Kunskap Filosofi som behandlar frågor om kunskap kallas kunskapsteori eller epistemologi Typiska frågeställningar: Vad är kunskap? Vad bygger kunskap på?

En presentation över ämnet: "Kunskap Filosofi som behandlar frågor om kunskap kallas kunskapsteori eller epistemologi Typiska frågeställningar: Vad är kunskap? Vad bygger kunskap på?"— Presentationens avskrift:

1 Kunskap Filosofi som behandlar frågor om kunskap kallas kunskapsteori eller epistemologi Typiska frågeställningar: Vad är kunskap? Vad bygger kunskap på? Kan man veta något med absolut säkerhet? Vad garanterar kunskap – sinneserfarenhet eller vårt minne? (en av de äldsta fil.frågorna handlar om vi kan lita på våra sinnen) Finns det föremål utan(för) vår kunskap? Hur relaterar begreppet ’kunskap’ till ’sanning’/osanning?

2 Kunskap Reflektera över följande exempel:
’vem sjunger låten ”My life’s for rent”? Anta att du svarar: Madonna! – om det är sant, kan vi säga att du VET! Anta i stället att du säger: Dido! Slutsats 1: man kan bara VETA det som är SANT! Slutsats 2: Du tror (trodde) det var Madonna Detta är en naturligt kontrast mellan ’veta’ – ’tro’ Slutsats 3: att gissa och råka ha rätt, är inte heller att ’veta’ Slutsats 4: för ’kunskap’ krävs goda skäl (grunder) för den egna uppfattningen Nu fråga: Vad är då goda skäl eller grunder?

3 Kunskap Ex. ’jag vet vem som sjunger ’Careless whisper’, men har glömt det? Är det möjligt? Förutsättning för det rimliga är att glömskan försvinner om en tid Kan man meningsfullt glömma vad som helst? Ex. kan man glömma att man älskar någon? Tveksamt, man börjar i alla fall bli orolig och söka orsaker (OBS!, inte ’skäl’) Ex. kan man säga att en vits var ’otroligt rolig, men jag glömde skratta åt den’ – mycket tveksamt. Att glömma i ett sådant fall är att missförstå begrepp som ’vits’ och ’rolig’

4 Kunskap I normala fall frågor vi inte efter grunderna för vår kunskap, utan endast då någon ifrågasätter vår kunskap eller när vi stöter på något som strider mot det vi trodde oss veta endast i sådana fall frågar vi efter grunderna för vår kunskap eller våra antaganden Denna tanke utgår från den viktiga distinktionen mellan att veta och att tro ( i betydelsen ’gissa’, ’anta’, ’vara osäker på’ och liknande)

5 Kunskap Ex. med att någon placerar en penna på bordet. Vet hon att pennan finns på bordet? Om någon tar bort pennan utan att det märks, så är hon fortfarande benägen att säga sig veta att pennan är på bordet (eftersom hon ju har goda skäl till att säga så). När det går upp för henne att pennan inte är på bordet, är det naturligt att säga: ”Jag trodde jag visste” Att ’veta’ något verkar därför vara något som under inga omständigheter kan vara falskt. Kommer vi längre än till att endast kunna göra anspråk på att veta något? Är det så att det vi ’vet’ alltid är på samma sätt, dvs. oföränderligt?

6 Kunskap Följer härav att empiriska satser eller erfarenheter inte kan vara kunskapsbärande? Är det bara personliga (subjektiva) åsikter? Kan kunskap endast handla om logiska samband eller matematiska bevis? T.ex. att triangelns vinkelsumma är 180o eller att 1+4=5 Men är då ens dessa absoluta grunder för att säga ’jag vet’? Triangelns vinkelsumma grunder sig i vårt sätt att räkna!

7 Kunskap Övningsuppgift:
A): reflektera över påståendet ”denhär bullen är egentligen inte söt, den endast smakar så” : Reflektera över påståendet i sången ’I knew that I loved you before I met you (Savage Garden): Refr. ” I knew I loved you before I met you, I think I dreamed you into life, I knew I loved you before I met you, I have been waiting all my life”

8 Kunskap och sinneserfarenhet
I normala fall liter vi på våra sinnen och vårt sunda förnuft – bordet finns kvar fast vi blundar eller går ut ur rummet – någon som påstår något annat antas skämta! Ändå känner alla till situationer när sinnena bedrar oss: hallucinationer, drömmar, synvillor etc. T.ex. synvillan av vatten i öknen eller känslan av att bilen/tåget rör på sig – en mycket konkret känsla T.ex. när vi ser ner över ett stup eller skall gå på en smal bro T.ex. en pinne som sätts i vatten – den ser ut att vara böjd. Hurudan är då pinnen egentligen? Rak eller böjd?

