Presentation laddar. Vänta.

Presentation laddar. Vänta.

Nugent kapitel 16. EU:s policy Omfattningen av EU:s inblandning växer och har vuxit konstant. Främst fokus på handel, jordbruk, fiske och valuta (för.

Liknande presentationer


En presentation över ämnet: "Nugent kapitel 16. EU:s policy Omfattningen av EU:s inblandning växer och har vuxit konstant. Främst fokus på handel, jordbruk, fiske och valuta (för."— Presentationens avskrift:

1 Nugent kapitel 16

2 EU:s policy Omfattningen av EU:s inblandning växer och har vuxit konstant. Främst fokus på handel, jordbruk, fiske och valuta (för euroländerna), samt marknadsregleringar och konkurrens. Viss tonvikt på utrikespolitik, miljö, industri, arbetsförhållanden, konsumentskydd, fri rörlighet, energi, transporter, polissamarbete och rättigheter. Ringa samarbete gällande hälsa, utbildning, försvar, välfärd. Ingen gemensam EU-policy gällande boende och brottslighet inom medlemsstater. EU-rättsligt reglerad gällande handel, jordbruk fiske, konkurrens, miljö, arbetsförhållanden. Blandning mellan mellanstatligt samarbete och EU-rätt gällande industri, transporter, fri rörlighet. Mestadels mellanstatligt samarbete gällande välfärd, försvar, lag & ordning, ekonomisk tillväxt. I stort sett uteslutande mellanstatligt gällande hälsa, utbildning, utrikespolitik. Mestadels regulativ, i mindre utsträckning redistributiv (CAP) eller distributiv (utbildning). Vad kan förklara detta mönster? Subsidiaritetsprincipen? Eller konvergerande intressen och frånvaron av en centralmakt?

3 Nugent kapitel 17

4 Policyprocesser: variationer Aktörerna tillhör EU-institutioner, medlemsstaternas politiska institutioner, samt övriga särintressen/intressegrupper. EU är komplext med ibland oklara beslutsvägar på många olika nivåer. Vissa processer är formaliserade, andra informella. Beslut fattas både på högsta regeringsnivå och i arbetsgrupper längre ned i hierarkin.

5 Exempel på olika aktörer: EMU Ecofin: medlemsstaternas finansministrar i ministerrådet. Euroländerna enbart röstar i angelägenheter som bara rör euron. Eurogruppen: euroländernas finansministrar, möts en gång i månaden. ECB: Europeiska centralbanken. Övriga tunga aktörer: Europeiska rådet, kommissionen, ministerrådets ekonomiska och finansiella kommitté, EU-parlamentet.

6 Faktorer som styr policyprocessen Fördragen anger vissa ramverk ( exempelvis gällande EU-lagstiftning, budget, externa fördrag och utrikes- och säkerhetspolitik) Hur generell eller specifik en policy är (vag vision eller teknisk reglering?) Hur politiskt känslig en föreslagen policy är (ju kontroversiellare en policy är, ju mer kommer den diskuteras och olika särintressen försöka utöva inflytande) Balansen mellan EU och medlemsstaterna (policies inom områden som är starkt reglerade av EU involverar naturligtvis EU:s institutioner i högre utsträckning)

7 Fyra huvudsakliga ramverk för policyprocesser inom EU: The Community Method Intensive transgovernmentalism Open method of coordination Centralised decision-making

8 The Community Method Ursprungligen: ”The Commission proposes, the Parliament advises, the Council decides, the Court adjudicates.” Denna modell stämmer inte längre! EP har fått ökad makt (co-decision) och Ministerrådet kan i större utsträckning besluta med QMV Community method är den som används för EU-lagstiftning Men: denna metod har minskat i betydelse relativt sett, eftersom policies på många områden samordnas utan lagstiftning och eftersom kommissionen och EU-domstolen har så stor makt inom community method; denna makt kan kringgås genom att använda andra policy-processer.

9 Intensive transgovernmentalism Policies som inte nödvändigtvis regleras i lag, som bygger på mellanstatligt samarbete inom ministerrådet och Europeiska rådet, medan kommissionen och EP har marginellt inflytande. Medlemsstaternas aktörer, inte kommissionen, har initiativrätt till nya förslag. Alla medlemsstater kan lägga in veto. Områden: utrikes- och säkerhetspolitik, samt grundläggande fördrag och avgörande historiska beslut.

