började TV-bolagen också ta mer betalt för vissa målgrupper. Detta ledde till att utbudet av TV-program i första hand kom att vända sig till unga, välbärgade storstadsbor, på bekostnad av äldre, fattigare landsortsbor, eftersom de tidigare hade råd att pröva nya, dyrare produkter och skulle förbli lojala under lång tid. Det här kan alltså ses som en delförklaring till den ungdomsfixering som många menar råder både i reklam och TV-program. DYRT ANNONSERA HOS FOX – NÅR UNGDOMARNA Under och 90-talen gynnades de medier som kunde nå nischmålgrupper av annonsörerna inträdde det nya TV-bolaget Fox på den amerikanska TV-marknaden. Dess konkurrensfördel gentemot de stora etablerade bolagen (ABC, NBC och CBS) var att man var bra på att nå den unga, eftertraktade målgruppen. Amerikanska annonsörer betalar mastodontsummor för att nå denna målgrupp, eftersom det hävdas att ungdomarna får alltmer pengar att röra sig med och under ungdomsåren bildar livslånga varumärkespreferenser (vilket inte nödvändigtvis stämmer). Liknande strategier följdes av nischade TV-kanaler i både USA och Storbritannien, liksom så småningom i övriga Europa. Annonsörerna fröjdades, eftersom det blev både billigare och mer effektivt att köpa reklamutrymme i dessa nischade kanaler. Samtidigt, vem var det som ägde alla dessa specialkanaler? Jo, de stora mediemonopolen.

TV Från sponsorernas ”anthology series”, fristående TV-teater, på 50-talet … till produktionsbolagens episodformat, TV-serier, ofta i medelklassmiljö på 60/70-talen As the World Turns Hem till gården På 80-talet alltfler TV-serier i överklassmiljö för att uppmuntra till konsumtion Dallas Dynastin Falcon Crest Reklamformat i barnprogram som Sesame Street Batman FRÅN ”TV-TEATER” (ANTHOLOGY SERIES) … Konsekvensen av införseln av systemet med reklampauser blev för programkvaliteten det rakt motsatta än vad som var tänkt. Sponsorerna hade i regel sänt s k anthology series, fristående avsnitt med olika handling och skådespelare. Eftersom man spelade in i direktsändning utspelade de sig vanligen inomhus och skildrade konflikter mellan människor. … TILL TV-SERIER (EPISODE FORMAT) När produktionsbolagen fullständigt tog över på 1960-talet ersattes antologiformatet med ett episodformatet, det vill säga TV-serier som pågick vecka efter vecka. Eftersom man nu börjat med förinspelade program utspelade sig dessa i fler och mer påkostade miljöer, både inomhus och utomhus, men karaktärerna var ofta dåligt utvecklade och handlingen tunn. Delvis för att uppmuntra till konsumtion gick de från medelklassmiljön i ”As the World Turns” till överklassmiljöer i t ex ”. Leiss & Co menar också att en del TV-program under den här perioden tar intryck av reklamen, t ex Sesame Street.

TV Under 1980-/90-talen försämras TVs relativa ställning, men förblir ändå främsta reklammedium Innovationer som videon, fjärrkontrollen och på sistone s k personaliserad television gör det lättare att undvika TV-reklam Far i huset bestämmer över fjärrkontrollen, men mor och barn har ändå var sin egen TV VIDEO, FJÄRRKONTROLL OCH INTERNET FÖRSÄMRAR TV:s SITS Under och 90-talen förblev TV högsta hönset i det kommersiella systemet, även om dess ställning försämrades. Innovationer som videon och fjärrkontrollen gjorde det lättare att skippa reklamen och utbudet av TV-kanaler ökade. Båda dessa förändringar innebar försämrade möjligheter att nå konsumenter via TV-reklam. Far i huset var oftast den som hade makten över fjärrkontrollen, men de flesta hushåll hade ändå fler TV-apparater, så alla kunde se vad de ville.

TV USA: Alltfler nischade kanaler
ESPN (1979) Fox (1980) CNN och MTV (1981) Försprång ger möjlighet att sälja format till Europa Sesame Street Survivor (?) Vem vill bli miljonär? Fortfarande billigaste sättet att producera TV Nya hybridformer mellan TV och Internet, får dock långsammare spridning än väntat Internet med webb-TV och nedladdning av filmer, samt fildelning av mp3-filer och bootlegs skapar dock problem ALLT FLER NISCHADE KANALER Redan i slutet av 1970-talet uppstod de första helt nischade kanalerna i USA, såsom sportkanalen ESPN (1979), nyhetskanalen CNN (1981) och musikkanalen MTV (1981). Från att 2-8 kanaler fanns tillgängliga för amerikanska hem ökade siffran mellan till 8-40 och i slutet av 1990-talet fanns över 200 kanaler. I Storbritannien fanns 4 kanaler fram till och med 1980-talet, varefter en kraftig expansion ägt rum. TV KÖPER IN FÄRDIGA PROGRAMFORMAT Tillväxten av nya TV-kanaler var långsammare i Europa, där boken nämner Sverige, med bara två public servicekanaler långt in på 1980-talet (TV3 lanserades ju 1987). USAs försprång ledde till att man framgångsrikt kunde sälja format som MTV, Sesame Street, Survivor (som ju i och för sig såldes från Sverige till USA, som formatet Robinson), och Vem vill bli miljonär? Trots att mängder av nya programformat nu utvecklas också i Europa och Asien är det billigaste sättet att producera TV fortfarande att köpa in färdigutvecklade amerikanska format. TV + INTERNET = RÖRLIGA MEDIA Digital-TV innebar en mängd olika tekniska innovationer för TV-publiken, under namn som TiVo, OpenTV, ReplayTV, UltimateTV och webb-TV. Med en TiVo-box kan man låta bli att spela in reklamen, med UltimateTV kan men titta på två program samtidigt. Dessutom finns en mängd hybridformer mellan TV och Internet, där man kan koppla upp sig till en hemsida via TV för att till exempel göra köp av de plagg som kändisarna på TV har på sig. Dessa innovationer innebär också goda möjligheter att spåra konsumenternas beteenden för användning i marknadskommunikationsplaneringen. HOT OCH MÖJLIGHETER Spridningen av alla dessa nya teknologier har emellertid inte varit problemfri. Bootlegs och MP3-filer säljs eller nedladdas utan betalning, till skivbolagens förtret. Dessutom har adoptionen av den nya tekniken varit långsammare än väntat. Det verkar helt enkelt inte som så många vill ha interaktiv TV.

