Pragmatik II: Talhandlingar Jordan Zlatev

En presentation över ämnet: "Pragmatik II: Talhandlingar Jordan Zlatev"— Presentationens avskrift:

1 Pragmatik II: Talhandlingar Jordan Zlatev
Lektion 9

2 Två karakteristiska drag av språkanvändning
Kontextberoende - Kan du lyfta 100 kg i bänkpress? - Kan du skicka mig saltet? - Kan du inte låta bli att peta i näsan? Är alla tre frågor? Interaktivitet - Hej! Hej. (Tystnad är också betydelseful) - Vad heter du? - Jordan / J.Zlatev / osv. ”Conversational Analysis” (CA): ”adjacency pairs” (närhetspar)

3 Austin (1962): How to Do Things with Words?
Den logiska (denotationella) semantiken missar en mycket viktig del av språket eftersom: Många yttranden uttrycker INTE påståenden som kan vara antingen sanna eller falska: Hej! Ursäkta, vad är klockan. Ge mig den! Även en del deklarativa satser, som till synes uttrycker påståenden, har inte som huvudfunktion att göra det: Jag lovar att inte ljuga längre. Härmed förklarar jag er man och hustru. = performativer (performative utterances) Även typiska deklarativa satser (påståendesatser) är inte bara ”satser” utan handlingar, vars funktioner är att låta talaren informera om, hävda… dvs. påstå något. : På betydelseplanet (betydelse i bred bemärkelse) består språk inte av satser utan av talhandlingar, illocutionary acts (Austin), speech acts (Searle)

4 Talhandlingar En talhandling består av tre element
lokution (locutionary act), orden och satsen med sin konventionella betydelse (frågesats, påståendesats…) illokution (illocutionary force), talarens avsedda betydelse (att fråga, att informera, att lova, att hota…) perlokution (preloctionary act), effekten på lyssnaren (att svara på frågan, att ändra sin uppfattning…) Betydelsen av en talhandling kan generellt inte uttryckas med hjälp av sanningsvillkor (truth conditions) Utan: lämplighetsvillkor (felicity conditions, appropriateness conditions): villkoren som måste uppfyllas för att en talhandling ska ”lyckas” (lyckovillkor?)

5 Pragmatisk betydelseteori
avsikt speaker meaning (Grice) illocutionary force (Austin) intention TALARE språkliga konventioner kontext yttrande utterance locutionary act (Ausitn) referens referent (Saeed) LYSSNARE effekt, förståelse perlocutionary act (effect) (Austin)

6 Typer av talhandlingar (Searle 1976)
Representatives (att påstå, att informera…) – talaren säger något som kan vara sann eller falsk Directives (att fråga, att begära…) – talaren vill att lyssnaren ska utföra en handling eller bidra med information Commisives (att lova, hota, erbjuda…) – talaren förbinder sig att utföra en handling Expressives (att önska, gratulera, tacka….) - talaren uttrycka ett ”psykologiskt tillstånd” Declarations (att ändra på ”institutionella fakta”) – att utföra en förändring i den institutionella (sociala) verkligheten

7 Kriterier för att skilja mellan olika talhandlingar
illokuta poängen (”illocutionary point”): avsikten med yttrandet riktningen språk-värld (”direction of fit”): språk-till-värld Representatives eller värld-till-språk (anpassa världen till talhanlingen) för Directives psykologiska tillståndet hos talaren: önskan, tro, kunskap… propositionellt innehåll

8 Typer av lämplighetsvillkor (Searle 1969)
Förberedande villkor Propositionsvillkor Ärlighetsvillkor Essensvillkor

9 Lämplighetsvillkoren för en Fråga
Förberedande villkor: Talaren kan inte svaret, Lyssnaren skulle kunna svaret Propositionsvillkor: vad som helst Ärlighet: Talaren vill veta svaret Essens: Yttrandet ”räknas som” ett försök att få svaret

10 Lämplighetsvillkoren för Uppmaning (för H)
Förberedande villkor: Lyssnaren kan göra H Propositionsvillkor: Talaren anger en framtida handling H Ärlighet: Talaren vill att Lyssnaren ska utföra H Essens: Yttrandet ”räknas som” ett försök att få Lyssnaren att göra A

11 Direkta och indirekta talhandlingar
Direkta talhandlingar: Lokutionen markerar illokuta kraften på ett konventionellt sätt Satstyp (form) Talhandling (funktion) Deklarativ: Sverige ligger i Europa. Påstående Interrogativ: Ligger Sverige i Europa? Fråga Imperativ: Ta Sverige in i Europa! Begäran Konjunktiv: Må Sverige vara i Europa! Leve Sverige! Önskan Indirekta talhandlingar: avvikelser från ovan

12 Hur förstår man indirekta TH?
1. Genom en inferensprocess med följande premisser Den direkta handlingens lämplighetetsvillkor Samarbetsprincipen (Grice) Situationskontexten t ex. Om någon kunde stänga det där fönstret?. (Fönstret är öppen, lyssnaren befinner sig i närheten) 2. Genom att den indirekta talhandlingen är konventionellt förknippad med en lokation av en annan satstyp. t ex. Kan du skicka X? – interrogativ sats men Begäran

13 Hur förstår man indirekta TH?
Olika förutsägelser: (1) säger att den direkta talhandlingen förstås först och därefter den indirekta, (2) säger att den ”indirekta” förstås direkt Olika psykolingvistiska experiment ger stödd för både (1) och (2)! Men det finns en kompromiss: (1) är en ”principlösning” som kan hjälpa oss förstå varför vissa yttranden fungerar bättre som indirekta TH än andra (och i praktiken tillämpas bara i vissa fall) Notera: personer med autism har mycket svårt för indirekta TH (och metaforer)

14 Varför existerar indirekta TH överhuvudtaget?
”In directives, politeness is the chief motivation for indirectness.” (Searle 1975, in Saeed 2003, 234) Skulle jag kunna få en storstark? Kan du ge mig en storstark? Jag vill ha en storstark. En storstark (tack) Ge mig en storstark!

15 Ansikte (“Face”) “the public self-image that every member of society wants to claim for himself” (Brown & Levinson) hot mot “negative face”: kränka ens frihet, oberoende (”autonomy”) t ex genom befallningar hot mot “positive face”: kränka ens självuppskattning, t ex kritik Kulturella variationer skulle kunna förklaras som betoning på olika aspekter av ”face”, t ex. grekiska: mera inriktade på strategier för att befästa andras (och egen) ”positive face”: smickran, undvika kritik, undvika för mycket ”ursäkta”…) engelska: mera inriktade på att undvika hot mot ”negative face” (indirekta begäran, en hel del ”ursäkta”) Svenska? Exempel?

16 Avslutning (pragmatik)
Kommunikation kan sägas utvecklas ”från pragmatik till semantik”: T ex. från perlokation (effekt), till illokution (avsikt), till locution (konventionella uttryck) under både fylogenesen (evolution) och ontogenesen (barndom) (Bates 1979, The Emergence of Symbols) Även om en del av betydelsen konventionaliseras (kod, direkta talhandlingar osv.) så är denna bara en del av den fullständiga betydelsen (kod + inferens)