9 Kunskap och sinneserfarenhet
T.ex. ett bord som i ena stunden verkar röd, men i en annan belysning tycks brun – vilken färg har bordet egentligen? T.ex. ett hus ser helt olika ut beroende på varifrån vi tittar på den – vet vi hur huset ser ut egentligen? Kan vi då helt lita på våra sinnen när vi vet att sådant kan förekomma? Jfr. exemplet med den berusade mannen som vaknar och ”upptäcker” att allt i rummet är ’upp och ner’ – som slänger sig och grabbar tag i lampan som är fastspikad i taket (’Dolda kameran – S. Erikssons exempel!)

10 Kunskap och sinneserfarenhet
Övningsuppgift: 1) Reflektera filosofiskt över påståendet ’Jag har erfarit/upplevt livets meningsfullhet’ – med vilket sinne? 2) Reflektera filosofiskt över hur påståendet ’jag är den enda i hela världen som vet att detta är sant’

11 Kunskap och sinneserfarenhet
Tanken med dylika exempel är att få oss att betvivla på vår sinneserfarenhet när det gäller att få kunskap om något. Notera emellertid 3 omständigheter: 1) När dessa exempel beskrivs, så tas alla andra empiriska omständigheter på allvar utom det som skall betvivlas. Att t.ex. se på ett bord från olika synvinklar utgår trots allt från att bordet existerar 2) Det filosofiska tvivlet skall få oss att dra allmänna och generella slutsatser från enskilda fall. Är detta nödvändigt? När vi t.ex. får optiska fenomen förklarade förväntar vi oss att t.ex. en pinne är rak när det kommer upp från vattnet trots att den så krokig ut.

12 Kunskap och sinneserfarenhet
Tänk igen på bordet under normala omständigheter och hur vi lärt oss att våra sinnen är pålitliga: Bordets färg varierar med belysning, dess form beror på synvinkel och den ’krymper’ när vi går länge bort etc. – kan vi då tala om färgen i bestämd form på ett bord? Tänk dig i stället motsatsen: att bordet skulle se likadant ut från alla synvinklar! I stället är det väl så att vi lärt oss hur ett bord är genom att vi betraktar det i olika perspektiv – Vårt sinne för perspektiv innefattar olika förväntningar på hur ett bord ter sig från olika synvinklar och i olika ljus.

13 Kunskap och sinneserfarenhet
3) Exemplen utgår också från att vi skall ta ställning till något under ogynnsamma omständigheter. När det ogynnsamma tas bort, kvarstår sällan något problem Vad skulle det innebär att tvivla under gynnsamma, ideala omständigheter? Många av dessa exempel utgår från distinktionen hur något är och hur något verkar vara. I ett exempel med lika långa linjer som kan fås att se olika långa ut, kan vi med ett yttre kontrollinstrument (mått) besvara frågan om de är lika långa eller inte

14 Kunskap och sinneserfarenhet
I exemplen med olika perspektiv, ljussättning, synvilla etc. finns kanske inte något sådant yttre kontrollinstrument Denna avsaknad förefaller också ge stöd för tanken att kunskap måste ha något fast att grundas i En empirisk sats – t.ex. ’det regnar ute’ kan förnekas och samtidigt vara meningsfull. Huruvida en sådan sats är sann beror på omständigheter Logisk eller matematisk kunskap förefaller ha en fast grund: Motsatsen för ’2+2=4’ kan inte sägas vara meningsfull, inga omständigheter spelar in.

15 Kunskap och sinneserfarenhet
När det gäller sinneserfarenhet verkar det enda sättet vara att välja att betrakta ett perspektiv eller en viss ljussättning som normal, medan andra är mer eller mindre hållbara Det verkar som om t.ex. ett bords färg måste förstås som t.ex. röd såsom den ter sig för dessa människor under dessa omständigheter. Eller?