TV Till skillnad från pressen lider TV av en tidsmässig begränsning: dygnet har bara 24 h Kan inte utöka sidmängd, utökar istället reklamtid (idag upp till 20 min/h i amerikansk TV) Resultatet blir brus (clutter) I USA läggs $800 per person på reklam, att jämföra med ett genomsnitt på $40 i övriga världen USA spenderar mer på reklam än alla andra länder tillsammans RELATIV REKLAMTID I TV ÖKAR I USA (till skillnad från i printmedia) Under 80- och 90-talen ökade också andelen reklam i TV. Till skillnad från tryckta medier, där det är lätt att lägga till några extra sidor, begränsas TV av dygnets 24 timmar. Enda sättet för TV-bolagen att öka lönsamheten blev därmed att öka reklamtiden. I USA finns, som sagt, inte längre några regleringar av hur många minuter per sändningstimme som får ägnas åt TV-reklam, vilket det däremot finns i de flesta andra länder. Snittet i USA är idag 11 minuter, i brittisk TV 9. Om man däremot tittar på ”prime time” (18-22) i amerikansk TV ökar den här tiden till mellan 15 och 19 minuter. När Disney övertog ABC 1995 oroade sig till exempel ABCs nyhetsankare Peter Jennings för att han skulle bli tvungen att läsa nyheter i Musse Pigg-öron. Det behövde han inte, men däremot tvingades ABC sända mer reklam och är nu det mest reklamtyngda TV-bolaget i USA. Och USA är det mest reklamtyngda landet. Annonsörer i USA spenderar omkring $800 dollar per person och år, medan de annonspengar som läggs på människor i andra länder är i genomsnitt $40 dollar. Den amerikanska reklambranschen investerar mer i reklam än alla andra länder tillsammans.

TV Brus gör att publiken zappar, spolar över, stänger av eller går därifrån Väcker också ilska och irritation Vuxna amerikaner tittar idag mest på TV (drygt 4 h/dygn), medan särskilt tonåringar (knappt 3 h/dygn) har idag ofta helt övergivit TV för datorn Killar spelar Tjejer chattar Butiksreklam, tidskrifter, samt reklam i anslutning till kollektivtrafiken mer effektiv för att nå dagens ungdom PUBLIKEN REAGERAR PÅ BRUSET TV-publiken reagerar på allt detta brus genom att byta kanal (”zappa”), spela in och spola över reklamen, samt byta till betalkanaler utan reklam (t ex HBO och andra ”pay-per-view”-kanaler eller ”on demand TV”). Tendensen att zappa har också visat sig variera med programtypen. Under långfilmer blir TV-publiken mer irriterad på reklamen och zappar mer än under såpor, vilka producerats just med avsikten att förmedla reklamplats och där man därför inte blir lika irriterad. Ökat brus har dessutom visat sig ge sämre erinran (”recall”) och igenkänning (”recognition”) av TV-reklamen, i synnerhet om den befinner sig i mitten av ett sjok (så kallad ”pod” eller ”slot”), vilket kan förklaras av välkända minnespsykologiska effekter som ”recency-” och ”primacyeffekten.” När reklampauserna blev allt längre var det många tittare som helt enkelt passade på att lämna rummet för att göra något annat ett tag. Andra blev arga och fick en negativ inställning till reklam överlag, likväl som till specifika reklamfilmer. Särskilt unga målgrupper har nästan helt eller åtminstone delvis övergivit TV, till exempel unga män som hellre spelar TV- eller dataspel och unga kvinnor som hellre chattar på nätet eller läser livsstilsmagasin. Butiksreklam, månads- och veckopress, samt reklam i anslutning till kollektivtrafiken har visat sig mer effektiv för att nå dessa målgrupper. BETALAR FÖR ATT SLIPPA REKLAMEN Framgången hos ”pay-per-view”-kanaler som HBO, där man visar reklamfria idrottsevenemang, långfilmer och kvalitetsserier, ger stöd för att många TV-tittare är beredda att betala för att slippa reklamen. Ett annat liknande stöd ges av att tittarsiffrorna steg när Fox begränsade reklamen i sina mest populära program som X-files och Simpsons. TV-TITTANDET MINSKAR 1999 visade A. C: Nielsens mätningar att TV-tittandet hade börjat sjunka i USA. Särskilt lite tittade tonåringar (2.54 h/dag) och barn (3.03 h), om man jämförde med vuxna män (3.56 h) och kvinnor (4.33 h). I Storbritannien visade det sig att de yngre och de mer välbärgade (det vill säga, annonsörernas mest eftertraktade målgrupper) föredrog det reklamfria BBC före ITV. ANNONSÖRER OCH REKLAMBYRÅER REAGERAR PÅ BRUSET År 1992 lanserade Association of National Advertisers (ANA) i USA en kampanj med stöd från Procter & Gamble och J. Walter Thompson som gick ut på att bryta upp den existerande betalningsstrukturen, där annonsörerna betalade TV-bolagen för reklamplats ett år i förväg. Kampanjen misslyckades. Eftersom annonsörerna inte hade någon kontroll över vilka andra annonsörer som också köpt reklamplats kunde de inte dra sig tillbaka när mängden brus blev så stor att folk inte längre lade märke till, eller i värsta fall började irritera sig väldigt mycket på, reklamen. Känslan var att TV-bolagen höll på att döda sin egen inkomstbringande guldgås. Genom att sälja för mycket reklamplats blev inget av reklamen effektiv. ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”. Istället för att lyssna på reklamköparnas klagomål försökte då bolagen tjäna mer pengar genom att sälja spotarna först och sist i en pod till högre pris (s k ”topping and tailing”), eftersom folk ju skulle komma ihåg dem bättre. INTERNETBUBBLAN SPRICKER OCH BLIR TV-REKLAMENS DÖD? Vissa menar att de här strategierna, som etablerades i slutet av 1990-talet, fungerade eftersom dot.com-företagen friskt satsade pengar på TV-reklam och köpte så mycket som begärdes av dem. När Internetbubblan sprack i början av 2000-talet sjönk spenderandet på TV-reklam drastiskt och folk började tala om TV-reklamens död, för att inte säga reklamens död. Men om något var dött var det snarare den 30-sekunders reklamfilmen, tidigare betraktad som marknadskommunikationens höjdpunkt. Denna kom nu istället att ersättas av nya sätt att integrera reklam och konsumtionskultur, inte sällan med hjälp av andra medier än TV, såsom bioreklam, print, radio och utomhusreklam.