10 Open method of coordination OMC användes inledningsvis för makroekonomiskt samarbete (t.ex. Lissabonstrategin). Kommissionen föreslår, medlemsstaterna besluter enhälligt om målsättningar, dessa implementeras frivilligt av medlemsstaterna utan rättsligt tvång. Istället används andra metoder för att nå målsättningar: utarbetandet av nationella handlingsplaner, årliga rapporter till kommissionen, grupptryck, benchmarking (jämförelse med dem som sköter sig bäst), antagandet av best practices. Metod mitt emellan community method och intensive transgovernmentalism. Fördel: ej rättsligt tvång, därmed kan medlemsstaterna gå med på långtgående åtgärder de annars skulle tvekat inför. Nackdel: ej rättsligt tvång, därmed kan medlemsstaterna inte tvingas att uppfylla målsättningarna.

11 Centralised decision-making Två områden där övernationella EU- institutioner har avgörande makt: Konkurrensfrågor, som sköts av kommissionen ensam, samt, Eurozonens monetära policy, som sköts av ECB som har ett inflationsmål.

12 EU:s policyprocesser: generella drag Olika institutioner har olika stor makt på olika områden (jmf. lagstiftningen!) Förhandlingar, kompromisser och paketöverenskommelser (linkages). Samarbete mellan institutioner (t.ex. formellt och informellt mellan kommissionen, ministerrådet och EP gällande lagförslag). Gradvisa förändringar, svårt att få igenom radikala, svepande förslag på en gång. Taktiska överväganden (t.ex. hur bygga en allians för ett förslag, hur förhålla sig till inrikespolitiska förhållanden?) Olika hastigheter: inom områden där det finns färdiga rutiner går beslutsfattandet relativt fort. Inom nya områden eller områden där medlemsstaterna har vetorätt, och gällande politiskt känsliga frågor, kan det ta mycket längre tid att nå fram till ett beslut.

13 Nugent kapitel 19

14 EU:s interna policies: fyra huvudsakliga områden 1. Etablering av den inre marknaden 2. Makroekonomiska och finansiella policies 3. Funktionella policies 4. Sektoriella policies

15 Etablering av den inre marknaden Varför? Med från början. Ny fart på 80-talet. Ideologiska eller ekonomiska skäl? Fyra grundpelare : 1. CCT/CET (common customs tariff/common external tariff) = tullunion, gemensamma tullar utåt. 2. Fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital mellan medlemsstaterna. Interna tullar för varor hade tagits bort 1968; för att personer skall kunna röra sig fritt krävs gemensamt erkännande av kvalifikationer, anti-diskriminering etc.; tjänster utgör 70 % av EU:s BNP och är betydligt svårare att liberalisera (hälsa, sjukvård, finansiella tjänster och regleringar); kapitalmarknader har varit öppna sedan 1990. 3. Eftersom olika nationella regleringar i praktiken kan förhindra den fria rörligheten av varor och tjänster eftersträvas ett närmande mellan nationella standarder/regleringar (harmoniserar inte nödvändigtvis men approximerar) genom att a) medlemsstaternas lagar liknar varandra enligt överenskomna grundkrav, b) så länge dessa krav möts måste medlemsstaterna erkänna varandras standarder och c) gemensamma EU-standarder ersätter gradvis olika nationella regleringar. 4. Fri konkurrens = medlemsstaternas regeringar får inte ingripa i näringslivet på ett sådant sätt att de gynnar vissa eller på annat sätt snedvrider konkurrensen på ett sätt som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Företag får inte missbruka en dominerande position på marknaden för en viss vara/tjänst (monopol, oligopol).

