Presentation laddar. Vänta.

Presentation laddar. Vänta.

Johan Malgeryd, Katarina Börling och Anuschka Heeb, Jordbruksverket,

Liknande presentationer


En presentation över ämnet: "Johan Malgeryd, Katarina Börling och Anuschka Heeb, Jordbruksverket,"— Presentationens avskrift:

1 Fosforförluster från jordbruksmark - underlag till modul 11B Fosforstrategi
Johan Malgeryd, Katarina Börling och Anuschka Heeb, Jordbruksverket, Jenny Henriksson, HS Östergötland Henrik Nätterlund, HIR Malmöhus

2 Fosfor i marken Utbytbart P Mineralbundet Svåromsättbart organiskt P P
Lättomsättbart organiskt P Löst P Starkt förenklad bild av fosfor i marken. Fosfor finns i både organisk och oorganisk form. Det är ytterst små mängder som förekommer löst i markvätskan. Både för organiskt bunden och oorganisk fosfor finns en hel del utbytbar eller lättomsättbar fosfor och en stor mängd hårt bunden fosfor. Fosforförluster kan ske från den lösta poolen eller som partikulärt bunden fosfor när lerpartiklar eller grövre jordpartiklar som mjäla eller mo följer med vid erosion. Löst P Partikulärt P

3 Fosfor - ett svårfångat näringsämne
I snitt gödslar vi med 13 kg P/ha och år MEN 5 % av arealen får >60 kg/ha! Överskott på ca 2 kg/ha i snitt* Förlusterna varierar mellan 0,05 och 4 kg/ha Framför allt platsbundna orsaker, t.ex. jordart Nederbörd och avrinnings-mönster påverkar också i hög grad *avser växtnäringsbalanser på gårdsnivå enligt SCB 2000 2 000 kg/ha finns i marken 20 15-20 kg/ha tas upp av grödan 0,4 0,4 kg/ha förluster Stora variationer i hur mycket fosfor som finns i marken ( kg/ha), men i snitt är det ca kg/ha. Vi fosforgödslar i genomsnitt mer med stallgödsel än med mineralgödsel.

4 Fosforförluster i typområdena (långtidsmedel)
Diagrammet visar långtidsmedelvärden för årstransport (= fosforförluster per hektar totalareal) och årsmedelhalt av fosfor i avrinnande vatten från Sveriges typområden. Typområdena är små, jordbruksdominerade avrinningsområden där växtnäringsförluster, avrinning och odlingsåtgärder följs löpande. Som ni ser varierar de genomsnittliga fosforförlusterna i typområdena mellan 0,1 och 1 kg per hektar och år. Inom den svenska miljöövervakningen finns också s.k. observationsfält där mätningar görs på fältnivå. Källa: Kyllmar & Stjernman Forsberg, SLU

5 Fosforgödsling i balans?
I Sverige gödslar vi med i genomsnitt 13 kg fosfor per ha och år räknat på hela åkerarealen, men ser man till bara den areal som fosforgödslas (ca 55 % av den totala åkerarealen) blir det i snitt 25 kg P/ha. På den del av åkerarealen som får enbart mineralgödsel (ca 20 % av totalarealen) ligger fosforgödslingen i snitt på 16 kg P/ha, och på den åkermark som bara får stallgödsel (ca 30 % av den totala åkerarealen) är genomsnittet 30 kg P/ha. På den åkerareal som gödslas med både stall- och mineralgödsel ligger fosforgödslingen i snitt på 44 kg P/ha, vilket är alldeles för mycket i relation till grödornas behov. Den ojämna fördelningen av fosforgödseln innebär stora överskott och risk för förluster på vissa arealer och underskott på andra. Den ger också ett sämre utnyttjande av fosforn som resurs totalt sett. Källa: Faruk Djodjic, SLU

6 När är det stor risk för fosforförluster?
I. På lerjordar Packning  dålig markstruktur Stående vatten Torksprickor på sommaren  risk för snabb transport och inre erosion om det blir mycket nederbörd, framför allt efter fosforgödsling om gödseln inte fått god kontakt med jorden II. När dräneringen inte fungerar Stående vatten på fältet  leraggregat slammas upp och för med sig partikelbunden fosfor Sämre gröda som inte klarar att ta upp lika mycket näring III. På sluttande mark med mo/mjäla eller lerjord Yterosion som kan utvecklas till rännilar Höstharvning kan förvärra problemen ( slätare markyta, plogtiltor och andra mindre håligheter som kan magasinera vatten ”försvinner”) Denna och följande bilder visar några situationer när det är stor risk för förhöjda fosforförluster.