ÄR TV ETT ”DÖTT” MEDIUM?

Bio 1970-tal: Minskad popularitet i USA Filmbranschens reaktion
Sequels och prequels Ökad marknadsföring (ofta uppemot tredjedel av produktionskostnaden) PR för Oscarsgalan och filmfestivalen i Cannes Filmens intäktskällor Bio Video/DVD Filmkanaler som HBO Kommersiell och public service-TV Repriser BIO I USA började det bli mindre populärt att gå på bio under 1970-talet och på 80-talet kom hemmavideon. Hollywood svarade emellertid med att förbättra timing och paketering av sina filmer. Man fann att uppföljare (sequels) och nu på sistone även prequels (ex de senaste Star Wars-filmerna och Batman Begins) kunde generera stora inkomster, samt köpte in oberoende och utländska succéfilmer. Marknadsföringsbudgeterna svällde och kunde mycket väl motsvara en tredjedel av produktionskostnaderna för en film. Branschtävlingar som Oscarsgalan och filmfestivalen i Cannes gjordes till stora händelser, lika viktiga som Super Bowl, världsmästerskap och OS. År 2003 hade genomsnittskostnaden för att producera en film stigit till $103 miljoner, men det var bara 26 stycken av årets filmer som drog in dessa kostnader på bio. En film skapar emellertid större intäkter än bara från biobiljetterna. Den säljs sedan först på video eller DVD, därefter till filmkanaler som HBO, och slutligen till TV, där repriser inte sällan regelbundet återkommer.

Bio USA Länge förbjuden eftersom Hollywood inte ville att tarvliga reklambudskap skulle störa deras filmer Tillåten först på 90-talet Europa Tillåten och populär i brist på TV-reklam Aktad i branschen Produktplacering bättre sätt att utnyttja bio i reklamsyfte Minority Report The Island Cast Away The Apprentice Bioreklam, som funnits länge i Europa, hade inte varit tillåten i USA, eftersom Hollywood inte ville att deras trailers skulle störas av tarvliga reklambudskap. Men på 1990-talet blev bioreklam tillåten även i USA (den är dock ofta inte lika avancerad som TV-reklamen, den spelas i pauser, som på teatern, och är inte sällan lokal). I Europa däremot hade många biobesökare länge uppskattat den välgjorda, lite längre bioreklamen. Den är också högt aktad i reklambranschen. Trots att investeringarna i amerikansk bioreklam har ökat med tiden har den inte nått samma svindlande höjder som i Storbritannien där bioreklamen står för hela 1.4 procent (d v s, ändå väldigt lite) av den totala reklamkakan. PRODUKTPLACERING I BIOFILMER Viljan att kunna koppla varumärken direkt till populära kändisar och program i kombination med att publiken blir allt bättre på att undvika reklam har inneburit ett ökat intresse för produktplacering och sponsring av filmer. Idag finns företag specialiserade på produktplacering och kända varumärken syns i filmer som till exempel Minority Report, The Island, Cast Away och The Apprentice.

UTOMHUS

Utomhusreklam (”out-of-home”)
Äldsta reklamformen, fanns mer utomhusreklam i London i början på 1700-talet än det gör idag Nedskräpning! Lösning: anvisad, betald reklamplats (och förbud mot fler än 10 reklamkärror på rad) Tobaksindustrin tidiga fram- gångar till följd av reklam- förbud i andra medier UTOMHUSREKLAM Utomhusreklamen kan betraktas som den äldsta reklamformen och i början av 1800-talet fanns mer utomhusreklam i London än det finns idag. På den tiden var den brittiska huvudstaden överklistrad med affischer och gatorna fyllda med häst och vagn som drog på stora reklamskyltar. År 1868 hade utomhusreklamen blivit ett sådant problem att myndigheterna gjorde det förbjudet att sätta upp affischer, liksom att ha mer än tio annonsvagnar på rad. Det tidigare laglösa systemet ersattes med ett system där man var tvungen att köpa reklamplats utomhus. Idag river City of London regelbundet ner illegalt uppsatta affischer, samtidigt som det är förbjudet för allmänheten att förstöra affischer och annan utomhusreklam. Många annonsörer har imponerats av de framgångar varumärken har uppnått med utomhuskampanjer. En av de tidigaste produktkategorier där man förstod det här var tobaksindustrin. Under det sena 1900-talet var de förbjudna att annonsera i andra medier, men företag som Philip Morris lyckades ändå mycket bra med sina stora billboards för Marlboro Man.