16 Problem i etablerandet av den inre marknaden 1. Skilda språk, kulturer och traditioner fortsätter att utgöra hinder. 2. En del av lagstiftningen gällande den inre marknaden är vag och en del tillämpas i mindre utsträckning. 3. Medlemsstaterna vill inte integrera alla sektorer i den inre marknaden: t.ex. offentlig television, hälsa, utbildning och välfärd anses nationellt viktiga. 4. Social välfärd och arbetsmarknadsregleringar kontrolleras av medlemsstaterna, vilket i praktiken försvårar fri rörlighet och konkurrens. 5. Inom EU finns ideologiska skillnader mellan dem som framförallt vill ha en öppen marknad och de som lägger tonvikt på regleringar (t.ex. gällande miljö, social välfärd, offentliga media). 6. Det är omstritt vilka faktorer som förhindrar en inre marknad och hur viktiga de är – borde alla EU-länder ha samma bolagsskatt? Borde alla använda euron? Borde alla egentligen ha exakt samma regleringar för miljö och konsumentskydd? 7. Det finns fortfarande problem i att implementera EU-lagstiftningen. Inte att den inte skulle omvandlas till nationell lag – det gör den – men att denna nationella lag sedan inte alltid implementeras, eller inte alltid implementeras på ett korrekt sätt, av nationella myndigheter.

17 Makroekonomiska och finansiella policies: EMU – bakgrund: Deklarationer 1969 & 1972 om målet att upprätta en ekonomisk och monetär union men lite skedde i praktiken före 80-talets slut. Maastricht (1992/93) fastslår EMU som formellt mål. 1999 infördes den gemensamma valutan formellt, 2002 faktiska sedlar och mynt. Vad kommer först: politisk eller monetär integration? Fördelar med EMU: Ett steg mot ökad politisk integration. Ökad pristransparens (lättare att jämföra prisnivån i olika länder). Inga transaktionskostnader eller varierande värde på valutor inom eurozonen. En stabil valuta fördel om det blir kris (?) Nackdelar med EMU: minskad nationell suveränitet. Risken att en ökad politisk integration helt enkelt blir nödvändig. Annars problemet att samma valuta används inom ett heterogent område där olika länder egentligen behöver olika valutapolitik (t.ex. värdet på valutan, ränteläge): jmf. eurokrisen just nu!

18 EMU: konvergenskriterier: krav på att få gå med i eurozonen 1. Prisstabilitet: inflationen ej 1,5 procentenheter högre än de tre medlems- staterna med lägst inflation åtminstone ett år innan. 2. Statsfinansiell stabilitet: Ej budgetunderskott över 3 % av BNP och ej statsskuld över 60 % av BNP. 3. Växelkursstabilitet i åtminstone två år innan. Ej devalvering mot euron. 4. Räntestabilitet åtminstone ett år innan.

19 EMU: fyra huvudsakliga särdrag 1. Länderna i eurozonen har inte längre nationella valutor. 2. ECB sköter valutapolitiken för de ingående länderna (inflationsmål!) 3. SGP (Stability and Growth Pact) för att uppmuntra till makroekonomisk konvergens: framförallt får de årliga budgetöverskotten ej överstiga 3 % av BNP. Men: dessa regler följs inte! (Är de ens rimliga?) 4. Alla medlemsstater (även de som inte är med i eurozonen) måste skicka årliga finanspolitiska rapporter till kommissionen.

20 Kan euron konkurrera med dollarn? Problem med EMU så här långt: 1. Euron måste bli långsiktigt stabil och framgångsrik. Positivt: inflationen har varit låg. Negativt: usel tillväxt i eurozonen samt nuvarande eurokrisen. Konkurrens- kraften har snarare försämrats i vissa länder. 2. De nationella ekonomierna inom eurozonen är alldeles för olika. 3. Även om inflationsmålet hållits har tillväxten i eurozonen varit låg. 4. EU:s vanliga problem: vem bestämmer?