16 Kunskap och sinneserfarenhet
Problemen med om vi kan lita på våra sinnen är det problem som Rene Descartes ( ) ansåg att man måste ta på allvar för att vi skall kunna sägas ha kunskap Det systematiska tvivlet på allt som kommer utifrån – sinnen kan spela oss spratt, vi kan drömma, kanske någon elak gudom manipulerar oss etc. Det systematiska tvivlet skulle leda till en punkt där man kan säga sig ha säker kunskap Slutsats 1: Cogito ergo sum – dvs. när man går in för att tvivla på allt som måste man ju däri utgå från och lita på sitt tvivel, dvs. Descartes märkte att han i sitt tvivel utgick från att han har ett medvetande som tvivlar – alltså är detta kunskapens grund Slutsats 2: Man kan ha säker kunskap om innehållet i sitt eget medvetande – det osäkra är det som finns utanför vårt medvetande Vi kanske inte vet om det finns ett bord i rummet, men vi vet att vi har en förnimmelse av ett bord i detta rum

17 Empirism och rationalism
Empirismens ’tvivel’ ser ut att peka mot rationalim A) Rationalismen hävdar att vi endast kan sluta oss till säker kunskap genom korrekt utförd tankeverksamhet. Att tvivla på tringelns vinkelsumma är att missförstå vad vi menar med en triangel. Vi kan t.ex. inte hitta en tringel någonstans som skulle ha en annan vinkelsumma än 180 grader. Om vi skulle säga att vinkelsumman på en triangel är 200 grader, så är inte verkligheten förändrad utan begreppet ’triangel’ har fått ett nytt innehåll. Motsatsen till detta slags kunskap är alltid meningslöst ELLER så har man förändrat innehållet i begreppen.

18 Empirism och rationalism
Detta kallas kunskap a priori (före all erfarenhet) Man har ofta antagit att människan fötts eller skapats med förnuft som ger möjlighet till sådan slags kunskap (Platon, Descartes) Tanken är att människan har vissa färdiga kategorier i sitt tänkande som vi föds med – modern variant hos den amerikanske lingvisten Noam Chomsky att barn föds med vissa strukturer för språk

19 Empirism och rationalism
B) Empirismen anser i motsats till rationalismen att våra begrepp och vår kunskap bygger på våra erfarenheter (J. Locke , G. Berkeley , D. Hume ) Vi kan inte endast genom tänkande veta hurudan verkligheten är utan våra föreställningars sanning måste testas empiriskt Detta kallas kunskap a posteriori (efter erfarenhet) Människan är inte född eller skapad med bestämda föreställningar eller begrepp utan dessa kommer från vår erfarenhet av världen Människan är ’Tabula rasa’

20 Empirism och rationalism
Begrepp formas genom att vi varseblir ting i omvärlden och fäster oss vid likheterna vid ting Ex. hur ett barn lär sig vad begreppet ’hund’ står för! – det gemensamma för att hundar bildar grunden för begreppet, medan det som skiljer åt bortses från Empirismen menar dock inte att matematiska utsagor är empiriskt prövbara, men hävdar i stället att de inte ger oss någon kunskap om verkligheten utan säger endast något om förhållanden mellan matematiska uttryck Ett liknande exempel: man behöver inte kunna geografi för att veta att ingen republik är ett kungadöme – det man behöver veta är vad dessa begrepp står för.

21 Empirism och rationalism
Satser som inses vara sanna utan att empiriskt undersökas kallas analytiska sanningar – alltid aprioriska satser Huvudbetoning hos rationalismen Satser som inses vara sanna efter empirisk prövning kallas syntetiska sanningar – alltid aposterioriska Huvudbetoning hos empiristerna Induktionsproblemet!?! *går solen alltid upp?’

22 Kant och kritisk rationalism
Immanuel Kant ( ) bildar är en mellanposition – kritisk idealism eller kunskapsidealism Vår kunskap är en växelverkan mellan våra varseblivningar och vårt sätt att organisera det vi varseblir De principer som styr vår organisering finns inte i verkligheten utanför oss utan i vårt sätt att tänka och varsebli verkligheten Verkligheten är sådan vi uppfattar den – vår kunskap om verkligheten bestäms av kategorier som är gemensamma för alla människor

23 Kant och kritisk rationalism
T.ex. tid och rum (åskådningsformer), vidare kausalitet och substans – Kant talar om ’kunskapsskapande’ kategorier i vårt sätt att förstå verkligheten Kant tvingas således också göra en skillnad mellan fenomenvärlden (världen såsom den förstås av oss) och den noumenala världen (’das Ding an sich’) – Senare utvecklade Hegel kritik mot tanken på den noumenala verkligheten och antog att vi endast kan tänka oss världen som den finns för oss. Empiristerna hade betonat människan som en passiv mottagare av verklighetsintryck – För Kant är människan en aktiv ’skapare’ av kunskap! Tyngdpunkten i kunskapsförståelsen flyttas från kunskap om yttervärlden eller verkligheten i sig själv till den individ som har kunskap!