Utomhusreklam (”out-of-home”)
Reklamen ”koloniserar det offentliga rummet” Piccadilly Circus i London Times Square i NY Utmed motorvägar, i busskurer, på gator (även bussar, bilar, tåg) och torg S k ambient media gör reklamen till del i (stads-)miljön Väcker uppmärksamhet och eftertanke till billigt pris UTOMHUSREKLAM SOM DEL I STADSMILJÖN Utomhusreklamen innebär att annonsörer koloniserar delar av det offentliga rummet. En del platser åtnjuter mycket hög prestige och stort värde, exempelvis Londons Piccadilly Circus eller New Yorks Times Square. Stora billboards syns också utmed motorvägar, i busskurer, samt pryder idag också hela bussar, tåg och tunnelbanesystem. I USA har begreppet utomhusreklam alltmer kommit att ersättas med termen ”out of home advertising” som även omfattar butiksreklam, i och med att två tredjedelar av alla köpbeslut sägs fattas i butik. Alltmer reklam syns därför i köpcentra, på restauranger och offentliga toaletter. Reklamen är alltså inte utomhus, men däremot utanför hemmet (vilket i och för sig reklam i alla medier utom möjligen TV och direktreklam också kan vara). Reklam finns idag också på baksidan av kvitton och biobiljetter, på kundvagnar, med mera. GPS-system kan navigera reklamen efter var målgruppen befinner sig. Globala utomhusreklamföretag som Eller Media Company och More Group, som slagit sig samman, erbjuder sina tjänster i 25 länder i fem kontinenter och samma kampanj kan därför köras inte bara i New York, Chicago och LA utan också i London, Paris och Beijing. AMBIENTA MEDIA Dessutom förekommer idag många nya, extrema former av utomhusreklam, så kallade ambient media. Exempel omfattar sandwichreklam på betande kor och ”Arm Guard”, en reklamprydd ställning för bilförare att lägga armen i när de fastnar i Los Angeles trafikstockningar. De som är ute och rör på sig är ofta rika, vilket förklarar varför flygplatser ofta är proppfyllda av reklam. Eftersom folk inte längre tittar på TV-reklam sätts TV-skärmar med reklam också upp på offentliga platser. Studier har också övertygat annonsörer om att utomhusreklam är ett billigt sätt att förlänga TV-reklamens effekter. Att använda sig av utomhusreklam betraktas som ett sätt att skära igenom bruset av reklam i print- och elektroniska medier.

INTERNET

Internet Reklaminvesteringar i elektroniska medier än så länge minimala Delorsak att Internet saknar relation med reklambranschen 1970-tal: Internet militärt nätverk för att skydda information genom att inte lagra den centralt 1980-tal: alltfler universitet och högskolor kopplar upp sig 1990-tal: Internet blir globalt kommunikationsverktyg med till synes oändliga möjligheter MINIMALA INTERNETREKLAMINVESTERINGAR (beror på ”gratis”/billigt medieutrymme?) Trots all hype som omger Internet har reklaminvesteringarna förblivit minimala. En delförklaring kan vara att Internet inte etablerat någon relation med reklambranschen. Detta betyder dock inte att onlinereklamen är oviktig. Dessutom kan man fråga sig om man bör göra skillnad mellan onlinereklam (popup, banners i köpt medieutrymme på andras hemsidor), företagets egen hemsida och ev. onlineförsäljning. Samt om sociala medier (bloggar, fb, twitter) bör betraktas som ett eget område. För att förstå detta nya mediums inflytande säger Leiss et al. att vi istället måste angripa det från en annan vinkel. Som alla nya teknologier ledde Internet inte bara till nya mediepraktiker utan också nya teknologiska drömmar: för vissa blev Internet svaret på den gamla gåtan hur man skulle sluta klyftan mellan medierna och deras publik. Internets expansion in i folks hem har varit långsammare än televisionens, men dess inverkan på hur annonsörer betraktade sin reklam och dess publik ändå fenomenal. På 1970-talet var Internet ett nätverk av datorer som var kopplade till varandra med hjälp av telekommunikationer i syfte hjälpa militärens forskare att förmedla information mellan varandra samtidigt som denna information skyddades från militära angrepp genom att vara utbredd i ett nätverk istället för lagrad på en hårddisk. Mängden Internetanvändare ökade snabbt under 1980-talet i och med att alltfler universitet och högskolor kopplade upp sig. Under 1990-talet förvandlade Internet persondatorn till ett kommunikationsverktyg som låter individer komma i kontakt med varandra utan ansträngning. Användare kan publicera sig, dela med sig av kunskaper, tipsa om favoritsidor, söka fakta, lyssna på och ladda ner musik, titta på filmer och klipp, handla på auktion och köpa saker både från privatpersoner och företag samt hitta nya vänner med liknande intressen över hela världen. Den stora informationsvolymen, sökmöjligheterna, interaktiviteten och möjligheten att kommunicera via e-post, chattar och spel gör Internet till ett helt unikt medium.