21 Funktionella policies = policies med ett klart funktionellt syfte 1. AFSJ (Area of freedom, security and justice) = Samarbete för att bekämpa brottslighet, droghandel, terrorism. Den fria rörligheten och Schengensamarbetet innebär också problem. Därför har detta område stärkts från Maastricht och framåt. Europol, koordinerar brottsbekämpning i Europa. Eurojust, europeiskt åklagarämbete. Ökat samarbete kring immigration, asylfrågor. 2. Cohesion = ERDF (European Regional Development Fund) & ESF (European Social Fund). Syfte: att utjämna skillnader inom EU, särskilt mellan fattigare och rikare medlemsstater och regioner! 3. Energi = från 80-talets slut och framåt ökat fokus på integrerad elmarknad. Problem: 70 % av EU:s olja kommer utifrån. Ryssland har använt olja/gas som politiskt påtryckningsmedel. Växthuseffekten har också satt fokus på energifrågor. Mål: liberaliserad elmarknad, säkra tillgången till energi genom bindande avtal och dialog t.ex. med Ryssland och stater i Mellanöstern, reducera elanvändningen inom EU, finansiera forskning på alternativa energikällor.

22 Funktionella policies = policies med ett klart funktionellt syfte (forts.) 4. Välfärd, arbetsmarknad, tillväxt = The Community Charter of Fundamental Social Rights for Workers (1989), Social Chapter (Maastricht). Amsterdamfördraget inkluderade ett fokus på att reducera arbetslösheten inom EU, vilket även underströks i Lissabonstrategin, som strävade efter att göra EU till ”the most competitive and dynamic knowledge-based economy in the world.” Men: dessa mål har inte nåtts! EU är drabbat av hög arbetslöshet och har inte blivit mer dynamiskt eller konkurrenskraftigt. Därför: ökat fokus på forskning och utveckling! 5. Forskning & utveckling = flera program från 70-talet och framåt: JRC (Joint Research Centre), kärnkraftsforskning. Dessutom stöd till forskning vid universitet i Europa. Finansiering av koordination av forskning. Eureka (European Research Coordinating Agency), samarbete även med stater utanför EU (Ryssland). FP7 (2007-13) med avsikt att stödja prioriterade områden och koordinera forskning. Målsättning 3 % av BNP inom EU till FOU. Men: EU-snittet under 2 % av BNP för FOU ligger efter USA och Japan! 6. Miljö = inkorporerades av SEA (86/87). Mål: ”hållbar utveckling”, hållbart resursutnyttjande, hälsoskydd, hantera globala problem (växthuseffekten!). Den som förorenar betalar. Men: problem att implementera kostsamma policies, samt olika nivåer i olika medlemsstater.

23 Sektoriella policies = behandlar specifika sektorer inom näringslivet CAP = det mest uppenbara exemplet. Den gemensamma jordbrukspolitiken. CFP = common fisheries policy. Syftar till ansvarsfullt fiske, motverka utfiskning. Men: väldiga problem med utfiskning i praktiken. Skeppsbyggnad = EU:s varv har fått statsstöd och är inte globalt konkurrenskraftiga. Målsättningen nu är att skära ned på statsbidrag och endast ge dessa till modernisering för att EU:s varv åter skall kunna bli konkurrenskraftiga.

24 Sammanfattningsvis: har EU:s policies varit framgångsrika/lett till önskvärda resultat? Har EMU ökat tillväxten och förbättrat konkurrenskraften för staterna i eurozonen? Vilka har tjänat på CAP? Hur har CFP fungerat? Har den inre marknaden varit framgångsrik? Hur fungerar den fria rörligheten i praktiken? Hur fungerar policies för miljö och forskning? Hur har det gått med Lissabonstrategin?

25 Nugent kapitel 22

26 EU:s budget EU:s budget är liten: 141,5 miljarder euro 2010 = 1,2 % av medlemsstaternas BNI & 2,5 % av deras samlade offentliga utgifter (Sveriges statsutgifter 2010 = drygt 810 miljarder kronor). Medlemsstaterna har ansvar för de flesta kostnadskrävande policies (försvar, social välfärd, hälsa & sjukvård etc). EU:s budget upptar alltså små resurser rent finansiellt. EU omfördelar inte i någon större utsträckning resurser mellan grupper av människor eller regioner med olika inkomst, i jämförelse med medlemsstaternas interna budgetar.