7 När är det stor risk för fosforförluster?
IV. Efter spridning av stall- och mineralgödsel Häftiga regn eller snösmältning innan gödseln har brukats ner och kommit i kontakt med jorden kan ge stora förluster Torksprickor på sommaren  ”raka rör” ner till dräneringen Sluttande mark  risk för ytavrinning V. Vid höga P-AL-tal i marken Särskilt om marken innehåller lite Fe och Al som kan binda fosforn, dvs. har låg bindningskapacitet. Förhöjda P-AL-tal innebär också att den eroderade jorden innehåller mera fosfor. Detta är ett viktigt skäl till att gödselspridning på frusen eller snötäckt mark inte är tillåten och att det råder spridningsförbud vintertid i känsliga områden.

8 Stående vatten – makroporflöde
Marken är vattenmättad – aggregat slammas upp och löst fosfor frigörs. Stående vatten triggar makro-porflöde. Vattnet transporteras snabbt i makroporerna. De små porerna är inaktiva. Sambandet mellan makropor-flöde och fosforförluster är ännu oklart.

9 Stående vatten pga. dålig dränering
Liknande situationer kan också uppstå där marken är packad och vid snabb snösmältning när det fortfarande finns tjäle kvar i marken. Här är dessutom dräneringsbrunnen trasig.

10 Ytvattenerosion - ett underskattat problem
Fosforförluster ”Våra studier i avrinningsområden indikerar att 90 % av fosforförlusterna kan härstamma från 10 % av arealen och ske under 1 % av tiden. I dräneringsrör och vattendrag blandas yt- och grundvatten på ett dynamiskt sätt, vilket påverkar fosforkoncentrationerna. Från lerjordar kan de fina partiklarna transporteras mycket lång väg i vattnet” Docent Barbro Ulén, SLU Förluster av bekämpningsmedel ”Kraftiga åskregn under försommaren ger ofelbart stora fynd av bekämpningsmedel i våra typområden för miljöövervakning – Vi har sett att ytvattenerosion är orsaken till en stor del av dessa förluster. Dräneringssystemen och makroporflöde har befunnits vara den huvudsakliga transportvägen för en rad pesticider med varierade egenskaper” Agr.D. Jenny Kreuger, SLU

11 Ytavrinning i samband med snösmältning
Fotot är också ett exempel på att dräneringen inte fungerar, eller inte mäktar med pga. dämning nedströms i flacka områden. Liknande situationer kan också uppstå vid snabb snösmältning när det fortfarande finns tjäle kvar i marken. Foto: Anuschka Heeb

12 Höstharvning kan öka risken för yterosion
Höstharvning av plöjda fält ger en slätare markyta och gör att plogtiltor och mindre håligheter som kan magasinera ytvatten ”försvinner”. Därmed ökar risken för ytavrinning och erosion. Vid intensiva regn och när marken är vattenmättad har vattnet svårt att tränga ner genom markprofilen, särskilt där marken är packad eller dräneringen inte fungerar så bra. Trots mycket liten lutning kan det stående vattnet sätta igång ytavrinning som kan orsaka erosion. Störst risk för erosion är det på mo/mjäla- och lerjordar.

13 Erosion i höstvete, april 2006
Erosionen har börjat på grannens fält och fortsätter ned mot ett vattendrag Här finns behov av en väl fungerade dränering och kanske också bättre markstruktur. Det vore också lämpligt att anlägga skyddszoner, både längs vattnets väg i fältet och intill vattendraget.