Internet 1992: Första försöket att sälja hemsidor till företag
Möjlighet att sälja varor online Möjlighet att samla in information om kunderna via deras elektroniska fotspår Inledande ”digital divide” där bara de unga och rika kan hantera Internet 2000: ”dot.com”-bubblan spricker Tidig Internetannonsering renodlad ”hard-sell” Pop-upannonser irriterar, bannerannonser ignoreras, spam hatas Nu alltfler interaktiva applikationer Buzz/snackisar Spin/viral marknadsföring Sociala medier INTERNETS HISTORIA Det var år 1992 som aktiviteterna på Internet fick entreprenörer att inse dess kommersiella potential. Det visade sig ganska lätt att sälja hemsidor till företag genom att påpeka att det möjliggjorde direkt kommunikation med kunderna som också direkt kunde beställa varor online. Dessutom efterlämnade kunderna elektroniska fotspår som kunde lagras i databaser och ligga till grund för direktmarknadsföring. Eftersom Internet tycktes lösa många marknadsföringsproblem konstruerade så gott som alla företag egna hemsidor och i sju års tid hällde investerare miljoner dollar i nystartade så kallade dot.com-företag. Ett av sätten på vilket Internet skilde sig från andra medier var genom publikens demografi. TV var ett brett medium som utnyttjades av alla åldrar, men Internet utnyttjades till en början mest av de unga och välbeställda, vilket gav upphov till en digital klyfta (digital divide) mellan unga och gamla, rika och fattiga, både individer och länder. Bland de unga blev Internet ett huvudmedium. De tillgodogjorde sig hellre nyheter på Internet än via TV, radio eller papperstidningar och de använde Internet i kombination med andra medier (s k multi-tasking). En del ungdomar var så duktiga på datorer att de kunde omsätta sina kunskaper i att skapa hemsidor åt företag eller utveckla nya applikationer såsom fildelningsprogrammet Napster, som orsakade tumult i musikbranschen. Datanörden hade blivit cool och hornbågade glasögon högsta mode. Men dot.com-bubblan sprack på samma sätt som tulpanbubblan i 1600-talets Holland. Under 1990-talet haussades Internet som reklammedium. Många reklamformat som utformades för Internet syftade till att komma förbi konsumenternas reklamradar, men på samma sätt som fjärrkontrollen användes musen snarare för att klicka sig bort från reklamen än in i den. Pop-upannonser motverkades med applikationer som informerade om att ett nytt fönster ville öppnas. Då lade sig en del annonser bakom de öppna fönstren och lurade, de var dessutom svåra att stänga. En del webbsidor och klipp (ex på Youtube) krävde att användaren tittade på reklam innan han/hon kom åt deras huvudinnehåll. Under en period då TV-reklamen så gott som enbart använde mjuksäljande, suggererande metoder (”soft-sell”) gick Internetreklamen tillbaka i tiden och blev en hårdsäljande skrikhals. Folks e-postbrevlådor bombarderades med spam. Med tiden utvecklades dock mer subtila metoder såsom produktplacering i populära dataspel och chattrum, samt möjligheten att ladda ner och/eller titta både på reklam och specialproducerade filmer som exempelvis de lite längre reklamfilmer som kända filmregissörer spelade in för BMW. Men trots alla dessa aktiviteter har Internet till dags datum varit en besvikelse ur reklamsynpunkt. Investeringarna i digitala medier har förblivit mycket lägre än väntat. ”Digitala medier utgör en minimal procentandel av de flesta reklambudgetar, med undantag för teknologi, telecom och finansiella tjänster. Inte ens biltillverkarna, som är kända för att vara bra på onlinemarknadsföring, lägger mer än 2-3 procent av sina reklampengar på Internet.” Spådomar om att Internet skulle slå ut TV har kommit på skam. Faktum är att Internet inte lockade annonsörer att överge traditionella medier utan istället ökade deras reklamintäkter eftersom dot.com-företagen annonserade i TV, tidningar och tidskrifter. Dock talas, som sagt, idag i allt större utsträckning om ”rörliga media” istället för att särskilja Internet och TV. Vi kan titta på TV på TV, datorn och i mobilen. Trots att Internet inte lyckats etablera sig som ett traditionellt kommersiellt reklammedium kvarstår faktum att 79 miljoner amerikaner år 1999 köpt varor och tjänster online och antalet fortsätter att växa över hela världen. Man kan tänka sig att Internets stora betydelse för reklamen inte är att det blev ännu ett medium utan att det introducerade ett nytt sätt att tänka när det gäller att kombinera olika medier, samt kommunicera med alltmer fragmenterade målgrupper. Marknadsförare utvecklade nya termer för att beskriva det här, såsom ”one-to-one marketing”, databasmarknadsföring och ”pull instead of push marketing”. Internets onlinereklam tycks nu genomgå en period av förändring. Efter mer än ett årtionde av ansträngningar har Internet inte kapat åt sig mer än 1-4 procent av reklamkakan. Den första filosofin bakom onlinereklamen betonade ”push” – det gällde att få budskapet mitt framför ögonen på konsumenten vare sig han/hon ville eller ej. Formaten omfattade banners och pop-ups, samt skräpmail (spam, junk mail). Den kanske största anledningen till annonsörernas ointresse av dessa format var att de inte lyckades nå avsedda eller stora målgrupper. Många människor finner dessa format högst påträngande och störande, samt kopplar dem till nätpornografi (som också är deras ursprung). Så även push-formaten gör att konsumenten inte kan undvika att se reklamen blir han/hon bara arg och irriterad och därmed inte mottaglig för budskapet. BÖRJAN PÅ VIRALA KAMPANJER/SOCIALA MEDIER Sedan millennieskiftet har emellertid en ny filosofi vuxit fram, en pull-strategi som fokuserar på kreativitet och att få mottagarna att interagera med budskapet istället för att bara uthärda det. En högst varierande mängd tekniker för att åstadkomma detta har utvecklats. Formaten omfattar bland annat mer genomtänkt utformade pop-upannonser eller ikoner i dataspel och chattrum som dansar, rör sig på ett icke störande sätt och gärna föreställer någon omtyckt figur. Andra format inkluderar kortfilmer som kan laddas ner och handlar om bilmärken, en interaktiv kyckling (KFC) som dansar enligt användarens skriftliga instruktioner och bollspel eller möjligheter att måla en tavla med ett känt varumärkes hjälp. Andra tekniker går ut på att koppla onlinereklamen till andra medier och kulturella tillställningar. Till exempel ger ett stort japanskt elektronikföretag Internetanvändare bilden av en virtuell trädstam och om hundra personer besöker sidan på samma dag och skriver ett meddelande på ett virtuellt löv så planterar företaget ett riktigt träd i Australien. Ett dataspelsföretag körde en fyra månader lång reklamkampanj som de kallade en ”interaktiv teaterpjäs” och omfattade tre webbsidor, videos, voic s, direktreklam, e-post, bloggar, traditionell print- och TV-reklam, live stunts, förpackningsdesign och eftertextannonser i dags- och kvällspress. Kampanjen handlade om en ung man som deltog i en fokusgrupp för att testa ett nytt dataspel och blev infekterad av ett virus som fick honom att knuffa folk så att de skadades. Han använde sedan Internet för att hitta andra som också blivit infekterade och hade samma symptom. Kampanjen följer sedan hans kamp för att förhindra att spelet släpps; en saga som utspelar sig i en mängd olika medier och virala marknadsföringstekniker. Vår protagonist upptäcker att företaget försöker hindra honom genom att få andra Internetanvändare att tro att han fått betalning från företaget för att driva sitt motstånd. Den unge mannen erkänner sig besegrad av storföretagets makt, flyr men efterlämnar en varning där andra uppmanas att pröva spelet för att själva se att han har rätt. Videon som dokumenterar hela händelsen har hämtat inspiration från filmen Fight Club, en bitsk satir om maskulinitet och konsumtionssamhälle som gjort starkt intryck på många i dataspelets målgrupp. Den här typen av kampanjers faktiska effekter på försäljningen är fortfarande en öppen fråga, men det kan egentligen sägas om all reklam. Kanske viktigare är huruvida reklambranschens byråer och kreatörer tycker det är spännande att jobba med de här nya formaten och ett tecken på det är bland annat att en ”cyber jury” nyligen fogats till många reklamtävlingar, inklusive den i Cannes. INTERAKTIV TV (INTERNET) Interaktiv television, där tittaren kan röra vid TV-skärmen för att köpa den skjorta som kändisen i rutan har på sig, är för närvarande en dröm som entusiasmerar många dator- och TV-tillverkare. Som sagt kan man klicka hem saker ur t.ex. Lady Gagas musikvideor online. Men effekten av den här typen av budskap som samhällskommunikation är har bara precis börjat studeras och kritiseras.