27 Multiannual Financial Frameworks (MMF)/ Fleråriga finansiella ramverk Problem med EU:s budget i början av 80-talet: a) CAP tog 70 % av utgifterna, b) inkomsterna räckte inte till, c) Storbritannien ville betala mindre till EU och d) EP använde de årliga budgetförhandlingarna för att stärka sin position. 1988 infördes MMF för att kringgå EP och för att balansera budgeten enligt vissa riktlinjer. Utgifterna låstes till ett tak, samtidigt ökades inkomsterna. Sedan 1988 har alla årsbudgetar varit inordnade i sådana fleråriga finansiella ramverk, det senaste gäller för 2007-13. MFF beslutas av Europeiska rådet, men EP har i och med Lissabonfördraget fått något ökad makt (samtycke).

28 Det nuvarande ramverket: MFF 2007-13 De nya medlemsstaterna i Östeuropa försökte stärka sin position. Storbritannien ville reducera CAP ytterligare, medan andra medlemsstater var missnöjda med Storbritanniens rabatt. Netto- bidragsgivarna (t.ex. Sverige, Tyskland, Österrike, Nederländerna) ville betala mindre. Kommissionens förslag: reducera CAP ytterligare (till 26 % 2013), ersätta Storbritanniens rabatt med en generell mekanism för att ersätta netto-bidragsgivare, öka utgifterna för bl.a. Lissabonstrategin. 2005 nåddes en överenskommelse som innebar: ett utgiftstak på 1 % av EU:s BNI (kommissionen ville ha 1,24 %), en viss reducering av Storbritanniens rabatt, som dock inte avskaffades, och en undersökning inför en möjlig reducering av utgifter för CAP (ligger nu på över 40 %).

29 Den årliga budgeten EU:s inkomster (2009): tullavgifter (12 %), EU-momsen (11 %), direkta inbetalningar av medlemsstaterna till EU (76 %). EU:s utgifter: CAP fortfarande stor utgiftspost (ca. 40 %) vilket medför stora nackdelar. Över 40 % går också till ”cohesion”, mestadels bidrag till fattigare regioner inom EU. Övriga utgifter: administration (ca. 5 %).

30 Utformandet av den årliga budgeten 1) Kommissionen lämnar ett budgetförslag för nästkommande år senast 1 september. Den slutliga budgeten brukar inte avvika särskilt mycket från detta förslag. 2) Huvudansvarig för detta budgetförslag är budgetkommissionären (Janusz Lewandowski, Polen) och DG för budgeten. Dessa lobbas naturligtvis under denna process. Men de måste också ta hänsyn till ECOFIN, övriga kommissionen som helhet, samt EP. Hela kommissionen enas kring förslaget, men detta är i sin tur utformad inom ramarna för nuvarande MFF. Kommissionen har alltså begränsat manöverutrymme. 3) Ministerrådet tar ställning till budgeten (QMV) senast 1 oktober och sända sitt förslag vidare till EP 5 oktober. 4) EP har 42 dagar på sig att ta ställning till ministerrådets förslag. Om EP godkänner budgeten eller inte uttalar sig på 42 dagar antas budgeten. 5) Om en majoritet av EP:s ledamöter kräver förändringar/tillägg tillsätts en kommitté med lika många ledamöter från EP och ministerrådet. 6) Kommittén har 21 dagar på sig att nå en överenskommelse. Om detta misslyckas måste kommissionen återkomma med ett nytt budgetförslag. 7) Men om kommittén kommer överens har EP och ministerrådet 14 dagar på sig att godkänna detta förslag. Om de inte gör det måste kommissionen återkomma med ett nytt budgetförslag.

31 Sammanfattning: EU:s budget EU:s budget är relativt liten i förhållande till hur stort EU är (500.000.000 invånare) och hur stora medlemsstaternas budgetar är. Det mesta går till jordbruksstöd och regionalt stöd. Endast en mindre del (ca 5 %) till administrativa kostnader. CAP:s andel har minskat kraftigt de senaste decennierna men är fortfarande hög. Årliga budgetar görs inom ramen för fleråriga ramverk. Detta har underlättat antagandet av årliga budgetar. Europeiska rådet beslutar i samtycke med EP.


Ladda ner ppt "Nugent kapitel 16. EU:s policy Omfattningen av EU:s inblandning växer och har vuxit konstant. Främst fokus på handel, jordbruk, fiske och valuta (för."

Liknande presentationer


Google-annonser