14 Erosion i hjulspår Erosion i hjulspår Ingen erosion
Hjulspår längs med marklutningen blir lätt till små ”diken” där vattnet samlas. Vattnet tar sedan med sig jordpartiklar när det rinner vidare ner längs sluttningen. Foto: Örjan Folkesson

15 Erosion vid dräneringsbrunn
Här har ytvatten som letat sig ner bredvid brunnen tagit med sig en hel del jord. För att undvika erosion och ras vid dräneringsbrunnar är det viktigt att stabilisera marken närmast brunnen med stenar och grus. Man bör också se över, rensa och underhålla dräneringen regelbundet. In- och utgående ledningar ska vara fria från slam och slamfickan i brunnen rensas vid behov. Det är också bra att lämna en gräsbevuxen remsa eller skyddszon runt brunnen. Foto: Anuschka Heeb

16 Vattenflöde direkt ner i den trasiga brunnen
Ännu ett exempel på vad en trasig dräneringsbrunn kan ställa till med.

17 Dåligt rensad brunn klarar inte allt vatten vid kraftig avrinning
Det lönar sig inte att slarva med underhållet av dräneringssystemet.

18 Dags att rensa diket nedströms!
Problemet behöver inte enbart sökas lokalt – ibland hittar man lösningen nedströms. I det här fallet berodde inte översvämningen på att diket på detta skifte var dåligt rensat, utan på bristande underhåll av diket längre nedströms. Foto: Anuschka Heeb

19 Erosion i dikesslänter
Jordarten är avgörande för hur branta dikesslänter man kan ha utan att det uppstår erosion. Här har släntlutningen blivit för brant både pga. naturlig erosion och att skyddande vegetation har tagits bort genom oförsiktig rensning med grävskopa. Försök har gjorts att påla på de mest utsatta ställena, men det har som synes inte varit någon långsiktigt hållbar lösning. Foto: Anuschka Heeb

20 Djupa torksprickor i lerjord på sommaren
Att jorden omväxlande torkar och blöts upp är bra för att återställa markstrukturen. Samtidigt kan djupa torksprickor innebära en risk för fosforförluster om det kommer mycket regn kort efter gödslingen. Näringen följer då med regnvattnet ner i torksprickorna och vidare ut i dräneringssystemet utan att hinna tas upp av grödan. Foto: Johan Malgeryd

21 Åtgärder för att fånga fosforn
När kan vi fånga fosforn? Vilka åtgärder finns? - bildexempel Vad kan man då göra åt fosforläckaget?

22 När kan vi fånga fosforn?
1. Anpassa fosfortillförseln 2. Minska risken att fosfor lämnar åkern 3. Fånga fosfor som lämnat åkern Åtgärder kan sättas in på olika ställen i kedjan. Ofta är det enklare och mindre kostsamt att göra åtgärder tidigt, helst innan fosforn har lämnat åkern. Har den väl kommit ut i vattnet blir det genast dyrare och ju längre ut mot havet den kommer, desto svårare blir det som regel att fånga upp den.

23 Åtgärder för att stoppa erosionen
Stoppa erosionen i fältet - då blir skadan minst Vårplöj där det är möjligt Förbättra dräneringen Minska markpackningen Undvik tiltpackning/harvning på hösten efter plöjning Anlägg ett avskärande dike med ytvattenintag i erosionskänsliga områden där rännilar brukar uppstå Plöj och så vinkelrätt mot släntlutningen Anlägg en gräsbevuxen yta runt ytvattenintag Odla vall om du kan Skyddszonen har många uppgifter Eventuell yterosion stoppas Vändning och fälttransporter kan ske utan packning och grödskador på fältet Hjälper till att hålla avstånd vid t.ex. gödselspridning och jord-bearbetning Sprutning och gödsling kan göras med mindre risk för vattenföro-rening

24 En väl etablerad höstgröda minskar risken för erosion
En väl etablerad höstgröda binder jorden och minskar på så vis risken för erosion och fosforförluster under hösten och vintern. Foto: Örjan Folkesson

25 Obearbetat har minskat erosionen jämfört med bearbetat
Om man lämnar marken obearbetad på hösten minskar också risken för jorderosion och fosforförluster. Har du möjlighet och lämpliga markförutsättningar är det bättre att vårplöja i stället för att plöja och bearbeta marken redan på hösten. Foto: Olof Pålsson, HIR Malmöhus