SAMMAN-FATTNING

Växelverkan mellan reklam och medieutveckling
: positiv spiral av reklamfinansierad press : innovationer inom tryck- och pappersteknik gör att mängden printreklam aldrig har ökat så snabbt Sent 1920-tal: radion introduceras, med ökad mängd reklam som följd Sent 1950-tal: TV introduceras, med ökad mängd reklam som följd Leiss & Co menar att mediemarknadernas utveckling i mångt och mycket drevs av reklamen eller åtminstone utvecklades i växelspel med den. En snabb historisk tillbakablick ger följande bild: * : Ökande utbud av tidningar och tidskrifter, delvis tack vare reklamfinansiering som möjliggjorde större målgrupper, vilket i sin tur ledde till högre annonspriser, och så vidare. * : Kombinationen av innovationer inom trycktekniken, fortsatt ökning av antalet tidningar och tidskrifter, samt den ökade förekomsten av varumärkta konsumtionsvaror gjorde att mängden reklam aldrig ökat så snabbt som under detta kvartssekel. * Sent 1920-tal: Radio introduceras, med ökad mängd reklam som följd. * Sent 1950-tal: TV introduceras, med ökad mängd reklam som följd.

Reklamen dock inte helt och hållet drivande Krig  ökat nyhetsintresse  ökat köp av radio- och TV-apparater Detta eftersom samma utveckling som i USA också sker i Storbritannien och andra länder utan kommersiell radio och TV KRIG STIMULERAR TILLVÄXT (och reklam) Däremot menar de att andra orsaker, t ex krig, låg bakom ökat nyhetsintresse, i sin tur en förutsättning för tidningsreklamen. Likaså låg nyhetsvärde i sig, snarare än reklamen bakom ökningen av radio- och TV-apparater (eftersom mängden ökade även i Storbritannien - liksom i Sverige, där radio och TV till en början inte var reklamfinansierade).

Men, tidningsmarknadens kommersialisering mall för kommersialiseringen av radio och TV Sponsrade program först i radio, sedan i TV ”Magazine advertising” i TV, efter förlaga i pressen Även dagens utbud av press, radio och TV styrs i stor utsträckning av annonsörernas efterfrågan på lönsamma målgrupper (unga, rika) Medieföretagen både underhållnings- och målgruppsproducenter TIDNINGSMARKNADENS UTVECKLING MALL FÖR RADIO OCH TV (alla är envägsmedier) Reklamen utövade som sagt ändå stort inflytande på mediernas utveckling, t ex genom att tidningsmarknadens kommersialisering lade grunden för kommersialiseringen av radio och TV. I och med att medierna konkurrerade om annonsörernas pengar genom att sälja medieutrymme som nådde olika målgrupper (det vill säga utforma sitt innehåll för att locka dessa målgrupper) utövade reklamen (eller åtminstone annonsörerna) en indirekt påverkan av mediernas innehåll. MÅLINRIKTAD REKLAM KRÄVER MÅLINRIKTADE MEDIER → ANNONSÖRER PÅVERKAR (INDIREKT) MEDIERNAS INNEHÅLL Annonsörerna själva menar ofta att reklamen enbart finansierar programmen (eller annat medieinnehåll) utan att påverka deras utformning. Som mediekonsumenter betalar vi för att använda medierna genom att utsättas för reklam (det vill säga, vi betalar med vår tid). Men, man kan som sagt också tänka sig att målgruppsinriktad reklam kräver målinriktade medier och detta används ju ofta som argument för public service - att innehållet inte bara utformas med hänsyn till köpstarka målgrupper (i regel lättsam underhållning för en ung[domlig] publik). SÄLJER MEDIERNA UNDERHÅLLNING ELLER MÅLGRUPPER? Trots detta har många svårt att se mediebolagen som målgruppsproducenter utan ser dem snarare som underhållningsproducenter. De är förstås både och, men både som konsumenter och verksamma inom reklam och PR kan det vara värt att stanna upp och tänka igenom varför vi har det medieinnehåll och det reklaminnehåll vi har, vilka antaganden och större processer som ligger bakom deras utformning.