24 Kritik av kunskapsidealism
Reaktioner mot detta slag av kunskapsidealism: De s.k. sunda förnuftspåståenden : ”jag vet att det här är en hand”, ”jag vet att jorden existerat länge”, etc. (G.E. Moore) Kritiken riktar sig mot att kunskapsidealismen är en teoretisk tankekonstruktion som läggs bort när man avslutar diskussionen och ’fortsätter leva’ – t.ex. försök intala dej att den bil du möter på motorvägen inte egentligen är verklig utan endast finns i dina föreställningar !?! Wittgenstein utvecklar detta tankesätt på ett annat sätt : fokus på hur vi (som barn) lärt oss olika saker Barnet lär sig: ”det här är en bil” (Inte: det här är troligen en bil, men vi kan aldrig vara riktigt säkra”) – och samtidigt lär man sig olika sätt för att avgöra hur vi vet att något är en bil

25 Kritik av kunskapsidealism
Detta är en förutsättning för att vi lär oss något över huvudtaget, men samtidigt lär vi oss de situationer i vilka vi meningsfullt kan tvivla på t.ex. huruvida något är en bil Detta lärande är grunden för hur vi avgör om vi kan sägas ha kunskap eller inte Att säga: ”Jag vet inte om detta är en bil” – förutsätter att vi kan förstå svårigheten att avgöra saken (t.ex. att det är en helt ny modell som inte alls liknar en tidigare bil eller att solskenet bländar den som försöker titta efter). Att ”veta något” förutsätter således att förmågan till tvivel är begriplig – att stå inför en bil och säga: ”jag vet inte om detta är en bil” på fullt allvar är inte begripligt, eftersom man inte förstår vari tvivlet skulle kunna finnas! (men vi kan förstå uttrycket som ett skämt eller t.ex. som en nedvärdering av ett bestämt bilmärke!)

26 Kritik av kunskapsidealism
Att vägra godta satsen eller något skäl för en sats som ”detta är en bil” uppfattas som kunskap under normala omständigheter är att 1) vägra använda begreppet ”bil” på det sätt som andra i en omgivning använder det begreppet att 2) skämta att 3) riskera att bli klassificerad som sinnesrubbad

27 Läran om det verkliga - ontologi
Frågor berör ’metafysik’ – bakgrund hos Aristoteles som också intresserade sig för frågor som inte kan undersökas eller avgöras naturvetenskapligt (Efter fysik – meta ta fysika) begreppet ’metafysik’ används därefter på ett dylikt sätt samtidigt har begreppet kommit att behandla frågor om ’tillvarons innersta väsen’, ’alltings ursprung’, eller ’alltings mål’, ’meningen med tillvaron’ För Kant var metafysik det som låg bortom vår kunskaps gränser ’metafysik’ används också som ett direkt skällsord för det slags filosofi eller teologi man inte tycker om Frågan om vad som egentligen är verklighet är en klassisk och typisk metafysik frågeställning – dvs. frågan om verklighetens natur eller väsen - vi talar då ofta om ’ontologi’ – läran om varat

28 Verklighetsförståelse
FINNS DET BARA ETT SÄTT ATT TALA OM NÅGOT SOM VERKLIGT? ”Gud existerar, men i en annan verklighet än vår” ”jag tror inte längre att din kärlek är verklig” ”Det är egentligen inte en riktig verklighet, utan något skenbart verkligt” ”Jag tycker det här är så overkligt” ”det här är inte ett berg, utan en kuliss som användes i filmen...” ” jag var på Cinema 2000, kusligt, allt kändes så verkligt...” ”The reality is, that there were enough space to store a lot of biological weapons” (USA:s försvarsminister D. Rumsfeldt )

29 Verklighetsförståelse
Anta att någon ställer frågan: Vad består världen av? (vem skulle ställa en sådan fråga? I vilken situation skulle en sådan fråga vara begriplig eller akut?) Vi kunde tänka oss att få följande svar: 1) man räknar upp en massa föremål; berg, stolar, bord, soffor, människor etc. det gemensamma för dessa exempel är att de är materiella enheter som kännetecknas av att de a) har ett läge eller utsträckning i rummet b) har existens i tiden Detta innebär att man kan ställa frågor som ’var finns bilen?’, ’hur stor är din bil?’ och ’hur länge har du haft denna bil?’