26 Reducerad jordbearbetning
Växtmaterial i markytan hindrar jordpartiklarna från att flytta på sig och minskar därmed risken för erosion Tillämpar man plöjningsfri odling eller reducerad jordbearbetning lämnas växtmaterial som kan binda jordpartiklarna kvar i markytan. Därmed minskar risken för erosion i områden med synlig ytavrinning. Foto: Örjan Folkesson

27 Gräs runt dräneringsbrunn
En gräsbevuxen kant eller anpassad skyddszon runt brunnen kan minska förlusterna av partikelbunden fosfor För att minska förlusterna av partikelbunden fosfor bör man lämna en gräsbevuxen remsa närmast dräneringsbrunnen. Det minskar också risken för att brunnen skadas genom påkörning.

28 Täckdikning Foto: Anuschka Heeb
Genom att täckdika dåligt dränerade skiften förbättrar man förutsättningarna för odling samtidigt som risken för stående vatten, jorderosion och fosforförluster minskar. Med täckdikning lägger man också grunden till en förbättrad markstruktur. Högre och jämnare skördar bidrar också till att grödan tar upp mer näring, vilket är bra för både plånboken och miljön. Foto: Anuschka Heeb

29 Anläggning av kalkfilterdike
Kalkfilterdiken innebär att strukturkalk blandas in i jordmassorna som man återfyller täckdikena med när täckdiken anläggs. Metoden fungerar bara på lerjordar. Resultatet blir en porös och hållbar återfyllnad som ger bättre genomsläpplighet för vattnet samtidigt som den håller ihop lerpartiklarna och minskar läckaget av fosfor via eroderade jordpartiklar. Foto: Anuschka Heeb

30 Strukturkalkning Foto: Johan Malgeryd
Syftet med strukturkalkning är att förbättra markstrukturen på lerjordar. En bra markstruktur kan bidra bidrar till högre skördar vissa år. Det beror på att markens vattenhållande förmåga ökar och att rötterna kan utvecklas bättre i porerna som bildas i marken. Samtidigt minskar risken för läckage av fosfor till hav, sjöar och vattendrag genom att lerpartiklarna bildar stabila aggregat. Strukturkalkning fungerar bara på lerjordar. Åtgärden verkar dock ha bra effekt även på jordar med måttlig lerhalt men högt fosfortal i matjord och alv. För att man ska få avsedd effekt är det viktigt att använda rätt sorts kalk. Det är också viktigt att förhållandena är de rätta och att kalken brukas ner snabbt och blandas in väl i jorden. Bilden visar nedbrukning av strukturkalk på ett fält vid Bornsjön utanför Södertälje. Foto: Johan Malgeryd

31 Skyddszon som fångat upp eroderat material
Den här skyddszonen har gjort god nytta genom att fånga upp jordpartiklar som annars hade hamnat i diket. Foto: Katarina Börling

32 Nyanlagt tvåstegsdike hösten 2014
Med ett tvåstegsdike minskar risken för jorderosion i dikesslänterna samtidigt som terrasserna kan fånga upp en del av den partikelbundna fosfor som redan har kommit ner i vattnet. Vid höga flöden bidrar tvåstegsdiket också till att sänka vattennivån genom att den bredare profilen kan ”svälja” mer vatten. På så sätt förbättras också dräneringen av omgivande fält. Tvåstegsdiken är fortfarande en ”ny” åtgärd i Sverige och effekten är inte utvärderad under svenska förhållanden. Däremot har tekniken använts i USA och Finland. Foto: Anuschka Heeb

33 Damm som samlar fosfor Foto: Johan Malgeryd
Genom att anlägga en fosfordamm kan man fånga upp en del av den partikelbundna fosfor som redan kommit ner i vattnet. I den här dammen vid Bornsjön utanför Södertälje har en fosforreduktion på i genomsnitt 36 % uppmätts flera år efter konstruktionen (Pia Kynkäänniemi-Geranmayeh, SLU). Foto: Johan Malgeryd


Ladda ner ppt "Johan Malgeryd, Katarina Börling och Anuschka Heeb, Jordbruksverket,"

Liknande presentationer


Google-annonser