Tre trender mot ökad demassifiering
Nya teknologier TV utmanas av hemmavideo, betalkanaler och elektroniska medier (d v s Internet) ”One-to-one marketing” ”Instant shopping” Globalisering Globala mediekonglomerat vänder sig till ”glokala” målgrupper ”MTV generation” Indiska medelklassen mycket större än den svenska Nischning Precis som andra produkter på konkurrensutsatta marknader måste medierna utveckla nischstrategier för att locka specifika målgrupper och därmed annonsörer TRE TRENDER MOT ÖKAD DEMASSIFIERING Nyhet! Äntligen ett interaktivt medium! Den första trenden är att nya teknologier tas i massmarknadsföringens tjänst. Fram till 1980-talet var TV massmediet par preference; det var bäst på att samla en nationell publik och blev den plats där annonsörernas varumärkesdrömmar utspelades och reklambyråerna skaffade sig kulturellt kapital. Men TV utmanades under 1980-talet alltmer av hemmavideomarknaden och framväxten av tusentals kabel-TV-kanaler. Under den här tiden kunde mediepubliken också välja bland en mängd livsstilsmagasin och radiokanaler. I sin inflytelserika bok The Third Wave (1980), beskriver Alvin och Heidi Toffler datoriseringen som den drivkraften för ökad mångfald, individualisering och demassifiering. Datorer, robotteknologi och telekommunikationer möjliggjorde alltfler skräddarsydda produkter, det vill säga alltfler produkter överlag och fler valmöjligheter för konsumenten. Med Tofflers profetia ringande i öronen hyllade marknadsförare Internet som vattendelaren inför en ny era av ”one-to-one marketing ”och ”instant shopping” på ett litet klick. Insikten om att konsumenterna blev alltmer mobila och många av dem inte längre begränsades av några 9-till-5-jobb utökade mediebranschen sitt utbud av format och genrer ”24/7”. Globala målgrupper? Den andra trenden heter globalisering. Under de senaste tjugo åren har den globala mediebranschen sett en enorm expansion och kommersiella TV-kanaler finns nu från Krakow till Beijing. Tidskrifter som Glamour och Cosmopolitan, som länge i första hand lästs i New York, Paris och London, spreds nu från Rio till Singapore. Företagens hemsidor gav konsumenter ögonblicklig tillgång till mängder av information var de än befann sig i världen. I detta nya medienätverk sökte globala mediekonglomerat utnyttja sin förmåga att överbrygga världens marknader och skapa synergier där program, programformat, kändisar och reklam distribuerades över hela världen. Alltfler nischer Den tredje trenden är en växande tendens att karva fram nya nischer på mediemarknaden. Även om annonsörer länge använt marknadsundersökningar för att nå specifika målgrupper blev de under 80- och 90-talen alltmer övertygade om att världens befolkning höll på att splittras i ett antal globala intressegrupper (såsom svarta, homosexuella, feminister och miljökämpar). En skiftning i de amerikanska reklambyråernas övergripande tankemönster har noterats under 1980-talet. Den viktiga baby boomgenerationen hade nu mognat och börjat få egna barn, men den oroande upptäckten var att de inte följde samma konsumtionsmönster som sina föräldrar. Istället tenderade baby boomers att utveckla mer individualistiska konsumtionsmönster. Följaktligen insåg reklambyråerna att för att nå denna fragmenterade målgrupp måste man använda fragmenterade medier. Därför påbörjades ett angrepp på den traditionella regleringen av mediebranschen. En avreglerad mediebransch skulle leda till fler och mer olika mediekanaler att välja mellan.