30 Verklighetsförståelse
1-2) Svar som berör materialla enheter kan indelas i två olika grupper, nämligen a) allmännamn, dvs. sådana som gäller för varje enhet av ett visst slag – t.ex. ’hund’, ’båt, ’flagga’ etc. - här gäller det att fastslå om något tillhör denna grupp, om något har den karaktäristiska egenskapen b) egennamn som hänför sig till en individ i en enhet, t.ex. ’Nadja’ (vår hund), ’Hugo Boss’, ’dendär långa mannen’, ’Finlands nuvarande president’ etc.

31 Verklighetsförståelse
När det gäller egennamn kan det vara mera komplicerat – hur avgör man om det är fråga om samma individ? i normala fall utgår i som tidigare som utsträckning i tid och rum : a) en och samma enhet kan inte finnas samtidigt på två ställen b) om en enhet eller ting upphört att existera kan den inte senare existera på nytt c) Vi lär oss att fästa vår uppmärksamhet på olikheter och det som skiljer individer från varandra

32 Verklighetsförståelse
ex. en man som dör – och senare träffar vi en man som på alla sätt är som den mannen vi kände men som dog – Skulle vi i det fallet säga att det är samma individ som igen börjat existera? begreppet ’individ’ hör därför nära samman med begreppet ’identitet’ viktig koppling eftersom vi ständigt talar om samma individ trots att han eller hon förändras ex. en människa som förlorar minnet är inte en människa som upphört att vara den hon var tidigare utan en människa om vilken vi säger att hon inte vet vem hon är.

33 Verklighetsförståelse
3) Existerar allmänbegrepp i verkligheten? ex. ’röd är en färg’ inte om någon konkret egenskap hos något speciellt föremål utan om egenskapen ’att vara röd’ i allmänhet allmänbegrepp förefaller vara nödvändiga för att vi skall kunna förstå det gemensamma hos olika föremål för att kunna klassificera dem som tillhörande samma slags föremål –t.ex. ’stol’ det gemensamma i alla stolar som gör att vi förstår olika slags stolar som tillhörande gruppen ’stolar’

34 Verklighetsförståelse
’rödhet’ i ett sådant fall är ju ingen materiell enhet utan en abstrakt enhet – ett allmänbegrepp (universalier) dylika allmänbegrepp existerar visserligen, men de har inte någon rumsutsträckning och inte heller i någon (entydig) tidsdimension Vi frågar t.ex. inte ’hur lång är röd?’ eller ’när uppstod rödhet?’ eller ’när slutar rödhet att existera?’ (däremot kan ett enskilt föremål bli rött ett sluta att vara rött!) samma sak gäller för matematiska utsagor: ’1+5 = 6’ beskriver inte förhållandet mellan olika ting utan mellan olika tal trots att vi kan använda tal för att räkna konkreta föremål matematiska utsagor tycks gälla tidlöst

35 Verklighetsförståelse
Kan man då säga att allmänbegrepp är eviga och oföränderliga? – alla enskilda bord kan byggas och förstöras men begreppet ’bord’ kvarstår ju. Jfr. Realism = begreppen existerar i verkligheten Nominalism = allmänbegrepp finns visserligen, men inte i verkligheten utan i språket

36 Verklighetsförståelse
4) Existerar själsliga entiteter i verkligheten? en del filosofer (och andra vetenskapare ! ) menar att det enda som existerar i verkligheten är materiella enheter samt i vilket tillstånd de befinner sig i, vad som sker med dem och hur vi talar om dem. detta är en ontologisk position som kallas Materialism ( inte att förblanda med att man eftersträvar materiella värden eller att ha materialistiska värderingar)

37 Verklighetsförståelse
Problematisering: tänk t.ex. på ’oj, jag glömde att gå till stan’ eller ’hon kunde inte komma eftersom hon har tandvärk’ eller ’jag har svårt att besluta mej för vart jag skall resa nästa vinter’ vari består ’att glömma’, ’att ha tandvärk’ eller ’att försöka besluta sig’? dessa sakförhållanden kännetecknas INTE av samma kännetecken som fysiska företeelser. Vi lokaliserar inte dylika sakförhållanden – Vi säger INTE: ’mina tankar kring vår vänskap var i trädgården i morse’ eller ’mitt beslut att resa till Paris fattades bakom mitt högra öga’

38 Verklighetsförståelse
eller ’ jag älskar henne med min vänstra fot – ofta på morgnarna’ eller liknande… (Dock vanligt att våra tankar strävar i denna riktning!) dylika företeelser (tankar, avsikter, känslor, motiv, etc.) kallas ofta för själsliga företeelser de är som sagt INTE lokaliserade, men de finns däremot i tidsdimensionen ex. ’ när lärde du känna henne?’ eller ’hur länge har du levt med detta svåra beslut?’ är fullt begripliga frågor