Mediemonopol Nio mediejättar dominerar den globala mediemarknaden:
Disney/ABC AOL-Time Warner Bertelsmann Viacom News Corporation Sony TCI Universal NBC Uppköp med stora skulder som följd tvingar fram lönsamhetstänkande Internkonkurrens Arbetskraftsnedskärningar ”Synergieffekter” eftersträvas Disney tillverkar kläder, leksaker, spel och satsar på sina nöjesparker Det enda som visas är repriser, dokusåpor, sex, våld och enkla äventyr NIO MEDIEJÄTTAR Avregleringarna öppnade slussarna för en våg av mediekonsolideringar och skapandet av ett antal stora mediemonopol köpte Disney ABC och blev världens näst största medieföretag. Detta trumfades dock av AOL-Time Warner, som med tidningsimperiet Time Inc., filmbolaget Warner Brothers och TV-nätverket CNN och bildade världens största medieföretag dominerades den globala mediemarknaden av nio mediemonopol: Disney, AOL-Time Warner, Bertelsmann, Viacom, News Corporation, Sony, TCI, Universal och NBC. Dessa koncerner tog snabbt över den globala marknaden under 1990-talet. Koncernerna var aktiebolag med stora skulder som satte lönsamheten främst. Arbetskostnader hölls nere genom implementeringen av ny teknologi. Ett känt fall från den brittiska tidningsindustrin utgör en god illustration. Rupert Murdochs News Corporation implementerade över en natt kostnadsbesparande, digital tryckteknologi med följden att en hel arbetsmarknad raderas. I vad som blivit känt som ”the Wapping dispute” kämpade fackföreningarna för att rädda jobben, men som brittiska gruvarbetare redan fått erfara stod den brittiska regeringen på näringslivets sida och inget fanns att göra. Mediemonopolen föredrog timanställda och frilansare framför fast anställda med dyra försäkringar och arbetsgivaravgifter. Produktionsbolag växte upp och producerade nya TV-format åt de stora nätverken. Blev de framgångsrika blev de så småningom uppköpta av något storbolag. De VD:ar som orkestrerade dessa uppköp och övervakade de stora nätverken belönades med astronomiska löner, förmåner och aktier. Mediebranschens viktigaste medarbetare var inte längre skådespelare, regissörer, journalister och redaktörer, utan strateger, revisorer och advokater. För att hantera sin massiva storlek delade mediebolagen in sin verksamhet i olika delar som inte sällan pitchades mot varandra i enlighet med uppfattningen att intern konkurrens stimulerade till effektivitet och innovation. Vid sidan av militären och läkemedelsbranschen blev underhållningsindustrin en av de främsta motorerna bakom tillväxten i den amerikanska ekonomin. Mediebolagen var mycket förtjusta i tanken på ”synergier”, en affärslogik som gick ut på att man kunde spara pengar genom att samordna olika produkter och medier. Disney tillverkade T-tröjor, leksaker och spel, samt satsade naturligtvis på sina nöjesparker. EKONOMISKA INCITAMENT ATT PRODUCERA KVALITETSPROGRAM SAKNAS Det sägs att dagens amerikanska medienätverk saknar ekonomiska incitament att producera kvalitetsprogram som utmanar och stimulerar publiken. Det räcker att programmen väcker uppmärksamhet, de behöver inte vara intressanta eller provocera tanken. Alla program innehåller samma element – sex, äventyr, våld och kändisar – och bildar den kommersiella television som kallats ”rekombinant kultur”. Dagens TV-publik förblir till sin storlek anmärkningsvärt konstant eftersom TV-tittande blivit en vanemässig aktivitet, oavsett vad som visas. Eftersom nätverken vet att de inte kan göra mycket för att få marknaden att växa gäller det att få över publiken till sina egna program så billigt som möjligt. Den amerikanska reklambranschen beklagar sig över att TV-nätverken inte erbjuder några kvalitetsprogram utan bara repriser, nyhets- och frågeprogram, samt på sistone även dokusåpor.

Slutsats ”Det finns över fler konsumenttidningar idag än för femtio år sedan, men antalet nummer som läses per månad har minskat. Det finns fler radiostationer, men man lyssnar mindre på radio. Det finns fler TV-kanaler att välja på, men TV-tittandet har inte ökat sedan 1950-talet. Det finns massor att välja på och massor att göra, men mediefolk och annonsörer har inte lyckats lösa ett problem som envist hänger sig kvar: dygnet har bara 24 h.” … MEN DYGNET HAR FORTFARANDE BARA 24 H Frågan om hur man ska fånga mediepublikens uppmärksamhet kastade en skugga över kommersiella medier och dess annonsörer under perioden Under och 90-talen spenderade genomsnittsamerikanen 30 timmar i veckan på olika medier. Trots alla sina nya erbjudanden hade medieföretagen svårt att öka den siffran. Vad vi finner under den här perioden är således ökad konkurrens om publikens uppmärksamhet. Kampen sägs ofta stå ofta mellan ny och gammal teknologi: marksänd TV mot kabel-TV; TV mot elektroniska medier. Men den största kampen är kampen mot klockan. Mediernas största fiende heter idag tidsbrist. Mot slutet av 1900-talet hade traditionella medier inte så mycket ersatts som utökats med nya medier. Medieformat och genrer förfinades och erbjöds dygnet runt. Hemmavideomarknaden och senare DVD-marknaden blomstrade och digital-TV utökade antalet TV-kanaler tillgängliga för den amerikanska TV-publiken till flera tusen. Man kunde välja mellan en rad nya tidskrifter och radioprogram. Ett mer sofistikerat nätverk av globala medier utvecklades, där programformat, tidskrifter och kändisskvaller cirkulerade mellan Nordamerika, Europa och Asien. Ny teknologi som video, fjärrkontroller och TiVo lät TV-publiken se vad de ville när de ville. Aldrig förr i historien har det funnits så många medier att välja på. Det har sagts att medierna inte längre kontrollerades av medieföretagen, utan i slutänden av publiken. Visserligen hade publiken stora valmöjligheter, men att den enskilde mediekonsumenten skulle ha någon kontroll är ändå att ta i. Publiken kan bara välja mellan det som erbjuds. De väljer inte bort TV eftersom det ”inte finns något att se” (jfr Bruce Springsteen-låten ”57 channels and nothing on”, utan tittar på det bästa av det som ändå finns. Den nya tidens medieexpansion har medfört repriser, billiga programformat av tveksam kvalitet och mer reklambrus.

Kort repetition, Att kunna:
Beskriva mediebranschens valutor Underhållning Målgrupper Ange ungefärlig introduktion och ”storhetstid” för olika medier Utomhusreklam (obetald) Tidningar Tidskrifter Radio TV Internet Beskriva mediebranschens utveckling i termer av en växelverkan mellan annonsörer, reklambransch och medier Hur nya medier påverkades av tidigare medier Hur tidigare medier förändrades i samband med introduktionen av nya medier

Kort repetition, förra föreläsningen Att kunna:

Liknande presentationer

En presentation över ämnet: "Kort repetition, förra föreläsningen Att kunna:"— Presentationens avskrift:

Liknande presentationer

Om projektet

Kontakta oss

Logga in

Logga in via sociala nätverk:

Kort repetition, förra föreläsningen Att kunna:

Liknande presentationer

En presentation över ämnet: "Kort repetition, förra föreläsningen Att kunna:"— Presentationens avskrift:

Liknande presentationer

Om projektet

Kontakta oss